I morse när jag skulle ut och morgonstråla höll jag på att slå omkull på broplankan. Den var så himla isig att mina tramdynor gled isär. Men jag är ju vig så det ordnade sig, men tänk om det var husfolket som skulle ut. De kan vara så stappliga den här tiden på dygnet. Jag fortsatte med en runda neråt Bûdbåkkan. Herre min skapare! Det var bara glansisen och det rann vatten på den. Nej jag gick stigen över Lassas tillbaka. Den här tiden är det ganska ensamt förutom blåmesar, talgoxar, nötväckor och fyra skräniga nötskrikor. Dom gör verkligen själ för namnet. Det är rogivande att bo här, jag skulle inte vilja flytta tillbaka till Björkallén, där det vimlade av okastrerade hankatter som inte gjorde annat än dreglade efter honor. Dom hade inte den pondusen som jag besitter. Och det var alltid bråk så fort man skulle gå någonstans. Fastän jag hade mitt revir kring bostaden och upp mot Nords till så kom den ena efter den andra och muckade gräl. Och skitiga och toviga var dom och luktade urin så man kunde storkna. Sedan skaffade dom i Knutssons en maläten byracka som inte kunde rågångarna. Nej nu lever jag livet.

Efter att jag nosat lite vid Lassas´ stuga gick jag vägen ner mot Päkkos. Vid den gamla källaren mot vägen osade det rävpink som inte var så många timmar. Sån´t kan jag analysera lätt. Det kanske var någon av de två rävungarna som jag lekte med i somras som varit här. Nu har väl deras mamma fostrat dem till rovdjur som strilar sina strålar som vuxna rävar gör. Nej, det är nog bäst att smyga hemåt för jag tror inte sommarens lekfullhet har bestått i deras hjärnor till nu. Husse och Matte hade åkt och jobbat innan jag kom hem, så jag hoppade upp i soffan och lade mig. När de åter var hemma fram på eftermiddagen var det nästan mörkt. De sa att Bûdbåkkan var jättehal fortfarande men bilen kom upp utan krångel. De hade mött bonden nere i byn och han sa som vanligt "Vad ska ni göra nu då?" Han stod och tittade på när mannen till den hängivna kvinnan i gult lastade vôd. Husfolket höll på och monterade en TV som de skaffat, så framöver blir det väl "Granne söker fru" och andra såpor som ska höras om kvällarna. Men utan antenn ingen bild. Skönt. Matte satte sig vid symaskinen och lagade kläder och jag gick ut och tog en skogsmus. Jag  sprang in och visade kapet inne i sovrummet, men det visade sig att den inte var riktigt död när Husse bar ut den på skyffeln. Den började kravla iväg upp mot skaftet innan Husse lyckades kasta ut den. Så jag tog kål på den ordentligt utanför (för andra gången). Ibland skulle jag vilja ha en tandborste när man tuggat dylik mat. Det fastnar så mycket senor mellan tänderna och sedan smakar det lite illa också. Hoppas tomten lämnar av ett paket på färden mot Getryggen. Nya tag i morgon, men då är det nog ingen halka i backen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det på förmiddagen en tematräff i Bingsjö bystuga. Slipsar var temat och folk hade tagit med sig en och annan från gömmorna. Matte hade riggat upp en klädställning så det gick bra att förevisa kreationerna. Husse har samlat slipsar i många å...

Söndagkvällen innan ordinarie älgvecka, hölls en traditionell älgmålsbön i Bingsjö kyrka. Den har firats alla år sedan starten under 90-talet med prästen Fredriksson i ledningen, nu är det hans efterträdare Rudman, som håller i Finnmarkstrådarna. På ...

Här hemma i närheten av tomten bor huggormen Botvid. Den kommer åter varje år och blir längre och fetare för varje 12-årsperiod. Han har dessutom sin kvinna som han ormar sig runt. De trivs bäst vid Olanders Lissrutan. Där härjar dom fritt och på eft...

   Idag åkte Husse och Matte iväg alldeles på morgonen. Men innan dess var Matte ner till Bûdgården, för Bûd Far skulle ha hjälp med sin termostat. Jag fattade inte det, men han hade kanske feber. Bonden kom nerifrån Hilmas för han hade givit djuren ...

Tidigt på Kristi Himmelfärds dags morgon åkte Husse och Matte till Skoglundsgården i Enviken (Björkboda by). Där skulle det traditionsenligt firas en gökotta med efterföljande gudstjänst i samlingssalen. Bosse var redan där och såg till att allt var ...