Lördag förmiddag och bilen packades full, såsom om Husse och Matte vore ett resande teatersällskap men så är det att vara arbetstagare inom kyrkan om man jobbar utanför city.

Matte skjutsade Husse upp till Boda för att spela på bröllop och hon åkte under tiden till Dådran för att skyffla grusgången och rensa ogräs.

I Boda kyrka var det planerat för jässböd, bänkvaserna fylldes med hundloka och dom två främre med hortensia.

  ac3534e51cff67cd5a11.jpg/" alt="" width="650" height="867" />      

Örebrogitarristen övade på sitt solo, som han komponerat själv.

Undan för undan kom det gäster, som samlades på kyrkbacken i det vackra vädret och betraktade de storslagna vyerna därifrån.

Prästen Lennart, vankade oroligt fram och åter "var är brudparet?". Men dom kom så småningom fem minuter över tiden, såsom brukligt är. Ett ungt brudpar kära över öronen.

Johannes och Ida hette de lyckliga tu, brudgummen är av Gers-släktet i Ovanmyra. Ida är en Härenstam.

De såg väldigt rörda och känsloladdade ut när akten var överstånden.

Under tiden gnodde Matte på för fullt för att det skulle bli ansat och snyggt utanför Dådrans Kapell. Det skulle bli musikgudstjänst där på kvällen och det övades för fullt. Husse skulle också vara med och spela, men han fick komma så fort vigseln var klar i Boda.

Husse liftade med prästen Lennart, som också skulle tjänstgöra i Dådran.

Brudparet blev skjutsade i en stor och prålig amerikanare cabriolet till Boda Gammelgård där festligheterna skulle ta vid. Lennart och Husse, som hade bråttom till Dådran råkade förstås komma direkt efter brudparets bil. Typiskt! "Kyrkans jourbil i utryckning till Dådran", kunde det verka som, för de betraktande. Husse guidade Lennart vägen över Lidberget, "så det skulle bli en lite mera ävertyrligare färd, som det ofta är när man åker med en präst", brukar Husse tycka.

Framme i Dådran var det nästan fullt på parkeringen av bilar. Många åhörare från Älvdalen, då tre av de medverkande är älvdalingar. Det var knapert med Dådranbor, kyrkvärdsparet Lars-Erik och Britt samt Hasse Svensson med fru, eller så var det några sommarboende  därifrån som inte Husse kände igen. Astrid från Finnbacka, Sigvard, Ren Kerstin (som fyllde 70 år samma dag), Päkkosfolket i Bûdär liksom Bûd Sonja, Krats Lena från Bôrn. Kyrkvärdsparet Some från Rättvik. Kapellet var i det närmaste fullt av entusiastiska åhörare som jublade och applåderade efter numren. 

Bassisten Carl körde från Älvdalen i sin gamla Duett, vars mätare slagit om flera gånger.

Carl Jönsson, Husse, Mattias Olén, Lars Pettersson (kyrkvaktare i Rättvik, tågtokig och boende i Tällberg), Markus Estenberg (kronofogde i Gävle) var det som spelade.

Lars Pettersson hade hyrt Kronstugan i Dådran och dit var de medverkande med anhöriga bjudna på kaffe efteråt. Utanför kapellet var det alldeles grått av knott, rent av helvetiskt. Husse och Matte tackade nej till inbjudan eftersom det var ett och annat som skulle återställas efter konserten innan de kunde åka därifrån.

Bl.a måste Matte ta med latrintunnan från gantuse, så inte grannarna vid kapellet får för sig att det luktar skit därifrån. Latrinjobbet är en stående uppgift efter varje gång. ("Tunnan placeras på passagerar-sidan fastsatt med säkerhetsbältet. Husse får sitta i baksätet.")

Sedan töms den i toaletten i Bingsjö. Men tömmar man den varje gång blir det bara bottenskyla.

Efter denna avundsvärda uppgift åkte de äntligen hem till mig. Det hade vräkt ner regn under kvällen här hemma, men i Dådran och Boda var det uppehållsväder. Knotten hade vaknat till liv även i Bingsjö.

Från Bingsjö Prästgård hördes härlig rockmusik. Om fantasin skulle flöda, så skulle man kunna tro att kyrkoherden var bortrest och det var föräldrafritt i Prästgården. Prästbarnen tordes lyssna på lite rock i stället för andliga sånger. Så funderade Husse då han tänkte tillbaka på livet i barndomens prästgårdar.

Väl här hemma fixade Husse iordning lite kvällsvard och de satt på altanen och njöt, sedan började dom spela låtar på cittra och piano. Husse och Matte tycker att Finn Anders polska från Silverberg är en av dom bättre.

Matte har placerat cittran på ett barnvagns-chassi så hon kan gå runt under Bingsjöstämman och spela. I en hatt på marken, kan folk lägga beundrarpengar i.

Nu slår byborna lindor och ängar i Bingsjö med omnejd inför den kommande spelmansstämman nästa vecka. Kåks Birger och Jones Peter slog för fullt igår och dikena är trimmade. Helst ska varje grässtrå vara lika höga. Tältare, husvagnsekipage, husbilar och naturliggare skall kunna rymmas och känna sig välkomna. Snart konkurreras myggornas inande bort av fiolernas polskor.

Matte har också det fasligt stressigt på kyrkogården för att det skall bli toppenfint. Under spelmansveckan går det inte att köra trimmer eller klippare när det är folk som vill njuta av friheten i närheten. I går klippte och trimmade Matte kyrkogården och runt kyrkan i Dådran. Det tar i stort sett en hel arbetsdag för en person om det skall bli snyggt gjort. Så hände det som bara inte får hända när det är så här bråttom. Trimmern slutade fungera, den gick inte att starta.

Matte var inte på ett så gott humör nät Husse hämtade henne igår kväll. Och så skulle det bli regn i morgon!

När Husse åkte över bron mellan Källassen och Dådransvägskälet hade en person med en Jeepliknande bil snurrat runt och bilen låg på sida på andra sidan diket. Det var svarta snurrspår på vägen. Så lätt det går att en olycka händer.

När Husse var och spelade på Prästskogen var Ester på ett "bushumör" hon ville skjutsa en av biträdena på sin rullator.

Det finns en vit schäfer där, som är enormt lugn och vänlig, en riktig glädjespridare för dom som bor där. Hunden går inte ut fastän dörrarna ibland är öppna. Det skulle vara lite mera lugna hundar och framför allt katter på vårdhem och institutioner då skulle det bli väldigt lättsamt och glatt och de boende fick något att engagera sig i. Förr låg det alltid en stor katt innanför huvudingången på Enådal. Den gick ut och in själv när den behövde eftersom det var självöppnande dörrar.

Det var tisdagskul i Rättvik också och Storgatan var full av folk. Runt Kommunhuset och Torget gick folk och höll sig för näsan, det var en äcklig stank som av avlopp eller stinkbomber. Men folk satt och slekte i sig glassar för brinnande livet ändå.

Här hemma är det lugnt, några grannar är fortfarande kvar och det är jätteroligt. Men Husse skulle behöva klippa gräset, i morgon skall det bli rikligt med regn, få se hur det går.

Sent i går kväll åkte Husse ned till byn för att sätta upp två skyltar som talade om att det blir fäbodgudstjänst här hemma. Det finns alltid någon som inte hittar.

I morse ringde uret tidigt så att förberedelserna inför årets fäbodgudstjänst kunde utföras. Solen sken varmt och det var goda förhoppningar om att vädret kunde vara med oss. Det blåste friskt, så mygg- och knottplågan var över just nu.

Husse bar ner elpianot och kopplade på högtalare och mikrofon, allt fungerade.

De var klara i så god tid så Matte hann sitta och prata med mig en stund, men så kom ju dom där hönsen och förstörde trevnaden.

Bûd Katarina och Gustav skulle spela flöjt och bas tillsammans med Husse, som lirade på pianot. Eller som en av musikerna i Tänger Pojkarna brukar säga "klösa elfenben". Nu för tiden är ju inte tangenterna belagda med elfenben, tack och lov.

Första bilen hördes och det var Päkkos Margit och två kompisar från Bingsjö resp. Finnbacka.

Så kom ytterligare en bil, som tvekade när Husse vinkade in den för att ordna upp parkeringen. I stället backade föraren?? Men Husse vinkade på och dom körde upp och Husse visade var bilen skulle ställas. Men förare skulle inte alls gå på gudstjänst utan bara visa sin livspartner fäboden. Det var en dragspelare från Sandviken med rötter här. Vederbörande vände och backade in mot Lassas.

"Husse kom direkt att tänka på scouten som skulle lära sig hur man beledsagar en gammal tant över gatan. Scouten fick med mycket möda och besvär tanten över på andra sidan gatan, men det visade sig att tanten inte skulle gå över gatan."

Husse tyckte att detta var som en parallell, då han försökte kommendera någon att parkera som inte skulle till oss.

Hur som helst kom det undan för undan folk från Finnmarken, Boda Kyrkby och Rättvik.

Rudman predikade om Johannes Döparens liv och leverne. Ren Kerstin tyckte det var en fantastisk redogörelse över den bibliska histrorien, den borde spelas in.

Bûd Katarina och Gustav spelade bl.a polskor av Bûd Ola.

När sista låten var spelad plockade många fram sina kaffekorgar och det började dofta kaffe lite här och var. Många satt kvar i ladan och andra satt uppe på gården. Några åkte direkt hem.

Det kom några droppar precis en halvtimma innan gudstjänstens början, men sedan höll det uppe. Det blev några kraftiga stormvindar som kom och blåste bort knotten och myggen. Under gudstjänsten satt dom flesta inne i ladan uti fall att, men Kjelle, Anna-Karin, Barth, Jessica och Stur Ollôs Christer satt ute och sjöng "Morgon mellan fjällen". Kjelle trasslade till verserna och sjöng "Morgon tillsammans med fjällorna!".

När alla lämnat platsen började Husse plocka ihop.

Matte och han skulle åka till Boda kyrka där det var barndop av Alm Björn.

Det kom ganska mycket folk dit också, släkt och vänner.

Alm Björns farbror och farfar sjunger med i Husses kör i Boda.

Så var det bara att plocka ihop efter denna familjehögtid. De for vidare till dopkaffet i Nedre Gärdsjö bystuga. Husse och Matte var bjudna till Ann-Lis på kvällsmat.

Så hemåt och fortsätta återställa korladan för nya äventyr.

Så var Midsommarafton över för detta år och om några dagar börjar det mörkna så smått igen och Husse börjar planera Luciasånger. Usch! Hemska tanke!

I dag på morgonen åkte de iväg till Boda kyrka för att jobba. Vid dikeskanterna längs vägen mot Lidberget blommade massor av vitpyrola och någon väldoftande nattviol.

Här hemma var det människor i nästan alla gårdar. Härligt med folk och fä överallt, det känns riktigt när de gamla husen får liv.

I Boda kyrka skulle Johanna Johansson från Ovanmyra sjunga några sommarsånger i gudstjänsten. Hon är född i Ovanmyra men har gift sig till Styrsjöbo, antagligen med en drant.

"Jag lindar av olvon en midsommarkrans" med flera vackra sånger serverade hon.

Burtus far från Kungliga Hufvudstaden med sin väna fru gick målmedvetna steg in i sakristian, kanske för att förvissa sig om att hans skänkta kopparstick, föreställande Boda kyrka, hängde där.

Vilket det tack och lov gjorde!! Klasskompisen till Burtus Far, Gullan, var även i kyrkan tillsammans med Ann-Lis, fru Iversen och Hanséns Anna.

Efter gudstjänsten guidade Knapp Barbro internationella turister.

Knapp Britta och dottern Karin kom och övade lite fiol och orgel inför Boda Spelmanslag stora jubileumskonsert på lördag. Hansollas Hans Gånglåt klingade tjusigt under kyrkvalven.

Matte passade på att ta tag i saabexperten Norrfors Mats, som har en gammal Saab liknande Mattes. Han hade svaren på det mesta i ämnet.

Utanför hade någon kyrkoföraktare låtit kusen lägga en hög framför ingången. Tänk att det skall vara svårare att gå av en häst en att gå upp på en häst?

Husse hjälpte dock ryttaren eller ryttarinnan att skotta undan lôdan.

Husse och Matte åkte hem och förberedde kvällsvarden. Till den skulle Nemos Matte och trenne män komma. En av dessa män var också intresserad av att se Mattes Saab.

Nemo har nu blivit en knähund, han förstår inte att kroppen är så pass stor, men så har hans Husse rejäla knän att ta plats på.

De ville också prova gårdens hydraliska gångstavar.

Lite senare på kvällen gick Husse och Matte ner till ladan för att förbereda morgondagens fäbodgudstjänst. Nystrukna dukar skulle på borden och blommor skulle plockas liksom björkris. Husse släpade ner högtalare, elpiano och drog sladd ner till detta.

Inne i Bûdgården hördes ljuva snarkningar från Kjelle och Anna-Karin. Husse och Matte försökte jobba så tyst de kunde men ladportarna knarrade våldsamt och Bûdgårds Far harklade till lite men återgick genast till att dra stockar.

Hoppas morgondagen bjuder på inbjudande väder, gärna lite friska fläktar så mygg och knott håller sig borta.

Igår var Matte och Husse till Stenbacken för att handla och där var det två kollegor till mig som jobbade i Handelsträdgården med råttfångeri.

Så var det Midsommarafton igen. Nere i Bûdgården majades stången inför resningen. Här hemma höll Matte och Husse på och kantade grusgångar och rensade ogräs. Bûd Katarina med familj kom i natt liksom Sonja och Cecilia. I Päkkosgården var det även full ruljans med diverse pyssel och förberedelser.

Hönsen är så pigga och glada när de får gå fritt, men jag har ingen större kontakt med dem, vi sköter oss själva var och en för sig. Husse och Matte satte också upp mera snören till humlen, eftersom den klättrar på mer än vanligt i år. Matte har även satt fem humleplantor nere vid korladu och där har det kommit humlestänger att klättra i.

Strax efter lunch åkte Husse och Matte iväg till Boda kyrkby. Matte skulle skjutsa ner Annica till tåget eftersom hon skulle hälsa på fjåset. Under tiden var Husse och jobbade i prästgården. Sedan var de bjudna till Ann-Lis på midsommarlandgång och te. Ann-Lis skulle sitta i lottkiosken tillsammans med Gullan senare under kvällen. Matte skjutsade upp henne till Gammelgården till 19-tiden. Husse gick till fots mot Kyrkvallen förbi gamla fotografens hus och Hedins bageri. I fotografens hus bor det nu en man med långt skägg, som dansar bodapolskan såsom Röjås Jonas gjorde.

I kyrkskolan, intill Backåkern, är det nu vävstuga.

Jelk Eva har en fint staplad vedhög, eller så har Berg Gunnar, skogvaktarn,  "huggit i".

Kransarna och rumpan låg färdiga mot kyrkmuren, bara att bäras iväg.

Folk började samlas undan för undan, spelmän förstås klara att stämma in i en gånglåt.

Mats kom i sin gula folkvagnsbuss körande.

Hos Vikmans Britta rensades ogräs ända in i det sista.

Bäckstam stod och språkade inför processionen.

Även Långsvôds Jonases älghund var dekorerad med en midsommarkrans. Jonas och Terese har tvillingar som vet vad dom vill och kommer säkert att bli riktiga hundförare dom också.

Tylénskôllor kom liksom Gruvris Maria och Snis Lena. Brandins Laila med sin pigga son i bodakläder.

Sedan var det ju oknitt från när och fjärran.

"Hej det var länge sen vi sågs, så pigg du ser ut"!

Kl. 18.00 skulle Matte ringa i kyrkklockorna. Den ringningen ger klartecken till midsommarprocessionen att det är dags att påbörja färden från Kyrkvallen till Gammelgården. När klockorna ringer ställer alla upp sig med fanor, spelmän, kransar, rumpan och övriga deltagare. När klockorna stannat efter 3 minuter stäms fiolerna och så går alla mot "Sherwoodskogen". Det är omöjligt att stämma fioler när kyrkklockorna ringer i helt andra tonarter.

Chefen för hoppbacken i Falun kom med sin midsommargröna Jeep.

Så gick alla i ett långt följe norrut på Björkallén.

Va! En drant mitt i Boda Kyrkby??

Förra kyrkoherden hade sin varma murarskjorta på sig eftersom det utlovades regn.

Dottern hade okat på hästen och följde efter med en karl på flaket.

Så drog alla upp mot Gammlegården. Där utanför var det fullt med bilar i dikeskanterna och det var fartbegränsning till 50 km i timmen. Brun Bengt med familj var också där såsom många, många andra.

Husse och Matte åkte nu hem direkt. Hemma på gården satt Bûd Katarina med familj och väntade på parksoffan med basfiol, flöjt och noter. Nu skulle det övas inför söndagens fäbodgudstjänst.  Matte plockade fram cittran också och det blev plötsligt fyra instrument, men då gick P-G ner till Bûdgården för att kolla om Kjelle lyckades med grillen.

Plötsligt kom det upp en polisbil med blåljus. Det är nog premiär med blåljus i Bûdär, han åkte direkt ner till Bûdgården. Antagligen var det en patrull som skulle hålla koll på Finnmarken denna Midsommar. Vad vet jag? När jag tittade efter så var det ju Larssons som hade utrustat fyrhjulingen för utryckningsändamål. Så länge varade den spänningen!

Tänk vad skönt med en vacker sommardag nu när det är bröllop i Bingsjö kyrka och sommaren skall välkomnas i Boda Kyrkby.

Matte skjutsade över Husse till Boda kyrka så han kunde förbereda kvällen i lugn och ro. Matte åkte åter tillbaka till Bingsjö för att tjänstgöra vid bröllopet. Ett 70-tal personer bevistade den kyrkliga högtiden för Finnbackaparet.

Efter vigseln åkte Matte i ilfart till Boda där kören redan hade övat klart. Men Matte sjöng ikapp dem. Spelmanslaget kom och kände på akustiken en stund innan konserten skulle börja.

Knapp Britta och Backlunds Anna-Britta ledde laget i sina uppstråk.

Innan programmet skulle starta blev det en stunds avslappning och några drack kaffe ute under Guds klara himmel. Gunilla, Barbro, Sand Gun och Snelles Elsie blev ett färgsprakande vykortsmotiv i gröngräset. Snelles Elsie älskar att få vicka på stortårna innan gudstjänsterna.  

De övriga småpratade lite runt omkring på kyrkbacken.

Man kan tro att Alf och Utbys Barbro är okontanta men de bara diskuterade en slinga i tenorstämman.

Kören sjöng flera ur vår kända svenska sommarsångsskatt såsom "Sommar, sommar, sommar" och "Roslagsvår" och ytterligare åtta sånger. Bodas snitsiga spelmanslag bjöd frikostigt på låtar från Boda och Bingsjö. "Allô kôllor uti Västanå", "Blåbergsåslåten" och många fler. Knapp Barbro hade översatt "Idas sommarvisa" till bodamål som sjöngs unisont:

"Du skânt tro att â bi nån sômår om int â e nån som sät fart, på sômårn å jär litô sômrut får då kom ju blommor snart. Je jär så blommor däm blommâ je jär helô kuhågin grön. Ja nu så a sômårn komi å je a just täji bårt snön".

Vad härligt att vi har "Idanôs Sômårvisa" på vårt eget språk.

Kanske någon i Finnmarken kan översätta till bingsjömål? Då är sommaren fullkomlig.

Under konserten uppmärksammades tre medlemmar för långvarigt medlemskap i kören. De fick varsin guldmedalj s.k "Musica Sacra" med lila rosett. En sådant förtjänsttecken får man efter 25 år i verksamheten.

Kristina Arvesdotter Eriksson har sjungit i 37 år, Kvist Gunnar i över 50 år och Ingels Britta Käck i 47 år.

Tre glada och välförtjänta körsångare i Kyrkokören Bellatrix.

Som sista nummer i konserten spelade Boda Spelmanslag Hjort Andôses "Åltomtabromarschen" varunder alla gick ut i den ursköna sommarkvällen och njöt av fortsatt spelmansmusik med blånande berg i bakgrunden och dom snurrande propellrarna i Sörskog.

Så var det bara att plocka ihop estradskivorna, stolarna, noterna, programbladen och flytta undan flygeln. Nu får kören lite vila från Husses bråkiga övningar när han skäller på dem ifall de sjunger fel någon gång. Det är konstigt att det är så många som är kvar?

På hemvägen körde Matte och Husse satt och slappade. Det var totalt tomt på resan hem, det var bara Uffe de mötte på Dalstugavägen. Alla övriga var nog hemma och tittade på TV.

Budgårds Far var nere hos Vattumyrs Barth på sommarmat.

En fiskmås hade förolyckats nere hos Kjelle och fick en ärofull begravning enligt den nya gudstjänstordningen. Matte tjänstgjorde där som vaktmästare.

Nere i Bûdgården är det full gång på aktiviteterna hos Kjelle. Klippning och allmän fastighetsskötsel.

Här hemma håller Matte på att förbereda Midsommar med att bl.a dekorera en gammal cykel med blommor.

Även Husses pilsnergömma fick en upprustning.

Matte ställde den stora cykeln nere på en stor sten i början av Bûdbacken.

Husse och Matte åkte fram till Bingsjö och handlade. Där kom också Bonden in och handlade, samt en erfaren kvinna av obestämd ålder.

Husse for till Rönndaln och hämtade ett paket medan Matte var på kyrkogården och städade upp lite grand.

På vägen hem från Rönndaln kom en traktor och vagn med 9:or nyss utsläppta och glada åkande mot Tänger.

Närmare Balungsstrand rastade en äldre gentleman sin hund i sakta mak. Två åldringar ute för att få frisk luft och kika lite på trakten.

Inte långt därifrån fick flera bilar bromsa in för en hare som sprang kors och tvärs över vägen. Det är inte lätt att hinna med och "plåta" en hare när man kör bil.

Partner Stig hade också kommit hem efter en bilrunda.

Här hemma var hönsen för det mesta ute och skrotade runt, ibland ute bland korna och ibland i hallonhäcken. Men mitt på dagen går de oftast in och tar en siesta. Hönan Maj-Britt älskar att bli fotograferad.

Vidar känner sitt ansvar för sina quinnor.

"Men var är Svarta Sara nu igen, tänk att det ska vara så svårt att få ordning på den quinnan" sa Vidar. Mycket riktigt hade hon lagt sig utanför bland nässlorna för att värpa.

Fram emot eftermiddagen var det dags för Husse och Matte att bege sig till Näsbyggebyn för att fira Husses barnbarn Tyra som fyllde 6 år. Där var det uppdukat till kvällsmat och festligheter så som det skall när barn har bemärkelsedagar. Tyra hade önskat sig en ambulansstation som hon kunde bygga av lego. Hon ler så sött efter paketöppningen.

Husse och Matte åkte sedan hemåt och tog en sväng mot Ål-Kilen först för att titta på en vedkärra som var utbjuden på Blocket, men den var alldeles för stor och tung för amatörer och kantorer.

Fram emot midnatt kom de hem äntligen. Hönsen hade somnat men jag var vaken och tog emot herrskapet.

Igår var det härligt väder liksom idag. Husse var ner till vårdhemmen och spelade igår eftermiddag, Hedmans Gösta kommer alltid och språkar. Ute på Rättvik mötte Husse Knutes Kenneth som funderade hur vägen till Bûder är nu för tiden. Matte gnodde hela dagen från morgon till sena kvällen, inne i kyrkan satt Danlesstipendiaten och spelar piano, fastän han är författare.

I morse var det hälsoundersökning för Husse och Matte. De fick cykla med sladdar och kontakter fastspända på sig. Sedan mättes midjan och vikten kontrollerades, liksom hur förhållandet var till sprit och tobak samt socker.

Promenad minst en halvtimma om dagen var ordinationen för Husse så hans stress kan minska liksom förstärkning av muskelmassan.

Utanför Församlingshemmet höll diakonerna på och ställde iordning för sommarcaféet.

En häftig gammal bil stod utanför på parkeringen, jag hoppas Matte inte kommer hem med en rosthög till!

På eftermiddagen eller rättare sagt kvällen var det dags för kyrkskolans avslutning i Boda kyrka. En timma innan kom de elever som skulle öva instrumentalt. Två Änderåspojkar spelade klarinett.

Åsarna representerades även av två gitarrister.

Det kom folk även en timma innan det skulle börja, de ville lyssna på övningen. Polisen från Transtrand, Hans Jonsson som numera bor i Lenåsen kom och lyssnade när tvillingbarnbarnen spelade trumpet och basun. Två pigga snitsiga grabbar.

  Ytterligare två bröder spelade trumpet, dagen till ära klädda i sockenkläder.

Mor Marina hjälper till med noterna.

Ute på kyrkbacken stod fullt av anhöriga och väntade på att parade från skolan skulle komma. Elever och personal går alltid i procession med fanborg i spetsen under klockringning från skolan upp till kyrkan, vägen är då kantad av föräldrar och närstående samt en och annan som tycker att det är en fin tradition.

Nises Kjell med Knapp Mor stod och väntade liksom Ollas Sören, Stam Marie och Ollas Jörgen.

Gropgårds Bengt och Blank Mor kollade också efter respektive barnbarn så gjorde öven Clasons Kesti och Röjås Birgit.

Nygårds Lisa var en av Boda konfirmander i år.

Plötsligt kom paraden upp för kyrkbacken.

Blank Bengts dotterdotter stod med en av fanorna i kyrkan.

Smårs Carina kompade till några av skolkörens sånger, hon fyllde 50 år för någon dag sedan.

Den nya rektorn Rönnols Olle höll ett mycket rart och positivt tal till elever och föräldrar, han avtackade två lärare som slutade sina tjänster. Denna rektor verkar vara en person som värnar om traditioner och att skolans kontakt med kyrkan är värdefull, men han är ju en dalkarl okså!

Sedan blev det dags för körövning med Bodakören. Sommaren sjungs in och spelas in i Boda kyrka på lördag kväll, därför måste det övas ordentligt. Boda spelmanslag kommer också berikar programmet med stadiga uppstråk.

Nu var allt slut för kvällen och Husse totalt slut och längtade efter att få komma hem till lugnet och ron.