Idag lördag var jag ensam herre på täppan hela dagen. Gårdsfolket for iväg på morgonen för att ha en heldagsövning med kören i Boda. Solen sken i alla fall, så jag kunde ge mig ut till grannarna i Päkkos. Jag går inte gärna fram till främmande men jag kikar lite på avstånd. Håller koll alltså. De hade sin barn med som lekte och hade roligt. Det är så ovanligt med barnskrik här på fäboden. Jag blir lite stressad av skrik från riktigt små barn. I min ungdom var det bebisar som skrek där jag då bodde och då inbillade jag mig att det var mitt fel hela tiden. Sedan tog jag min tillflykt till Jerkandersgården i Kärvsåsen. Där fick jag bo hos grabben i huset. Men jag tog snart över hela huset. Nu bor jag hos grabbens Mor och Plastpappa (tänk vad ordet plastpappa låter konstlat). Det är ju min Husse men han är inte så plastig av sig. Och nu har vi buffrat.

För att återgå till det jag började med....

Efter deras kördag åkte de ner till Rättvik för att träffa Husses ena dotter, måg och barnbarn. De blev bara en blixtvisit eftersom dom bor i Nacka och skulle vidare söderut. Men dom gick och fikade på kondiset. Melker heter barnbarnet. En jättegullig pojke, som givit mig mat en gång i somras. Han var så kramig och snäll. Han ville komma till oss igen och leka med traktorn som Matte har. När de hade vinkat av dom så hämtade de hem en ny maskindriven åkomma som lät som en reamotor med snökedjor. Det var en snöslunga. Nu är vi verkligen rustade för vintern. I vinter kommer det att bli oljud för att slänga iväg snön.

          I dag har Husse och Matte varit hemma och det tycker jag är jättekul. Solen har lyst så fint och det har varit en härlig höstdag. Aspens blad är gula, som små solar och rönnens bär har sina vackra röda klasar. Jag var ute en stund på f.m och tog en mus. Jag gillar färskt kött med hull och hår. Gallblåsan lämnar jag kvar åt nötskrikorna. Matte forsatte med att måla taket i utbyggnaden, så nu är den delen klar, nu återstår alla väggarna. Husse vaknade med sin ständiga värk, så han var inte i form för några större projekt på morgonen. Men han planerade ut en jordhög i alla fulla fall. Jag var ute och följde med och kollade vad som försegick. Det är som jag nämnde tidigare i brevet, att jag tycker det är himla roligt när vi är hemma alla. Appropå himla! Planet till Amerikatt var visst försenat idag. Det är häftigt att det har sin rutt precis över Bûder varje dag vid elvatiden. Men idag kom det alltså 11.30, så något hade nog hänt som fördröjde resan. Jag brukar vifta lite extra med svansen till mina bekanta "Overthere". Till familjen Aristocats t.ex Så småningom gick Husse in och fixade lunch åt sin måleriska quinna. Det blev uppvärmd köttfärslimpa med ångkokta rotfrukter. Usch sån´t skit dom vräker i sig. Nej, det skall vara färskt ljummet kött. Matte for efter lunchen iväg till kyrkogården och rensade häck. Där väntade hennes arbetskamrat från Rättvik. De skulle hjälpas åt med att montera snöskydden på kyrktrappan. Han hade sin hund med sig som sällskap, en svart, långhårig varelse. Jag kände direkt när Matte kom hem att en hund hade varit i närheten. Sådan stank missar inte en katt. Under tiden höll Husse och jag på att ordna med presenningarna. Det skall ju vikas och torkas till vintern. Jag älskar att krypa under dem när de ligger utbredda på marken. Sedan gick han till skogs och hämtade granris till kyrkogården. Han kom också hemsläpandes med lite större grangrenar som skulle placeras ovanför fågelautomaten som ett lite pittoreskt tak. Gud så fånigt! Att dom bara orkar hålla på med något så onödigt. Dom fattar inte att jag har ett visst intresse av dessa bevingade köttbitar. En liten kvinna i Solberga har målat en Lônås-sten, så den ser ut som en svart/vit katt. Den har Matte lagt på sparken vid ytterväggen. Hon skulle visst lägga katt-stenen i en låda med halm till vinterna, så det skulle se mysigt ut! Att hon orkar hålla på och dalta med en sten, precis som om det vore ett riktigt exemplar av Felis Silvestris Catus, som mitt namn är på latin. Nu har det blivit mörkt och det är dags att strax "fälla in hovarna" eller tassarna förstås! Vad hör jag? En bil åker bakom vår tomt till Päkkos´ fäbod? Nu lyser det där, förmodligen är det väl någon av pojkarna till ägaren som kommit. Jag brukar sköta den gården också ibland. Men en av pojkarna där hade med sig ett flertal stadskatter, som inte riktigt accepterade mig sådan såsom jag är, så nu skiter jag i om dom får möss där. Jag sköter våra hus nu, ett heltidsjobb bara det. Men det är i alla fall mysigt när det lyser i stugorna här i vår lilla Fäbod-By. Till helgen lyser det nog i Budgården också. För det stundar ju till älgjakt och då brukar det bo älgjägare där. Jag har ju sett jägare, hur det kommer klädda i sin utstyrsel med gröna kläder och gällt färgade mössor. Och de är beväpnade med sina muskedunder. Jag kan bara tänka på mig själv, som alltid är utrustad för sådana ändamål, och inte behöver jag ha något skjutjärn heller. Jag fixar jakten ändå. Vad tråkigt människorna skall ha som inte har våra egenskaper och vår biologiska utrustning? Och så klumpigt dom rör sig i skogen. Nog är det väldigt fint att vara en katt i alla fall! Hej så länge och god natt med er!

   Nu har det satt igång. Stormbyar, snöslask. Kan det bli värre. Husse eldar så skönt i spisen. Matte målar tak. Jag går ut i alla fall och jagar lite småvilt. I morse var så att säga mina kollegor från byn uppe och jagade fast hare i stället för möss. Tror jag åtminstone. Det var två röda bilar. En herrgårdvagn och en sedan-modell. I fåglarnas matbord gästade oss en vacker bergfinkhane idag. Husse nämnde det, han tror att han kan fåglar. Jag tror att det var en gråsparv, det kvittar, de smakar prima i alla fall. I dag höll jag till vid tvättstugan. Det är ett bra ställe att sitta och spana på. Jag sätter mig på det lilla trappsteget höger om lyktan och mössen kutar nedanför. Bara att fälla ut klorna så att säga. Husse och Matte har jobbat i dag i både Dådran, Bingsjö och Boda. Det har varit en s.k skyddsrond. De kollar och förebygger så att inga felaktigheter uppstår eller olycksrisker sker ute som inne. Fyra personer från Rättvik kom och gick igenom med hjälp av ett protokoll. Jag för min del som sköter hemmet under tiden husfolket är borta tycker det är verkligen besvärligt med oväder. Jag vill så gärna vara ute och jaga, men man blir så blöt. Jag går ut trots det i alla fall och gör en lov i hagen och under logbotten. Under förmiddagen hörde jag skyttarna prata och hyndans flås och skall, där jag slumrade i min plats på sängen. Vi tände lyktan på tvättstuge trappan nu på kvällen, men nu är den utblåst av stormen. Nya äventyr i morgon, det ska ju bli soligt sa dom på radion,hoppas dom har rätt.

        Jag har inte skrivit något på länge nu, dels har jag inte haft tid p.g.a min jaktsäsong har börjat. Hösten är ju mössens tid att försöka ta sig in hos oss, så jag har haft fullt sjå med att sköta bevakning, fångst och inmundigande (raaap!). Snickarna har ej kunnat vara här och fortsätta, allt beror på betongsulan. Den skall avfuktas så det inte blir mögel i framtiden. Den hade torkat bra sa mannen med Bôrn-dialekt. Efter deras älgjakt skulle de komma tillbaka. Vi har tydligen lika intressen snickarna och jag, fast det är ju lite olika storlek på bytet. Matte har målat rött runt fönsterfoder och dörrar. Det piffade upp i det gråa höstvädret. En och annan besökare har varit upp och hälsat på. En hade en röd grålle som han åkte på, en annan med fyrhjuling och vindskydd på, ett par kom på en röd fyrhjuling (de har en fäbod bakom oss). Frun körde och mannen satt på bönpallen, frun verkade ha svårt med att få in backen, men sedan körde hon hem med mannen, vars halsduk stod rakt ut i blåsten. Nästan som Pat Moss med kartläsare. Vår granne i Budgården var också uppe i helgen, det är så trevligt när det lyser i fönstren och röker ur skorstenen. Jag har jagat lite där nere också, men nu känner jag att det räcker med våra uthus.

Bägge grushögarna är nu utspridda där de skall vara. Dom säger att de måste förbereda allt inför vintern som kommer. Matte har gjort snyggt i rabatterna med smågranar och annat pynt. Sedan har hon satt en fågelautomat där också. Det gillar jag. Men det håller jag för mig själv. De var visst nere på marknaden en dag och frös. Och där träffade de "gamla" bekanta från byn, och de frågade hur det var med mig. Trevligt med hälsningar från Rättvik också. Det paret brukar läsa om mig när de är här i byn hos sin son och kikar på hans dator. Nej nu är det bra för idag.

      Nu har det gått så långt på detta år att jag vill vara inne om nätterna. Njuta av värmen från luftvärmepumpen och knastret i spisen. Det är först i dag som jag hörde snickarbilen komma uppför backen sakta men säkert. Släpet var lastat med våra dörrar och fönster som vätter mot Bingsjö till. Det stod inte på förrän snickarna var  i full färd med sitt jobb. De sjöng sina varierande melodier och taktarter. Jag låg och lyssnade på soffan. Fantastisk repertoar de har. Jag har märkt att de lyssnar på musik i sina lurar och sedan sjunger de med i låtarna. Jag gick ut mitt på dagen och kikade, vilken skillnad det blev. Spröjsar och allt. Det var synd att inte Husse och Matte var hemma och kunde skåda underverket, men de kommer väl!. Plötsligt kom det upp en bil till med en man som hade en portfölj. Han pratade ett vackert rättviksmål med en brytning från Gässbin. Han skulle kolla fukten i betongplattan. Tänk att det finns yrkesfolk som bara håller på med fukt, det kan ju inte vara ett torrt jobb han har? När husbondsfolket kom hem, började Husse som vanligt att köra med skottkärran och gräva. Matte dividerade med snickarna. Den fuktiga mannen hade rått snickarna att sätta in en ventil för tilluften. Det var sedan på vippen att jag skulle få min kattlucka inmonterad, men det fattades ett mellanrör, då väggen var så pass bred. Synd! Matte började måla taket i en ljus kulör. Men vilket jobb! Stå högt upp på stegen och hålla färgburk, pensel, balans och inte spilla. Stackars människa. Husse är ingen målare, han har redan gjort bort sig på den punkten fick jag höra. En gång när han skulle måla ett staket så hällde han upp en massa färg i en lång behållare och lade i staketspjälorna i den, i stället för att stryka dom med pensel. Vilket kladd! Nu är han visst nere i Budgården och eldar lite i kaminen, så det blir varmt till dom kommer hit i kväll. Sedan kvällsfika antagligen och den väntande sänghalmen.