I dag har Husse och Matte varit hemma och det tycker jag är jättekul. Solen har lyst så fint och det har varit en härlig höstdag. Aspens blad är gula, som små solar och rönnens bär har sina vackra röda klasar. Jag var ute en stund på f.m och tog en mus. Jag gillar färskt kött med hull och hår. Gallblåsan lämnar jag kvar åt nötskrikorna. Matte forsatte med att måla taket i utbyggnaden, så nu är den delen klar, nu återstår alla väggarna. Husse vaknade med sin ständiga värk, så han var inte i form för några större projekt på morgonen. Men han planerade ut en jordhög i alla fulla fall. Jag var ute och följde med och kollade vad som försegick. Det är som jag nämnde tidigare i brevet, att jag tycker det är himla roligt när vi är hemma alla. Appropå himla! Planet till Amerikatt var visst försenat idag. Det är häftigt att det har sin rutt precis över Bûder varje dag vid elvatiden. Men idag kom det alltså 11.30, så något hade nog hänt som fördröjde resan. Jag brukar vifta lite extra med svansen till mina bekanta "Overthere". Till familjen Aristocats t.ex Så småningom gick Husse in och fixade lunch åt sin måleriska quinna. Det blev uppvärmd köttfärslimpa med ångkokta rotfrukter. Usch sån´t skit dom vräker i sig. Nej, det skall vara färskt ljummet kött. Matte for efter lunchen iväg till kyrkogården och rensade häck. Där väntade hennes arbetskamrat från Rättvik. De skulle hjälpas åt med att montera snöskydden på kyrktrappan. Han hade sin hund med sig som sällskap, en svart, långhårig varelse. Jag kände direkt när Matte kom hem att en hund hade varit i närheten. Sådan stank missar inte en katt. Under tiden höll Husse och jag på att ordna med presenningarna. Det skall ju vikas och torkas till vintern. Jag älskar att krypa under dem när de ligger utbredda på marken. Sedan gick han till skogs och hämtade granris till kyrkogården. Han kom också hemsläpandes med lite större grangrenar som skulle placeras ovanför fågelautomaten som ett lite pittoreskt tak. Gud så fånigt! Att dom bara orkar hålla på med något så onödigt. Dom fattar inte att jag har ett visst intresse av dessa bevingade köttbitar. En liten kvinna i Solberga har målat en Lônås-sten, så den ser ut som en svart/vit katt. Den har Matte lagt på sparken vid ytterväggen. Hon skulle visst lägga katt-stenen i en låda med halm till vinterna, så det skulle se mysigt ut! Att hon orkar hålla på och dalta med en sten, precis som om det vore ett riktigt exemplar av Felis Silvestris Catus, som mitt namn är på latin. Nu har det blivit mörkt och det är dags att strax "fälla in hovarna" eller tassarna förstås! Vad hör jag? En bil åker bakom vår tomt till Päkkos´ fäbod? Nu lyser det där, förmodligen är det väl någon av pojkarna till ägaren som kommit. Jag brukar sköta den gården också ibland. Men en av pojkarna där hade med sig ett flertal stadskatter, som inte riktigt accepterade mig sådan såsom jag är, så nu skiter jag i om dom får möss där. Jag sköter våra hus nu, ett heltidsjobb bara det. Men det är i alla fall mysigt när det lyser i stugorna här i vår lilla Fäbod-By. Till helgen lyser det nog i Budgården också. För det stundar ju till älgjakt och då brukar det bo älgjägare där. Jag har ju sett jägare, hur det kommer klädda i sin utstyrsel med gröna kläder och gällt färgade mössor. Och de är beväpnade med sina muskedunder. Jag kan bara tänka på mig själv, som alltid är utrustad för sådana ändamål, och inte behöver jag ha något skjutjärn heller. Jag fixar jakten ändå. Vad tråkigt människorna skall ha som inte har våra egenskaper och vår biologiska utrustning? Och så klumpigt dom rör sig i skogen. Nog är det väldigt fint att vara en katt i alla fall! Hej så länge och god natt med er!