I morse när vi vaknade hade det snöat ännu mera. Husse gick ut och skottade rent överallt här hemma, han bar in ved, tog ut askan och utfordrade hönsen. Inte nog med mera snö, det blåser hårt också. Stora flingor flyger tätt.

Idag skulle Matte till kyrkan och fortsätta med att skura plankgolvet. Men först måste det skottas runt kyrkan och vissa gångar. Holländarna sönnatä tjörtja hade kommit förra veckan.

Husse åkte till Boda Prästgård. Där skulle Diakonin och Mangrant ställa till med klabbkalas. Gullan höll på i köket och kokade klabbe, Ruth var i Mikaelsgården och Per Marianne i pigkammaren.

Ann-Lis diskade för fullt upp allt som lortats ner och hon höll bänkarna fria från allt som var i vägen. Käck Britta har rykte om sig att vara Diakonins klabbsåsexpert, vilket hon även denna gång bevisade. I Boda kokas messmörssåsen och fläsktärningarna ihop, men i Rättvik äter man fläsk och sås för sig. Käck Britta har jobbat i storkök i många år och här ser det vant ut när hon skrider till verket.

Utsvultna och hungriga männsikor strömmade in i prästgården och slog sig ner vid borden. Redan tidigare hade Skarp John och Ollas Hans möblerat upp och dukat tillsammans med bl.a Ann-Lis.

Prästen Norberg inledde med några ord ur Skriften och det sjöngs en bordspsalm.

Det bars det ena fatet efter det andra in med mat, nästan som vid Nobelbanketten. Det blev ett mäktigt sorl av trivsamt prat under måltiden.

Hjort Aina från Bingsjö sitter här närmast kameran. Husse ledde allsång sedan. Gamla kända visor, flera på boda- och rättviksmål såsom "Gamlän", Nu ska je ut å fria", "Om du a e ku"  och "Svensk Annas vals". Hjort Aina kunde de flesta sångerna utantill framför allt de gamla skolsångerna.

När avslutningen närmade sig applåderades kökspersonalen in för avtackning.

Efter en timme blev det alldeles tyst i prästgården. Många hade åkt hem till sitt. Bord och stolar plockades undan och det diskades och plockades ihop. Folk kom in i köket och ville köpa med sig matlådor hem av det som blev över. Gruvås Brittas syster från Västanå kom också intultandes och åt av läckerheterna i köket.

Husse åkte hem över Lidberget. Efter Tora innan avtagsvägen till Kiosken spångade ko och kalv upp alldeles vid sidan av bilen och sedan över på andra sidan upp på hyggeskanten.

De lät sig välvilligt bli förevigade. Husse for vidare och hämtade upp Matte vid kyrkan. Hon var inne på fika hos Holländarna.

I affären var Anna-Maria expedit idag. Mårsens Greta kom också och handlade tillsammans med Aborr Mats.

Det snöade för fullt ännu. Bonden var upp till stugan och eldade under dagen. Jag såg att det rökte ur skorstenen och då tänkte jag att han kanske värmde på veckogammal Gevalia-sump i kaffepannan och njöt av de himmelskt närande dropparna.

Husse och Matte satte igång med att röja upp snön innan de kom in. Samma syssla som i morse. Lika blir det säkert imorgon bitti. I morgon blir det "Firimidda ti Bistugu" under temat Fettisdagsgubbar.

Det är väldigt mysigt när man vaknar om morgnarna och när vi ser att Bonden har fått eld i spisen nere i Nygårds. Det blir säkert varmt och gott i stugan när han sitter där vid sin gröttallrik och mediterar.

Idag snöar det väldigt igen, Husse och Matte hade tänkt städa undan snön vid kyrkorna under dagen, men det är inte lönt. Det bara vräker ner stundtals. Det jobbet får återstå tills i morgon.

Jag och Rosie går hela dagarna och tittar snett på varandra. Ibland blir det ett upplopp utan egentlig anledning.

Jag brukar krypa ner i Husses vedkorg eller någon kasse för att visa så fin jag är.

En av kvällarna när Husse och Matte åkte hem kom Bonden med häst och sulky samt ett föl därefter. Tänk att köra häst och samtidigt hålla ordning på en yster åring eller om den är äldre.

Rosie försöker charma Matte och Husse så jag skall komma lite i andra hand. Hon visar sött sina vita tassar. Jo jag tackar jag. Det kan lukta skit om dem också!

Men Matte smälter förstås för detta. Mina svarta dynor duger bra dom också.

I affären var det stor kommers idag. Bo Leopold, Peter, en lastbilschaufför som hade en skogstraktor på flaket var där och handlade. Knutes Hilda kom gående hemifrån uppför den sega backen skjutande sin rullator.

Jag undrar hur dom kan få upp en skogstraktor så där, halva traktorhjulen är utanför flaket. Då måste man kunna köra. Det finns många bilister som inte ens kan pricka en parkeringsruta, som jag skrev om för några dagar sedan.

Imorgon ska diakonidamerna i Boda baka klabbe i prästgården. Gulla, Rut, Ann-Lis, Marilyn, Guvor, Britta m.fl förvaltar konsten enligt gängse mönster och recept från förr. På måndag blir det klabbkalas och det är redan fulltecknat. Då kommer messmörsåsen att blandas med fläsket så som det skall vara.

Igår jobbade "de våra" i Boda kyrka på en begravning. Ollas Anna-Lisa från Lenåsen skulle följas på den sista färden.

Utanför kyrkan stod ett blivande sommarbrudpar från Övre Gärdsjö och kikade om de kunde se hem.

I kyrkan gjordes det iordning till begravning med ljus och psalmsiffror som skulle upp. Blomsterliv och Karlehags kom med blommor som "Prenö´rn" arrangerade runt kistan.

Prästen satt och förberedde det som skulle sägas. Anna-Lisa tillhörde missionsförsamlingen i Ovanmyra och hon sjöng alltid för barnbarnen när de var små en psalm som aftonbön.

I Boda kyrka finns ett bårtäcke som kan kompletteras med vepor i grönt, vitt, rött och lila. Matte lägger här på den röda vepan, som var önskad.

Efter begravningen åkte Husse och Matte ner till kyrkogården och skottade till graven, så blommorna kunde placeras ut. Sedan gick färden åter till kyrkan för att ställa iordning inför söndagens gudstjänst där körerna skulle medverka.

Husse och Matte åkte hem och tog vägen över Svôdn och Lenåsen. Vid Kråksvôdn kom Sparf Anders på skidor, rödblommig och grann.

I dag var det dags att tidigare än vanligt åka till Boda kyrka. Körerna och musikerna kom tidigare för att öva. Det skulle bli en temagudstjänst där Evert Taube var temat. Innehållet i hans visor och sånger har en stark förankring i folks medvetande. Det sjöngs nästan enbart visor av Taube som med sitt kärleksinnehåll och miljömedvetande verkligen griper människorna likaväl som en psalm med många gånger omöjlig melodi.

Det märktes att detta berörde många människor eftersom båda kyrkorna var så välbesökta. "Å vad trevligt att få sjunga så fina visor", "Nu är det fest i kyrkan" , "Vi ska väl få sjunga Taube själva också och inte bara kören?", "Det har kunna varit flera sånger" var några spontana uttryck som besökarna nämnde, sådana ord hörs nog inte vanlig söndag.

Christina och Lars Ljunggren sjöng duett  "Tango i Nizza", som är en direkt fortsättning på den kända "Fritiof och Carmencita". I texten står det "druvor, vin, två tända ljus och blommor i ett krus" som fick bli rekvisita till visan.

Jones Monica var präst och hon har innan prästkallet slog ner i henne varit pilot i alla möjliga plan. Därför är hon inte höjdrädd och kunde hålla sina betraktelser från predikstolen.

I Boda hade körerna gott om plats i koret men i Bingsjö är det betydligt mindre, så där fick dom tränga ihop sig mera. Sopranerna fick sitta allra längst bort in i hörnet och sedan fyllde de övriga stämmorna på. Jones Peter sa "se till att ha pinkat först innan ni sätter er där för sedan dröjder det innan ni kan komma fram".

Körerna hade beställt lunch i Bingsjö bystuga som Per i affären lagat till. Plommonspäckad fläskkarré med gräddsås, specialsallad och pärur. Kaffe och vaniljmunk till efterrätt. Det är få gånger som mat smakar så gott som efter en gudstjänst.

Flera ur kören tog en promenad runt byn under den soliga eftermiddagen, frisk luft, det är lätt att bli trött efter maten. I Bingsjö var det mycket mera folk än på julottan, närmare 100 personer i båda kyrkorna. Hur kan det komma sig? Men finns Gud finns väl Taube, vem skulle annars ha skapat honom? Som katt tror jag att Gud är full i sjutton med humor och är ett livat väsen, men tyvärr finns alltför många förespråkare som dämpar mycket av det glada budskapet, som tycks vara så svårt att sprida. Jag tror att Gud vill vara med i nuet, hur ska vi annars komma framåt? Taube sjöng i alla fall lättförståeligt om kärleken, det har jag hört när Husse har övat och gjort inspelningar till kören.

Denna fredag var det hemmajobb här. Matte lagade mat och bakade på förmiddagen trots att hon var i dålig form. Hoppas det inte bryter ut någon lepra eller spanskan? Dom åt lunch tidigare än normalt eftersom bilen skulle besiktigas vid 13-tiden. Husse hade lekt med mig ute, jag klättrade upp till toppen på äppelträdet och siktade vidare upp på altantaket till Husses stora förfäran, men jag bara skulle skrämma upp honom lite. Matte lekte med Rosie inne under tiden så att jag inte skulle bli svartsjuk. Dom tror att jag inte förstår något? Jag har genomskådat deras manipulerande lekar med oss. Bara jag får ha Husse för mig själv. Vi följs åt ut och hämtar ved och en dag gick vi till Päkkos och skottade upp vägen dit ifall Päkkosfolket är i antågande. Sedan gick vi in i carporten och kollade. Skönt att vi karlar får hålla ihop. Ibland måste vi resonera lite på annat sätt än med damsällskap.

Husse och Matte packade ihop en massa som skulle uträttas när ändå bilen var på resa till Rättvik.

Vi lade oss under tiden och sov medan dom var borta.

Dom åkte iväg mot Bingsjö och vidare till Rättvik och färghandeln för att köpa enkom golvsåpa till brädgolv. Sedan var det att bege sig till bilbesiktningen för att få denna årliga upplevelse överstökad. Laggar Roland stod där och väntade och Pliggen kom med en av sina vidunderliga ekipage. Strax blinkade skylten att nu skulle bilen in för koll. En ung tjej var besiktningsman och hon bjöd på kaffe och möjlighet att läsa dagens tidning, allt för att lugna nerverna.

Laggar Rolands bil kom in före och den var upphissad i taket.

Sedan gicks vår bil igenom skrymsle för skrymsle.

Pliggens fordon är så magnifikt storslagna så det krävdes två karlar för att besiktiga.

Det gick bra med besiktningen, bara att hålla koll vänster packbox. Husse och Matte åkte in till Rättvik för att hämta ut paket och lämna brev på församlingshemmet. Där stod organistens bil parkerad. Det är tur att han inte jagar älg om han siktar så här dåligt vid parkeringsrutorna.

Under tiden Husse och Matte var borta satt jag en stund på skrivbordet och tittade ut på fåglarnas idoga ätande. Ibland hälsade jag på min tomte som jag gillat alla år.

Så smånigom vände Husse och Matte åter från visiten i centrum för färd till Dådran och snöskottning av kyrkogården och utanför kapellet, så var det i alla fall dags att komma hem till oss och få umgås under kvällens timmar.

Det började inte bra, Matte blev rasande i morse. Rosie flög på mig från Husses säng när jag satt vid fåtöljen och kollade. Det blev ett våldsamt slagsmål så strån och stickor rök om det. Under dubbelsängen fortsatte tumulten båda jag och Rosie vätte ner golvet av bara farten. Matte skrek och till slut kastade hon sin toffel rakt på oss (alltså toffeln hon har som skodon, inte Husse) och då blev vi paffa och slutade rent kroppsligt. Det var katthår överallt. Det blev fram med dammsugare och skurhink och jag gick och lade mig på toaletten, Rosie satte sig under salsbordet. Rosie fick nog mera stryk än vad jag fick, hon har inte rört sig på hela dagen, lika med mig.

Husse och Matte hade bråttom iväg till sina sysslor, men det blev annat än det vanliga denna morgon.

Till slut åkte dom i väg lite betänksamma om hur det skulle gå för oss under dagen, när ingen var här och kollade. Husse hoppades på att detta var kulmen. Han tycker att jag är som en gammal ungkarl, en riktig tjurgubbe som inte kan ändra på mig.

Jag har ju varit här själv hela tiden, allt jag ser så långt det går hemifrån är mitt, allt inne är mitt och nu skall jag på gamla dar få en hushållerska eller permanent hemsamarit som jag inte alls vill ha. Jag skall dela mitt bohag och mina människor i huset med en gammal kastrerad nucka från Danmark? Nej jag vill inte!! Varför kunde dom inte rådgöra med mig först innan Rosie kom hit? Det heter så vackert att om alla kommunicerar så blir det bra, jo jag tackar!

Husse och Matte gör allt för att försöka få någon som kan ta hand om Rosie. Rosie är exemplarisk och bra på alla vis för dom som kan ge henne husrum. Hon är egentligen skriven hos Grälls i Bingsjö, men där vill hon inte vara eftersom det finns hundar, andra katter och småbarn. Tänk om det fanns någon äldre person som skulle vilja ha ett härligt sällskapsdjur som är totalt problemfri. Går i kattlucka, rumsren, går i låda på vintern då hon inte gillar snö eftersom hon är från Danmark, hur kelsjuk som helst, lätt att fostra, snabb att fånga råttor, spinner väl högt, renlig, tar masktabletten lätt, inte lagrann på mat, ja listan kan bli längre, bara jag slipper ha henne här. Nu tror säkert läsarna att jag ger falsk reklam för att hon ska komma här ifrån, men detta är fakta.

Husse säger att hon måste avlivas om det inte blir någon bättring, för han vill inte ha det så här hemma längre, inte Matte heller. Dom på hennes mantalsskrivningsfastighet har inte heller frågat något om hennes existens eller hur hon har det.

Kanske Du som läser detta vet någon som vill ha sällskap av en trogen katt. Matte har försökt få in henne på ett äldreboende då hon skulle kunna vara till stort sällskap för de äldre. Men ännu är det allergier som satt stopp för flytten.

Vidare åkte Matte till Boda Prästgård och städade. Alltså fortsatt städning, vilken upplyftande syssla? Jag och människorna lortar ner och hon skurar efter allihop. Husse ner till Rättvik på onsdags-samling.

På kvällen var det körövning i Boda kyrka med båda körerna, hela koret var fullt av sångglada människor av båda könen. Såväl kastrerade som okastrerade vad jag förstår. På söndag skall dom sjunga i både Boda och Bingsjö kyrkor. Det blir nog jättefin musik och sång. Gå dit vettja! Ta med dig någon granne som är ovan att gå i kyrkan, då ser vederbörande att det inte är livsfarligt.

Sent på kvällen åkte Husse och Matte hem och de var spända på att se hur det var här hemma efter morgonens sammandrabbning. Inget hade hänt! Jag brukar revirmarkera för att visa att jag är herre i huset. Jag tror att Husse brukar göra så också, men jag är inte riktigt säker. Men Matte blir väldigt arg då hon märker av mina gränsmarkeringar. Alltid fram med skurhinken, aldrig sitta och njuta framför TV:n som vanligt folk. Sedan har dom skaffat ett enkom doftspray som skall hindra revirmarkeringar, men det är bara Husse som blir irriterad på lukten.

Nu har Husse beställt något från Veterinärbutiken som skall sättas i vägguttaget och som skall få mig att sluta med dessa idiotier, som Matte kallar det. Ja vi får väl se om det fungerar. Det blir nog bara Husse som går ut i alla fall....

Det vore himla skönt om någon kunde förbarma sig över Rosie, någon annan än vi här i Budär. Matte säger att Rosie är mycket enklare att ha i sitt hägn än mig? Skitsnack tycker jag men samtidigt vet jag att hon har rätt, fast det tänker jag inte erkänna, så de så!

Kl. 8.15 skulle arbetsledaren vara på kyrkogården för att träffa Matte. Han skulle lämna och hämta grejor samt kolla arbetsläget i största allmänhet. Husse gick till bystugan eftersom det skulle bli en s.k "Förmiddag i Bingsjö", den första efter det nya årets inträde. Idag skulle Olle Lindgrens i Finnbackas bror Leif tillsammans med Lisa Hägglund lära Finnmarksborna stegen i sin egen nationaldans, Bingsjöpolskan.

Det strömmade in folk i bystugan undan för undan. Åke Wänn, som äger Bingsjö prästgård, är bl.a en snitsig fioltrakterare skulle spela till dansundervisningen.

På väggen hänger ett träsnitt av Hjort Anders, som betraktade dansarna och spelmannen lite från sidan.

Prästen Rudman hade tre eleganta damer med sig från Rättvik, Maj-Britt, Ingels Karin och Päkkos Svea. Päkkos Svea är ju i allra högsta grad Bingsjöbo, men bor just nu i Rättvik åtminstone under de mest vintriga månaderna.

Grannarna Knutes Astrid med syrran Marianne och Ann-Lis samlades kring Päkkos Svea.

Bystugan var dekorerad vackert med ljuslyktor i fönstren och fin bordsdukning som Ann-Lis skötte med den äran. Åke satt och lutade sig mot fönstret medan han pratade och plötsligt började det att pyra i hans tröja och skjorta och sedan började det att hetta i skinnet på ryggen. Vad otäckt! Så lätt en olycka kan hända. "Inte nog med att min prästgård brann", skojade han lite tragikomiskt.

Leif hjälper till med att badda ryggen med en blöt disktrasa så det skulle lindra lite.

Det kom många från när och fjärran till detta numera så populära tisdagsgemyt, från Björkboda, Svödn, Tänger, Rättvik, Linghed, Aspeboda, Falun, Finnbacka, Dalstuga, Budär och kanske flera ställen.

Leif och Lisa visade sedan hur Bingsjöpolska dansas även den enbenta varianten, där kavaljeren dansar på ett ben runt sin partner. "Denna variant brukar gå bäst så sent som möjligt vid en tillställning" sa Leif med humor i blicken. Paret visade också varianter på polskor från Svartnäs, Jädraås, Ore m.fl Leif berättade intressant om Bingsjöpolskans tillkomst innan han och hans partner visade dam- och herrstegen var för sig.

Matte och Husse blev lockade av att prova på liksom Goliats Claes-Göran och Inger Jans. "Ni ska hänga mera med axlarna" sa dom åt Husse och Matte. Rudman dansade mera åt Orepolskahållet, men detta berodde nog på att han kommer från Edsbyn, som gränsar till Ore.

Denna trevliga förmiddag avslutades med lotteridragningar och generell information.

Husse åkte till Boda för att spela på Backåkern och Ann-Lis hängde med till Boda samtidigt.

Under tiden gick Matte till kyrkan och fortsatte med att såpskura plankgolvet.

På Backåkern var det trivsamt som vanligt Kicken var där och hälsade på sin bror Bror. Maj hälsade till Husse från Sand Gun och Gesar Arne hade med sig lite noter som han ville att Husse skulle spela. Denna gång var det bl.a "När man blåser lätta bubblor" och "I en röd liten stuga".

Husse åkte hemöver och hämtade upp Matte vid kyrkan. De handlade i affären och åkte vidare hem till oss. Matte lekte med Rosie en lång stund innan hon åkte åter fram till Bingsjö bystuga för att gymnastisera med Idla-flickorna.

Under tiden var Husse ute och lekte med mig, även jag vill bli uppmärksammad! Jag och Husse gick ner till ladan så jag kunde klättra upp på timmerknutarna sedan gick vi hem igen och då klättrade jag upp i äppelträdet, sedan följdes vi åt och spårade någon som gått här och trampat under dagen, Husse tog mått på spårstämplarna och fotograferade räfflorna. Vi kände oss som detektiver! Fast jag som en polishund förstås! Jag höll masken och lät honom hållas, han tittar för mycket på serier på TV, stackars sate!

Igår åkte Husse och Matte till Hjortgården för att vara barnvakt åt Alm Elsa medan hennes mamma ordnade med barnkalastårta och andra förberedelser till eftermiddagens stora fest. Alm Elsa provade åka stjärtlapp med Matte innan de åkte iväg.

De gjorde några utflykter till Gärdebyn och hämtade leksaker åt Alm Elsas mor och mostrar. Leksaker som blivit kvar där på utvinden. Sedan fikade de en stund på Fricks innan det var tid att åka tillbaka.

Idag var Husse och Matte lediga från jobbet och de gjorde en skidtur ner mot Blåbergsåsvägen. Vid Nygårds-stugan här i Budär hade någon backat fast med bilen i Nygårds gränsstolpe eller liknande. Det var rejäla hjulspår.

Sedan ville Matte göra en biltur ut en sväng på Rockvägen och se hur långt det är plogat. Och det var plogat så långt som möjligt. Men inte upp på Himmelsvägen vid Ribäcken.

De körde även ner förbi Kontoret och på den vägen nästan allra längst ned mot Amungen fanns gedigna vältor resta.

Efter denna vintertur åkte de hemåt igen och Matte satte sig och övade på cittran bodapolskorna "Jann Mor" och "Alla köllor uti Västanå".

Cittran passade alldeles utmärkt på den gamla skolbänken hon köpte på Blocket.

Onsdag och båda for iväg i arla morgonstund efter att vi katter och hönsen folats. Husse lämnade av Matte i Boda Prästgård för städning och han for vidare ner till en uppbygglig stund bland den innersta staben med ÖB vid bordsgaveln och smågeneralerna intill.

På eftermiddagen var det ytterligare ett möte om begravningsfrågor dit alla berörda och oberörda var kallade så ock begravningsbyråerna i närområdet.

Husse och Matte for upp i gnistrande kyla till Boda igen. Hon petade ur Husse vid prästgården och så for hon upp till lisslan för att hjälpa henne med konsten att göra pajer av alltihop.

Husse förberedde körövningen och årsmötet. Det blev mest övning inför en temagudstjänst som berör sånger och musik av Evert Taube. Hans texter är lättförståeliga och visar att Taube hade en stor respekt för livet, himlen, kärleken och Guds skapelse.

I pausen mellan övning och årsmöte blev det en stunds mingel eller en s.k fruktstund.

Jones Ewa hade fyllt femtio år och hon gratulerades med blommor och hurra-rop.

Här hemma blev det en lång dag på sofforna. Men jag tog en sväng ner till ladan för att röra på kroppen och gräva ner lite utsläpp.

Uppe på gården här hemma hade en hund varit och kutat runt, ett visitkort hade lämnats. Jag är egentligen inte säker på om det är Husse eller en hund, men det var ju tassar som lämnat avtryck i snön?

Husse och Matte kom sent omsider hem och eldade så det blev trivsamt inne.