Vilken vacker dag det blir idag! Solen har redan börjat bestråla vårt hus. Det brukar bli oväder när Kjelle i Bûdgården kommer till sin stuga, men nu slår det visst fel i alla fall. Han kommer troligtvis fram emot eftermiddagen och blir här till över Påsk.

Igår när jag var ute på gården knep jag en stadig råtta, som jag inmundigade med stor aptit. Därefter lyckades jag ta en gråsiska att äta till efterrätt. Eftersom det var en fågel ville jag gå in med den och förevisa mina kära om resultatet från jaktlyckan. Men Matte och Husse bannade mig för att jag tog en fågel. "Nu får du åtminstone se till att du äter upp den, när du slagit klorna i en så rar fågel!" sa Matte.

Jag gjorde som jag blev tillsagd.

Eftersom det var så fint väder fick också hönsen gå ut en stund och krafsa lite.

Husse började med att släpa fram vôdkliven, för nu börjar det trast bli hög tid att ta i tu med kommande vinters värmekällor.

Husse och Matte for fram till kyrkogården och kollade läget samt till Dådrans kapell. Där har nu de förvuxna och innanruttna björkarna fällts. Nu blev det ljust på byggnaden och kapellet kommer inte att ta stryk.

Idag åkte Husse till Boda Kyrka på morgonen. Han mellanlandade i Prästgården för att hämta nödiga noter. I kyrkan var redan alla skådespelare på plats, som skulle förevisa påskspelet. Det skulle bli en extra genomgång. Här står och ligger alla medverkande.

Det fanns även ett bord uppdukat med bibliska frukter, bröd och dryckjom.

Efter den lyckade föreställningen serverade Bränd Anna-Greta och Lâggar Kristina kyrkkaffe.

Det smakade väldigt gott, de flesta smaskade i sig så till och med bullpappren åkte med.

Sedan höjde Lennart klubban och började auktionera ut bröd i massor, det var surdegslimpor, Rimbo-bullar, småkakor, kransar, syltkakor, tårtor, struvor, klenäter från i julas. Ja allt som i brödväg gick att sälja.

Matte höll på att städa här hemma och sedan göra påskfint. Både jag och Rosie blev oroliga för om vi skulle bli befjädrade i våra svansar. Fina påskägg lades ut, vackra påskdukar, kycklingar, hönor och tuppar. Så fint det är när det påskpyntas här hemma. Solen skiner och det blir vår. Det är annat än när det julpyntas, då blir det bara svart.

När Husse kom hem så var jag ute på gården och Rosie solade sig på altanen.

Det dröjde inte så värst länge förrän Kjelle och Bonden kom upp.

Nu kan Påsken komma, på Dymmelonsdagen kommer nog även de för tillfället virusdrabbade Putte och Lotta till sin stuga, hoppas de tillfrisknat från, ja vad var det nu igen?  Jag tror dom sa att det var malaria eller Spanskan?

Alla Dalstugas fritidshus blir säkert bebodda av sina ägare nu till helgen. På Långfredagen brukar Amungen fyllas och kanske inte bara den,  med anglande och solande människor i den fina miljön. Hoppas det inte blir blåst, utan alla får njuta av välbehövliga vilodagar.

Det blir några få minuter med sparsam dagsmeja kring 14-tiden om dagarna. Vattnet från taken bildar vackra istappar och ornament.

I morse kom Anticimex hit. Husse hämtade mannen vid bystugan eftersom han var osäker på vägen och om bilen skulle ta sig upp i halkan. Han kollade hela huset, varje vrå för att se om det fanns något att anmärka på. Inga råttskitar, svartmögel, svamp eller så. Han ville se var diskmaskinen stod och Matte pekade på Husse.

När ombudet från Anticimex återbördats till sin bil for Husse och Matte åkte senare ned till kyrkogården och sandade samt kollade hur det var med allt. Sedan en tur in i affären till Christina och Anna-Maria för att handla. Jones Peter kom också och tog en paus mellan körningarna.

För någon tid sedan var det Riddardubbning i kyrkan, men då är det så mörkt och kulet så det knappast blir några bilder.

Lottie fastnade i alla fall och under står Julius från Ensen längst fram.    

Matte håller på och broderar en nattkappa till Rickard som han ska ha till dräkten. Det är smålappar överallt som Rosie tycker om att leka med.

     Härom dagen var Matte till Jerkandôs Annica ock ansade skägget på Nemo, han hade blivit så vildvuxen så att ögonen ej var synliga. Nemo är så glad att hans Matte också skall bära Bodakläder nu när lillebror tar examen.

När Husse och Matte åkte hem från affären var Vägförvaltningen i Skulltorp ute och jobbade trodde Matte, men det var ju Nygårds Anders som provade plogen på fyrhjulingen. Han putsade Bûdvägen i kanterna ända upp till Hästkassbåkkan.

Husse släppte ut hönsen en stund när det var som varmast under dagen. De gillar verkligen att skrapa i kalkkrosset i carporten. De längtar efter vår nu och de vill kunna vara ute mera. Få se om det blir varmare till Påsk, i Boda mittför Gropaffären stod ett par personer som hade hört så på radion. Hoppas de har rätt!

Så börjar väderfolket på TV:n hota med mera snö och i södra Sverige förskräckliga mängder. I morse åkte de mina iväg till Boda Prästgård. Matte skulle fortsätta putsa prästgårdens alla fönster, det är 33 stycken. Otacksamt jobb, förra måndagen när hon var klar med stora rummet hade någon kanske ur Kyrkans Ungdom på tisdagskvällen smetat en stor lôda med något fett mitt på rutan. Vem tar rätt på sådant?  Skulle karlar jobba med sådant som fönsterputsning så skulle det säkert uppfinnas något som putsade av sig självt.

Idag var det Diakonin och Mangrant på eftermiddagen och nästan alla medlemmarna kom. Jannes Nannas syskonbarn Mia från Bôrn bjöd på våfflor såsom de äts i Danmark. Runda våfflor?

Dom var säkert väldigt goda eftersom det blev tvärslut på alla de högar som Mia travat upp på faten.

Knapp Barbro inledde mötet med att berätta om Ren Ann-Britts tragiska dödsfall. Alla dödsfall är väl tragiska, men mer eller mindre. Knapp Barbro kom precis förbi gården i Gulleråsen när brandkåren var på plats och jobbade som mest. Barbro berättade med inlevelse för alla om Ann-Britts liv och leverne, om hennes enträgna hjälpsamhet och generositet för medmänniskorna.

En tyst minut hölls till Ren Ann-Britts minne.

Sedan fortsatte mötet lite trevande av stundens allvar.

Ollas Hans och Skarp John satt och tittade på gamla kort från förr. Bl.a foton på snödjupet på vägen i Ovanmyra på 20-talet. Trubbiga träskyfflar förekom innan plåtskyfflarna gjorde intåg.

På bilden här under står från vänster Björk Jonas, Magitås Andôs, Jones Erik, Pellollas Erik, Linder Hans, Olers Anders som har Magitås Jonas på axlarna, Sparv Erik har Gisslar Sigvard på axlarna, Långsvens Olle, Dalins Jerk, Sparv morfar och Stjärnblads morfar.

Här står det en syskonskara av enbart Ovanmyrakôllor eller från någon by i närheten.

När Matte höll på att vårstäda hittade hon gamla kort från idrottsplatsens planering vid Silverbergsängarna och en skrift från Boda Sportklubbs 50 år, 1931-1981.

Här är en bild från 1931 när ett gäng karlar jobbade med att anlägga fotbollsplanen. De har t.o.m en vevgrammofon med sig, nu har alla musikproppar i öronen.

Här är Bodas fotbollslag från 1931. Stående från vänster: Axel Runns, Knut Flink, Ernfrid Englund, Alix Brandin, Ernst Kvarnström, Sten Almroth, Sven Sjöberg, Julins Johan och Hans Jannes. Dom som står på knä är från vänster Nygårds Jonas,  Erik Hedin och Giftings Erland (Ollas).

Laget från 1932 är nedanstående män: Storspelmannen Lâggar Andôs från Änderåsen är nog lagledare i kostym, sedan Gravsjö Olle, Erik Vesterling, Elof Tysk, Marits Olof Andersson, Ândul Elof, Got Kalrl Andersson, Olle Kalroth. Knästående: Sven Maritz, Erik Gifting, Stenbergs Gunnar, Laggar Jonas Olsson och sedan Skarp John själv längst till höger.

Bastun invigdes 1976 Ollas Bertil sitter så glad i mitten omgiven av Bergviks Arne, Gruvris Ingvar, Angantys Jan, Ingels Albert och Gruvris Rolf. Mellersta raden: Staffan Jones, Mats Bergvik, Ollas Bertil, Herrgårds Hasse och Dennis Jansson. Längst ner sitter Gert Åhlander och Åke Malmström.

Herrgårds Hasses foto var urklippt till någon födelsedag, men en ersättningsbild fick infogas.

Laget från 1969:

Här ovan är det bl.a bakre raden Åker Perskog, Jörgen Andersson, Västå Bengt, Jöns Göran, Anders Julin. Lars-erik Sjöberg och Roger Andersson. Knästående Gruvris Jan-Erik,  Lars Vikström, Åke Angantyr, Gösta Vikström, Olle Wester och Jan Angantyr.

1977 och 1978: Stående från vänster: Olle Wester, Ryss Bertil,  Sedvalls Gunnar, Staffan Jones, Jan Angantyr, Stig Eriksson, Roos Jörgen, Arne Bergvik. Undre raden från vänster: Sedvalls Yngve, Lars Vikström, Anders Danielsson, Åke Angantyr, Rolf Blixt, Hans-Åke Stenberg (Hanta).

FB cupen med Olsén som lagledare:

I oordnad ordning är det bl.a Conny Swan, Kennet Zetterqvist, Christer Berg, Jan-Olov Käck, Lars Jansson, Rickard Dåderman, Tom Hansson, Ola Jonsson, Tom-Öjvind Lien, Åeter Olsén, Mikael Laggar, Sven-erik Olsén och ett namn som ej går att utläsa.

Möckjas Rolf och Måg Hasse ledde 1979 års lag. 

Herrgårds Hasse ansvarade för grabbarna ovan 1978. Stående från vänster: nr 1 Herrgårds Hasse, nr 2 Mikaels Bond, nr 3 Soling Jonny, nr 5 Hansollas Bengt, nr 6 Gruvås Mats, nr 7 Peo Danielsson, nr 8 Blank. Knästående från vänster: nr 3 Jan Wenngren, nr 5 Käck Kent.

A-laget samma år här under.

Loman Kjell och Bäck Ingemar, två stadiga Änderåskarlar skötte om grabbarns träning.

A-laget 1981 här nedan:

Det är spännande med gamla foton! Kärvsåsen.

 Här under är den en vägdag i Boda Kyrkby från 1928.  Werners syns längst upp i bakgrunden och Gropaffären längre ned.

Så var gamla foton genomgångna och så säger dom på Face Book att nu är det dags igen! "Det brinner i en gård i Övre Gärdsjö" Det verkar vara Ingelsgården. Barnfamilj fick utrymma när gnistorna antänt tjärpappen på taket, stod det i tidningen.

Två otäcka bränder i vår socken dagarna efter varandra.

Så var det söndag och jobbardag för vissa få utvalda. Båda mina undersåtar skulle jobba i Boda Kyrka på söndagen. Där var det våfflor till kyrkkaffet. Några av gudstjänstbesökarna hade möjlighet att stanna kvar- Holm David och Ros-Marie från Silverberg, Täpp Tore från Nôdre Jässbin, Klara på Blecket plus många fler deltog i söndagens kyrkliga händelser.

Sedan var det att fara iväg till Bingsjö kyrka för upprepning. Men där sjöng också kören några Maria-sånger. Som avslutande sång sjöng de en Brasiliansk Mariahymn som var så svängig så det blev applåder. Hall Ewa hade ordnat med våfflor och efter fikat var det dags för Finnmarksteamet att ha en stunds överläggning.

När Husse och Matte åkte hem fick Husse telefon om att det brinner hos Ren Ann-Britt i Gulleråsen och hon hade omkommit. Vilken tragisk avslutning på dagen. Ren Ann-Britt har varit medlem i Boda Kyrkokör i många år och var det fortfarande. Hon skulle ordna med mat Annandag Påsk till några av Rensläktet meddelade hon vid en körövning och hon var så entusiastisk inför Rensläktets jubileum i juli.

Ann-Britts liv var vävning i alla dess former, matlagning i storkök och bakning samt sång att avkoppla med. Vävstugan, som brann har hon med egna medel sparat ihop till genom att arbeta och att snåla in på allt som var onödigt och på det sättet kunnat lägga undan några kronor då och då. En stor byggnad med vävsal, butik, kök på nedervåningen och samlingssal, sovrum på övervåningen. När Ann-Britt fyllde 70 år var Boda Kyrkokör bjudna dit och då höll dom till i den samlingssalen på övervåningen. Som vanligt massor med gott bröd och ätbart när det gäller henne, frikostig och generös som få, verkligen av den gamla stammen. När det kommer gäster bjuder man inte med armbågen! Och så skall detta strävsamma liv, fyllt av icke bara gynnsamma händelser, behöva sluta så här olyckligt? "Tänk jag som fått vara frisk i hela mitt liv!" sa hon. Och hon hade medlidande för dem som var tvungna att intaga medicin dagligen. Vad är ett liv när det kommer till kritan. Det är bara vi katter som har nio liv.

Hur skall jag duga här hemma? Jag försöker sköta mig men misslyckas genom att revirmarkera ibland här hemma och dessutom inne. Detta får Husse och Matte att bli vansinniga. Allt började dagen för julafton då Mattes mor kom hit med en korgstol som hon haft på sin altan i Boda Kyrkby. Den var fullpissad av alla Bodas hankatter och då trodde jag att "nu måste jag ta vid!". Mina revirtänkanden har varit som bortblåsta i och med kastreringen för många år sedan, men denna korgstol fick känslorna att återkomma. Ändå värre blev det i och med att den feta danskan från Grälls flyttade hit. Rosie är totalt "iskall" i kynnet och nonchalerar mig hela tiden, hon bara gör som hon vill utan att ta hänsyn till mig, som ändå äger Bûdär.

Matte har köpt en speciell laserlampa från Veterinärbolaget som får eventuella kattpissfläckar att synas i lampskenet. Matte är väldigt idog med lampan. Jag har en aning om att min existens börjar komma i gungning om jag inte slutar med mina "behov". Det är värst när jag varit ute och kommer in och jag inte vet var Rosie befinner sig någonstans. Bara jag får se henne så lugnar det ner sig, jag är lite skraj att hon ska ligga i bakhåll. Fånigt kanske, för hon är ju stillsam. Ibland kan vi vara bara någon meter från varandra men sedan blir jag så där hispig igen.

Idag fram på eftermiddagen åkte Husse och Matte till Boda kyrka för att jobba. Det var barndop av en kille som hette Love och han med sin syster och föräldrar bor i ett av "Funkishusen" på Björkallén. Långsvens Per Anders var med från församlingen och lämnade över dopljus och annat smått och gott. Han läste även barnevangeliet.

Det var Lennart som döpte och barnet tyckte nog att det var skönt att få denna ritual gjord. Barnet var lite irriterat en stund först för att prästen aldrig skulle komma till skott med den s.k våta handlingen, men när detta var över så tog Love det lite lugnt.

Husse och Matte var bjudna på dopkaffe efteråt i Prästgården, men måste dessvärre tacka nej för att åka till Bingsjö och ringa helgsmål. Husse ringde i klockan och Matte städade kyrkan under tiden efter riddardubbningen som varit.

Från klocktornet syns gårdarna kring kyrkan väldigt fint.

Så var det dags för hemresa och koll med laser efter några urinessenser efter mig. Men nu blev dom blåsta för jag har skött mig, snopet va´!

Kallt så förskräckligt på morgnarna, dagsmeja en timma och så kallt igen till nästa förmiddag. Husse skjutsade ner Matte till Snälles Annica för att lifta med henne ner till Rättvik. Vid framlidna fru Wallins stuga hade det byggts en präktig ljuslykta i snön.

Det skulle bli en kyrkväktarträff inför "pastoratssammandrabbningen" med Ore. Därför skulle alla kyrkväktare prata ihop sig.

Husse kom hem och ordnade med veden och annat innan han klädde sig och snarade på sig en slips för att åka till Bingsjö där temaförmiddagen "Vett och Etikett" i bystugan skulle tima. Flera hade redan kommit dit, och flera kom det efter hand. Damerna hade plockat fram sina vackra rober ur skrubbarna. Långkjolar, långklänningar, hattar med och utan flor, frack, mörka kostymer, bredbrättade hattar, blanka skor, rena underkläder osv. Anna-Maria och Walters Kristina serverade en trerätters middag eller lunch kanske, eftersom det var vid 12-slaget. Förrätt, kötträtt, efterrätt, kaffe, likör eller snaps. Det blev väldigt högljutt i bystugan, men när de fick höra något om vett- och etikettsregler från Rudman blev det en lugnare konversation. Inga armbågar på bordet och absolut inte sitta med huvudbonaderna på om man är av manskön, detta befrämjar bara huvudlössens trivsel. Ibland kommer det karlar in i kyrkan med kepsarna på skallarna t.o.m när det är begravning och bröllop säger Husse. Kanske dom inte tar av sig dom när dom sover ens. Det skulle ju även jag begripa hur vansinnigt dumt det är eller ser ut. Damerna däremot har rätt att skyla sitt huvud. Snelles Siv hade en jättefin hatt med flor liksom Anita och Nygårds Britta.

Rudman berättade även traditionen i att uppvakta med blommor, vilka blommor osv. Krukväxter till karlar. Kvinnor kan uppvaktas med blommor även anonymt och utan kort med givarens namn.

Anita, Knutes Hilda och Anita hade klätt sig i sina eleganta stasser. Liksom många andra.

Tänk att den lilla Finnmarksbyn Bingsjö kan samla så mycket folk en vardagsförmiddag. Folk som dessutom engagerar sig och försöker bjuda till. Detta måtte vara unikt.

Nygårds Britta fyllde år denna dag och hon hade klätt sig i en urtjusig kreation med kronjuvelerna runt halsen. Allt för att högtidlighålla sin födelsedag och kronprinsessan Viktorias namnsdag. Knutes Marianne och Solveig hade sina storblommiga långklänningar. Marianne i sin gulblommiga som hon köpte på N.K och Solveig sin dräktklänning med chockrosa blommor som hon inköpt i Barcelona. Paret Simone från Iliastjärn hörsammade också denna vädjan. Theo hade en smokingliknande kostym och svart bredbrättad magnifik hatt, som avlämnades på hatthyllan i hos garderobiären..      

Professor Stig hade dagen till ära klätt sig i sin frack med ett brett vacket ordensband av sidentygskaraktär. Husse funderade om det någon gång under de gångna åren har promenerat någon i frack en tisdagsförmiddag över vägen till bystugan i Bingsjö? 

Jag gormade på Husse när han kom, varför han inte fotograferade Stig, men kameran hade laddat ur, det som inte får hända. Det var synd!!

Päkkos Svea, Ingels Karin och Sparf Olle hade också kommit från Rättvik åkande med Rudman och Hall Ewa. Husse tycker att Ingels Karin är väldigt sensuell med sin svarta tofs.

Fyra otyglade damer från Svaben kom intjoande mitt i "kungamiddagen" liksom hovnarrar gjorde på sin tid. Det var "Slödder och Skarn från Falun"  som överraskande chockerade all nobless, som var samlad kring borden. Många blev rädda för dem, kanske de hade huvudlöss eller flatlöss? Sedan bar de på en oäkting som de försökte beskylla någon mansperson i församlingen för? Dom tittade även synande på Husse.

Vilken förmiddag! Tänk att samla alla sorters människor ur alla stånd?

Husse for raskt iväg till Boda för att spela på Backåkern. Gesar Arne hade som vanligt ett konvolut med pianonoter som han ville få spelade. Det var ovanligare melodier denna gång.

Matte blev avskälpt av Sten-Ove ur pickupen vid prästgården efter Orebesöket.

Skall det vara så här svinkallt när det är vårmånad? Det verkar som om minus 21 är permanent vid Gravsjön om morgnarna.

Matte har varit hemma ett par timmar under förmiddagen och fortsatt med vårstädningen, sedan skulle hon ner till kyrkan när Husse kom hem med bilen. Hon fick några, kanske befogade utbrott mot mig idag. Jag skulle nämligen revirmarkera på ett par ställen. När jag inte har full koll på Rosie, var hon befinner sig eller så, då försöker jag sätta gränser. Jag är emellertid rädd för att hon skall överfalla mig från något gömsle, som jag inte har koll på. Hon har enorma klor det fruntimret! Precis som hos er människor. Jag är också lite rädd för att hon skall "sol-och-våra" mig eftersom jag har sparat lite skogspengar sedan jag bodde i Åsarna, men dessa skall jag ha till begravningen. Hur som helst så flydde jag hals över huvud ut genom katt luckan när Mattes stämma än en gång lät ljunga mellan timmerväggarna.

Husse var lycktligtvis i Boda Prästgård och jobbade. Där skulle det idag bli Trivselträff med Fällmans Ukulelegäng som underhållning. När Husse kom till Prästgården var Ann-Lis redan där och skalade potatis. Hon hade varit där även vid 7-tiden och förberett något, sedan "sparkade" hon hem igen och åt en välbehövlig frukost innan hon på nytt "sparkade" upp till Prästgården. Det är ett fasligt "sparkande" på denna kvinna! Efter hand kom ytterligare tre köksor: Per Marianne, Bruhn Anna-Stina och Stam Marie. Hall Ewa kom också med en alltför rentvättad bil. Det är omöjligt att hålla bilen ren på Dalstugavägen nu när det dammar så förskräckligt. Värre lär det bli vid snösmältningen och tjällossningen. Bröderna Knutes visste var dom skulle slå ner sina bopålar, precis innan grusvägen börjar, smart!

När Husse gick ner och hämtade posten i Boda sken solen härligt över husen. Det citrongulfärgade Hanséns lyste liksom kyrkan från sin mäktiga position på Bûdbåkkan.

Jann Knuts Gullan kom mödosamt och försiktigt uppför backen i halkan med barnbarnens små tofsar i kopplet. Sparkar och grus hör inte ihop, värre är det i uppförsbacken.

Fällmans med följe kom en efter en t.o.m Kåks Birger. Styrkan var inte full denna gång, det är alltid svårt att samla alla musikerna en vanlig måndageftermiddag. Men det kom så många så programmet kunde genomföras med råge. Fällmans själva har komponerat några av låtarna t.ex "Finska Pölsan" och "Ka jär du jän!". Gulleråskôllan Anette Wester var också med och hon är jätteduktig att sjunga, hennes mormor Röjås Maja är med i Diakonin. Hon är på det nedersta kortet flankerad av Fällmans.

Denna gång serverade köksgänget korv Stroganoff med kryddblandning från Åsarna.

Fram på eftermiddagen och kvällen var det dubbning i Bingsjö kyrka för elever i Ingels skola. Lottie, Ullis, Lena, Sylvia och Anna från Olofsstugan kom upp för att genomföra dubbningen.

Idag skulle vi vara hemma och fortsätta med vårstädningen tillsammans med Matte. Husse åkte tidigt till Boda kyrka för att spela. Det var lika kallt som igår. Men solen sken och det kommer att bli en härlig dag. Många blir nog solbruna på isarna där de anglar i solen.

När Husse kommit västatä Gifting Sörens stuga vid Gravsjön och en bit upp för backen gick en älg inne i ungskogen på höger sida och precis vid bilen på vänstra sidan bakom snövallen stod en annan älg, beredd att gå över vägen.

Det var minus 21 grader där även denna morgon. När Husse svängde av vid Tora Motlut gick det en äldre kvinna och rastade en hund. Skulle det vara så konstigt? Nej, i och för sig inte, men det brukar aldrig gå ensamma kvinnor där mitt skogen en söndagmorgon när det är minus 21 grader i skuggan, men varför går hon i skuggan?

Johanna Johansson eller rättare sagt Dahlin, eftersom hon fått i en karl, som svärmor brukar säga, skulle sjunga några sånger och hon kom för att öva. Johanna är född i Ovanmyra och hennes mor och två bröder bor kvar där, men hon själv har flyttat till Styrsjöbo. Hon var alldeles brun i hyn eftersom hon varit på Egyptensemester.

Johanna har en väldigt vacker och bärande röst, hon brukar oftast sjunga ensam utan komp, men idag fick Husse vara med och spela på två låtar.

Per Marianne och Stam Marie höll på och kokade kyrkkaffe, som de skulle erbjuda besökarna efteråt, om de sjöng ordentligt i psalmerna. Gamla prostparet Garmo var också där liksom Gullan, Hanséns Anna, Ann-Lis, Hall Ewa och en hel del till.

Efter gudstjänsten skulle Giftings Ruths barnbarnsbarn döpas. Det kom många ungdomar och kesande småbarn till dopet.

Barnets mor är från Boda och pappan från Yttermalung.

Barnets syskon hjälptes åt att hälla upp dopvattnet.

Mamma och Mormor läste olika böner.

Dopbarnets farbror är en riktig filur, här gör han busiga gester.

Efter dopet ställde de upp för fotografering i olika pouser.

Sedan åkte alla ner till prästgården för att fika och fira dopbarnet Ingeborgs Drej. Gårdsnamnet Ingeborgs är från Yttermalung, trevligt att de behåller den gamla seden med gårdsnamn. Jag har ju liksom Matte och Husse antagit gårdsnamnet Walters. Rosie säger att hon har antagit gårdsnamnet Grälls.

Vid dopkaffet hurrade de för Giftings Ruth, som alltså i morgon blir 85 år ung. Då bjuder hon nog Diakonin och Mangrant på en nubbe till kaffet.

På kvällen var det Qigong med musik i Boda kyrka, sista gången för terminen. Det kom många besökare detta tillfälle bl.a Sissi, Anna, Carin, Anna-Greta samt Rättviksfolk samt till och med en dam från Åland, hon har kommit på Qigong flera gånger, trots avståndet, men Hanséns Anna leder statistiken.