För en tid sedan ringde Holger och frågade Husse om han kunde spela på ett barndop den 15/9. Efter vissa överväganden och funderingar så blev det så. "Husse frågade Holger om dopet var i Bingsjö eller Svärdsjö?" "Nej det är i Storsäterns kapell uppe vid Grövelsjön!". Det är Guns barnbarn som skall döpas. Sedan räckte Holger med varm hand över luren till barnets mor, som är bördig från Älvdalen. Hon gick in i ett annat rum och pratade med Husse, så inte Holger och Gun skulle tjyvlyssna. Det är så att vi skall viga oss samtidigt och det får absolut ingen annan veta.

Så till denna dag då detta skulle ske. Klockan trast firi 9 på förmiddagen for Husse och Matte iväg mot Idre med bilen packad med fika, mat och ombyteskläder. Kl. 15.00 skulle bröllopet stånda.

Matte körde och Husse slappade vid sidan om och de löste Melodikrysset, nästan, inte dom två sista orden. När de kommit en bit förbi Älvdalen stannade de och tog en fikapaus.

Färden fortsatte genom Särna och Idre samt vidare mot Grövelsjön. Då hade klockan närmat sig 13.00 Först måste dom leta upp kapellet och kolla av det, orgeln och så.

Kapellet var öppet och det var varmt och skönt därinne. Altaret var ett stort fönster med naturen som motiv. Orgeln var låst och nyckeln fanns inte på de vanliga gömställena. Husse och Matte for iväg till Grövelsjöns Turistanläggning där Mattes pojke jobbade för några vintrar sedan. Det var storslagen utsikt över fjällvärlden in i Norge.

De gick in i anläggningen. Det var massor av folk överallt, bilar i långa rader. Fjällvandrare, fiskare från när och fjärran.

Dagens lunch var kålpudding. Det lät inte så lockande, men det var gott. Det behövdes riktig mat nu efter den långa resan.

Nu efter maten var det hög tid att åka tillbaka till parkeringen utanför kapellet för att byta om till kläder anpassade för ändamålet. Kyrkvaktaren kom i sockendräkt från Idre.

Prästen bodde i Orsa men jobbar i Älvdalens kyrka.

Husse kikade bakom väggen om han skulle hitta orgelnyckeln.

Barnafadern och brudgummen Stefan var bekant med Matte sedan tidigare.

Junkas Yngves son är bästa kompis med Stefan. Han skulle vilseleda gästerna genom att gå omkring med dopbarnet i koret, så att ingen skulle misstänka att det skulle bli vigsel först.

Nu började gästerna tåga in i kyrkan. Det var en och annan från Linghed och Enviken sedan från Älvdalen förstås.

Det var många charmiga och tuffa barn med.

Bruden hade sagt till Husse att han måste spela brudmarschen starkt så det skulle bli en ännu större surprice för alla som trodde att detta skulle inledas med dop. "Jag öppnar alla spjäll på vid gavel" sa Husse och släppte loss Mendelsohns Midsommarnattsdröm så mycket orgeln tålde efter att kyrkklockorna avstannat.

Stefan stod och väntade på sin blivande hustru framme i koret och hon ledsagades fram av sin far.

Gun hade fullt upp med att få barnbarnen på plats.

Det sjöngs några duettsånger av paret Lejonclou från Idre.

Här lyssnar brudparet, rörda av den kärleksfyllda texten.

Direkt efter vigseln inleddes barndopet. Fel, barndopen, det var nämligen två barn som skulle döpas. Ekor Ida och Ekor Elias. Storasyster Maja var mäkta stolt idag.

Storasyster Maja hade dagen till ära skrivit en känslosam dikt till de sina, som hon vant läste upp för alla.

Mellansyster Ida ställde sig bakom dopfunten och kikade upp mot församlingen och ropade "tittut" till allas förtjusning.

Nu klämde Husse i med utgångsmarschen och alla gick ut för att hylla familjen. Alla gästerna fick såpbubblor att blåsa på brudparet.

Brudparet skulle åka till festlokalen i en välputsad veteranbil som Hedgårds Per och Linghedsåkaren kollar på.

Så bytte Husse kläder igen för att åka mot Dalstuga. Det gick i full fart med Matte vid ratten, en mellanlandning vid dammen efter Trängslet-avfarten tog de en fikapaus och sträckte på benen innan sista biten hem.

Husse och Matte stannade till på Noret i Mora och handlade lite till kvällsmat när de kom hem. Det blev mörkare och mörkare, ett dunkelt sken som mycket vilt brukar röra sig i. Men det var bara en räv efter Born som sprang över vägen.

De åkte runt vid Bystugan för att hämta tidningen och sedan grusvägen upp till Budär. Kjelle och Arne hade tänt maschaller välkomnande uppe på backen, samt en fin ljuskägla som lyste upp bollpilen. I morgon kommer nog också Päkkos far hit, då blir det lampor i flera fönster intill.

Vid halv tio tiden på förmiddagen kom Husse och Matte fram till Hjortgården för att hjälpa till med trädgården. Elsa, som bor där, kom springade och hejade glatt. Hon skulle till Lekis och hade inte tid att vara hemma under dagen.

Husse och Matte ordnade upp buskar och träd samt häckar och rabatter.

Elsas pappa var hemma en stund och jobbade med att slipa några trösklar. Sedan for han och jobbade på akuten i Mora.

Elsas mamma hade redan åkt och jobbat. Hon är sjuksköterska på Spanskbacken, men hon och Elsa kom hem vid 16.30 tiden. Då var Husse och Matte fortfarande kvar. Matte trimmade och Husse skyfflade runt husgrunden.

Det var en solig och skön dag. Husse och Matte åkte hem vid 18-tiden för att umgås med mig en stund innan det var dags för sänggåendet.

Nere i Budgården var det verkligen full rusch. Kjelle och Arne var uppe och murade på skorstenen. Dom där två männen kan alla yrken när dom träffas.

Nu är det slut på all ledighet för dom flesta i "produktionen". Nu kör Husse Toravägen till Boda som vanligt och möter bärplockningsbilar och dito bussar, vissa är svenskregistrerade andra polska.

Givars Lars på Lönåsn rustar upp lagården och ser till att inget förfaller.

Igår spelade Husse på Backåkern igen. Maj från Mårtanberg och Daniels Gunnar kom igenkännande till pianot för att lämna en lista på önskelåtar. Allt i sin ordning. Arne hade med sig ett konvolut med evergreens som han ville höra. Musik som han själv spelat då det begav sig. "Star Dust", "Marguerithe" m.fl

I Budgården jobbar Kjelle dagarna i ända med allt möjligt, kör grus, lagar klippare m.m

En nyhet har skett i Bingsjö Lanthandel då Per från Finnbacka börjat

jobba tillsammans med Anna Maria och stundom Walters Kristina. De flesta karlarna i Finnmarken tycker att det är en lättnad med en karl bakom disken, så det går att köpa kondomer på hemmaplan.

En ödla utan ben har slingrat här på gården om dagarna, den är nästan alltför ormlik för att vara trevlig.

När Husse var ner till Rättvik på uppdrag under förmiddagen passade han på att kolla med Toivo om ett missljud som hördes i bilen. Det hördes inte utanför utan bara när man kör på trean knappt 2000 varv. Efter diverse koll så kom alla fram till att det var något skrammel i luftrenarburken. När den plockats bort och återställts blev det tyst.

På kvällen var det Finnmarksteamet i Bingsjö som hade en träff och bestämde om framtidens verksamhet.

Sedan hem igen. Kjelles kompis, Arne, hade kommit till Budgården. Han kommer nog att plocka lite lingon under helgen. Hoppas han hittar något bra ställe. Bara han inte går till Lindens huser, där har en björn trampat ner säden. Men det växer inga lingon i en havreåker.

Lördag morgon och en vacker dag har grytt. Bonden har sladdat vägen så allt grus som störtregnen dragit ner från Bûdbacken återfått sin plats längre upp. Husse var och krattade bort lite stenar som kommit fram av bara farten.

Kring landsvägarna har några individer slängt massor av sopor vid dikeskanterna. Husse och Matte samlade upp skräpet som låg på Hållberget. Någon hade också spillt ut lingon där. Det verkar vara några bärplockare som inte är så noga om miljön.

Nere på Vattumyren hade det varit inbrott i Vattumannens stuga, en ruta lär vara krossad.

Nere på Rockvägen var Nicklas och Lena ute med sina hundar liksom Kalle Polis med sin nallebjörn och hustru.

I Bingsjö var det lördagssamling av folk i affären, kundvagnarna skramlade fram mellan hyllorna. Husse och Matte åkte till kyrkogården och fortsatte med att klippa och trimma dikeskanterna och runt parkering och brunn, så söndagens kyrkobesökare blir bemötta av en välskött kyrkogård.

Husse och Matte var bjudna ner till Bûdgårdsfolket på lördagkvällen. I det huset är det stort kunnande i matlagningskonsten och passande tilltugg. Pajasesfolket var också medbjudna liksom Bûd Sonja, som orkade resa hit trots besöket på sjukhuset strax innan. En hamper kvinna!

Lyktor tändes överallt när mörkret lagt sig. Husse och Matte var tvungna att bryta upp från trevnaden tidigt eftersom det var full jobbardag från morgon till sena kvällen dagen efter.

Jag var ute och mötte dom när de genom det daggiga gräset stegade hemåt i motlut.

Snabba rutiner präglade Husse och Matte på morgnarna nu när semesterns ro sinat ut. De hänger med i skogen ett par dagar till och får vara med om hur älgjakt bedrivs. Matte fick se på ko och kalv som i fyrsprång for över vid lärkträdena. När hon skulle ta ett steg ner i dikeskanten för att uträtta ett behov, höll hon på att sätta sig på en stor huggorm.

Husse var uppe på Flyten och där finns en tall som en kula snuddat vid för många år sedan.

Husse kände skytten väl och fyrtaggaren stupade trots att kulan gick igenom barken. Tyléns Rolf hittade oxen på rygg i diket intill alldeles avliden.

Mycket älg syntes runt om i skogen men inte så det stämde med jaktledarens instruktioner.

På fredagen blev det en liten avslutningssamling på eftermiddagen hemma hos Nicklas och Lena. Västbergsjägaren med dom två gårdsnamnen har begåvats med en snäll och generös hustru. Hon sände med maken en burk varmkorv till alla i laget som en god gest och uppmuntran. Solen sken och det var en trivsam stund med ibland högljudda yttranden varvade med vitsar och upplevelser från tiden då Kopparfors var arbetsgivare. Jakter i Dådran, skogsmaskiner, tyska jägare, döda råttor som flöt i mjölkkrukan på morgnarna, ja allt mellan himmel och jord.

Till slut hölls en tyst minut för alla fällda älgar. Hugos morsa hjälpte laget med att ordna ett SMS-system för interna meddelande.

Husse och Matte åkte till Bingsjö och jobbade på kyrkogården hela kvällen. Sedan äntligen fredag!

Samma visa ännu en dag här hemma. Stressigt vid bordet och Helge väcktes på vaglen onödigt tidigt. Jag hade kommit hem bara för någon timme sedan och sov väldigt gott då väckarklockans omilda framtoning ljöd genom timmerväggarna.

Idag skulle laget kolla läget på Floten. Matte skulle sitta på Oremyren och Husse på västra ändan av Tinastickarn. En kall och på vissa ställen blåsig morgon. Arons Mor satt på passet innan där Husse skulle vara och hon frös så hon skakade hela förmiddagen eftersom det var mitt i blåsten. Hon fick efter en stund sällskap av en ekorre som irriterades över hennes närvaro. Ekorren blev mer och mer närgången. Först av nyfikenhet sedan av ilska. Den visade tänderna och fräste åt stackars Arons Mor som mer och mer blev osäker och nervös. Hon petade på ekorren med bösspipan, då stack den iväg upp i grantoppen ovanför och rafsade ner kottar och barr av ren hämnd.

Där Husse satt var det rena rama värmeböljan bland de högresta granarna. Där växte också skogsnoppa! Eller avstavas det "skogs-noppa" eller "skogs-snoppa"?

Det var jättevarmt så Husse tog av sig den tjocka jackan och tröjan.

Det var många upptag av hundarna. Plötsligt small det skott österut och på radion ropade Hugos farsa att han fällt en 14 taggare!! En annan skytt hade sett en oxe av samma kaliber på ett annat ställe.

Efter en stund prasslade det bakom Husse och en av hundförarna kom fram bland de yviga granarna med sin hund.

Hundförararen meddelade sin position och gick vidare. Det började bli varmt i solskenet hos flera av passbevakarna. En och annan utnyttjade tidenn att sola en stund innan det var dags för samling och middagsbön.

Jaktledaren uppmanade till patron ur och samling vid Rocka för de vidare planerna för dagen. Det gjordes upp en brasa och några stekte på mat andra tuggade i sig smörrinnande limpskivor med gulskorviga ostkanter på.

Nu blev Hugos farsa förhörd om hur det gick till när han fällde den magnifika storoxen. Det började också bli ännu soligare så det trängde på att hämta det så oländigt stupade djuret innan spyflugorna tog överhand. Några frivilliga begav sig iväg för att hämta tjuren och de övriga fick åka till slaktladan för att bereda plats samt koka kaffe och skära upp bröd.  Mökjas Arne och Fröjd Sven blev av jaktledaren entledigade under eftermiddagen och åkte hem.

Med älgdragare, yxor, sågar begav sig några in i storskogen genom hyggen och myrar. Blött ibland och blötare ibland. Stora diken skulle forseras med allt pick och pack. På ett ställe hade en björn rivit i barken på en tall och på ett annat ställe fanns en brunstgrop från i fjol.

Det gällde att ha plankor med sig att kasta över dikena så älgdragaren kunde komma fram.

Efter diverse finurligheter placerades oxen på dragaren och den långa färden genom det olika naturtyperna inleddes. Hugos farsa och Patric turades om att köra maskineriet eftersom de hade Ä-körkort.

"Tror ni att bron håller" ropade Hugos farsa. "Kör fort så går det!" svarade Patric. Alla höll andan när ekipaget med kraft avancerade över det vattenrika diket. 

Ute på myren gick maskinen perfekt, det gungade och plaskade men drev fram som den skulle.

Fröjd Kjell var kvar och väntade vid bilarna och Patric körde den sista biten in i hästfinkan för hemtransport. Jan från Stora Enso betraktar grubblande fortskaffningsmedlet.

I slaktladan gick rutinerna enligt gängse mönster. Anders utförde någon form av sjukcommunion på oxen?

Nej han skulle samla blod, som sedan skulle användas till spårträning åt Eriks mågens jakthund. 

Hugos farsa fick berätta om och om igen hur älgen kom, hur han sköt, hur oxen reagerade på skottet osv. Hugos farföräldrar kom också och gladdes åt sonens framgångar. Någon sa att det var nybörjartur, men det var nog en viss avund som framklingade i det undermedvetna. Det kan för många medmänniskor vara jobbigt att glädjas åt andras lycka.

Husse och Matte kom hem vid 19-tiden och det blev snart dags att lägga sig för att orka upp tidigt nästa dag. Jag hann knappt umgås med dem. Men det måste vara roligt att vara med i skogen och fotografera älgjakterna.

Samma procedur som igår. Ena termosen efter den andra laddades med kokhett vatten. Denna arla morgon skulle de åka direkt till passen och vara där prick 07.00, annars blir det anmärkning i gråa boken, den som jaktledarna för.

Husse satt på en stor myr, han kom aldrig till passet för det var så många ståndskall runt om. Han vågade knappt andas. Men dreven gick åt andra håll. En praktfull myrtall ståtade bland all skvattram.

Matte satt på Erlands pass.

Hundarna jagade i full fart och Kalle sköt en 8-taggare. Efter att den fällts vände Kalle sig om och bakom honom stod en 4 taggare och stirrade på honom. Men den fick fortsätta sin livsvandring.

Det blev sedvanlig lunchspaus.

Kalle med sin hund kände sig lyckliga men småtrötta över förmiddagens bravad.

Det blev ompostning och det började regna. Ett fint och genomträngande regn. Det började även blåsa snålt. Husse satt på Rockvägen förbi ån en bit på Västbergsskogen. Det var väldig biltrafik bl.a Tylens Rolf och Bergfelt i Ovanmyra med sina plantbilar.

En vit bil kom upp hit till Budär och parkerade i närheten av Bud Olas stuga. Det var Anders och Marnäsarn som skulle röja sly på Bolagets domäner.

En av hundarna fick upp ett spår som drev mot det s.k Kärringpasset. Där satt Göran och han fällde en fyrtaggare.

Det var nu sen eftermiddag och bråttom hem för att flå.

Anders håller i medan övriga skär. Anders undrar varför tjuren har en vårta på pungen? Konstigt? De mänskliga fasonerna med att utsmycka kropparna med diverse metallskrot kanske har spridit sig till älgarna genom att montera en knapp på pungen?

Kalle var glad över att kunna komma för denna präktiga oxe och få den kvar. Det är inte allom givet.

De karlar bland jägarna som blir lottade att sitta i Kärringpasset brukar bli retade på något sätt. Även Göran, han blev uppmanad att sy trosor av basthuden från oxen han fällde.

Sanfrid i granngården kommer upp till slaktladan för att se hur arbetet går. Här pratar han med sin boulespelarkollega.

Så lottning till dag tre. Uppstädning och "vi ses imorr´n"! Husse och Matte var tvungna att åka fram till affären innan de åkte hem. Framme i byn höll Järna Rune på och hugga ner sin utbredda syrenhäck, som börjar göra kurvan smal. Nu blir det jättebra, det går t.o.m att mötas.

Nere i Budgården höll Kjelle på att jobba och gno. Så slutade dag två och det fanns ingen svårighet att falla i sömn.

Väckarklockan ringde redan 05.00 och Husse började koka ena termosen efter den andra full med tevatten. Ett av byns jaktlag skulle börja septemberjakten. Husse och Matte skulle hänga på. Det verkade bli fint väder, råkylig otta men soligt längre fram. Helge med sina hönor hade inte ens vaknat när Husse gick dit med maten och öppnade luckan. Han gjorde några hesa försök att gala när han blev tagen på vaglen, men han behövde gurgla sig först innan tonen klingade rent.

En ödla låg på en sten orörlig och stel av den kalla morgonen.

Men i trädgårdslandet prunkade kål och broccoli.

Husse och Matte åkte ner till Nicklas och Lena där det skulle lottas om passen. Sömndruckna personer blandades med morgonpigga och storordiga. Arne och Anders har många minnen att ventilera från skogsarbetartiden.

Väl ute i skogen såg flera av jägarna älgar både här och där, men dessa hade väldigt bråttom. Men Patrik lyckades fälla en kviga vid "Köttbudä" som på internationellt dataspråk heter "Kottboda".

Husse satt på flygfältet och hade sällskap av en praktfull räv, som kom och gick lite grand fram och åter. En koppjärk höll också sällskap i solskenet.

Mitt på dagen var det samling vid "Myrviks". Då kom tröttheten för flera.

Under eftermiddagen fortsatte jakten i andra såtar men något byte föll ej för jägarnas kulor. Det var bara att åka till slaktladan och flå, väga och hänga. Sedan lottades nästa dags pass innan de skildes åt för dagen.

Hemma hos mig var det lugnt. Bonden var upp och kollade en sväng. Grannen i Budgården höll på och jobbade med skorstenen och klippte gräs senare.