Tänk att solen skiner och det är en dag utan helregn. Bara några skvättar som övergick snabbt. Matte åkte ner och trimmade på gamla kyrkogården och Husse var hemma och sågade till hörnstolparna till vedboden. Husse och Matte skulle fortsätta att trimma Bûdvägen från Hästkasbåkkar och vidare mot Vilstenshede.

Det blir bättre och bättre att trimma för varje år. Man måste räfsa undan hela tiden så det inte ligger något gammal kvar. Såväl björn som älg har lämnat spår efter sig vid vägen.

Blåbären börjar nu mogna på sina håll.

Matte är en hejare på att trimma, det märks att hon gör det ofta på jobbet. Husse får vackert gå i bakgrunden och räfsa som madam Flood på Hemsöborna.

Linnéan blommar rikligt i år. Här är det rätt biotop för den.

På ett ställe finns det gott om torsklav. Det sas att den laven kunde bota munsjukdomen torsk förr i världen. Men det är nog inte belagt.

Det var en hel del folk som färdades på vägen på olika sätt. Evy Björk med sin make kom körande från Bûd Sonja. Mattes släkting från Gulleråsen, Tony kom körande tillsammans med sambon Leander Maria. Bûd Sonja var ute och körde i båda riktningarna. Birgitta och Sören gjorde sin raska träningsvända.

En träningsmedveten familj sprang uppför Bûdbacken, far, son och dotter i ett hetskt tempo och mor i lite mer balanserad fart kom en bit efteråt.

Bûdgårdsfolket har nu kommit och det är full fart på klippningen.

Matte skulle klippa gräset idag men det gick ju inte eftersom det bara rann ner regn. I stället blev det att klippa häckar. Så fort hon skulle plocka ur det avklippta riset ur häckarna överfölls hon av knott i otal. Matte var totalt kamoflerad förutom de mest vitala organen i nunan. Men då bet dom ju i läpparna och i ögonvrårna i stället.

I Boda höll loppisen öppet på eftermiddagen. En annan loppisförsäljare i Boda åker hela tiden och köper varor ur församlingens loppis så fort den öppnat och säljer sedan dyrare i sin verksamhet. Så kan man ju också göra. Alltså betyder det att församlingens loppis säljer för billigt?

Vår egen polis Johanna kom också och kikade in mellan regnskurarna.

Bonden med fru har kunnat hässjat nere i byn mellan skurarna. Det är inga dåliga hässjor, raka och fina utan svank. Fint kämsade. Ibland hördes det från bonden "Kämsâ du kära Mor så esjôr je".

Mot kvällningen hämtade Husse upp Matte som hade bytt om fyra gånger under dagen efter att blivit genomvåt. Hela hennes arbetsrum var dekorerat med kläder på tork.

Skönt att det äntligen blev kväller.

Idag har Kjelle namnsdag, grannen alltså. Hurra hurra! Tyvärr skall han och hans turturduva lämna gården för några dagar, men kommer snart åter. Arne är däremot här och fixar på lillstugan.

Husse och Matte gjorde sina tappra försöka att köra jord och gräva ner plintar. Det hängde i luften och knotten var otroligt på hugget. Vart tar man vägen? Det blev inte så långvarig utevistelse.

På kvällen skulle de ut och gå på konsert i Dalhalla. Bodakörens ordförande har starka kontakter med Dalhalla, så det blev en uppskattad kväll på orten. Först enormt god mat och sedan Malena Ernmans framträdande tillsammans med Pers Anna och Maltman. En riktig höjdare! Vilka sångare!

Alla åhörarna var inkapslade i tjocka kläder och regnskydd, det blev ett storslaget regn sista delen av konserten.

Konstigt att det finns knott även nere bland publiken i stenbrottet. Eller så hade Husse och Matte tagit dem med sig i öronen.

Kl. 22.00 var konserten slut och då lyckades Malena Ernman få publiken upp att hoppa på stället, nästan som under kyrkoherdens familjegudstjänster när han engagerar besökarna i att vara delaktiga. Framemot 23-tiden var mina vårdnadshavare hemma hos mig. Grannarna i Päkkos hade kommit under tiden de var borta. 

Nu var det bara kvällsfika och sänghalmen som gällde.

Husse och Matte skall bygga en vedbod är det tänkt. Men ingen av dom är snickare, det skall bli spännande och se vilken form det blir efter deras utsättning. Knotten gjorde allt för att förstöra för dem när de mätte. Det var kvavt ute och det vällde upp knott ur gräset där dom stakade ut. Gillis i Finnbacka gav dom tips efter det att huset började likna en romboid.

På eftermiddagen hade de saker som skulle uträttas i Rättvik. På samhället är det rusch utan dess like. Turister, genomresande och genomkorsande som inte känner till vare sig huvudled eller högerregeln ångade fram och gjorde Rättvik spännande.

Husse och Matte gjorde en tur upp till Lerdal för att beskåda gräddhyllan. På Bruntegården var det visst bröllop, det var massor av nytvättade bilar och uppklädda personer med champagneglas i händerna.

De svängde in en lite grusväg för att se vart den ledde och där stod en bekant från Boda Kyrkby. Hon ville att Husse och Matte skulle titta in och se var dom bodde. En härlig oas som var svår att finna. Målaremästaren fram för andra, Sparv Arne, var också där en stund.

Maggans pojkar, Emil och Olle, har sjungit och spelat med Husse i Boda Kyrkby i flera år, så alla var gamla bekanta. De är två akrobatiska pojkar som gör volter i luften från studsmattan utan problem.

Efter en stund bröt Husse och Matte upp och åkte hem. En taltrast satt på gruset och kikade här hemma. Jag vet att det är förbjudet med fåglar som byte, därför iddes jag inte resa mig från gubbstolens sköna dyna.

Till Bûdgården har Arne kommit. Han blir kanske här några dagar och jobbar med lillstugan.  

Det var en del hemmajobb under fredagen. Men Husse skulle till Rättvik mitt på dagen för att spela på en begravning. Nygårds Gösta skulle begravas, bördig från Garsås men bodde nu i Rättvik. Han var en skicklig musiker på bas och bleckblås, det var jazzmusik och läsarsånger som var hans favoritgenrer. Han spelade i flera jazzband under många år. Hans sambo var bördig från Siljansnäs, därför var de personligt bekanta med Husse sedan tidigare.

Efter det att Husse varit och övat en stund på orgeln gick han ut och språkade med Sand Marianne, som jobbat som trädgårdskôlla i flera år. "Detta är som terapi för mig och rogivande för själen" sa hon.

I närheten av stora porten ligger två av Rättviks församlings omtyckta och vitt kända prostar genom tiderna begravda, Samuel Gabrielsson och Glen Åkerlund. De är begravda med Siljans vågor bakom gravarna och järnkorsen samt med kyrkan framför.

Gösta hade önskat att Husse skulle spela och att Siljansnäsprästen Hans skulle tjänstgöra, "så det blev det gamla goda teamet från förr", sa prästen Hans skämtsamt.

Prästen sa att Husse skulle hjälpa honom med att klä på sig stolan, det breda bandet runt halsen. Men Husse hängde på honom från avigan förstås, "det är bäst att Du spelar i stället och att Marianne hjälper mig" sa han med glimten i ögat.

En trio jazzmusiker, som Gösta förr spelat med kunde komma och spela några låtar. Basisten spelade på Göstas bas. Såväl basen som trumpeten var placerade vid och på kistan.

Trion, som var riktiga lirare av den gamla goda stilen, spelade bl.a "Underbart är kort" och "Södermalm". Husse spelade bl.a "Come Sunday" och "Unforgettable".

Prästen höll ett väldigt personligt och igenkännande tal över Gösta som berörde de närvarande på ett synligt sätt.

Efter sista musikstycket sa prästen högt och tydligt "Jag tycker vi ger musikerna en applåd för den fina musiken!" Husse har aldrig fått en applåd efter någon begravning förr. Men Siljansnäsprästen är inte så stelbent utan spontan och hjärtlig. Denna gest slog väl ut bland folk. Det blev lättsamt på något sätt trots stundens allvar.  

Efter begravningen skulle Husse till Vikarbyn och hämta lite körnoter som Britta Skedung hade kvar från Rättvik-Bodakörens tid. Efter denna tur stannade han vid Hembygdsgården och åt en tuttulmacka eftersom det började kurra i magen. Där var det mycket folk som satt och slafsade i sig våfflor med jordgubbssylt rinnande utmed mungiporna samt fikade.

Husse for sedan upp till Boda och tog in posten och fixade några ärenden. Det var mycket folk i rörelse i Boda. Lisa och Evy jobbade för fullt i loppisen, där var det såväl kaffegäster som kunder. Allt är så mycket enklare när det inte regnar hela tiden. Husse fick tag i ett par oanvända gymnastikskoråt Matte och en notväska till sig själv. Den ordinarie akutväskan börjar tappa formen.

Nu var det hemfärd. Hos Larssons satt Bonden och drack kaffe med Kron. Hemma var grannarna från Bûdgården uppe och hälsade på. Det blev en stunds småtrevlig samvaro runt temuggarna.

Idag skulle Husses pappa ha fyllt 105 år. Hurra, hurra, hurra, hurra!

Kiosken på stämman hade varit öppen ända till kl. 05.00 i morse. Då kan alla förstå vilken folkfest det varit i den lilla Finnmarksbyn. När Husse och Matte kom ner till kyrkan hade Ljunggrens redan prydnadskrattat och burit fram parksofforna. Vilka vänner och medmänniskor det finns? De beslutade att avsluta stämman lite försiktigt och samlas inne i kyrkan för att spela några låtar tillsammans. Det blev mest bodapolskor och sedan en östbjörkapolska i E-dur.

Utanför kyrkan spelades det på Höglunds Lindan och i anslutning till kyrkan.

Folk började så smått packa ihop och lämna Bingsjö med ganska så tungsinta känslor, det var ju strålande väder och det hade ju varit så himla trevligt, trots knotten.

Husse och Matte fixade fram avskedskaffe till Ljunggrens och en stunds genomgång gjordes efter dagarnas upplevelser.

Kring bystugan var det uppstädning. Folk gick och plockade skräp i dikeskanterna. Ynglingen Vilhelm som bor mitt för kyrkan samlade burkar och flaskor som gick att panta. Husse och Matte hade speciella gömställen för dessa pantflaskor, där han kunde hämta med jämna mellanrum. Firma Ragn Kjells körde med traktor och vagn runt i Bingsjö och tömde alla soptunnor, så gjorde de även under stämmokvällen så det inte skulle bli så mycket skräp över allt. Det gjorde en enorm insats för allas trevnad.

Husse och Matte åkte till Falun för att uträtta några ärenden under eftermiddagen. Det var väldigt hett att vistas i Falun denna soliga dag. Det var inte så mycket folk i rörelse, antagligen för varmt eller också hade många åkt på semester.

I Bûdgården höll Kjelle och Anna-Karin på och fixade. Till helgen kommer Arne, som bor i lillstugan.

Det blev lite sovmorgon idag eftersom gårdagen drog ut på tiden. Ingegerd ringde och sa att de skulle åka till Appells Sommar-Café i Dalstuga och ta en förmiddagsfika. Så gjorde också de mina.

Det var uppehållsväder, ena minuten shorts andra minuten långbyxor, så höll det på under förmiddagen.

Vid Caféet var det full rusch och flera kom det.

Emma från Holmen är en duktig tjej som vet hur man bakar, hon hade även i år bakat några av de smaskiga bakverken. Ett par grabbar sitter i skuggan och njuter och spanar.

Längre upp tog Husse och Matte tillsammans med Johan, Ingegerd och Anna plats.

Nygårds Anders hade några turistkörningar runt på byns småvägar.

Igår kväll höll Knutes Ulf en liten rörande och känsloladdad minnesstund vid hans anhörigas grav tillsammans med en skara Finnbåkkingar, musiker och vänner. Varje år dagen före stämman samlas de vid graven och spelar och sjunger några läsarsånger. Kans Gunnar sjöng "Annas Visa" och alla klämde sedan i med "Han är min sång och min glädje". I den var även Sigvard solist till och från.

I Bingsjö var det fullt med tält, husvagnar, husbilar oh vindskydd på lindorna runt stämmocentrum. Det spelades i alla väderstreck. Det skulle bli två konserter i kyrkan med biljettinträde. Matte fick passa portarna och se till att folk inte försökte smita in utan biljett. Men det finns ett maximiantal av besökare uträknat av räddningstjänsten och detta får inte överskridas. En kö ringlade sig fram till kyrkporten, som om det vore en vanlig kyrksöndag.

  Husse stod och ansvarade för besökarnas packningar och fiollådor utanför. Folk var lite skeptiska på Husse, han såg nog inte tillräckligt förtroendeingivande ut att lämna sina dyrgripar till under konserterna. Det blev ju inte bättre av att han sa till besökarna "jag håller loppmarknad på det här medan ni är i kyrkan!" Vissa hängde på Husses "humor" och andra drog öronen åt sig.

Ingegerds kusin Johan från Stockholm kan bl.a spela ett Indiskt instrument som heter zithár. Han demonstrerade glatt och flera stämmobesökare stannade till och talade om att de kände till detta instrument.

Räddningstjänsten kom med två bilar för att finnas i närheten om något skulle hända. Tobias, som har rötter i Dalstuga, var en av brandmännen. Han sitter i en av bilarna, inte på stolen vid häcken.

Lill Anders brukar varje år sitta och spela på sitt durspel tillsammans med familjen, men i år satt han nästan hela tiden i bilen. Han orkar inte med i samma utsträckning som förr.

Kennet från Boda Åsarna åkte MC till stämman, andra åkte småroliga bilar eller rullator. Johanna hade den vackra vardagskjolen på sig.

Knutes Eriks mågen med kompisar skulle lyssna på munspelare Lindströms program i kyrkan.

Det kan bli törstigt när det är varmt ute.

Husse fick kärt besök av sin ena dotter med familj.

Jones Monika var i kyrkan och hade dopsamtal med en familj som skulle ha barndop i kyrkan framgent. Hon hjälpte Matte att vakta kyrkporten medan Matte fick lite till livs.

Om jag som katt skulle vara på stämman skulle jag nog bara se fötter av alla modeller.

Munspelaren Pelle Lindström gnuggade in händerna med djungelolja vid soptunnan efter sitt framträdande.

Nu började helvetet för Matte. Det skulle bli en viskväll i kyrkan som det var fritt inträde till. Folk kom och skulle in på den sångstunden innan kyrkan var tom från den tidigare konserten. Människorna bara tryckte på hysteriskt och Matte måste skrika åt dem att gå ner från trappan för att dom som var inne i kyrkan, skulle få företräde att komma ut. Det bara vällde in folk och Matte kunde själv inte hålla koll på, om det av Räddningstjänsten beslutade maximitalet var nått. Hon kallade på vakterna som fick hjälpa till, sedan ringde hon efter Lasse Z och någon av höjdarna på Musikens Hus som arrangerat detta med pastoratets godkännande. Lasse Z kom och tog några bilder för att högsta ledningen skulle förstå hur det kan vara. Lars Ljunggren hjälpte Matte att kolla om lediga sittplatser fanns, att motsvarande antal fick gå in i förhållande till dom som gick ut. Så här höll det på i 90 minuter från kl. 22.30-24.00 Efter att folket så småningom gått ut var det utplockning av högtalaranläggningar och annat bråte som låg över allt, och alla lyriska människor, som inte tänkt gå ut, utan gick och kulade i bänkarna. Flera passade på att gå in och turistiskt se på helgedomen. Matte var alldeles slut. Utan familjerna Ljunggrens frivilliga insatser under dagarna kring stämman hade det inte fungerat alls. Nu blev det lite bryskare tonarter för att få folk att fatta att det finns något som heter arbetstid även för pastoratsanställdaoch den tiden är slut. Äntligen låst och släckt.

Nu kunde Matte och Husse få möjlighet att gå och titta lite själva innan det var dags att åka hem. I Bagarstugan höll danskarna i Grällsgården på och visade origami och annan fruktansvärt svår klippningskonst.

Lars Ljunggren och Christina som bodde i husvagn på kyrkparkeringen fick se att det stod ett berusat gäng i vapenhuset och sjöng frälsarsånger. På sitt psykologiska sätt lyckades han få dom att evangelisera någon annanstans, fattas bara att dom rökt också, men då har ju larmet blåst igång och överröstat hela stämman. Det är sannerligen tur att brandlarmet finns kvar i Bingsjö kyrka. Längre fram på småtimmarna kom det ett överförfriskat par med cigaretter som ryckte i kyrkporten, men inte lyckades få upp den. Lars var tvungen att kolla vad dom hade för sig, de gick runt kyrkan och vidare till stämman.

Tack Mats och Ingegerd Ljunggren, Lars och Christina Ljunggren, Christina Haag och Monica Jones för att ni ställde upp så välvilligt för oss.

I morse for dom iväg tidigt, jag låg och sträckte på mig och njöt av att vara katt på gården.

Idag skulle Matte göra det sista inför stämman på kyrkogården. Klippa och annat som för oväsen, dessa jobb undviker Matte när stämman äger rum och folk campar intill kyrkogården på lindorna.

Husse jobbade i Boda under dagen och hade en härlig eftermiddag på Backåkern med musik för de boende där. Alm Christina, som bor i gamla småskolan i Ovanmyra, hade bakat två sommartårtor till eftermiddagskaffet.

Swahn Göran jobbade med att förbereda rödfärgning av Prästgården. Det vita tvättades rent och skrapades. Det syntes verkligen att röken från den stora skorstenen från värmecentralen intill, sotar ner. Det är ett väldigt omfattande arbete på denna stora fastighet med torn och tinnar och annat.

Husse for hem och åt. Matte bodde kvar i Bingsjö från söndag till onsdag för att hinna med allt. Husse var gräsänkling här hemma med mig.

Ingegerd SMS:ade att Husse skulle ta med sig ett instrument och spela ihop med Päckos Margit, Ingegerd, Mats och Christina x 2 innan det skulle bli för åtut.

Husse tog en fiol med sig, som inte var spelad på under flera år. Ihoptorkad av kaminvärmen, utan hakstöd och inget harts.

Väl framme kom bodapolskorna tillbaka en efter en i den förlängda märgen och det blev en rolig kväll. Matte spelade marackas (grus från minneslunden i en tuppervär butt).

Knotten tog så småningom över befälet och tvingade undan musikanterna. Långbyxor och långarmat blev absolut nödvändigt.  

Tisdagkvällen är jättemysig på stämman mycket roligare än själva stämmodagen tycker många. I Bystugan kan man köpa kaffe, smörgås eller öl. Där var det massor av bekanta som satt och pratade och ute på Bystugans altan var det några som spelade för gästerna. Nils Erik med syster och svåger, Egon och Nyfäbodarn, Brun Ecke och Anna-Stina, Lasse och Ingviol, Nicklas, Erika och Nova m.fl Utanför var det försäljning av hamburgare och korv och i det stora tältet dansades det polskor och andra krumbukter. En trevlig och sommarskön kväll innan dagen D bryter ut. Från Dalstuga kom det en kolonn med cyklister. Ungefär som ett gäng repgubbar som var på väg till en manöver.

Husse och Matte med sina kompisar klädde sig i mygghattar och gick ut och tittade på allt som hände på lindorna. Vid Järnakurvan stod Knapp Greta vid förtältet och Berit drog i bälgen och kikade efter en karl som kallades "Elden". De händer mycket i Bingsjö dessa dagar.