Skrammel av plåtar i snålblåsten och aktivitet utan dess like blev det när snickarna kom i full fart efter att ha haft ett välbehövligt höstlov. De hade redan tidigare monterat skorstenen men det fattades några takplåtar för att få det tätt. Det var som om två mylingar klättrade på taket. Snickarna har nästan samma vighet som jag.

Dessa personer har ju också en sorts trampdynor på "tassarna", gymnastikskor som suger fast i plåten, men då får det inte regna. Där har vi samma problem. Det är nu inte mycket kvar att göra för snickarna på detta projekt. Spika lister, socklar och lite annat finlir. Snart får jag inte höra dem sjunga, vissla och skämta med varandra. Jag tänkte på det när jag låg och värmde mig vid vår underbara vedspis.

Jag har tagit möss varenda dag tror jag. Det märks på husfolkets inköp av kattmat, det går inte åt lika mycket, jag vill helst ha torrfoder att varva dieten med och sedan skölja ned detta med mjölk. Jag är så nöjd med livet här och det känns på mina familjemedlemmar att vi tycker lika. Jag känner ett stort ansvar för min familj och vi har det bra. Dom är förståndiga fastän de är människor. Jag får så många eloger när jag tar möss. Min svans skjuter i höjden när jag hör deras uppmuntrande tonfall. Då förstår jag vilken status jag besitter. Husse har en egenskap som jag inte gillar, han håller på och sjunger in sångstämmorna på cd-skivor till körerna. Och då får man höra eller rättare sagt lida av understämmornas tonföljd samtidigt som han spelar. Om alla sjöng melodin ändå! Det är omöjligt att slå sig till ro i samma rum eller samma hus. Jag gick ut i köket och lade mig för att komma ifrån eländet. Ursäkta att jag inte ser så glad ut, det går inte att flina upp sig jämt, jag är ju ingen gårdfarihandlare. 

När Husse kom hem idag hade han vindskivor med sig till carporten. Sedan var han ned till en sågare i byn och skaffade okantad furu. Då blir båda husen lika till det yttre. Husse och Matte spikar panelen själva. Jag tycker mig märka att Matte tänker ut hur det skall genomföras och Husse förverkligar teorierna i möjligaste mån. Snickarna berömde jobbet hörde jag. Men är det några som skall berömmas så är det snickarna som verkligen gjort ett bra jobb. Jag måste ju säga det fast jag tycker det varit väldigt störande till och från. Men nu får jag en ny värmekälla att krypa till vid och et nytt rum, men ett aber är ju att där skall det förbaskade pianot stå. Men Husse kan ju inte så mycket annat så han måste väl få ha det i fred.

 

tacksam alt

4 november 2009 19:03

Tack Budkatta för en kul blogg. Jag följer med spänning dina äventyr. Jag kan dessutom förstå att du har vissa problem med husses inspelning av olika stämmor, men du skall veta att vi som får ta del av dem är väldigt tacksamma för det.
Hälsa husse och matte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det på förmiddagen en tematräff i Bingsjö bystuga. Slipsar var temat och folk hade tagit med sig en och annan från gömmorna. Matte hade riggat upp en klädställning så det gick bra att förevisa kreationerna. Husse har samlat slipsar i många å...

Söndagkvällen innan ordinarie älgvecka, hölls en traditionell älgmålsbön i Bingsjö kyrka. Den har firats alla år sedan starten under 90-talet med prästen Fredriksson i ledningen, nu är det hans efterträdare Rudman, som håller i Finnmarkstrådarna. På ...

Här hemma i närheten av tomten bor huggormen Botvid. Den kommer åter varje år och blir längre och fetare för varje 12-årsperiod. Han har dessutom sin kvinna som han ormar sig runt. De trivs bäst vid Olanders Lissrutan. Där härjar dom fritt och på eft...

   Idag åkte Husse och Matte iväg alldeles på morgonen. Men innan dess var Matte ner till Bûdgården, för Bûd Far skulle ha hjälp med sin termostat. Jag fattade inte det, men han hade kanske feber. Bonden kom nerifrån Hilmas för han hade givit djuren ...

Tidigt på Kristi Himmelfärds dags morgon åkte Husse och Matte till Skoglundsgården i Enviken (Björkboda by). Där skulle det traditionsenligt firas en gökotta med efterföljande gudstjänst i samlingssalen. Bosse var redan där och såg till att allt var ...