Minus 18 grader här hemma i morse. När Husse och Matte åkte till Boda Kyrkby var det minus 21 vid Gravsjön. Jag beslutade mig för att lägga mig på min kudde igen och Rosie snurrade ihop sig i korgen på Mattes säng. Hur kan den feta danskan rymmas i en liten korg?

Husse och Matte skulle ha lördagsövning med Bodakören denna lördag. Solen sken vackert över kyrkbyn, det var ganska folktomt p.g.a kylan men hurtiga polisen Johanna var ute och joggade längs Björkallén och vinkade glatt som alltid. Det är inte lätt för bovarna att hinna undan henne när det gäller att springa. Ann-Lis var också ute på väg till Konsum för att köpa fjälster, gelantin och Fenom.

I kyrkan samlades kören för att öva, det var många som kom, närmare 30 personer. Dom sjöng och övade "Hey Jude" och "Let it be" ja t.o.m ett 20 minuter långt medley med Beatles-låtar. Det gäller att kören är redo inför onsdagen då Klöver Tre kommer och spelar tillsammans med dom.

Husse har på jobbet en "inramad olja" av sig själv när han sitter vid kyrkorgeln i Siljansnäs och spelar, den är målad av en bror till Partner Stig i Lambôrn. Kyrkväktaren Bengt.

Husse vill att detta framstående porträtt skall placeras på något väl synligt ställe i koret i Boda kyrka, men jag misstänker att kyrkorådet och Riksantikvarieämbetet tycker att ett dylikt utseende, som på sin höjd bara en mor kan tycka om, inte borde få visas offentligt. Detta var bara en parentes som jag kom på.

Sedan startade i alla fall hemresan via Lenåsen. Gifvars Eva var ute och skjutsade Kristoffer och Ollas Marie var ute och njöt av solen. I närheten av Lidbergsbacken kom Knuts Olof och körde i full fart hemåt, han kanske hade varit på någon tjärn och anglat sovel till kvällsmaten.

När Husse och Matte kom hem började Matte att vårstäda altanen och stora rummet. Husse assisterade så småningom med att sopa taket och den stora stegen kom in för att kunna damma av fläkten på altanen. Vi kom lite ivägen så Rosie blev rädd och for iväg och jag satte fart efteråt för att ge henne ett åkföre. Jag trodde att det skulle vara så. Matte röt i med sina bastoner ända nere ifrån bukspottkörteln och upp via strupen och ut i lokalen så kraftigt att vi blev hysteriskt rädda allihop, t.o.m Husse, som kröp upp i vindstrappan.

Lite senare blev det lördagslugnt och lite TV-kväll. Vi njöt allihop av brasans värme. Rosie satt och lekte med tråden, som Matte broderade nattkappan med. Och jag snurrade lite av bara farten på köksmattan.

Lite senare ringde Bonden från korvprovningen i Bingsjö bystuga. Det var "gubbkväll" där för att provsmaka korvar i alla ändar och sorter. Per i affären är en riktigt skicklig "korvgubbe", som med olika kryddor kan få fram enormt goda resultat. Korvar som är krokiga, raka, vårtiga, bleka, röda, korta, tjocka och ganska långa. Provsmakargänget i Bystugan hade blivit lite småreligiösa närmare midnatt och ringde till Husse för att tala om att de bildat en kör och de sjöng för honom i telefonen "Varmkorvboogie", "Korset på Idas grav" och "Ljonbruden" och avslutade med en aftonpsalm.

Husse och Matte jobbar och står i, vi är hemma och kollar av ordningen. Vi båda fäller päls väldigt nu, dammsugaren är ständigt igång.

Jag brukar klättra i äppelträdet ibland för att känna att våren spritter i kroppen.

Rosie och jag är ovänner, jag kan inte få in i huvudet med ytterligare en katt i mitt hus. Jag blev inte ens tillfrågad. Det går väl något så när inom hus men när hon skall ut på min mark då "djävlar" säjer jag på rent dalstugamål! Då sätter jag fart på henne så det slår gnister om det. Så blir det bråk mellan mej och Husse och Matte. Kanske jag skulle söka hos allmänna psykvården hos någon som kan hjälpa mig av med dessa åkommor. Både Matte och Husse healar mig om kvällarna för att jag skall lugna ner mig, och det hjälper till viss del. Men det behöver bara bli något som irriterar och så är kriget i full fart.

I tisdags var Husse nere i Rättvik och spelade på vårdhemmen. Vinterkräksjukan tycks vara genomliden där nu ett år framåt så det gick att gå in och spela. K-G Vikman som alltid brukar sitta i sin rullstol och vinka har slutat sina dagar. Han har nog varit vaktmästare i HSB, trodde Husse, men det kan man inte ta fasta på att han uppfattat rätt. K-G var i Boda på Backåkern också en period, då var han pigg och glad och pratade glatt. Men det har tyvärr gått utför med hälsan som hos er alla människor. Hans sambo kom ibland och hälsade på och då hade hon katten med sig i koppel. Jag skulle också kunna tänka mig att åka med Husse och spela för att hälsa på alla gamla och glada personer som bor där. Men det ju det där med bilåkandet som jag inte gillar och inte blir det väl bättre med färdtjänst? Då får jag väl åka runt överallt innan jag kommer fram.

För några dagar sedan skulle Husse fotografera mig när jag stod på huvudet, sedan tog han en vacker bild av sig själv också.

Här i byn har det inte varit så mycket utöver det vanliga, några årsmöten förstås eftersom det är mars, skoteråkning och angling på Amungen.

Ena morgonen såg Husse och Matte tre älgar precis när de svängt av mot Tora. Ko och två stora kalvar trodde Husse men Matte trodde det var tre som inte var släkt, fråga mig inte varför?

Igår kväll var det körövning i Boda igen och dom övar Beatles-musik för fullt. Kören och gruppen Klöver Tre skall ha en Beatleskonsert i april för att samla in pengar åt behövande barnfamiljer inom Rättviks Kommun. Det samlas alltid in en massa pengar som skickas iväg till behövande i utlandet, men det finns stora bekymmer även på nära håll. Och här dras det inte av en massa till någon höjdare i någon organisationsledning.

Kören är jätteduktig säger Husse, dom övar hemma efter inspelade cd-skivor och så kommer dom förberedda till övningarna.

I morgon skall Matte åka till Dådran först och Bingsjö sedan. Kyrkoherde, komministern och en kvinna från Stifetet skall gå igenom alla inventarier och kolla så att allt finns enligt liggaren. Förra kvinnan i detta sammanhang hette Beskow i efternamn, men dennas namn är okänt än så länge. Det spelar ingen roll heller, vi har ingen inventarieförteckning här.

Vilket busväder det var i natt. Imorse när vi gick upp hade det yrsnöat, säkert 1 decimeter. Under den decimetern var det perfekt glans-is. Det blev ett upplopp här hemma mellan undertecknad och Rosie. Matte pratade vänligt med mig och på altanen satt Rosie och kikade. Jag uppfattade att när hon kom in så skulle jag hjälpa Matte att tukta Rosie? Matte skulle ju bara släppa in henne i värmen och jag på henne så tussar och strån rykte, vi tombade runt ända in i köket. Husse fick ett av sina utbrott och petade ikull en köksstol över oss, då fattade vi (jag menar jag) att det var dags att bryta mitt övergrepp i rättssak. Hur det såg ut här inne! Jag tog till flykten ut genom kattluckan och Rosie ut på altanen. Så här efteråt kan jag förstå att detta händer ju även hos er, inom människornas väggar, när stora starka karlar går på "sin" kvinnor för att visa makt med hugg och slag eller genom psykisk terror. När jag tänkte på det så skämdes jag. Vad fegt det är egentligen! Nog skall vi katter, som rår om människorna visa bättre fasoner?

Häromdagen låg Rosie och jag och solade bara någon meter från varandra, men hon låg på mitt skrivbord och tittade på mina domherrar, så jag fick lägga mig på bokhyllan vid fågelböckerna. Det var inte bilder på fåglarna jag ville se! Detta har ju retat mig några dagar.

Efter att Matte dammsugit upp alla tussar, så åkte de iväg ner till kyrkan. Det skulle bli körövning på förmiddagen. Framför kyrkan var det rena skridskobanan, så det vara bara för dom att sanda i möjligaste mån. Det gick bra med detta och alla kom både dit och därifrån utan brutna lårbenshalsar. Husse var tvungen att fara iväg tidigare och kunde inte fika så länge med dom övriga i kören. Matte däremot var kvar.

Husse åkte till Boda kyrka för att spela på en begravning. Men innan dess måste han hämta posten till prästgården och sedan hämta sin akutväska med begravningsnoter. Utanför prästgården var det 1 dm vinterlandskap och bara för Husse att skotta väg till trappan så "Ovanmyra Matglädje" kunde komma in med sina lådor, då det skulle bli gravöl i prästgården efteråt. Det är mycket som ingår i en kantorstjänst på landet?

Husse stannade till i Konsum för att handla Turkisk youghurt, som var slut i Bingsjö Lanthandel. I affären var det flera bekanta såsom Vikströms Mats och Anders Bergfeldt.

Nedanför Budbacken stod begravningsbilen och kunde inte komma upp för den isiga och branta backen utanför Sockenstugan. "Likriktaren" höll på att sätta på snökedjor när Husse kom och visade en alternativ väg via Gruvris Rolfs stuga.

Husse hjälpte Mattias från Siljans begravningsbyrå, att dra fram katafalkvagnen, så kistan kunde föras fram till koret.

Kristina från Ovanmyra skulle sjunga solo och hon kom samtidigt. Det var en granne till henne, Nils Jansson, som skulle begravas. Nils kom nog från Borlängetrakten från början, han innehade tjänsten som kyrkvaktare en period i Boda. Hans fru, Staffas Anna, begravdes inte för så länge sedan.

Prästen Lennart kom också, men han ville inte vara med på bild när han småpratade med sångerskan.

Jo nu ville han vara med på bild.

Ollas Sanny satt och kollade vädret på mobilen, det skulle bli ända upp till 24 sekundmeter här i trakten i natt.

Mattias dekorerade kistan och ett foto av Nils placerade på locket.

Även Nils´ älskade kaffemugg fick följa med på sista resan.

Sonen Håkan tog ett sista farväl innan de övriga 40-talet begravningsgäster sade "tack för allt"  och lämnade en handbukett.

Alla åkte ner till Prästgården, flera av begravningsgästerna hittade inte dit utan travade i snön runt Bodahus, en tjej halkade pladask på isgatan vid Fritids, men de tog sig upp så småningom till rätt rött hus.

Under tiden Husse var i Boda tog Matte cittran under armen och gick ner till Päkkos Margit. De två skulle ta eftermiddagen till att spela cittra tillsammans.

Husse kom sedan och hämtade upp Matte för att åka hem till oss. Här var det lugnt. Kjelle och Anna-Karin skulle komma upp under tiden för att se till stugan, men det var nog osäkert. Inga mänskliga spår fanns i snön. Bara gamla barr från granarna. Nu började Ollas Sannys väderprognos slå in, det började storma väldigt i byarna. Våra långa granar stod som pilbågar. Husse började hälla upp vatten i olika pytsar ifall strömmen skulle gå.

På kvällen spelade Husse och Matte lite tillsammans ibland var det "Knapp Brittas Brudpolska" och stundom "Ritäkt Jerks polska" från Finnbåkkar. Husse har alltid gillat "Knapp Brittas Brudpolska" den är väldigt melodiös och njutbar, den passar väldigt bra för Britta.  

I morse när Husse och Matte åkte var det ett under att de kom fram till Bingsjö, det var den värsta halka de varit med om på den vägstumpen. I gårkväll regnade det och allt blev insmort av den värsta isen. De fick sladdar hela tiden fastän de bara körde lugnt. Även i Rättvik hade folk som bodde vid mindre vägar det svårt. Rena rama störtloppet från Vålsveden ner till Parken. Hoppas Dalstugavägen får några gruskorn under dagen.

Idag skulle den ena av Rättviks båda kyrkvaktare gratuleras på 50-årsdagen. Han är tågfanatiker och har en jätte-tågbana hemma, stinsmössa och stinsspade. Han är konduktör på vissa tåg under sommaren och han kan tågtidtabellen som en organist kan psalmboken.

Dessutom bor han nästan på rälsen vid Tällbergs Järnvägsstation.

Sedan var det jobb i Boda resten av dagen.

I söndags var Husse och Matte till Siljansnäs en sväng. De tog med sig husses barnbarn som bor i Vikarbyn, hon sjunger med i en kör i Siljansnäs, så det passade bra.

Det var väldigt varmt på deras altan ut mot Byrviken.

Intill där barnen hade körövning ligger det gamla Stiftelsekapellet "Klippan" som nu mera Alm Åke övertagit och inrett till två bostäder.

I Måndags var det Diakoni och Mangrant i Prästgården, det var mindre folk denna gång, det märktes att det var sportlovsvecka. På tisdagseftermiddagen skulle det vara andakt på Backåkern men det var lappar på alla ytterdörrarna med stopptecken "Vinterkräksjuka". Stackars gamla människor som skall råka ut för sådant när dom har jämt sjå ändå?

Tänk att det är dagsmeja igen, det känns att våren är på väg och alla mina nedgrävda kattskitar smälter fram undan för undan. Husse skottar och försöker osynliggöra allas kroppsliga behov. Husse och Matte hade ledig helg, så de var hemma hos oss mycket mer än normalt. Jag och Rosie har våra små duster allt emellan åt men dessa avtar och det blir mindre med hårtussar och blod.

Idag åkte Husse och Matte till Västanå på musiksalong hos Lars och Christina. Dom bor granne med Görasgården, bara en linda emellan.

Matte lassade i sin cittra och Husse fiolen. Husse har börjat spela fiol nu igen efter att ha haft ett väldigt långt uppehåll. Detta uppehåll har varit oskapli skönt för oss med känslig hörsel. Om både Rosie och jag ska vara ärliga så låter det som om det vore kastrering av smågrisar med rakkniv. Matte ropade vid ett tillfälle när han spelade "kan du släppa ut katten", inte låter väl vi så gnissligt?

Men Mattes musik är betydligt ljuvare, hon knäpper på cittran med vadderat plektrum och får småskaliga utbrott ibland när det inte blir rätta harmonier.

På Västanå var det härlig middag först innan låtarna flödade bland de gamla väggarna.

Husse och Lars spelade fiol och "triss i damer" klöste på cittrorna. Stackars Mats fick stå ut att lyssna på alla bodalåtarna som nöttes om och om igen.

Husets stumpstake stod fylld av svarta vekar.

Det blev bodapolskor fram till midnatt "...å än låg je brett, å än låg je snett å än låg je mitt imillâ" för att inte tala om Lâggar Andôs härliga durpolska, hans Astrid spelade också cittra till låtarna. Det var nästan som om det vore i hans kök denna kväll?

"Fäjin å mâ ôdô!" å så skilldes alla åt för kvällen.

Här hemma sov vi under tiden och när de kom hem var vi nyvakna och ville leka en stund. Skotrar åkte skytteltrafik på Bûdvägen hela eftermiddagen, det var många som ville lapa sol bakom visiren.

Jag gick bara ut som hastigast idag för det var så grått och det blåste snålt runt knutarna. Behovet tryckte på, jag kan inte som Rosie, gå i lådan, hon som ska vara en fin katt med rötter i Danmark. Nej, en äkta bondkatt som jag går ut på backen och krafsar i snön.

Husse och Matte for iväg i morse. Matte skulle till kyrkan och fortsätta att skura plankgolvet. Ett sådan där jobbig syssla som tär på kroppen. Hon kryper på alla fyra i bänkraderna där det är så trångt. Det gick åt 80 liter vatten till ena sidan. Vattnet måste bäras från uthuset bakom kyrkan. Ingen karl i världen skulle godta ett sådant jobb! Dom skulle sätta borsten på ett långt skaft och sitta på en stol och dra borsten fram och åter i bänkraden. Men då blir det fuskjobb, man rår inte få bort smutsen som är ingrott. Hon tar också en syl och petar upp det som ligger i springorna mellan plankorna. Det är mycket som samlas där.

Under tiden var Husse i Boda på förmiddagen. Nittsjö Göran höll på och jobbade för fullt i garaget så kyrkogårdstraktorn kan rymmas där. Husse åkte sedan ner till Rättvik för att spela på vårdhemmen.

På Prästskogen var det ovanligt mycket folk denna gång. Kaptens Lena från Nedre Gärdsjö jobbade och hon tyckte det var så trevligt med skotergudstjänsten i söndags. Sixtens Ulla sjöng som vanligt med i de gamla örhängena från förr, när Husse underhöll. Husse spelade också "We´ll meet againa" och "Du är min man" och då började åhörarna applådera.

Idag var inte alla "kaffeänglarna" med och hjälpte till. Sikes Barbro hade ont i ryggen och Karin hade annat förhinder, men Gudrun kom och Mases Kerstin ersatte dom andra.

Här hemma har Husse skottat upp en ränna som är skyffelbred uppe från oss och ner till Bûdgården. Nere på vägen som går till Blåbergsåsvägen åker det alltid skotrar och kör ner snön, och den skottar Husse sedan tillbaka. Kjelle och Arne i Bûdgården har nu satt upp en skylt så inte skotrarna skall gå sönder om de inte ser upp ordentligt. Konstnären har nog ritat av en kvinna för att få de rätta kurvorna.

På Enåbacken och Enåbacken var det också tacksamt att underhålla med musik. På Enåbacken jobbade Gunvor som kyrkvärd, vanan trogen från förr i Boda kyrka. Åsell var också där liksom Gottfrid från Västberg. På Enåbacken vinkade Uvbo Hanna glatt och hon hälsar alltid till Dalstuga när Husse åker hem.

När Matte var totalt ledbruten efter skurningen gick hon ner till Päkkos Margit och spelade cittra en stund i väntan på Husse. Husse försökte stämma cittran förra veckan och den blev tydligen bättre. Sedan gick Matte till affären och handlade av Anna-Maria.

Det var halt på hemvägen från Rättvik, sandbilen körde före. Husse och födelsedagsbarnet Snelles John körde om sandbilen efter Kilbûrakan.

Hem ljuva hem! Nu kom dom i alla fall. Skönt för Rosie börjar bli alldeles för pigg. Men hon går inte ut och springer av sig, hon är livrädd för lite kyla. Äter gör hon så hon är nästan klotrund, hon kommer nog inte in genom kattluckan längre. Matvraket äter t.o.m upp min mat som jag inte orkar. Det kanske också är en dansk egenskap, vad vet jag. Husse tror att hon skall äta upp sig så hon kan sticka iväg sedan när det blivit varmare. Kanske hon har någon avdankad fästman kvar i Danmark som hon ska hem och hushålla för. Ja se fruntimmer!

Igår lördag for dom iväg igen. Jag trodde att dom skulle hålla sig hemma, men det var körövning i kyrkan med Bingsjökören och sedan skulle det handlas lite i affären. Strax innan övningen rasade all snö från norra sidan med ett brak så kyrkan skakade, gravstenarna närmst kyrkan försvann totalt. På andra sidan satte Matte upp en skylt, så folk skulle passa upp för snöraset och istapparna. När kören sjöng i allt vad de kunde så lossnade tydligen snön.

Nere i Bûdgården höll Kjelle och Arne på och jobba med skotern. Putte kom också upp en sväng till Bûdgården och pratade bränslepumpar eller packningar. På kvällen kom Arne och Kjelle upp en stund. Arne är en sann kattälskare, det känns lång väg, hans varma frukostkorvsfingrar klappar så fint, Kjelle gillar nog oss till viss del, men han blir tyvärr så skrovlig i rören av oss. Det är väl något med våra pälsar. 

Rosie är väldigt hemmastadd här nu, tråkigt nog. Hon tar Husses säng i besittning och ligger nästa oanständeigt där.

Jag försöker titta på TV i lugn och ro och framför allt på min idol Leif G W Persson. Persson ser lika trött ut som Rosie.

Idag efter morgonsysslorna for dom iväg till Goliats i Finnbacka. Det skulle bli skotergudstjänst på Blåbergsåsen och då brukar dom samlas på Goliats ladugårdsbacke. Det var många som kom samtidigt för att sedan åka i "procession" till gudstjänsten. Det var Kjell och Christina från Ivre Jässbin och dom hade med sig sin kompis från Stenbåkkar. Lars Erik i Bingsjö, Kaptensfolket i Nôdre Jässbin, dom som köpte Maggans hus i Bingsjö, Kerstin och Bosse, Linda och Anna- Maria, Linné, Maria samt Bo Leopold med sin maka. Sedan anslöt sig bl.a Ragnefalk och några till när lämmeltåget satte sig i rörelse.

Husse och Matte satt i en kälke efter Goliats skoter. Där var också orgeln och stativet istoppade. 

Nästan framme vid Blåbergsåsen stod det en glad och pigg Holländsk fritidsboende från Finnbacka. Hon hade råkat hamna en bit ner i naturen från skoterleden när hon skulle köra åt sidan. Lämmeltåget stannade och då fick Goliats skoter hjärtproblem. Batteriet slocknade, det kom bara stillsamma hostningar från den. Men med många handtag så blev det ombyte i planerna. Hindrikes Bosse åkte hem efter laddapparat eller pacemaker, kälken med Husse och Matte placerades efter Lars-Eriks skoter och så bar det iväg framåt igen.

Väl framme hade Bodaskotrar och Rättviksskotrar redan kommit. Det var 34 skotrar innan gudstjänsten var slut. Prästen Lennart predikade träffande om "Prövningens stund" som dagens predikotema var. Han fick verkligen in en femetta som alla lyssnade till, med tanke på skoterproblemen. Folk lyssnade väldigt andäktigt och var vådligt skärpta. Ingen stod och pratade älgjakt under predikan.

Plötsligt började orgeln surra fastän Husse inte spelade, det var visst något elektriskt överslag från mobilen. Alla började småskratta. Efteråt blev det korvgrillning och prat om skotrar och annat.

Det såg kallt ut i fäbodstugan, säkert varmare att vara utomhus.

Altaret var uppbyggd av en gammal sågbock från fäboden.

Det var över femtio personer från olika byar samlade, det kom folk från Änderåsen, Kärvsåsen, Gulleråsen, Histomba, Ovanmyra, Lenåsen, Vålsveden, Rättvikstrakten, Finnbacka, Bingsjö, Dalstugubûdär, Svôdn med flera.

Sedan var det dags att återvända till bilen och då åkte Husse och Matte med Lars-Erik även tillbaka. Prästen Lennart liftade med Goliats, vars skoter nu fått ny laddning. Halvvägs till Finnbacka så strejkade åter batteriet och Lennart fick lift av Linda sista biten till Finnbacka. Sigvard och Olles skoter fick slagsida när de skulle köra om, men med många händer och goda viljor var de på spåret snabbt som ögat. Fyra ungdomar med Stenströms Nicklas och Thors Mattias i spetsen for mot Bingsjö för att tanka och de stegrade med skotrarna som om de vore unghingstar.

Så var det resa hemåt och till oss. Kjelle och Arne höll på att packa bilen för hemfärd. När Husse och Matte kom hem åkte de till Stockholm.

Husse bytte kläder och for till Boda för att spela på gudstjänsten i prästgården. Det kom ganska mycket folk dit också. Bl.a var Gullan, Anna, Strömlid, Dahl-kôllor, Skärmirmannen, Klara på Blecket, Hall Ewa, Ollas Sanny och några till.

Sedan var denna dag slut, dags att än en gång åka hem. Matte var hemma hos oss och förberedde kvällsmaten tills alla kommit hem.

Vi kanske skall titta på TV en stund, jag tycker att denna hallåa ser snäll ut.

På tisdagsmorgonen var det dags att skotta upp lite kring huset här. Uffe kom upp och plogade vägen fin som vanligt. På torsdag kommer Budgårds Far med kompisen Arne hit och stannar här en tid i sin stuga.

Idag var det "Förmiddag i Bingsjö bystuga" och temat var "Fettisdagsgubbar". Denna tradition är en verklig företeelse här i Finnmarken från förr.

Det kom ganska mycket folk trots att många var sjuka eller var förhindrade. Folke och Anna från Rättvik var duktiga att åka så pass långt, trots halkan.

Anna Maria och Mattes syster Yster serverade rotmos och fläskkorv som alla lät sig väl smaka och som efterrätt semla till kaffet.

Sigvard och Ingels Karin hade ett litet kuttrasju så här på skämt trots att Sigvard var bordskavaljer åt Päkkos Svea.

Nygårds Britta berättade hur fruarna gjorde storkok till fettisdagen och sedan begav dom sig till skogs där karlarna högg eller körde.

Det kunde vara Rocka, Myrvik eller annorstädes karlarna jobbade. Fruarna lastade bilar eller en skogsarbetarebuss med maten och semlorna. Det blev ett glatt avbrott i skogsarbetet, en riktig fest i skogen. En del fick sig även lite innanför västen och blev extra uppåt. Sedan tog sig gubbarna hem till bystugan om kvällen där det blev dans till musik av Sikes Edvin och Elis på dragspel och Udd Lennart på gitarr. Nygårds Britta sa att bystugan fick en stark "doft" av skog, storvästar och gummistövlar.

Denna fettisdagstradition höll på till slutet av 50-talet.

I bystugan idag kom några av dåtidens fettisdagsgubbar på besök, riktiga skogsarbetare, kanske var dom från Näverbergstjärn?

Skogshuggarna slog sig ner vid eget bord där dom kunde breda ut sig och skrodera så mycket som de ville.

Efter maten bjöd de upp till dans. Dom var väl hungriga på kvinnlig fägring?

Knutes Marianne började dansa twist för sig själv när inte karlarna hängde med. Hon berättade att när dom som barn Bingsjö gick ut i gårdarna som fettisdagsgubbar hade dom gjort masker av papper och till skägg använde dom lavar. Det var olika på generositeten i gårdarna, i Prästgården fick dom både karameller och pengar av Wärmdahl i en annan gård kunde få gröt.

Goliats Claes-Göran berättade från Källassen hur dom dansade i korladu där. Vissa år var det 70-talet hästar där som körde i skogen.

Matte visade sedan hur en hjärtstart fungerar och hur man gör livräddning genom att trycka hårt på bröstkorgen och "mun-mot-mun"-metoden.

Husse for sedan till Backåkern och spelade. Svenn Sven var där och ville höra några Rättvikslåtar, Ingels Bror gillade bäst bodalåtar.

Matte fortsatte med att skura plankgolv i kyrkan. Hon fick en stor sticka i handen när hon drog med skurtrasan på det ojämna golvet.

Husse kom så småningom och hämta Matte och de kom hem till oss och eldade lite mysikgt i öppna spisen.