Nu är det stressigt vill jag lova, dom hinner knappt att hjälpa mig med bloggen. Jag som har så mycket att berätta om. Men när våren kommit och all snön är borta då plötsligt måste allting göras igår, känns det som.

Idag t.ex skulle de vara med i Siljansnäs på en kurs i Afrikansk musik, kl 11.00 i Siljansnäs Sockenstuga. Men som vanligt hade Husse inte förstått anvisningarna på inbjudan. Kl. 11.00 skulle föräldrar med barn vara där, nog för att Husse ser ut som om han vore med barn, men hur som helst skulle de övriga börja kl. 13.00 Plötsligt två timmar att fördriva i väntans tider. Då föreslog Ingegerd att de skulle åka upp till Buffils Anna och fika och sitta och titta på utsikten. Sagt och gjort så åkte de den branta asfaltsstigen upp till det anrika caféet, som precis öppnat för dagen.

Räksmörgåsar beställdes in, ska man festa så ska man!

 Ovanför matbordet hade Buffils Anna låtit stoppa upp ett odjur, usch för sådana!

Idag på kvällen var Husse och Matte bjudna på Annicas 26 års kalas. Hon fyllde ju för någon dag sedan, men höll festen på lördag kvällen. Husse skjutsade upp Matte till henne för att hjälpa till att lägga tårtan, under tiden åkte Husse fram till Kyrkbyn för att hämta Ann-Lis.

Annicas hund skulle förstås vara med mitt i kalaset.

Annicas fjås var också med och lattjade med Nemo. Det var en trevlig och nykter tillställning, ingen behövde släpas hem.

Igår och idag har det varit kalla nätter och soliga dagar, men på eftermiddagen kom det ett åskväder över Boda och Bingsjö, hagelskurar och blött regn.

Det var alldeles mörkblått på himmelen när Husse åkte hem här på rakan förbi Skärbäsvägen.

Trots det jobbade Matte för fullt på kyrkogården för att göra vår undan för undan.

Igår måndag var det Diakonin och Mangrant och de hade årsmöte som avslutades med uppvaktning av dem som fyllt år i kretsen en tid tillbaka. Från 75 år och uppåt. Här står dom uppställda med sina blommor i händerna. Lärkas Ann-Britt, Hjort Bertha, Ollas Hans, Ingels Britta, Finn Gunvor, Ulla Iversen och Giftings Ruth.

Idag var Husse på Backåkern och spelade. Daniels Gunnar och Maj kom på en gång med "önskelistan" med låtar som dom ville få spelade, liksom Gesar Arne med kovolutet fyllt av salongsstycken. Jöns Inga sjunger med i alla gamla schlagers från tiden då det begav sig.

Sedan åkte Husse hem och vid Solgårds hemslöjdsbutik gick fritidsbarnen med sina ledare på en vårpromenad.

Visst är lådig jän när gruset sopas bort från byvägarna?

Nere i Solberga ligger det gamla gula huset som Matte tycker är så vackert, synd att ingen förbarmar sig över det, som har en sådan originell arkitektur.

En specialmålad husvagn stod uppställd på en gård vid Björkallén, smaken är som baken ... med kyrkan i bakgrunden och allt!

   Goliats Far var ute och körde hem björkved till kommande behov.

På Bûdvägen var det en tjädertupp som promenerade vaksamt och kollade in vem som körde på den vårmjuka vägen.

Mina hönsfåglar här hemma värper också emellan åt. De är ofta ute och går själva runt omkring och kikar.

Två ägg idag!

Vilka fina dagar, snabbt har snön försvunnit och efter ett par stormiga dagar och nätter har det torkat upp rejält. Men det kan finnas några drivor kvar på skuggsidorna i skogen.

Husse och Matte skulle vara hemma idag eftersom de hade en ledig söndag. Matte åt sin stadiga specialfrukost så hon skulle stå sig fram emot eftermiddagen.

Idag skulle det bli jobb här ute, gammelförnan skulle räfsas bort och gruset skulle sopas bort från gräsmattorna.

Detta låter som en sörgårdsidyll men inne i hönshuset var det tragedi. Hönsen brukar går ute fritt varje morgon. I morse tog de en runda ner till Nygårds stuga för att titta hur Bonden hade det, eller så skulle de titta vilken modell Bûdgårdsfar hade på sin där parkerade bil. Sedan gick de hem igen med Tuppen Helge i spetsen.

Husse och Matte klöv ved nästa hela dagen, Matte körde in med Grållen.

I hönsgården verkade livet gå sin dagliga lunk.

Sedan på kvällen när Husse gick ut och räknade in hönsen och sa godnatt åt dem, fattades Helge, Helge av alla. Alltså den vita praktulla tuppen här ovan. En snäll och rar tupp som gal på Bodadialekt.

Var kan Helge vara. Husse och Matte gick ut i hönsgården och där satt han tilltufsad med blodigt huvud under en stenbumling.

Husse lyckades få den att gå in i hönshuset, där satt alla på vaglarna. Plötsigt så flög den minsta bruna tuppynglingen på Helge och började slåss helt ouppfostrat. Då blev Husse tokigare än vanligt och tog antagonisten och gick ut i vedboden och nackade den.

Matte lyfte upp Helge på vageln så alla satt på plats inför natten.

Men på morgonen dagen efter satt Helge moloken i ett hörn med de andra omkring sig. Sedan gick alla ut genom luckan och det såg ut som vanligt. Men Helge gick mot garageväggen och tryckte sitt blodiga huvud under panelen så bara ryggen var synlig. Han ville väl skydda sitt ömma huvud. Husse var tvungen att avdagata även denna stolta och vackra varelse så inte Vidar skulle ge sig på Helge under dagen. Sorg och saknad.

Under dagen kom Mases Ingrid upp en sväng och kollade. Hon var ute och tittade efter blåsippor. Senare på kvällen kom Bonden med fru upp och tittade på omgivningarna. På kvällen lite senare tog jag, Husse och Matte en promenad för att kika på alla vackra blåsipporna vid Päkkos gantus. De gick även ner till lillstugan på Bûdgården för att önska Arne och Kjelle en och dröm-rik natt! Dom satt och avnjöt en sen middag med levande ljus. Jag satt utanför och väntade medan Husse och Matte stövlade in.

Efter lunchen åkte Husse och Matte till Falun för att uträtta en massa saker.

Senare på kvällen skulle de vara på ett sammanträde i Myggsjön, så det gällde att utnyttja resan maximalt med att besöka specialaffärer i Falun innan dess.

De hade aldrig varit till Myggsjön tidigare, det är väl bara att slå på GPS:n tänkte Husse och åka.

Genom Borlänge mot Ludvika var allt som det skulle. De var ute i god tid, så de gjorde en avstickare till Idkerberget för att skåda det numera ödelagda gruvsamhället. Där var en husklunga men post och affärer var i Borlänge. De åkte åter ut på Ludvikavägen och strax skulle det bära av till höger.

GPS:n visade en väg de skulle åka, men där var det viltstängsel, konstigt. De fortsatte, nu så smått irriterade, en skylt Ludvika 28 km. Husse stannade och ringde och det visade sig att ingen skylt fanns till målet, man skulle köra in på en obetydlig grusväg vid en fartkontroll. De vände och lyckades finna vägen in i skogen och upp på höjderna.

En liten by uppenbarade sig och längst bort fanns målet.

På plats var redan Nygårds Anders, Pellas Arne, Knutes paret och flera därtill.

Gårdens tvillingkôllor var ute och lekte.

Förhandlingarna skulle äga rum i ett hus på gården där husfar hade samlat troféer från sina jaktliga strapatser i Afrika.

Far i gården uppvaktades inför den kommande 40 årsdagen och en av amazonerna i laget uppvaktades på 50 års dagen.

Senare på kvällen var det dags att bryta upp men gethuset måste besökas.

Det fanns flera men dom ville inte vara med på bild. Resan hem gick bra och det blev mörkt innan de kom hem.

Nu är nog våren här, sädesärlan har kommit. Jag undrar om det är samma ärla som var här i fjol, hon verkar så bekant och hemmavan? Vippande på stjärten och knixande för varje steg. En bofinkshona flög rakt in i altanfönstret igår, hon låg totalt avliden nedanför. En flock med bergfinkar landade under fågelautomaten och förenade sig med domherrar och bofinkar.

Nere i Bûdgården var det befolkat i båda stugorna. Arne kom också hit en sväng över helgen. Men dom i Bûdgården brukar inte vippa på stjärtarna eller knixa på benen annat än i undantagsfall.

Husse och Matte åkte iväg till Boda Kyrka där båda skulle jobba på Ren Ann-Britts begravning. På Hållberget gick en älgko med kalv över vägen. Vid vägen till Svarttjärn kutade tre rådjur över vägen.

Matte släppte av Husse i kyrkan så han kunde öva ordentligt på psalmerna medan hon själv åkte ner till Järnvägsstationen för att hämta Ren Kersti. Det var många ur Rensläktet som skulle bevista begravningen. Ren Ann-Britt sjöng sopran i Kyrkokören Bellatrix, därför skulle också kören vara med och sjunga under begravningen.

Mattias från Siljans Begravningsbyrå dekorerade kistan med bårtäcket och den röda vepan. Ann-Britt vävde själv många vepor i samma mönster. Ett konterfej av Ann-Britt placerades på kistan. Detta med att placera ett foto eller ett föremål som anknyter till den avlidna har blivit allt vanligare.

Kören övade och övade två sånger som speciellt utvalts till Ann-Britt.

Ann-Britt lämnade ju sina dagar helt oväntat i samband med att hennes kära vävstuga brann. En vävstuga som hon själv med egenhändigt jobb kunde låta bygga. Kören sjöng därför Karlfeldts "Väverskan" och en "Väv-visa" som gamle kantorn i Siljansnäs, Axel Liss hade bland sina noter.

Här sitter några ur kören och vilar innan begravningshögtiden skulle inledas.

Det hela förlöpte högtidligt och minnesfullt. Ett hundratal besökare deltog och tog farväl av en kär släkting, vän och granne. Efteråt samlades alla till minnesstund i Bodamål. Många Gulleråsbor fanns på plats liksom släktingar ur det ansrika Rensläktet som i sommar skall fira 400 årsjubileum.

Åker Ingemar, Giftings Sören, Back Per-Olof och Sedvalls Gunnar var med från hembyn.

Evy Björk från Dalstuga höll tal från Rensläktet och berättade att Annandag Påsk varje år brukade släkten hålla sitt årsmöte hemma hos Ann-Britt, som detta år blev ej kunde genomföras.

Sonen Peter kände stor tacksamhet för att så många kunde komma och ställa upp vid detta tillfälle.

Så tog alla avsked och systern Majlis var klädd i Rättvikskläder. Här hälsar hon på Alice Wester.

Så åkte Husse och Matte hem över Lenåsen. Men de fick tvärnita för bommen var nu över genvägen via Lidberget, nu blir det en omväg över Ingeles en tid framöver.

Idag fick Matte sin lyckodröm besannad, äntligen har det försvunnit så mycket snö så hon kan börja på kyrkogården. Men först måste hon flytta en hel pall med planteringsjord, som blivit avställd vid likboden. Under dagen kom Päkkos Margit och Nygårds Lena till kyrkogården för att ordna sina anhörigas gravar.

Husse var i Boda på förmiddagen. Nittsjö Göran hade varit i Ore och kikat på fastigheter som skulle åtgärdas, sedan stannade han till vid Prästgården och jobbade i garaget.

Husse åkte ner till vårdhemmen i Rättvik för att spela. Hedmans Gösta blev glad när Husse stannade och pratade lite. Han berättade att hans syster Yster från Tänger varit och hälsat på förra veckan. "Hälsa hem" sa han. Samma ord sa Uvbo Hanna.

I Bûdgården höll Kjelle på och grillade kotletter, så det kom en härlig doft av mat upp till våra sinnen vid vår stuga. Kjelle är verkligen en person som vet hur man lagar mat och som har den där extra finessen i kunnandet.

Igår var det full fart i Boda Prästgård då Diakonin och Mangrant bjöd på Trivselträff. Det var Sikes Egon, Owe Östberg och Tommy Persson som verkligen serverade en trevlig och humorfylld eftermiddag.

Det kom fler besökare än vanligt, närmare 50 stycken.

Här kommer några av gästerna som fällt ut sina landningsställ.

I köket höll Back Maud, Stam Marie, Anita Gellerbrandt och Mia Pecham till och lagade god lunch. Mia Pecham är syskonbarn till Jannes Nanna.

Dom ordnade till en kasslergratäng med ris och grönsaker, sedan blev det kaffe, chokladbakelse med persikogrädde. "Det låter väl inte så äckligt?" Jo för en katt som jag, men gästerna åt och njöt så grädden rann längs mungiporna.

Sedan blev det underhållning av hög klass. Owe och Egon satte fart på dragspelen, de spelade ibland med överstämmor och vackra drillar som fick låtarna att klinga hur bra som helst. De spelade många fina låtar som Jöns Jonases "Stockholmslåten", "Vägen till Dalstuga", "Med dej i mina armar".

Sockerbagarns barnbarn i Ingeles, Tommy Persson, berättade roliga episoder på dialekt. Skratten ljungade högt i tak, trots att det fanns akustikplattor ditskruvade. När hans mormor sålde bröd i bageriet kunde man köpa fem limpor för en krona.

Tommy kunde verkligen berätta på ett lätt och ledigt sätt. Det är inte alla som klarar att återge historier på sådant sätt, men han har ju arbetat vid Sveriges Radio och kan detta med mikrofonprat.

Trivselträffen var allt igenom lyckad, sa Husse till mig när han kom hem.

Hönsen fick gå ute fritt på kvällen, dom blir jätteglada när Husse släpper ut dom att undersöka omgivningarna. Sedan gödslar dom också lite här och var, men dom har oskicket att inte gräva ner utsläppet, såsom jag gör.

Men jag kan ju inte begära så mycket av dom, dom är ju ingen katt precis!

Fredag och vedjobb. Hönsen trivs när de kan går runt här ute och picka på de ställen marken smält fram genom snön. Jag betraktar dom lite från sidan, vi gillar inte varandra. Men jag håller mig på min kant.

Husse klyver för fullt och Matte kör in och travar. Skönt att dom kommit igång, så vi får en kommande varm vinter inomhus i alla fall.

Lite senare åkte de iväg till Leksands kulturhus. Det var visst sista kvällen för skinnutställningen "Garva lagom" där de visade så mycket det går att tillverka av pälsar.

När dom åkte förbi Gengaskurvan här hemma höll en skicklig och idog skogsmask-införare på att gallra, där som Matte hade sitt första jobb med plantsättning. Kan det vara 35 år sedan!

Kan du se skogsmaskinen mellan träden här under?

Jag får kalla kårar på ryggen när man hör att de använt kattskinn förr till vissa ändamål. Där skiljer sig människor och pälsdjur åt, människoskinn har man då rakt ingen användning av.

Matte tog några bilder av sådant som förfärdigats.

I Leksands kulturhus finns även en utställning av leksandskläder.

Detta träsnitt är som hämtat från Bingsjö kyrka om dom var klädda i våra kläder.

Stor Berit i Backa höll en föreläsning i Kulturhuset om Pälsfar och Pälsmor i Rättvik. Pälsfar var pappa till Pälsmor och inte ett äkta par som man skulle kunna tro. Dom bodde i Templet och fick mest beställningar av "finfôlk" från hotellen i Sjurberg. Även Kungahuset var där och beställde alster.

Här är Pälsfar på gamla foton.

Han finns även på en tavla som finns i Chicago.

Pälsmor fick en gång ett brev innehållande en beställning. Det var på den tiden adresserat "Pälsmor, Rättvik" och kom fram.

Stor Berit hade med sig egna alster och gamla pälsar från Rättvik och Mora. Även band med "krabbasnår", som det står om i en "Väv-visa" som körerna i Boda och Bingsjö sjunger.

Det var en givande dag och intressant. Ved på förmiddagen och pälsar på eftermiddagen.

Sedan spelade Husse och jag piano en stund tillsammans med Matte på cittran.  

Minus 15 grader nere i byn och minus 8 här hemma. Matte åkte redan vid 7-tiden ner till Rättvik för att få tillstånd att smärjla och slipa klipparknivar m.m s.k heta jobb. Nu blir hon livsfarlig! Husse gick ner till Översta Nyåkern i det friska morgonvädret och sedan liftade han med Mattes Syster Yster fram till Bingsjö.

Där var det åter dags med en Temaförmiddag i bystugan, den sista för terminen.

Anna Maria och Walters Kristina höll på med maten och dukade. Konditorn vid Iliastjärn bjöd på ägglikörspannacotta till efterrät. Fläskfilégryta med grönsaker och ris till förrätt, vilken höjdare! Vilken lunch en del får! Det är annat än torra kulor och annat för steriliserade katter.

Sven Trägårdh kom först och hade Päkkos Svea med sig i bilen, sedan ramlade det in den ena efter den andra, närmare 40 stycken kom.

Sven berättade om skrömt och vittror från sin farmors by, Kall i Jämtland, sedan fortsatte han med Svarta Damen, som fanns på höstarna i Hosjö. Så småning om tog polisen denna Svarta Dam, som visade sig vara en karl i kvinnokläder, som gick runt och skrämdes.

Anna Maria berättade att då det var regndis över Bingsjöberget kokade trollkäringarna messmör. Knutes Astrid var av samma mening.

Karl Erik i Lambôrn berättade att han skulle avyttra en fastighet i Falun. Fastigheten var svårsåld, när Karl-Erik stod och höll upp en pinnstol, gick stolen plötsligt i småbitar och en gråklädd, tomteliknande individ visade sig några sekunder. "Detta är ett varsel, snart får vi huset sålt" sa Karl Erik. Efter en stund ringde mäklaren och sa att han hade en spekulant, som senare köpte fastigheten.

Nygårds Britta berättade att man spikade järnbeslag på ladugårdströsklarna så inte något skrömt skulle släppa ut djuren på nätterna.

Det var flera som hade intressanta upplevelser att berätta, såsom Knutes Solveig, Knutes Hilda, Finn Wivi och Goliats Claes Göran.

Sedan var det lotteridragning med rikligt vinstutbud. T.o.m Husse vann, en stor flaska hårschampoo som någon skänkt.

Matte kom farande från Rättvik och Husse tog bilen och for till Boda för att spela på Backåkern. Matte skulle jobba i kyrkan under tiden.

När Husse åkte och for genom Ovanmyra så flög en hel flock med snösparvar upp på lindan utanför Svensk Erlings hus. Luften blev vit av vackra fåglar.

På Backåkern var det som vanligt trevligt och gemytligt. Gesar Arne hade sitt konvolut med noter som han ville höra, Jöns Inga satt på rullatorn och sjöng med. Daniels Gunnar kom gående, glad och lättskrattad. Han kallade Husse för Majvor? Han tyckte kanske att Husses röst påminde om Hed Majvors, som jobbar där. Men det kan nog diskuteras?? När Husse hade suttit där och spelat nästan 2 timmar och skulle åka hem sa Knapp Britta "Ska du gå redan"?

Husse åkte hem och hämtade upp Matte i Bingsjö, sedan en tur in till affären för att göra inköp. Där stod Nygårds Kjell och Nylander Lars och pokulerade med Per.

Bonden hade nog tagit sig upp för den hala backen här hemma under dagen, jag tyckte jag hörde en bil som slirade ett tag. Annars var det lugnt.

När Husse kom hem släppte han ut hönsen, som glatt sprang ut och badade i kalkkrosset i garaget. Fyra ägg låg för omhändertagande i redet. Skönt att ha alla hemma, en lugn avslutning på en idog men upplevelserik dag.