Vilket dis det är idag, regn på kall mark, halt även på grusvägar.

Husse och Matte fick en bodaspark av Krôpp Davids svärföräldrar. Det var "Stens spark" och den skulle stå på en sten, som lite inbjudande vinterdekoration under den kalla årstiden, innan Bûdgårds Fars gamla velociped kommer dit igen.

Husse åkte till Boda kyrka för att spela på Qigong tillsammans med Lâggar Marianne. Hon spelar inte utan leder de avslappnande övningarna. Det kom en hel del besökare trots att det var Fars dag. Mest från Vålsvôdn. Vålsvôdn är ju den "by" i Rättvik som har mest samröre med Boda kyrka. Vålsvôdsborna ser kyrkan därifrån lika bra som Bodaborna. Under tiden Husse rev loss på tangenterna i kyrkan nackade Matte några ungtuppar som började gå gamnmeltuppen på nerverna.

I måndags jobbade Matte med den årliga fönsterputsningen invändigt och emellan rutorna i kyrkan, så besökarna skall se "ännu bättre ut". Det tar minst tre dagar att bli klar med detta klängande. Utsidan gjorde hon tidigare under hösten.

I Boda Prästgård höll Husse till omgiven av idel kvinnlig fägring.

Det skulle bli Trivselträff på eftermiddagen. Sunnansjö Lotta och Stam Marie höll på att dekorera med ris ute på förstukvisten.

I tvättstugan fanns nödiga attiraljer.

Sedan kom dagens underhållare. Landsgrannen från Österbotten, Forss, som numera bor i Sätra. Han är som en trubadur, skriver egna visor och melodier samt framför andras. Ett jättetrevligt program som var maximalt varierat.

Husse vann som vanligt talappar i lotteriet.

Tisdagen var veckans höjdpunkt. Då var det musik på vårdhemmen i Rättvik. Den mest uppskattade och välbesökta syssla Husse kan ha. Gravsjö Anna från Ön i Västberg stod och sjöng en stund intill Husse, då han övade. Göras Brita från Västanå brukar alltid vara med, men hon hade många förberedelser inför 85-års dagen. Gösta Hedman däremot var pigg och glad som vanligt. Sikes Barbro bjöd efter andakten på kaffe och smörgås. Sikes Barbro, Gudrun, Karin m.fl är med och hjälper folk att ta sig in till samlingsrummet. Personalen har så fullt upp med sina jobb så detta kan dom inte hinna med.

På Enådal var Gottfrid från Västberg pigg och tacksam. Enåbacken var det mycket folk samlade. Från Bingsjö, Dalstuga, Templet, Västanå och Samhället.

På onsdagen var det sedvanliga möten hela förmiddagen. 

Halva eftermiddagen med hjärngänget.

Finalen blev en givande och glad körövning i Boda med nästan fyrtio sångenergiska människor som bara lyste "mer, mer" i ansiktena.

Här hemma hade hönsen satt sig på vaglarna och var glada att Husse stängde luckan och satte på värme. Jag hade inte varit ut på hela dagen. Varför skall man gå ut när man kan ligga och må bra i husets dubbelsäng. Uppe på bôttn hade två fällor slagit igen, så jag behövde inte ens tänka på detta.

Idag var det lite lugnare, en återhämtningsdag, för de mina. Det blev hemmagöra och upp-plockningar i allmänhet. Matte lagade mat i stora mängder till matlådor. Sedan skulle dom försöka få ihop en täljstenskamin av två. Rent teoretiskt är det visst möjligt, men hur får dom ur totalrostiga skruvar ur rostigt gjutjärn? Kanske du vet?

Bonden åkte förbi ner till Hilmas en sväng. Han skulle säkert dit med posten.

Matte och Husse ville gå ut en sväng på promenad medan det var ljust. De tog bilen ner och hämtade posten och ställde bilen på ett bra ställe och gick sedan den smala vägen mot stugorna vid Sôrrvik. En lagom tur för att se Amungen som är väldigt vattenfattig nu.

Bakom denna stuga verkar det finnas en nybruten väg, som dom gick för att bara se om det var en skogsväg. I änden på vägen låg ett fint hus. När Matte gick runt huset upptäckte hon att det var Lilla Björnstugan.  

En vacker porslinskanna fanns också som prydnad.

Då visste dom var dom var och kunde gå vidare till den Stoa Björnstugan. Den har nog inte haft så många besök på senare tid, men allt har sin charm och förfädernas idoghet syns under mossan.

Tragiskt med svart, tråkig sjöbotten uppe i dagsljuset, i stället för blått Amungsvatten.

Finns inget annat så finns åtminstone kastade ölburkar över allt.

Promenaden gick vidare till den stenmursomgärdade Sandåkern, med den fina hussamlingen.

Lâdutjäran, som var byns bandylags övningsställe förr i världen ligger som en spegel mitt bland husen, fast ändå inte.

Resterna av en gammal eka ligger som ett minne från tidigare års livaktiga nöjen.

Så plötsligt var dom vid Ponderosa och gick vidare till bilen och hemåt.

Matte fortsatte med sitt matlagande och Husse fortsatte med att stränga en urgammal cittra av Finnspångsmodell.