Är det riktigt att det skall vara en sådan här hetsig tillvaro intill en högtid? Matte och Husse lever vilt i sina jobb med förberedelser, sedan kommer de hem alldeles trötta och då blir det samma stress här hemma? Kan det vara meningen? Mycket mat skall göras eftersom dom närmast sörjande skall komma. Gästerna tar bara något uns i alla fall och det kommer att stå massor av påbörjade fat och karotter med mat som någon tagit en nypa av. Sedan skall dessa fat ut och in i kylskåpet en vecka, sedan måste man kasta maten för den blivit oätlig. Visserligen kan ju våra höns ta vid men vi kattor äter varken räkor eller annat torkat skorv sedan julen. Varför kan vi inte leva som vanligt? Hur många finns det inte i vårt samhälle som har ett fasansfullt liv nu till jul. Det kommer många ensamstående mammor till församlingarnas diakoni för att be om en slant att köpa en julklapp för till sina barn eller få pengar att handla en kasse mat till jul. Nog är det väl konstigt. Känner du igen dig?

För att inte tala om alla dessa julbord som hotellen och restaurangerna erbjuder från Advent och framgent. Dignande bord med mat på bord i olika nivåer och mat i olika nivåer. Snoriga människor går runt och tar mat, de hostar och snyter sig och torkar av sig mot ärmarna, en del bär på vinterkräksjuka och sprider baciller över pateer och syltor, som andra glufsar i sig och får maksjuka ennan de hunnit hem.

Toalettbesök blir det emellanåt då vissa gubbar skakar av organet utan att sedan tvätta sig om händerna. Det syns på toaletterna när Matte kommer in efter någon besökare, att det är ökentorrt i handfatet med pissgult runt toan. Jag skyller inte på Husse, för han har lärt sig under årens lopp, men det finns många andra.

Egentligen skulle alla gå i vår skola. Vi gräver en grop och sedan täcker över efter uträttat ärende.

Sedan har vi de tre vise männens ärende, som lämnat guld, rökelse och myrra. Då måste ju ni människor köpa hur mycket julklappar som helst till minne av detta? Era otacksamma anhöriga kan inte tillgodogöra sig alla gåvor, sprid ut det över året i stället. Nej vi vet ju att det inte går. Men för en katthjärna skulle det gå jättebra. Det är ju inte den givmilda gesten som uppskattas utan att det är något som kostar hur mycket som helst. Skolbarna jämför sedan sina gåvor efter nyår. De barn, vars föräldrar inte haft råd att köpa den senaste mobilen åt sitt ättelägg, känner sig tilltufsade och kränkta.

Nu skall vi katter inte gnälla mer om detta, men det är jobbigt med er stress, ingen mår bra av det, ni får dålig andedräkt och ni blir väderstinna.

Idag var Husse ner till Rättvik på en sådan där samling där alla skall tala om vad man gjort, flera tycker om att passa på och ge sig själv eloger "se så duktig jag är!". Att tala om sig själv ligger inte för Husse.  Kan man inte visa genom handling det man gör, så skall man inte heller genom munnen orda om detta. "Tomma tunnor skramlar värst" är ett ordspråk som aldrig går ur tiden.

Matte höll på och städade i kyrkan, bytte alla 80 ljusen, slog ner de långa istapparna från söderväggen. Päkkos Margit kom och pratade en stund om cittramusik och sånt.
I Boda höll Swahn Göran på och höjde taket i det gamla garaget, så att Ollas Sanny kan köra in traktorn.

Husse och Matte gick in i affären och handlade innan hemfärden. Det var stor kommers, folk överallt. Även Margareta i Lutherkroken hade anlänt från Söderns Höjder.

Bonden höll på i sin fäbod att lägga på juldukar och koka knäck.

Hoppas den nalkande helgen får bli lugn och familjär.