Nu ringde den förbaskade väckarklockan igen, sista dagen innan den skulle dras tillbaka. Det var några minusgrader och snön från igår låg kvar.

Husse hade tagit några bilder av gårdarna här uppe innan snön föll. Pajases och Hilmas stugor. Lisbets stuga finns bara som ett minne. De stenar från källargrundet syns inte längre efter den senaste avverkningen, nerkört och borta ur tiden.

Men idag blir det en tur tilli älgskogen med Rocka Södra. Våttberg var såten som skulle kollas av. Det bestämdes under morgonbönen hos Nicklas.

Dom flesta deltagarna utom hundförarna hade ved med sig för att få det varmt på passen. Husse, som satt i passet vid det gamla avlägget, hade turen att ha en kamin i kojan. Där satt han och eldade och hade det inte alls så illa.

Det var ståndskall alldeles mitt emot där Husse satt och plötsligt så small det och efter en stund så small det längre bort, några hundra meter nolatä Sôffa. Nicklas och Kalle hade fällt varsitt djur.

Det avblåstes vid 11-tiden för gemesamt fika och lunchintag vid Lustgården. Dalstuga-laget hade sin samling en bit längre bort.

Kalle var en av årets skyttar som fått möjlighet att komma till flest skott-tillfällen och som också lyckades.

Efter lunchtimmen skulle älgarna dras fram. Med pulkan på biltaket for några att hämta kalven och den andra gruppen tog hästfinkan med älgdragaren och åkte mot Våttberg. Lena och Nova ledde kortegen, innan en oviss färd begynte mot den fällda älgen.

Vid vändplan somnade en av skyttarna i Kjells bil, alla tyckte att han kunde sova kvar där. "Den som sover syndar icke!"

Nu strövade gänget iväg genom det tunna snötäcket. En bit bort fanns legor av älgar.

Från ett hygge under promenaden kunde vädervillorna på Hedboberget i Ore socken skönjas i horisonten om man tittar noga.

Väl framme vid älgen började vissa mödor att ta vid. Den hade fallit olyckligt på rygg i ett dike, men med knep och finurligheter drogs älgen upp och kom på dragaren     

Återfärden gick bra med Kalle vid rodret. Lena och Nova satt vid vändplanen och vaktade bilarna. Lena hade fått anrop från grannlaget att en påskjuten älg sprungit in på våra marker. Husse och Kalle ställde ut sig och passade en stund vid Pinnpassen, men älgen hade dragit vidare mot Näverbergstjärn. Kalle och Nicklas spårade vidare senare under kvällen i mörkret med pannlampor.

Vid slakteriet gick arbetet på för fullt enligt gängse mönster.

Nova hade fått smuts under sina vita skor och ville få sulorna avspolade.

Så blev det kväller för oss, hemfärd till Bûdär.

Hönsen hade redan flygit upp på vaglarna. Kycklingarna har vuxit till sig blivit tjurskalliga tonårsdöttrar.

Det skulle bli skogsdag i morgon också, alltså tidigt sänggående. Men det blir ju vintertid och en timmas extra sovmorgon i alla fall.