Bonden kom in i stugan glad i hågen som alltid "har du sovit hos spisen i natt?". Han vet ju att jag och Husse älskar vår fina och numera nyrenoverade spis. Men den måste ju muras in först och en murare kommer och hjälper till med detta, så allt blir riktigt och snyggt gjort. Varken jag eller Matte vågar släppa loss Husse på sådant jobb. Strax efter kl. 08.00 ringde telefonen. Det var muraren som ringde och frågade om vägen "nu står jag vid skylten Kringeltjärn, hur åker jag vidare?".  Muraren var föresten kusin med Bondens ena måg och bor grannar i Gärdebyn.

Nu satte fackmannen igång med att ta bort gammal puts så det yrde om det.

  Husse var assistent, eller som han sa "jag känner mig som en tandsköterska nu när du går på med borren".

   Spisen väger 95 kg och den måste på plats ett par gånger för att se hur allt passade.

 I bakre väggen på ugnen fanns det gjuten text. Vad dom kunde få till det förr!

Husse  måste ge sig av till Boda kyrkby och kunde ej vara med om finalen på murarens arbete. Det var andakt på Backåkern. Matte var dock kvar och hjälpte till med hantlangningen och annat. Hon fick lifta med muraren fram till Bingsjö för att jobba under tiden Husse var på sitt. Spisen får ej begagnas förrän murningen torkat och klinkersen fogats, tidigast efter helgen.

När Husse gick in på Backåkerna så stod det ett gäng vid pianot och pratade och när Finn Stig fick se Husse sa han "nu kommer han ju! När man pratar om trollen...". Maj hade med sig en lapp, snyggt skriven med riktig gammaldags skrivstil på ett pappersark av kvalitet. Maj hade skrivit ner ett 20-tal önskelåtar som hon ville att Husse skulle spela bl.a "Jazzgossen", "Börja om från början", "Tyrolerhatten" och många till. Nygårds John var också där och hans tidigare granne från förr i Dalstuga, Ann-Lis, kom och hälsade på. Klara på Blecket var också där och hälsade på någon annan.

När andakten var över och Husse hade spelat en knippe schlagers till "efterrätt" åkte han till Blanck Helene på Solberga och köpte tre höns ytterligare. Tuppen Trix har ju bara en höna och hans kapacitet och virilitet behöver minst tre till. Dessa var bruna och hade en typisk bodahållning och säkerhet. Dom släpper inte gärna in andra på livet och så kacklar de på bodamål och de har ju Bella och Trix med Edsbydialekt, svårt att förlika sig med. Hur som helst heter de Nilla, Tekla och Albertina.

Det var skymning när Husse och Matte kom hem och Matte sammanförde hönsen i det nya hönshuset. Hon placerade alla på vageln, varannan Boding och varannan från Edsbyn så de skulle bekanta sig lite.

Det tar säkert några dagar innan de pratar samma språk och accepterar varandra.