Idag är det 6:e Juni och vår Nationaldag, som blev assint alls i Rättvik. I stället jobbade Husse och Matte hårt hemma för att hinna med så mycket som möjligt. Matte hade fullt upp med att placera alla prylar tillbaka till rätt ställe, efter att Husse använt dem. Detta är en heltidstjänst bara det, tyckte hon. Jag låg och njöt ute på gruset och tittade när Husse och Matte på eftermiddagen höll på med hönshustaket.

Jag var lite ängslig när Husse höll på att jobba med plåtarna på taket. Han är ju inte speciellt höjdrädd, men det går lätt att bli yr i mössan. Men han är ju van att bestiga läktarna i "sina" kyrkor. Det gick i alla fall bra, plåttaket värmde fint i solen.

Husse körde några lass ved, som han skrapat fram efter avverkningen i vintras. Första lasset var så tungt så han kom inte ens upp för backen, det slirade i skiten. Han lassade av halva lasset och så gick det bra. Hans muskler blir större och större. Bara tanken på att gå på gym när det finns ved är otänkbart.

Jag tycker att det doftar så fint om vår vackra syrén, som i år har tagit livet på allvar. Nu prunkar den enormt.

För att inte tala om vår pampiga björk som är så magnifik och grön. Hoppas han klarar sig många år än?

Nere på Lassas skifte växer det en gammal fura som nog skulle ha mycket att berätta om forna tider här ifrån fäboden.

Matte har fixat till alla rabatterna nu och gödslat och rensat eller tvärtom. Det växer så det knakar.

Det är praktiskt med armeringsnät när krassen skall börja klättra.

Det var Sveriges National det! Jag hade förberett mig på att paradera nerför Bûdbacken med rest svans och en pappersflagga i toppen, men det blev inget. Men jag jamade fram Nationalsången när Husse balanserade på taket.

Nu är det varmt att gå i päls, men vad skall jag göra? Andra klär av sig och ser ut som om dom badat i Vita Havet, jag försöker krypa in under huset, för där är det skönt. Nu har det kommit otäcka djur till trakten. Det är hästmyror, stora getingar och sedan stora bromsar och talar jag om stora. Sedan dessa långsprötade barrskogsnunnor. En av dem satt på Husses axel och killade honom i örat med den långa antennen, sedan har vi dessa snytbaggar, som plötsligt bara dimper ner från taket och står på golvet och tittar. Dom är hårda i skalet så Husse måste använda nötnäckaren för att ta bort dem, på vinden flyger det in stora humlor.

Idag så skall det bli bröllop i Boda kyrka, som Husse ska spela på. Det var mycket folk och alla var festklädda och vackra. Brudens moster, en Gisslarkôlla från Ovanmyra, hade dagen till ära klätt sig i Bodakläder.

Brudparet var som alltid lite pirriga i kroppen.

Dom ville att Husse skulle sjunga en sång till brudparet "Min älskling du är som en ros", Husse vågade inte titta så djupt i brudens ögon då, med risk att brudgummen skulle tända till.

Efter den pampiga utgångsmusiken från stora orgeln var det dags för Husse att i ilfart åka till Dådrans kapell för att spela på en musikgudstjänst. Det var ett gäng jätteduktiga spelmän från Rättvik och Vikarbyn, som skulle medverka. Matte var redan i Dådran för att städa kapellet och göra iordning utanför, så att det blev lite gästvänligt.

Här visar Matte hur hon gör då hon kastar ut folk som är onyktra ur lokalen. På kvällen efter denna välbesökta stund åkte de mina hem till mig för att avrunda kvällen. Det var folk i alla stugorna här i vår lilla by utom i Lassas, Stur Ollôs, Pajases och Hilmas.

I morgon kväll skulle Affes Matte komma och hälsa på. Hon ville visa upp sitt nya fjås, som är en riktig sävlig skåning. Deras hund, Nemo, kommer också med. Det gillar inte jag däremot. Jag håller mig undan, jag kommer bara skvätta några välriktade strålar mot bilens däck, för att visa min irritation.  

Denna torsdag kommer det att hända mycket. Husse gick ner och vattnade djuren och därefter bar det av till kyrkogården för att ordna med några planteringslådor och annat. Grannfrun till Aborr Greta ville under förmiddagen tillsammans med en väninna se Syster Maj-Britts hängande rana i koret. Svedlunds Marianne höll på och donade gravarna och pratade lite med Matte. Så småningom kom de åter hem och åt en sommarlunch på altanen. Matjesill och pärur med gräslök. Usch säger jag, men de sa inte dom. Husse klädde om och begav sig till Hållberget där Boda församling skulle hålla pastoratets första friluftsgudstjänst. Detta har blivit tradition sedan flera år just denna dag. För några år sedan var de hos Hjärp Erik och Elsa men numera på Långsvedsgården strax intill. Eller som gården hette enligt det finska arvet "Pitkäahontalo".

När Husse väl var framme hade det redan kommit folk från Bingsjö, Ovanmyra och Solberga liksom prästen. Husse frågade Långsveds Far vem som hade stugan till salu och det var gården längst bort till vänster.

Nu kom det flera Ovanmyra bor.

Hållberget har fäbodar som tillhör Lenåsen, Västanå, Solberga och Ovanmyra. Ett par från björnrika Dådran kom också.

Det var soligt och skönt utanför stugan och besökarna satt och njöt av omgivningen och fågelsången innan Husse drog igång orgeln som dränkte fåglarnas försök att överrösta.

Prästen, som är en riktig klimat och naturmänniska, predika intressant om vårt arv på jorden, som tyvärr många missbrukar, vilket ger ringar på vattnet även långt bort. Alla satt på helspänd och lyssnade. Sedan erbjöd han dem som ville att ställa frågor, vilket också några gjorde. 

Som brukligt är så dricker alla kyrkkaffe efter fäbodgudstjänsterna och de medhavda korgarna kommer fram ur skuggan.  

Husse åkte därefter till Dalstuga för att vara med om minneshögtiden efter Sixten. Det var rena rama folkvandringen dit och det stod bilar inkörda kors och tvärs bland stenar och klippor.

En av döttrarna och ett barnbarn hälsade alla välkomna och talade om att Sixten nu gravsatts i sin älskade sjö, Amungen, och att de som vill få möjlighet att berätta personliga minnen och upplevelser med honom.

Folket lyssnade andäktigt och var gripna över stundens allvar då ett liv efter en gammal bybo ändats efter alla år i denna plats på jorden.

Kvinnan i Mases hade med sig en domherre som skulle finnas där på gården.

Det var över 100 personer som kom och hela tunet var fullt av folk. Goda smörgåstårtor serverades och gott kaffe med bröd. Sixtens fru, Ulla, tog emot och hälsade på besökarna inne i uterummet där kaffet fanns.

Husse var ombedd att leda några sånger som passade under detta tillfälle, sånger som Sixten gillade.

Sixtens jaktkompis tog situationen med ro och hade sina egna minnen i tankarna efter alla jakter på så väl denna sidan om Amungen som på den andra.

  
Som en minnessten guppar en blomsterkrans på vattnet.

Folket började lämna minnesstunden undan för undan vandrande par om par eller gruppvis efter att ha tackat för sig.

Husse och Matte packade ihop sina prylar och begav sig hemåt dom också. Husse tog med sig en högaffel och räfsa för att kratta upp på vägen nere vid Hästkassbåkkan efter avverkningen. Plötsligt om det en bil körande. Det var Husses ena dotter med familj som kom och hälsade på. De skulle ut och kika efter björnar. Elsa gillar att leka med de gamla sparade leksakerna som finns kvar. En liten kvällsmusikstund passar ju alltid.

Efter lite kvällsfika så åkte de hem igen. Plötsligt ringde telefonen. Det var Elsa som ringde och sa att det är en stor björn på Sturmire. Den krafsar i torven ca 100 m från bilen. De tittade länge på den innan den varsnade och stack iväg västerut. Vilken tur att de fick uppleva detta som byborna här ser dagligen.

Sedan gick Husse ner och vattnade djuren innan det var dags att sammanfatta dagens upplevelser innanför ögonlocken.

Klockan ringde tidigt och ruljansen var igång här hemma med morgonsysslorna. Husse och Matte skulle bort över dagen, så jag blir hemma som vanligt och håller koll själv. De åkte först över Lumsheden till Valbo där de hängde på låset till IKEA.

Personalen hade inte dragit bort repen än. Men efter några minuter så fick alla kunder tillträde bland soffor och hyllor.

Det är få gånger som Husse blir så trött i benen som just på IKEA. Men så är det konstigt nog för många karlar som följer med sina damer. Efter genomgång av allt så blev det ett besök på restaurangen för att få lite till livs innan färden gick vidare. Det var inte så många bilar än på den stora parkeringen utanför.

Nu gick färden vidare till Uppsala och till Akademiska Sjukhuset dit Husse var kallad för en koll. Det var väldig röra kring gymnasiet och universitet. Det var studentdag och alla ungdomarna iförda sina studentmössor kom åkande på traktorkärror. Föräldrar och anhöriga stod vid vägarna med en stor skylt med ett foto av sitt barn föreställande en oskyldig baby. Men idag spred babyn spritångor och skrek med vuxna röster, vilket tillhör en gask.

Husse och Matte lyckades slinka in från Dag Hammrskiölds väg och hittade en tom ruta för bilen. Besöket på sjukhuset tog två timmar och sedan åkte de till Rusta och andra ställen i Uppsala. Husse fick se att dom hade extrapris i någon ekipering av svarta kostymer. Husse nöter svarta kostymer i sitt jobb, dom blir alldeles spegelblanka i baken av allt hasande på orgelpallen. Efter att ha plockat ihop byxor och kavaj som passade överallt på kroppen samt vit skjorta, vinka Husse till sig den kvinnliga expediten. Så säger han "Vill Du gifta Dig med mig nu?" Tänk att jag alltid måste skämmas över den karln när han skall ut bland folk! Expediten svarade skrattande "Tack, men jag skall gifta mig själv om några veckor"! Det blev många skratt som final på besöket där. Jag lider ju lite med Matte, men hon är ju van vid det här laget.

Matte ville gå in på IKEA i Uppsala också? Utanför IKEA fanns det något som skulle intressera Bonden mitt i byn.

Efter att bilen var fullastad, så var det dags för Husse och Matte att bege sig hemåt. Det var väldig trafik på E 4:an mot Sundsvall, eftersom det  var helgdagsafton och många skulle åka och hälsa på eller fara till sina fritidshus. Husse körde ända till Lumsheden, sedan fick Matte byta av, för då höll Husse på att somna flera gånger vid ratten. Det var skönt att komma hem för dom, jag tog emot och visade dom in. Bûdgårds Far vinkade glatt från sin gård.