Väckarklockan ringde tidigare än vanligt. Jag misstänkte att det var något extra på gång redan i gårkväll, eftersom Husse förberedde morgon-sysslorna extra väl. Det visade sig att han skulle vara senast kl. 8.00 i Boda skola. Klass fem ansvarar för Lucia varje år i kyrkskolan. Först lussas det i matsalen för eleverna och personalen samt de närmast sörjande. Därefter gör de en repris på Backåkern för de som bor där. Matte skjutsade Husse till Boda. Det var närmare 20 grader kallt. Sedan vände hon åter till Dådrans kapell. Anticimex skulle dit och montera någon apparat under golvet för att få bort mögellukten.

I Boda övade Husse sångerna med barnen samtidigt som de gjorde sig i ordning. Vilma Gellerbrandt var Lucia och sedan var klasskamraterna tärnor, tomtar och annat. Det blev inget svimningsanfall detta år. På Backåkern svimmade i stort sett alla utom tomtarna ett år. Dom var så ovana att se åldriga människor med olika handikapp och lyten, och så är det varmt där och ljusen värmer, och de skall stå länge och sjunga. Plötsligt så tuppade en av, en annan såg det och gjorde samma sak, en tredje måste gå och sätta sig osv. Det upprepades ett tag till. Till slut var det några tomtar och stjärngossar som sjöng tillsammans med Husse och Matte. Lucia satt likblek i en fåtölj och drack saft. Men vad gör det? De fick hjärtliga applåder som avslutning.

På eftermiddagen var det grötfest i prästgården som diakonin och mangrant hade ordnat. Det kom ett charmigt luciatåg med småttingar från förskolan Äppelgården. En av dem hade fantomen-kläder på sig en annan hade reflexbyxor som det kanske stod "Gruvås Gräv" på. En annan nekade att klä sig i sådant larv. Det hade säkert varit många resonemang för deras lärare innan fram-trädandet.  

Loman Linda t.v från Änderåsen var en av deras lärare som styrde det skridande tåget i rätt riktning.

När de lämnat samlingssalen för att fika började de övriga gästerna slafsa i sig gröt och skink-tuttul så mjölken rann längs hakvecken. Det var en samvaro som ekade högt längs takbjälkarna. Så blir det när många människor med rötter i Ovanheds fjärding träffas. När maten förpassats till magsäckarna började en annan underhållning. Bibbi och Ingegerd är en duo som av tradition alltid spelar och sjunger på grötfesterna i Boda. Det hör liksom till. Dom sjöng alla våra kära och vackra julsånger som man förknippar med julen. De bjöd även på ett par tre låtar som inte direkt är danslekar, såsom "En dörr på glänt", "En sjömansjul på Hawaii" och "När som ljusen ska tändas där hema". Bibbi är en snitsare på handklaver och Ingegerd på gitarr.

Lärkas Ann-Britt och Hall Ewa avtackade dom med rosor och kramar.

Husse hade köpt en massa lotter och satt och väntade på att rätt nummer skulle dras, men inte. Bl.a Röjås Maja, Giftings Ruth, Staffas Anna och Gruvris Ingrid hade turen på sina sidor. Matte kom nu för att hämta hem sin stackars karl till Finnmarken efter att han varit ute och slarvat hela dagen. Matte är ett rekordeligt fruntimmer som håller sin arma karl i Herrans tukt och förmaning. Det kan tyckas vara en hopplös syssla för henne, men hon lyckas bra hittills. Hur som helst så hjälptes de åt att plocka in bord och stolar så att Matte lättare skulle kunna skura golven på onsdag. De kom äntligen hem till mig framemot 18-tiden. Det sägs ju att vi katter inte har någon tids-uppfattning. Det är väl några forskare som gjorts sig en rejäl hacka på att konstaterat detta rön, men ack vad dom misstar sig. Jag vet precis om dom varit borta en liten stund eller längre. Jag för min del känner det så väl i kroppen när det börjar bli för många timmar. Vi katter är även hållna för att inte vara så förståndiga som våra ärkefiender hundarna. Jag har vissa vanor som jag alltid gör varje morgon. Väckarklockshelv...tet ringer, Husse trevar sig fram bland möblemanget och börjar elda i köksspisen. Sedan i öppna spisen. Under tiden lyssnar jag och vet precis vad han gör, från min plats i stora rummet. Så kommer han in till mig och börjar med kaminen. Då hälsar jag honom ljudligt godmorgon på mitt knorrande sätt. Inte något feminint jamande utan ett karlaktigt lite grövre morrande, ehuru jag är testikel-lös. Husse lägger en tidning på golvet som jag sätter mig på, för att betrakta hans sysslor vid kaminen. Jag stångar honom på hans fortfarande så håriga vader. Han kliar mig mellan öronen och jag ser honom djupt i ögonen. Jag krokar gärna svansen runt hans ben bara för att tala om att "det är jag som rår om dig". Säg sedan att vi katter inte begriper något. Sedan när han kommer åter för att se om det tagit sig i kaminen brukar han helt hastigt leka lite med mig. Jag älskar gamla vävspolar som blivit tilltrasslade. Dom är betydligt roligare en köpta special-leksaker som skall vara avpassade för hankatter. Vilket trams!