Tänk att det blev så pass skönt hos oss idag! Det har varit en helt annan luft. Våran inglasade altan har nästan blivit rimfrostfri på glaspartierna. Det var bara

-2 grader där idag. Jag kände på mig att något har hänt i vårt arktiska klimat, jag och vi andra i vår ställning kan spå väder. Jag känner direkt att det är urväder i antågande, det gör inte ni. Jo, vissa får ju värk i lederna förstås, men vi känner det ändå utan smärta. Under dagen var det tvenne ryttare och vände här vid carporten. De kom nog från Dalstuga Centrum. Jag känner dom inte så väl, men det luktade hund också inte bara häst. När de vänt om hem, gick jag ut och solade en stund. Jag tog en tur efter dom i spåren ner mot Bûdbacken för att kika på den där vägen som Husse gjort åt bl.a mig. Nere vid den lilla rasade timmerladan i backen fick jag vittring på något ätbart. Jo minsann! Det var en åkersork som gick och rotade under snön, jag tog sats och gjorde ett hopp rakt ner igenom snön och fick tag på en jättemustig åkersork, stor som en linjebuss. Herre Gud!! Den levde medan jag hade den i munnen, det är det som är litet av tjusningen med jakten och erövringen av bytet. Jag kutade hem och släppte den nedanför vår gamla sparkstötting, på vilken stenkatten ligger. T.o.m den tycktes vakna till och titta gillande på mitt företag.

Jag lekte med sorken tills den tappade geisten, många ur människosläktet tycker att vi katter är väl sadistiska mot våra kap. Men det är glädjen och lyckan över att jakten blev en succé, vi har det inom oss. Sedan vill vi gärna visa vårt husfolk hur skickliga vi är. Nu var ju inte de mina hemma, så jag högg tänderna i sorken direkt bakom dess nacke så det krasade i atlaskotan och så var leken över. Nu måste jag passa på och visa min egen ingång i huset. Husse har satt upp en gammal trälåda på dörren och i lådan är det en kattlucka som jag kan gå in och ut i när det behagar mig. Det är så fiffigt så man kan göra en bakåtkullerbytta av glädje. Se själva på undret och Husses fantastiska snits med hammare och spik.

Jag rusade in genom min dörr och raka spåret in i stora rummet och åt upp sorken med hull och hår på vårt fina nya golv. Bättre matplats kan man inte ha. Det blev bara lite blod kvar på golvet och så sorkens gallblåsa, som inte är ätbar. Den var stor som en krikonkärna eller så, kanske mera som ett katrinplommon, men med blålila färg. Oj! Vad de mina ska bli glada när de ser spåren efter min skicklighet?  Nu kändes det lagom med en tupplur på Mattes säng. Hoppas dom kommer hem snart. De skulle ju inte vara borta så länge idag?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det på förmiddagen en tematräff i Bingsjö bystuga. Slipsar var temat och folk hade tagit med sig en och annan från gömmorna. Matte hade riggat upp en klädställning så det gick bra att förevisa kreationerna. Husse har samlat slipsar i många å...

Söndagkvällen innan ordinarie älgvecka, hölls en traditionell älgmålsbön i Bingsjö kyrka. Den har firats alla år sedan starten under 90-talet med prästen Fredriksson i ledningen, nu är det hans efterträdare Rudman, som håller i Finnmarkstrådarna. På ...

Här hemma i närheten av tomten bor huggormen Botvid. Den kommer åter varje år och blir längre och fetare för varje 12-årsperiod. Han har dessutom sin kvinna som han ormar sig runt. De trivs bäst vid Olanders Lissrutan. Där härjar dom fritt och på eft...

   Idag åkte Husse och Matte iväg alldeles på morgonen. Men innan dess var Matte ner till Bûdgården, för Bûd Far skulle ha hjälp med sin termostat. Jag fattade inte det, men han hade kanske feber. Bonden kom nerifrån Hilmas för han hade givit djuren ...

Tidigt på Kristi Himmelfärds dags morgon åkte Husse och Matte till Skoglundsgården i Enviken (Björkboda by). Där skulle det traditionsenligt firas en gökotta med efterföljande gudstjänst i samlingssalen. Bosse var redan där och såg till att allt var ...