Brändbodflyten blev det för Husse på förmiddagen och Matte höll till på vägen närmare hemåt. Det är nog det längsta passet att ta sig till, ända mot Blåbergsåsflyten. Det är mycket att upptäcka på platser som inte folk passerar så ofta. Älgar och annat vilt lämnar visitkort på olika vis. Vildvuxna myrtallar har fått levt sitt liv utan ingrepp och undanröjning.

Vid passet fanns en gammal kamin som någon satt fast i en tall, så den får vara kvar tills tidens tand eroderar den.

Det hände inget speciellt under förmiddagen förutom en flock stjärnmesar som kom svirrande aktivt letande bland kronorna för att på ett stressigt sätt fortsätta till nästa.

Det blev nästan som duggregn ett tag när rådimman sänkte sig till marken bland de nu så gulbruna hjortronbladen och vissnade skvattramsblommor. Älgarna har härjat vilt runt en tall, de verkar ha dansat ringlekar.

Vid sidan om var det uppsparkat mossa på flera ställen och mitt i allt detta spår av älgklövar. Kanske du vet vad en sådan ring är? Brunstgrop är det ju inte.

Det blev korta upptag för älghundarna denna förmiddag, inget speciellt av intresse hände förutom ett militärplan som flög lågt i blixtens fart, så det slog lock för öronen.

Det blev en stunds samling vid Myrvikskorsningen och resonemang om eftermiddagens schema. En skramlig vit folkvagnsbuss med thailändska bärplockare åkte fram och tillbaka. Thailändarna vinkade glatt och vänligt åt jaktlaget som förstås vinkade tillbaka. Stackars människor som måste åka ut i sådana risiga bilar.

Andra passningen blev en kortis kring Näverberget. Det utstället gav heller inget i frysboxen, men dagarna innan har ju givit desto mer. Två av passkyttarna satt på stickvägen från Bûdvägen. Där körde en skogsmaskin av en charmbefriad förare som inte ens kunde säga hej eller vinka till den kvinnliga skytten. Han kanske trodde denna Diana var livsfarlig? Hon ville nog bara bjuda på en kopp kaffe.

Husse satt närmare Kringeltjärnsparkeringen, lugnt och offside från de övriga. Under tiden fick Husse ett sorgebud på mobilen. Hans ena brors hustru hade precis avlidit. Husse och Matte var och hälsade på dom för precis tre månader sedan och då var Yvonne relativt pigg, men så har den elaka sjukdomen förtärt henne inifrån undan för undan. Nog borde hon fått vara med ett tag till, nyss fyllda 70 år, men hon var väl för snäll och generös mot alla.

Så blev det avslutning på denna skogsdag och samling hos Myrviks Nicklas i byn för sammanfattning och redogörelser om eventuella älgobservationer denna dag. Sedan lottdragning av pass med förhoppningsvis vinstlotter.

Husse och Matte var tvungna att åka hem lite tidigare än de andra. En murare hade varit hemma och lagat öppna spisen. Man skulle kunna tro att en murare slaskar ner över hela rummet, men han hade städat efter sig. Vilken en!

Husse och Matte åkte åter till slaktladan där det fortfarande var eftersnack. Husse och Matte lastade in älghornet i bilen och åkte till Karls Gösta, som skulle hjälpa till med monteringen.

Nu var det i alla fall hemresa på allvar, sängarna väntade. Det gjorde även jag och Bella med sina pigga kycklingar som sticker ut sina huvuden under sin mamma.