För några dagar sedan var det soligt och hett men nu börjar molnen nalkas över Finnmarken.

Men när solen skiner så är ofta Ville ute och cyklar glatt visslande och Ehrling skrapar färg på stugan i Lutherkroken.

I fredags kom Husses dotter med familj upp en sväng för att hälsa på. Dom har ju köpt en jakthund av rasen Wiszla, ännu en valp. Jag märkte att det var en valp och jag gick inte undan utan satt under trädgårdsmöbeln och morrade åt eländet. "Här är det jag som bestämmer och inga andra, jo tuppen Vidar, har också litet att säga till om!" Den dumma valpen stretade och drog mot mig men jag flyttade inte på mig. Jag tänkte sätta klorna i valpens hängiga skinn runt halsen men så kom Matte oanandes och kastade en dyna på trädgårdssoffan, då skrämde hon mig oavsiktligt så jag flydde in under huset. Tanklöst av henne, då trodde ju valpen att jag blev rädd. Men så var icke fallet.

Husses barnbarn lekte och var glada på altanen och trivdes värre.

Matte serverade lunch samt glass och jordgubbar till allas förtjusning.

Husse och Matte åkte ut en sväng till Grejsan senare för att hälsa på Ingvor och Ingmarie. Men där var det igenbommat och låst men de skulle säkert komma åter och mjölka för mjölkhinkarna stod på lut.

Matte sådde lite så där på måfå vid Midsommartiden i pallkragarna. Hon kastade bara ut lite frö, blev det något så var det bra.

Nu har hon jämt göra att skörda dill, sallad, tagetes och någon ytterligare salladsart.

Nu är det ju inte bara Matte som sår, hönsen sår betydligt större frön. Husse hittade en hög i dunklet av krolliljor och jättedaggkåpor.

I söndags åkte Husse och Matte till Svärdsjö för att kika på bygdespelet om Gustav Wasas äventyr i Isala med omnejd, ja även i Rättvik. Tjejerna i Viskraft berikade bygdespelet med vacker duettsång.

Det var väldigt hett där på tunet vid hembygdsgården, Husse och Matte slapp i alla fall sockendräkterna. Detta folkspel blev verkligen en succé, många slutsålda föreställningar. När Gustav Wasa flydde danskarna gömde han sig i ett hölass och danskarna stack med sina hillebardar genom hölasset för att känna om det låg någon gömd där. Men Gustav Wasa klarade sig med att endast bli stucken i ena benet. Det blödde ändå ymnigt från såret och blod rann ner i snön. Bonden som hade märkt det gick snabbt fram till hästen och skar honom lite i "kråkan" på bakhoven så det blödde därifrån. På så sätt förstod danskarna varifrån blodet kom. 

Detta med hästenhovens "kråka" har sedan blivit ett talesätt om Svärdsjöbor.

Nu kan ni väl förstå att jag inte tålde den danska katthonan som bodde här över jul, man behöver ju bara gå några hundra år tillbaka i tiden och se hur danskarna betett sig.

En av Snälleskôllorna i Ovanmyra var där med sin man. Även Prästgårds Åke från Bingsjö, här i sina sommarluftiga vita brackor.

Husse och Matte åkte hemöver till oss. De underhöll med vacker cittramusik bl.a Mattes älsklingslåt Finn Anders polska.