Svenska Flaggans Dag och uruselt väder. Bonden kom tack och lov upp en sväng och hälsade på och gladde Husse och Matte med sitt friska humör.

Husse och Matte tröttnade på att sitta inne och glo på vädret, de beslutade sig för att att ta en tur med automobilen för att som de flesta i byn vara lite vibolâ. Matte satte sig vid rodret och Husse skulle vara kartläsare. Först till Bingsjö för att lämna lite sopor sedan vidare mot Lamborn och Svartnäsvägen via Öregrundsdammen, Stockholmsdammen och Nilslarsberg, sedan plötsligt framme i Svartnäs.

P.g.a deras yrkesskador besöktes givetvis kyrkan och kyrkogården.

Här hemma spanade jag på Stjettrosten som byggt bo på husknuten.

En liten grönsiskeunge satt vid garaget, men tog sig sedan vidare ner till kompisarna.

Husse och Matte åkte sedan mot Svärdsjö och till Vintjärn. En gruvort som varje Midsommar besöks av Bûd Olas barnbarn Cecilia, som rockar loss där då. Där fanns det dagbrott, som var in-nätade tack och lov, gruvtornet och andra speciella byggnader som finns i gruvorter.

Sedan åkte de vidare till Spjersbodarna där det tidigare under dagen varit en fäboddag.

En fantastiskt fäbod som ligger vackert vid sjön Spjersen. Vidare gick resan till sjön Hyn och bebyggelsen runt den.

                Matte hade för flera år sedan besökt fäboden Nysjön och ville nu visa Husse denna stora fäbod, som också låg vid en sjö, Nysjön.

Där fanns det stugor i mängd och de flesta underhållna. Det satt folk i var och varannan stuga, det gungade ett huvud i flera fönster, som kikade på Husse och Matte. Är det Jehovas vittnen ända här?

Sedan gick trippen mot kyrkogården i Björnås där några gravsättningar gjorts genom tiderna. Matte var sugen på att söka kyrkvaktartjänsten där, eftersom det verkar vara hur enkelt som helst att sköta.

Det växte mängder med torsklav i dikeskanten.

De hade för avsikt att åka till Gårdviksbo fäbodar, men med Husse vid kartan blev hur tokigt som helst. De måtte ha svängt på något konstigt sätt på alla dessa grusvägar och kommit på fel spår.  T.o.m. GPS:n verkade snurrig. De kom tydligen på en grusväg som gick åter ner mot Svartnäs, de skulle ha svängt vänster och inte höger.  Ett roligt älgpass stod på ett ställe med ett älgpass nedanför som höjdrädda kunde använda.

Så tog Matte över navigeringen och sa "Nu följer vi solen, den har väl aldrig gått ner i öst, nu åker vi hit åt, och då kom vi på Svartnäsvägen och var strax framme i Lamborn igen och inte i Svabensverk, som avsetts.

"Sömarn va på en fredá" sa Jones Emil med ett extra tryck på vokalerna. De flesta som kan riktigt gammalt Bingsjömål har just det trycket i språket.

Nu får vi då väl innerligen hoppas att det inte var så som han sa och att det i alla fall inte gäller för i år.

Igår var det en helt underbar sommardag, och fredag. Matte utnyttjade dagen i vår trädgård, plantor och jord kördes runt och fick en riktig genomgång. Trimmern körde hon så det fräste runt husknutar och stängseltråd.

Jag överblickade hela tillställningen från min position i den härliga Bollpilen.

Vi är "fâlug mâ vôd´n" sen en tid tillbaka men på ett och annat ställe kan man se att veden ligger ute på tork.

Julbocken som skämdes över att det grönskade ute,hade smygit in i vedboden och gömt sig, men när boden skulle förberedas för vedstapling blev han utschasad och sattes till trädgårdsmästare. Eller kanske är det tänkt att han ska vara "Bock i Örtagård", som den skånska Piraten, bördig i Färs härad, skrev om.