Så var det söndag och vilodag för vanligt folk. Här hemma var det morgonsysslor med ved och annat som vanligt. Det regnade ibland och snön blev porösare undan för undan. Nu blir nog Bûdvägen spännande att köra. Ca 1 dm myls i hjulspåren. Hoppas det fryser till igen så det inte går allt för fort med plusgraderna.

Det rökte ur Bondens skorsten, han och Gun höll visst på med något i stugan.

Husse och Matte ska ut på eftermiddagen. Då har det säkert blivit värre på vägen, kanske några skotrar också gjort sina avtryck.

Så klädde dom om sig onödigt snofsigt, det är ju än 70 dagar till Påsk, så varför ila?

Det var väldigt besvärligt att ta sig ner till byn och ändå värre var vägen ut till Bingsjövägen.

Åke Wänn i prästgården skulle medverka i gudstjänsten med musik tillsammans med en spelkompis från Bengtsheden, Erik Lindborg.

Dom skulle bjuda på låtar av Bingsjöspelmannen Olof Måhlén, som var spelkompis med Hjort Anders. Olof Måhlén flyttade senare till Övertänger.

Det kom en och annan i spridda skurar till kyrkan för att lyssna på det ena eller det andra eller kanske båda musik och ord.

Kyrkoherden predikade med äran, intressant och kortfattat, alla begrep nog vad det handlade om.

Efter det avslutande musikstycket "Nonan" av Olof Måhlén var alla bjudna till prästgården på kyrkkaffe. Åke Wänn, som äger prästgården, ville samtidigt visa alla intresserade hur den nyrustade prästgården ser ut efter den tragiska branden för ett par år sedan.

Husse och Matte kom senare dit eftersom det var ett och annat att ta rätt på innan kyrkan låstes för helgen. Åkes dotter hjälpte till med kaffekokandet.

Det var en ljus och nymålad prästgård med gamla fina saker här och där. En Envikenskôlla stod i vindstrappan.

Det fanns även fina målningar som syster Maj-Britt förfärdigat.

Kyrkoherden tackade å allas vägnar för kyrkkaffet och Åke Wänn bjöd alla att bese husets olika skrymslen och vrår i olika etager efter eget bevåg.

Kyrkvärdarna Sigvard och Olle var som vanligt glada och pigga liksom Svôd Marianne och John-Lennart, vilket bidrog till den glada samvaron vid de olika borden.

Så var det dags att bege sig hemöver. Nu var Rockvägen nyplogad? Snopet värre! Men hemåt på Bûdvägen, var det för första gången sedan vi flyttade hit, nästan totalstopp att ta sig hela vägen hemöver. I Bûdbåkkan blev det stopp, men efter diverse jämkanden så lyckades de mina hitta en och annan plätt på vägen som inte var porös. Hoppas det fryser på!!!