Vad står på? Matte packar matsäckkorg och fyller termosar? Kläder för alla klimat hängs ut i automobilen? Jag kollar noga från min plats bakom mitt mjukisdjur.

Dom skulle till Finnbacka för att delta i byvandringar där. Byn skulle visst delas upp i tre zoner där Sigvard guidar den norra, Hindriks Yvonne den mellersta och Lindkvists Anna den södra. Matte hade med sig en bärbar högtalare som Yvonne tog hand om. Sigvard lånade Boda församlings högtalartratt, Anna, som är officer har gåvan att kunna tala ut, en gåva som flertalet präster inte besitter idag.

"Parkering" stod det på en skylt intill lanthandlare Per Zanis rågång och där blev dom invinkade av den parkeringsansvarige mannen som äger Finnbacka bönhus.

De traskade uppför hela vägen mot skolan eller numera bystugan. Inne i stora salen var det massor av åhörare till ett föredrag av en Rensläkting som gjort ett oerhört arbete med släktforskning och sammanställning av släkttavlor eller liknande. Därefter samlades alla på skolgården för uppdelning i grupper och den stundande guidningen.

Inne på skolvinden hänger gamla tavlor och foton av byfolk samt karta av Lundbodarna (Lônnbûdär) och dess stugor.

Mattes svärföräldrar, ex och kripper finns med på den nedersta släkttavlan.

Här finns dom med:

Matte följde med Anna genom södra delen och förbi den vackra stora gården mittemot bönhuset.

Det är gårdar av riktig Hälsingestil i Finnmarken, burgna byggnader i minst två våningar.

Husse följde med Yvonne och gick mittersta delen av byn och promenaden gick förbi Skommars och "Den gröna sjön" upp till Nilses.

Sedan vidare till Hagagården, där den gamla byggningen också har Hälsingeutséende. Haga Karl-Erik berättade om gården och att den gått i släkten i flera generationer.

Han berättade så intressant så Ren Peter gapade av häpnad.

Promenaden fortsatte längs stranden och in på buffringsvägen från Hållberget och så ut på bygatan, där det blev ett stopp och Yvonne berättade om gårdarna runt om.

Så småningom anslöt sig Ren Jan med dotter från Gulleråsen.

Jans far, Ren Stig Eriksson, avled för några år sedan och han var en ivrig förespråkare för Rensläkten och dess årliga sammankomster där även hans bygranne Ren Ann-Britt Heed deltog. Ann-Britt som så tragiskt förolyckats under branden i Gulleråsens Vävstuga i våras. Hennes son står här på fotot ovan med papper i handen och samtalar med Stigs son. Längst till höger står Ren Maj-Lises dotter och Jans dotter.

Så gick strapatsen vidare ännu högre mot Ritäkt. På högsten kunde min plats på jorden anas. Tittar man noga ser man korladu, där vi har fäbodgudtjänster på Midsomrarna, ovanför det vita som är Hilmas tak.

Storspelmannen Ritäkt Jerks stuga låg vackert på höjden.

Vägen gick vidare och plötsligt stod en hop med ungdjur framför, fast innanför elstängsel. Yvonne sa att en av tjurarna inte gillar henne, vilket mer än väl märktes. Så fort tjuren hörde hennes ljuva stämma började den fnysa och sparka med frambenen. Det var ingen av de övriga besökarna som ville gå in i hagen, utan betraktade hellre tjärnen, från berget sidanom. Tjärnen kallas av flygarna för "den gröna sjön" då den ser ut som en grön blank cirkel uppifrån.  

Så gick färden mot det som en gång varit Konsum i Finnbacka. På samma tomt ligger också Skommargården där turen inleddes.

Bakom Konsum blommade den ganska så rara rödfibblan. Gruppens botanist, Gunar Hagelin, sa att den också förekommer i Boda Kyrkby på vissa platser.

Nu samlades alla grupperna vid bystugan och de föranmälda deltagarna skulle till Sågen i Dalstuga för att inmundiga lunch eller så skulle de släppas på renbetet, övrig släkt och vänner följde med och rotade i sina egna arma korgar.

Här skulle eftermiddagen ägnas åt föredrag om bl.a finska ortsnamn i trakten och vad dessa kan betyda, den som behandlade ämnet sa att det finska ordet "syvä" betydde grunt, men tvärtom, det betyder djup, liksom hon sa att "matala" betyder djup, men det betyder grunt eller lågt. Men det var ingen annan än Husse som reagerade, hon skulle säkert testa åhörarna. Föredragshållaren har förresten skaffat sig en fågelhund, som hon har svårt att få pli på, hon har alltid haft lättdresserade schäfrar, men en fågelhund verkar ha ett huvud för sig, kutar som ett torrt skinn, så fort den ser en människa, som den tror vill ha besök.

Det blev kafferast. Husse och Matte träffade en person från Köping som är från Andreas-släktet i Gulleråsen, Ingemar Andreas. På fotot under sitter hans hustru som är missionspastor i Köping och en man i bodakläder som är från Kolsva, som också har anknytning till Rensläkten. Jag undrar om han vet att Ernst är i Kolsva och flyttar soffor, jag skall nog be denna man i bodakläder att åka till det där orangeriet och ställa möblerna till rätta, med hälsning från Bûdkatta!

Änderna höll uppsikt över folket i Sågen från sitt håll.

Husse och Matte pratade länge med den snart 89 årige Ren Folke, som med inlevelse och stor detaljrikedom berättade om olyckan i Djupsund. Det var meningen att han skulle åka i den bilen men han hoppade över i en annan bil i stället, som skulle till Finnbacka. Tack vare att lasten inte var surrad, så flöt den upp och personerna kunde hålla sig i den, men en drunknade dock.   

Så kom då den efterlängtade byvandringen i Dalstuga, guidad av Margareta i Lutherkroken och hennes assisterande make. 

Sigvard och Björk Evy hade en litet samtal strax innan. "Jag biter dej i fingret, om du inte slutar peka på folk!" kanske Evy säger?

Hindriks Ulla-Britt med flera var med och lyssnade idogt.

Framför den ståtliga Kullerbacksgården, där Hälsingeprägeln framstår tydligt blev inledningen på bypromenaden.

Är det inte Nils-Erik och en bror, Svedlunds Marianne, Mårséns Anna, Egon? Husse kunde icke räkna dem alla.

Plötsligt kom ett ungt par som nog skulle ner och bada, kan det vara turister? Nej det var ju den framstående loppishandlaren Emil med systern Elin, som är travexpert.

Så fortsatte färden förbi den s.k "Trekanten" där de omkringboende grannarna skulle hålla party à la Peace in Love eller något åt det hållet. Det brukar nog hållas riktiga partyn där eftersom en eka står på tvärn mitt i gräsmattan.

Vidare ner till Gästgivars som ägs av Evy, Gästgivarsfolket flyttade ju till min gård här, där jag bor.

Min kompis Eva, hjälpte Sigvard så han fick gå armkrok och stöd i livet. Ibland så fick han låna en stol att sitta på, vad snäll min kompis är.

Syskonen Sikes Egon och Rut kivas inte som syskon brukar, dom skrattar och är glada. Mannen i stråhatt bakom Sikes Kerstin är nog han som lagt ner ett enormt arbete med alla släktkrönikor.  

Lassas är också en anrik gård som det inte går av för hackor. Lassas Birgitta, som i början av 60-talet var lärarinna i Dalstuga fick träffa flera av sina forna elever. Hon berättade roliga minnen om sina elever i byn, och hon blev genom Matte sammankopplad med några av dem, som deltog i evenemanget.

Nu gick promenaden till Lobergs eller Bondens anrika gård med den enorma källaren under bostaden.

Nästa anhalt var "Hilmas", som också är en av de mest betydelsefulla och bevarade gamla gårdarna i byn.

Är det inte Ingrid Wallins dotter till höger? Och Lindéns dito till vänster?

På förstukvisten satt Margareta under den prunkande humlen och berättade för Ulla-Britt flera detaljer om byns historia.    

Här slutade byvandringen och de anmälda gästerna skulle njuta av Olle Lindgrens kolbullar och musik av hans söner.

Husse och Matte åkte hem och njöt på altanen, som under dagen blivit varm och skön. Jag har ju accepterat Ernst idé med soffan mitt i rummet, så jag har faktiskt sovit i den hela dagen. Nere i Bûdgården har Kjelle och Anna-Karin främmande av nestorn bland hans kompisar, Sigge med fru.

I morgon är en anna dag, då skall Matte guida på kyrkogården. Det är synd att jag inte kan följa med och lyssna.

I morse satte Matte igång med storstädning. Mattorna ut och dammsugaren fram och såpskurningen tog vid. Husse höll på och jobbade med ved. På kvällen beslöt de att ta en tur till Boda Kyrkby, där det var den s.k Bodadagen. På kvällen skulle det visas upp olika sorgdräkter som tillhör Boda sockenkläder.

Det var en blåsig och kylig kväll, isande vindar. Gisslar Inga tog upp inträde i sina ståtliga bodakläder med den vackra breddan.

Knuts Hasse höll på och visade hur en riktig rögål skall läggas. Bergins Christer resonerade om saken.

Inne i en av stugarna pratades bara bodamål, Matte och Husse gick förtås in dit och lyssnade och Svensk Anna-Britta, Löv Alice, Knapp Lennart och Knapp Gunnar höll utförliga resonemang om saker och ting.

Giftings Anders tände i öppna spises så det inte skulle kännas så gråkallt i rummet.

Dahl Violet kom också och slängde käft med Anna-Britta på klingande bodamål.

Nu skulle dräktvarianterna förevisas och Eklunds Britt tog mikrofonen för munnen och presenterade de alla som mannekängade.

Här under står Fräs Anna, Knapp Maria, Mökjas Inger, Gruvris Maria, Knapp Brita. En av Nygårdkôllor sjunger en gammal psalm som användes förr vid utläsning av lik.

Gruvris Ingvar eller Plåt Ingvar som han kallades förr, filmade sin dotter, som också deltog.

"Vad är det som kvittar i dansladan?" undrade Knuts Hasse.

Men det var bara en samling av den yngre generationen som tultade fram och visade sina dräkter.

Fräs Stina satt uppe på loftet och vävde bodaband.

I våningen under satt Giftings Ruth, Dahl Gun, Åker Maj och någon till och stickade tvåändsstickade vantar samt knypplade. Matte fick prova sticka med Ruth som lärarinna.

Maj som egentligen är en Gässbikôlla visade ändå knyppling i Boda.

Ingels Solveig på fotot nedan och Lisbeth på fotot längre ner var också där och tittade på grannlåten.

Nere vid vägen satt Gunnar tryggt och väntade på fler besökare samtidigt som han gjorde reklam för "Team Sportia".

Det blev ännu kyligare. Knapp Barbro kom alldeles genomfrusen för att lyssna på hennes bror när han munvigt pratade bodamål. Barbro hade stått i prästgårdens loppmarknad under den kyliga eftermiddagen. 

Husse och Matte åkte hemåt och väl hemma sken solen och det var varmt i luften, hur kan det skilja så mycket på temperaturen?

Matte åkte ner och jobbade på kyrkogården, det måste krattas och pyntas samt kollas av i största allmänhet. Torken i kyrkkällaren måste tömmas så inte apparaten går varm.

Här hemma höll Husse på och förberedde maten. Den skulle vara klar tills Matte kom hem och sedan gjorde han iordning kaffekorgen till eftermiddagens bravader i Finnbacka.

Det var mycket trafik upp och ner på Bûdvägen under förmiddagen, kända och okända fordon. Nere i Bûdgården höll Kjell och Anna-Karin på och vinka av Bosse och Therese samt Conny med familj.

Hos oss kom plötsligt två bilar upp på gården. Det var Nygårds Anders i den ena och Pellas Arne med sonen Jim och sonsonen. De hade varit på Rockaskogen för att ordna med älgpass och så ville dom se hur vi bodde. Pellas Arne går ganska friskt och rörligt nu sedan han opererade höften, tidigare gick han som en skogstraktor. Dom ville se hönsen och kollade i största allmänhet.

Under tiden kom Matte hem. Nygårds Anders skulle hänga med Kjelle och Matte till Finnbacka för att provskjuta lite.

Kl. 14.00 kom Kjelle upp till oss och Husse och Matte hoppade in i bilen och det bar av till Thorsvägen där Anders var beredd på en åktur till grannbyn. Vid skjutbanan stod Olle Lindgren beredd att vara kontrollant så att de eventuellt godkända serierna blev riktigt intygade. Husse hade kaffekorgen med sig och den får alltid alla att bli på gott humör.

Efter diverse velanden om vem som skulle börja, satte Matte igång och rev av första serien som blev femetta, femetta, femma och femma. Vilken rivstart, av ett fruntimmer dessutom! Det gick bra för alla och så småningom hade alla gjort klart för att få gå ut ensamma i skogen. Så blev det kaffepaus och allmänna resonemang om folk och fä.

Det blev några extra smällande serier innan alla var ömma i axlarna. De åkte hemåt och nere vid vägkorsningen vid Kringlen var det spår av en bil som hamnat i det blöta diket. Det stod visst något om detta i tidningen.

På kvällen blev tuppen Vidar och jag lite osams. Egentligen gjorde jag ingenting, jag bara satt under hässjan och tittade på hönsen när dom stampade ner marken på min gård. Vidar började gala helt oresonligt på mig, jag gav honom vassa blickar och Vidar vände på sporrarna och gick in till quinnsen.

Senare på kvällen kom Bûd Sonja upp till sin stuga och hon hade som vanligt en massa släktforskning på gång och nu var det Kjelles tur att få sina anor förevisade. Kanske Kjelle och Matte är släkt, vad vet man. Gräver man tillräckligt djupt så tillhör väl alla Rensläktet?

Matte och Husse satt och tittade på denna förbaskade Ernst på TV:n! Matte avgudar den karln. Nu har Ernst  bestämt att en soffa kan stå mitt i ett rum och inte längs en vägg. Så nu har Matte möblerat om på altanen och soffan står mitt på golvet och bakom den får Husse sitta och spela elpiano, om han vill. Jag gick runt och kollade och uttryckte min avsky för omändringar. På så sätt är Husse och jag som tvillingar. Han vill heller inte att det skall ändras på det som är bra. Han hatar ordet omorganisation, som är så populärt av nyanställda småchefer och som förstör hälsan för så många. Men får de styrande inte debet och kredit att gå ihop så omorganiserar man och förstör arbetsglädjen och till slut blir inget vettigt gjort. Så "går man i väggen" som det heter.

Men när jag såg att min dyna fanns på samma plats och att den var nydammsugen, då förlät jag Mattes omorganisation, men Ernst vill jag ha på avstånd.

När det är sommar på riktigt då kommer Ulrika Goliats med sina kompisar Anders Lindgren och Charlotta Lindholm och sjunger i våra kyrkor här i pastoratets naturskönaste nejder, Boda och Bingsjö.

Under natten regnade det ganska friskt ett tag och det var ruggigt även en stund på morgonen och en bit in på förmiddagen.

Husse och Matte klädde sig för kyrkotjänst och for iväg mot Boda.

Det verkade ha varit ovanligt lugnt under nattens Fiskefest, det fanns inga ölburkar i dikena förrän närmare Hållberget. Ibland brukar till och med postlådeställningarna vara i vägen för väldigt starka ungdomar.

Ulrika, med sin Trio LiGoLi, var inte på Fiskefesten de heller utan badade bastu och simmade i Amungen.

Vid 10-tiden nu på morgonen kom dem till Boda kyrka för att sjunga upp sig lite innan 11:a ringningen. Matte tjänstgjorde som kyrkväktare även i Boda denna söndag.

Det såg ut att bli mässfall i kyrkan, det fanns inte en kotte i bänkarna förrän klockan blev 10.45 då rasade det in folk genom stora porten och det blev ett 40-tal personer i ett huj. Men det var bara tre bodabor, tack och lov att det finns sommarfolk som ställer upp för vår kyrka ibland och få uppleva denna härliga sång- och musikstund.

Sven Trägårdh vet ju hur man predikar kort och får allt sagt ändå, vilket så även var fallet denna gång.

Efter gudstjänsten var det en stunds matpaus innan det skulle bli barndop i stora salen i prästgården. Det var Jann Knuts Gullans barnbarnsbarn som skulle döpas.

Ulrika, Anders, Charlotta, Husse och Matte åkte till prästgården och värmde på lite mat, när det sedan var dags för barndopet gick Husse ner och spelade.

Barnets föräldrar hade kompisar med sig som sjöng och spelade. Den som spelade piano var ifrån Mon i Siljansnäs och han hade Husse haft i körsång för många år sedan i Siljansnäs kyrkskola.

Barnet fick namnet Alexandra och var verkligen en pigg ordning som stirrade kyrkoherden rakt in i ögonen och skrattade till när han skulle vattenbegjuta hennes hjässa.

Faddern hällde upp dopvattnet.

Pappan läste högt och värdigt upp barnevangeliet, han blir nog en riksdagsman i framtiden.

Efter dopet serverades kaffe i prästgården. Gullan hade precis kommit hem från lasarettet efter ha blivit behandlad akut för hjärtflimmer, men hon ställde upp glad i hågen ändå och gladdes med alla.

Husse och Matte åkte sedan till Bingsjö kyrka där nästa konsert skulle börja kl. 16.00 Trio LiGoLi hade åkt i förväg för att plocka fram sina mickar och andra pinaler.

Det var mycket folk som kom för att lyssna på bygdens dotter med kompisar, som skulle erbjuda församlingen härlig sommarmusik och medryckande jazzlåtar.

Till och med min kompis Eva, som brukar skriva brev till mig kom och hon hade med sig en spännande karl med poliströja.

Ulrika och Trion gjorde verkligen bra ifrån sig, här kände dom att de var på hemmaplan och släkten satt längst fram.

Anders gick upp till läktarorgeln och spelade sin pampiga Sommarfantasia, som han brukar framföra varje år som en stående och efterlängtad programpunkt.

Det blev förstås extranummer och Taubes vackra Fragancia går inte av för hackor.

Sedan blev det lite kyrkbacksprat med folk. Till skillnad från Boda kyrka var det här mest med ortsbor bland andra Sigvard, Olle, Mases Ingrid, Svedlunds Marianne med familj, Nygårds Britta, Päkkos Margit, Eivor och barnen, Kåks Birger och Britt-Marie och släktingar från Stjärnsund, Höök Ingviol och Lars-Erik, Nylands Lena och Ingrid m.fl

Det blev lite upp-plockning som vanligt innan Husse och Matte kom hem till oss. Hönsen var ute i hagen och jag låg på altanen, nere i Bûdgården var det full ruljans bland gästerna. På Vallen lyste grässtubben ljusgrönt i kvällssolen.

Husse och Matte satt bara och slappade efter den idoga dagen och njöt att få vara själva en liten stund vid matbordet. Hur trevligt det än är så känns det skönt med lite tystnad ibland som kontrast.

I morgon börjar en ny arbetsvecka med nya möjligheter eller eländen.

Vilket vackert väder! Bonden blev klar med höet sent igår kväll. Men så hjälpte Nygårds Emil till att köra traktorn och hövändaren. Vilken kille!

Idag är det trafik utan dess like i byn, husbilar och husvagnar kör ner till campingen för att deltaga i årets största höjdpunkt som sker i byn, nämligen "Fiskefesten".

Under förmiddagen åkte Matte ner till Sågstugan för att hälsa på sin Mor. Där var det gäster redan som kanske redan inbjudits till förmiddagskaffet. Uvbo Hannas Anita med dotter, Martins Inger från Yttertänger kanske Yngves Anita också var där. Ann-Lis vill uppleva Fiskefesten så nära centrum man kan komma.

Husse och Matte åkte till Ovanmyra, där det skulle bli en byvandring i byns norra del. Ovanmyra är ju långsträckt och det är svårt att orka med hela byn i ett svep. Byn når ju ända till vägen som går in till Roos Anna norr om macken och ner till Solberga.

Husse och Matte var nästan först på plats, det vara bara Snälles Majt, Alm Christina med man och ett par fruntimmer sedan kom Jöns Marie och Robban gående över ängen hemifrån.

Bystugan ligger ju bakom den gamla affären s.k Koperativa, som nu har privat ägare med stora vyer och stort samlarmani och en stor loppis. En gammal buss står på tomten, ett par bensinpumpar Koppartrans, samma som för många år sedan fanns i Gulleråsen hos Koppartrans-Edvin, som var bror med Mattes mor. På tomten vid Koperativa satt en telefonare i en stolpe och lagade en ledning. Man kan också tro att det finns tunnelbanestation i byn.

Björ Leif kom hurtigt cyklande ända från Solberga.

Bystugeföreningens talesman, Tommy Nivrén, hälsade alla välkomna och berättade hur eftermiddagen skulle förlöpa. Det kom säkert ett femtiotal personer och intressenter.

Sedan tog Ollas Hans i rodret och gjorde en kort inledning innan alla skulle bege sig till Magitås gård, som är en av byns absolut äldsta gårdar. Det såg väldigt trevligt ut med så många som vandrade uppför ängen. I Magitås bor numera Jöns Marie och Robban.

Ollas Hans berättade om gårdens historia och olika episoder, Bränd Anna-Gretas Erik gjorde ett och annat inpass.

Matte och Julins Anna-Britta liksom Jöns Maries Robban lyssnade intresserat.

Sedan fortsatte promenaden ett litet stycke tvärs över vägen till en annan av byns äldsta gårdar, den som numera bebos och brukas av Jöns Hasse. Hasse är den enda i byn som har djur, som betar åkrarna.

Sedan fortsatte promenaden ytterligare ett stycke norrut mot mjölkbilsgaraget.

Bakom garaget ligger de två Björkgårdarna varav den norra gården till viss del är K-märkt, men den äldsta gården, som Daniels Birger och Elsa ägde har nu förvärvats av Långsvôds Ollô och Pernilla. Daniels Elsa var för övrigt kusin med Mattes farmor.

Sedan gick färden vidare norrut till Trappfabriken, där gårdarna omkring belystes. Där Kajgårds bor var för länge sedan bostad åt pastorer, där de fick hyra medan de underhöll sitt kall i trakten.

Långsvôds Margareta, Långsvens Vivecka, Elisabet och Lâggar Sören samt Gisslar Inga lyssnade på Ollas Hans berättelser om folk och gårdar i byn.

Längre upp mot byns nordligaste del blev ett litet uppehåll på den välklippta gården hos Gisslar Inga. Men gårdarna längst bort belystes härifrån såsom de s.k Lundgårdarna till vilka bl.a Snällesgården ingår. Alla gick upp via Bleckurbacken till Gisslargården som ligger på den s.k Valterbacken. Vägen där är en gammal väg som fortsätter till Lenåsen via Hansus Barbros boplats. Ollas Eriks Inger pustade ut under en skuggande björk.

Matte och Julins Anna-Britta började prata släkter och kom på att de var släkt. För många år sedan då Anna-Britta körde posten frågade hon Matte "Är de du som fått ti dända skägguge kantorn"?

I parstugan på Valterbacken har Mattes farmors far Walters Olof Hansson bott, han hette tidigare Arv Olof Hansson men fick Walters som gårdsnamn i samband med att han bodde där.

Matte berättade kortfattat om honom och hans Amerikaresa. På Bergviksgården blev det ett längre stopp. Carola von Walter som hyr där, serverade drickbara varor. Carola von Walters dotter Catharina äger nu Bergviksgården tillsammans med maken Peter Eliasson. De bor i Kratsgården intill där Peter har sina rötter. Catarinas hästar gick lugnt i hagen och var föga intresserade av byvandringen.

En äldre gård i byn ligger också strax söder om Bergviksgården.

Nu gick promenaden ner för backen och vidare över tomter fram till Sparvgården.

Vid Sparvgården avlägsnade sig Husse och Matte för att Matte kände för att besöka Fiskefesten. De hann inte med att gå till den gamla genuina Hjortgården och Jonesgården.

Väl hemma efter en god kvällsmat blev det lite ostadigt väder ute och det började så smått att regna, molnen ändrade utseende mer och mer. Fiskefesten fick nog förlöpa utan Husses och Mattes närvaro.

Bodakôllan Blank Tekla tyckte det var skönt att de kom hem och förblev hemma. Det kommer att bli en lång och mödosam söndag för Husse och Matte och de är inga ungdomar längre som skall vara ute och slarva, det är skillnad på Ann-Lis.

Nu kom jag att tänka på en sak, jag måste komma ihåg att gratulera Egon i Övertänger som fyller år i morgon.

Igår kom det främmande till oss. Husses yngsta och äldsta barn samt millkôllas pojke. Det blev ett kalas ute i det fria, det blåste från början kallt från norr, men så småningom övergick det i varmare vindar. Hunden som är av Wizsla-ras kom också med. Jag höll mig undan liksom hönsen.

Hönsen gick ut i hagen för att umgås lugnt och stilla med korna, men ack vilket misstag! Nu fanns det en tjur där också! Han blev väldigt nyfiken på hönsen och föste dem framför sig hela tiden.

Så var alla gästerna här och det blev barnens älsklingrätt, tacos. Plockmat som man skall lägga på en brödtallrik, Husse har lite svårt för kryddningen men åt artigt och lydigt såsom det anstår en kantor på landet.

Elsa gick in i hönshuset och klappade Albertina som just värpt ett litet ägg.

Sedan ville hon se hur mycket nederbörd Kronblom hade i sin regnmätare, 16 mm.

Hunden blev lite trött och fick sitta i knä hos sin Matte, han är ju bara tio veckor.

När alla åkt hem stannade Melker kvar för att vara här hos sin Morfar till idag. Han fick följa med ut och plocka smultron och sätta ut ett par saltstenar till älgarna på kvällskvisten. Sedan ville han se från vilket hus Matte var bördig. Melkers familj var uppe i Idre en sväng för att hälsa på släkt.

Idag verkade det att bli hett och gassigt. De åkte ner till Rättvik redan till kl. 9.00 för att uträtta en del ärenden bl.a i Johanssons Järn, BeCa och förmiddagsfika hos Fricks ute i den nya s.k "Utâtä".

En gammal lärarinna satt på parkbänken mellan bollpilarna på Torget och läste idogt.

Det var vansinnigt med folk, men få stannade och drack kaffe, de köpte med sig diverse bakverk.

Melker, Husse och Matte åkte sedan till Boda för att ordna några ärenden på Husses jobb. De åkte även en sväng till Styggforsen där de åt lunch.

Melker gillar att fotografera med Husses kamera, han tog en bild av en fågel och en fjäril.

Men det var väldigt svårt för Matte att ta ett bra foto av Melker, då gjorde han bara grimascher (stavas det så?) eller kanske grimaser?

Sedan gick färden till Bôrrem till Melkers Mormor. Han skall vara där till hans familj kommer från Idre om någon dag.

Efter ömt avsked och "jag älskar dej Morfar" åkte Husse och Matte till Bingsjö för att handla hos Mattes syster Yster. Där var det full commerce. T.o.m Knutes Kennet var hemma och hjälpte sin mor att bära de tunga kassarna.

Sedan gick resan till postlådan i Dalstuga och till Snelles Siv med körnoter. Där kom Markus cyklande och Mases Ingrid alldeles hjortron-gul i hyn.

En häst försökte göra allt för att äta upp all sly som vuxit upp under årens lopp, som fått till följd att inte husen syns längre, men hästen skakade på huvudet helt uppgiven av uppgiften. Hästen sa till Husse "Jag skulle vilja få ett öppet landskap som det var förr, men jag skulle behöva få hjälp av fler!"

Hästen fortsatte att mumsa i sig efter bästa förmåga. Husse och Matte åkte hemöver. Tage Norén var vid sin stuga och hade dottern med sig. Ann-Lis var nere hos Yngve Holm och Anita. Ann-Lis skulle hyra Sågstuga under fiskefesten för att uppleva gamla minnen. Hon har ju bott där som väldigt ung. Putte var ute på tomten och vinkade glatt. Hemma i Bûdär var det full rusch i Bûdgården med gäster och en hund. Bonden var också här uppe och kollade in sina rågångar.

I fredags kom Päkkosfolket över med lite lokal litteratur som Husse gillar att läsa. Matte hade snickrat ihop några snittar att äta, tänk att man kan äta penséer, snart ska dom väl äta upp pionerna också?

Svalungarna höll alla under uppsikt från sin bevakningsplats under takfoten.

På kvällen satte Husse och Matte igång med att klippa gården. Gräset hade växt stadigt en hel vecka. Hönsen och jag stortrivs när alla är hemma och skrotar på tomten.

Igår kom Bûdgårds Far och Mor upp en sväng och fikade på altanen. Nu har dom semester och blir här några veckor. Anna-Karin ska måla fönster. Hon använder en speciell skyddsduk som sättes för fönstergluggen.

På eftermiddagen åkte Husse och Matte till Kärvsåsen för att hämta en soffa som Husses ena dotter skall få disponera nu när dom flyttat till sitt älskade Siljansnäs. De åkte alltså till Siljansnäs där Alm Elsa blev jätteglad att få besök och få guida det nya huset. På den stora tomten fanns det en stor brunn som  tidigare försörjde byn Västra Björken ända upp till Buffils Annas Café, innan det blev kommunalt vatten draget till gårdarna.

Här sitter hon och håller deras döva katt, som begåvats med namnet Stig.  

Dom har skaffat en fågelhund av en ovanlig ras som heter Wizsla eller något ditåt? Hunden kommer ursprungligen från Ungern. Men den kunde inte vissla än eftersom den bara var valp. För mig är alla hundar hundar.

De kom hem igen till oss ganska sent på kvällen, jag blev så glad så jag provade Husses shorts.

Idag trimmade Husse av allt gräs som växer där det inte går att köra med klipparen. Matte fixade till en hässja sedan, men det var hopplöst att kämsä detta tilltrasslade gräs.

Husse och Matte var nerbjudna till Bûdgården på kvällen till grillparty. Kjell är en hejare på att grilla. Matte försökte lura av honom knepen. Anna-Karin har tagit med sig örter från Stockholm som hon skall ha i matlagningen, fast inte pelargoniorna förstås.

Kjell är så jätteglad åt sin orrbulvan, som hänger i trädet på tomten. Han skrattar alltid åt den.

Det blev en härlig bjudning hos grannarna. Husse hade svårt att sitta i lugn och ro eftersom Vidar med sina hönor ville gå och titta var han hade sitt folk. Korna låg uppe vid gärdsgården här uppe och sov medan hönsen gick mellan dem och sedan ner till äppelträdet ute i hagen. Husse lockade hem dom för att det var sängdags. Men dom vill också ha lite fest ibland och tänkte sig att gå och kolla vad som försigår nere i Bûdgården.

Så är eländet igång på allvar. Nu ser jag inte Husse och Matte på länge. Jag ska själv ta ansvar för allt här hemma, sedan kommer dom hem mitt i natten trötta och irriterade när jag vill umgås. Jag tycker så här i alla fall, visst kan det vara roligt för dom där fiolgnidarna att träffas och nöta tagel men behöver dom hålla på så länge jämt?

Igår kväll blev det också sent fast det var dagen innan själva stämman. Det var en konsert i kyrkan för att få in pegar till Danlesgården. Stora och rakryggiga spelmän tog koret i sin besittning och spelade ovanliga och snirkliga polskor, nästan som att höra gregoriansk kyrkomusik i mixolydisk kyrkotonart. Sedan var det tre lisslor som bjöd på uppkäftiga toner av låtar i moderna arrangemang. Vad månde det bliva? Sedan skulle Husse spela lite på orgeln, några låtar efter Röjås Erik i Kärvsåsen. Det inslaget blev nog som en katt bland hermelinerna. Men varför säger man så? Jag vill att man skall säga som en hermelin bland katterna.

Senare på kvällen blev det fart i kyrkan då cittrorna kom fram och Husse spelade låtar på pianot, det kom två kôllor från Täby fram och började dansa och sjunga. De gick visst i en showskola, vilket märktes.

Jones Peter hjälpte RagnKjells med sopkörning för att det blev så mycket överallt.

Matspers ansvarade för handikapp-parkeringen under förmiddagen och Gud nåde den som försökte mygla till sig en plats, då ryter han i på sin sôbidialekt.

Tysk Gittan släppte in en storkäftig husbilsägare som Matte fick bort. Han backade in på gräset och tänkte dricka vin. Men då tog Matte honom i kragen "Du din .... dricker inte en droppe innan du flyttat fanstyget du släpat hit!". Jones Peter kom till undsättning och lirkade iväg ekipaget till någon annan plats.

Under förmiddagen blev det buskspel bakom husvagnen och många åhörare strömmade till.

Mans Sune och Solveig liksom Åke Wänn med följe lyssnade engagerat.

Ibland så är det roligt att studera folk. I flera fall kan hundar och mattar ha drag av varandra på något konstigt sätt.

Ett gäng finländare skulle spela i kyrkan och de hade en tramporgel med sig, som de fick böka och skjutsa fram och åter.

Det blev lång kö in i kyrkan då dom spelade, precis som en vanlig söndag.

Alm Nils och Kungs Levi från Siljansnäs skulle också ha ett program i kyrkan.

Finländarmusikerna hade en kul dekal på sin bil:

"Pass upp! Spelmän i rörelse".

Två Änderåskôllor hade i brådkan glömt dräktstrumporna hemma, men nöden har ingen lag, vi tar nylonstrumpor utan söm.

Denna Orsamas hade glömt sin hatt hemma eller så är det en variant från Mickelvål eller Oljonsbyn?

Nemos Matte blev tänd på Mats´ motorcykel och ville gärna prova gasreglaget, men sitter det på denna sida?

Lars och Christina slog sig ihop med en kommunalpamp från Östbjörka och spelade.

Det började vanka mot midnatt och Hjärp Erik var på väg hemåt.

Efter sista programmet som var visor och kulningar och andra utstötande ljud. Detta blev refrängen för Matte och Husse. Sedan stängdes kyrkportarna och klockan var torsdag. Hoppas kyrkogården får vara ifred under natten? Vissa Bingsjöstämmenätter brukar kyrkogården vara översållad av ölburkar och sinnliga njutningsbehållare.