Husse och Matte var bortbjudna till Perjonsgården i Gärdebyn på lunch. De var väldigt glada åt att bara få åka iväg och bli uppassade med god mat så där mitt på lördagen. De gjorde först en sväng upp till Finnbacka för att hälsa på Rosie och kollade att hon mådde bra. Jag brydde mig inte om att hälsa dit. Ja, jag vet att du tycker jag är en tjurig ungkarl, men nu trivs jag bra.

På Finnbacka var Ren Kerstin ute vid bilen och grejade och Rosie var inne och njöt på sängen. Allt var frid och fröjd.

En konstig farkost fanns vid vägen upp till Finnbacka. Det såg ut som en överhettad dammsugare eller så var det en utbränd fyrhjuling?

I Gärdebyn blev det ett glatt återseende hos Berit i den vackra Perjonsgården. Det kändes tomt när inte hennes John fanns med där  längre och stod småskrattandes med finurliga inlägg i resonemangen. Husse tänkte på fågeldammen som fanns där på gården. Husse plumsade i den i vintras då han skulle tända en maschall på Johns begravningsdag. "Här var det slätt och bra att gå" tänkte han och isen brast med ett plask av gröngult vatten och han blev blöt till knäna. Där stod han i sin svarta kostym och slamkrypare på fötterna, genomsura. Men allt ordnades sedan till i Boda Prästgård på de varma elementen.

Det var väldigt roligt att sitta en stund hos Berit. Äta och umgås i lugn och ro med den vackra utsikten över Siljan från fönstren i salongen. Vyer ända upp till Älvdalen.

På hemvägen började det att småsnöa lite. Det hade på radion sagt att en dämp var på väg. Eller ett riktigt aprilväder kan man säga. Skönt att vinterdäcken fortfarande är på.