Det var lördagsmorgon och solen sken vackert över nejden. Bonden höll på att stänga för djuren på Vallen och han kom in en stund efteråt och pratade. Husse och Matte skulle till Boda kyrka på Kerstins begravning.

När de åkte började svarta molna torna upp sig från väst. I Boda regnade det redan. Hoppas det bara blir en skur eller två, men att regnet går över tills begravningen skulle ske. Vid Kringlên i Finnbacka var det som vanligt vatten i dom djupa hjulspåren i asfalten.

Några av Kerstins vänner skulle sova i Avlassen i natt, hoppas de haft det skönt mitt i vildmarken i Kerstins idyll.

Husse och Matte stannade först i Boda Prästgård. Husse skulle leta rätt på noter som skulle spelas och Matte passade på att städa i Prästgården. Matte behövde inte vara så tidigt i kyrkan, Husse skulle vara med och spela till en sångerska och till Boda Spelmanslag.

Matte skjutsade upp Husse till kyrkan, sedan åkte hon åter till Prästgården och fortsatte städa.

Kerstin hade önskat att spelmanslaget skulle spela "Visa från Venjan", först fioler och sedan skulle orgeln fylla på i sista reprisen.

Örns Kerstin Lörström hade skaffat en lila fiol, tänk att det finns fioler i ovanliga färger numera?

Kerstins kompisar Gruvris Nancy och Lâggar Margareta hade dekorerat kistan med bl.a stenar från Avlassen.

Det märktes att Kerstin hade en enorm vänkrets, det var 126 personer i kyrkan. Sedan följde de allra närmaste i släkten och familjen henne till graven.

Det hade blivit vackert solsken och blå himmel. Kyrkbacken var full av anhöriga och vänner.

Här går Scherp Mor, Jan-Erik och Nancy samt Margareta och Lars till sina bilar.

De övriga åkte till Bodamål där minnesstunden skulle hållas. Boda Spelmanslag stod på läktaren i Bodamål (skolans matsal) och spelade samlingsmusik. Kerstin var också medlem i spelmanslaget.

Gästerna tog plats vid de vackert dukade borden. Matte hade sällskap med Kerstins son, Johan. Johan är väldigt förtjust i dansband och retar Matte ofta för, att hon inte får åka med i dansbandsbussen.

Kerstins bror, Erik, som bor i Jakobstad i Finland, höll ett vackert och belysande tal som innehöll minnen från deras uppväxt i Finland, om oåren och alla brister på förnödenheter i folkhemmen. Han gjorde en innehållsrik resummé över Kerstins livsresa från vaggan i Monäs, Finland till graven i Boda Kyrkby.

Flera personer berättade sina minnen från vänskapen med Kerstin. Hennes väninna från barndomens Finland, Ulla-Britt, sjöng sången "Jag skall gå genom tysta skyar". Hed Kerstin berättade episoder då de gick sin gemensamma sjuksköterskeutbildning. Ett fosterbarn i Kerstins finländska barndomshem berättade också om Kerstins generositet och omtanke.

Spelmanslaget spelade Kerstins älsklingslåt ur spelmanslagets repertoar "Kall-valsen". Sedan började folk så smått skiljas åt och tacka för sig. Husse och Matte åkte upp till kyrkogården för att se graven innan de åkte hem till mig.

Hon fick graven alldeles intill Husses granne, Per Ture, då Husse bodde i Änderåsen.

Här hemma har jag under dagen hållit koll på det som skett. Nere i Bûdgården har det varit liv och rörelse. Gårdens barnbarn har lekt och haft det trevligt. De bor annars i Spanien, där det är drygt +30 grader. De sover så skönt här, när det är svalt om nätterna. Det är svårt att sova när det är +30 grader i rummet. De talar redan italienska, svenska och spanska. Sedan lär de sig engelska i skolan, vilka tolkjobb dom kan få. Nu är det kanske bara bingsjömålet kvar att eventuellt lära in.

Husse och Matte satt länge på altanen och njöt av stillheten och gick igenom dagens händelser, med te och smörgås som tilltugg. Det blev alldeles mörkt ute innan dom gick till sängs. Fullt med stora nattfjärilar flög under lampornas sken.