Igår var det sedvanlig onsdag, men utan körövning. Först utstakning i Rättvik av spelningar sedan Boda på eftermiddagen. I Prästgårdens tvättstuga blir det mer och mer aktivitet. Folk kommer med loppisattiraljer som förhoppningsvis skall gå att sälja. I går var det den stora prissättardagen. Evy, Lisa, Barbro och Marie samt hennes dotter hade fullt sjå med prislapparna och värderingsinstrumenten, som de kanske lånat från Kronofogden, var bra att slå upp i. Snapsglas, skodon, böcker, hushållsföremål, kläder etc.

I Bingsjö var Nittsjö Göran klar med sina nödvändiga fönsterunderhållsarbeten. Nu skall Rudmans förruttnade tjänstebalkong i Kapplagården få en upprustning, så han kan gå ut och sträcka på sig utan att ramla ner bland krassen.

Husse och Matte åkte hemåt på eftermiddagen mot Bingsjö kyrka, där Matte skulle plantera i minneslunden, under tiden hjälpte Husse till med att prydnadskratta. Jones Mona och Astrid från Finnbacka var också där. På parkeringen stod Assarssons magnifika bil från Malmö fortfaranade kvar, uppställd vid kyrkoingången.

Här hemma var Bonden mitt i byn upp ett tag och tittade till djuren och pratade med den än så länge ensamme Bûdgårds Far. Men lite senare kommer resten av familjen liksom Bûd Sonja. Husse och Matte var i full färd med att koppla ihop stängerna med järnen som skall lyfta vattenhinken ur brunnen. Det var knott, mygg och ännu mera knott. Det fattades ett par skruvar till sista länken, men grannas far hade ett par över i en låda. Nu var det bara att skruva ihop och prova den så i mången tid använda finessen.

Idag var det tack och lov en hemmadag. Jag gillar att dom är hemma och tar rätt på allt eftersatt runt vårt eget hus, inte bara städar åt andra otacksamma människor. Redan tidigt på morgononen pep SMS-tonen från Husses mobil och Nemos Matte grattade på Husses namnsdag, även hans båda bröder var ute i ottan med samma budskap.

I dag var den stora dagen då brunnsvågen skulle invigas. Jag låg och kollade på bra avstånd allt vad som föregick.

Nere vid Bûdgården var det minst sagt aktivitet. Det sågades, klövs och travades ved av husbonden själv samt hans närstående ungdomar. Mor i gården hade fullt sjå med att tvätta, städa och baka. Tvättmaskinen var så sysselsatt med jobb så den var på väg att studsa ut själv och hämta mer tvätt.

Bosse och Conny for i väg några repor till Getmire för att hämta mer ved att ta hand om.

"Prutt, prutt, prutt" hördes från Blåbergsåsvägen. Det kom en rödglänsande fyrhjuling i sakt mak uppför backen. Alla trodde det var pojkarna som kom med första vedlasset, men det var Stûr Ollôs Krister som hade gjort sig en lång utflykt i landskapet medan hans kvinna var framme och handlade det sista till midsommarbordet.

Therese satte fart med att klyva ved och Bûdgårds Far bar fram.

Husse var nere vid brunnsvågen och takade den med ett par brädlappar. Sedan skulle det bättras på med lite järnvitriol på de glömda ställena. Hoppas nu bara att den står för sig själv när stöttorna tas bort. Husse var lite ängslig när han tog bort den ena stöttan efter den andra. Hoppas betongen brunnit ihop ordentligt? Puh! den stod stadigt efter alla goda råd Husse fått för att detta skulle iordningställas.

På eftermiddagen var det härligt kaffe med avec och glättig samvaro hos grannarna, Bûdgårdsfolket.

Vi hurrade och skålade för Therese som fått ett jobb i Södertälje som gymnasielärare. Bra gjort i dessa dystra tider vad gäller betalda arbetsmöjligheter. Mor i gården hade förfärdigat en superb sockerkaka med diverse smakessenser.

Innan någon visste ordet av var det slut på kakfatet! Det var visst Bosse som nöp den sista? Den enda som inte lyfte på hatten för Therese var gräsklipparen!

Så gick denna händelsefyllda dag till förgängelsen. Husse och Matte satt på altanen och inmundigade kvällsvarden under det att artisten Enyas musik ljöd från CD:n till komp av ladusvalornas tjatter på TV-antennen och drôprännorna liksom den grå flugsnapparens idoga arbete med att fånga insekter. Tuppen Helge har nu börjat aklimatisera sig bland sina suktande änkor och gol lite ihåligt för första gången. Det kan bara bli bättre!

Senare närmare 22-tiden kom det två bilar uppkörande mot den gamla egentliga "dalstugan", som lär ligga till grund för ortsnamnet "Dalstuga". Enligt Bûd Ola är det den äldsta stugan i byn från 1600-talet enligt borrhålens avslöjande.

Det var Bûd Katarina med man, son och kontrabas samt Björns dotter med 50-talsstuk till sinnet. Hon gillar 50-talet och dess föremål, vida sommarklänningar eller stringhyllor. Husse och hon är jämngamla på det sättet.

I Päkkos stuga lever livet sin lugna och tystlåtna gång med planteringar och vattning ur den livgivande brunnen som alltid håller.

Nu är det strax Midsommar i den lilla byn på höjden. Therese och Bûdgårds Far håller på att maja stången. Nu är det bara några dagar kvar innan det blir mörkare igen!