En helt vanlig ledig måndag med hemmasysslor. Det var ett kvavt väder, "äcklig" värme och med regnet hängande som ett tjockt tak över Bûdär. Husse chansade på att det skulle hålla uppe medan han målade takbrädorna på korladu. Matte höll i stegen när Husse var på de högsta vaglarna. Bûd Sonja kom och växlade några ord och tankar under tiden. En bättre trapp har ordnats till korladu också och de gamla bräderna kördes till kasen i byn.

    Byborna får köra dit lämpligt brännbart mot en avgift som erläggs till A.W

Alldeles intill finns dammluckor och en täckt vattenkanal till själva el-maskineriet.

    För den som färdas med kanot finns en speciell väg. Där kan man forsla kanoten via landbacken vidare ner till en trollsk vattenled, som är utmärkt för kanotister. Ser det inte idylliskt ut? Som hämtat från Amazonas regnskog.

 Husse och Matte åkte därifrån och skulle vidare fram till Bingsjö och handla. En orange Folkvagnspickup antagligen fylld med bärplockare kom till mötes utanför Bûd Mases grindhål. Det var antagligen utländska bröder och systrar som plockar för noll och intet åt någon besutten boss.

Framme i Bingsjö var det full rusch i affären. Bl.a var där en Morafamilj, vår snöplogare, Sören och Birgitta, som blev expedierade av Pia.

Väl åter hemma med varorna satte Matte igång med att baka och Husse körde hem en gammal stubbe som blivit kvar sedan avverkningen i vintras. Dom pumpade därefter ur alla baljor och badkaret på gammalt vatten och begjöt hallonhäcken och annat. Utekärlen rengjordes så den nya nederbörden hamnar i fräscha uppsamlare. Det tycks bli regn inom kort. På molnen att döma verkar det vara ösregn i Boda Kyrkby.

En sork sprang i skytteltrafik mellan husgrundet och rabatten. Den har en väg i gräset efter all trafik. Jag har full koll på den och ska knipa den när det passar. Jag är så utled på sorkar så jag ids inte äta upp dem. Jag tar dem och låter dom ligga kvar på gräset.

Det börjar så smått skymma och Matte gick in och började minska på strykhögen. Husse var kvar ute och grejade. Plötsligt lät det som kappkörning av racerbåtar på Amungen. Husse och jag stod och lyssnade där vi kunde se ner mot Trollstenen. Men plötsligt kom ljudet närmare och närmare. "Inte kan man väl köra racerbåtar på daggen" tänkte jag. Men genom träden syntes en fyrhjuling i vild fart. Den röda farkosten tvärstannade. Föraren med sin passagerare körde in på Cykelvägen en bit och vände efter en stund tveksamt, men tog åter fart ut på Bûdvägen och så bar det iväg ner till byn med samma entusiasm som hitfärdens tempo. Vad jäktigt det är att köra fyrhjulingar, det går ju inte att hinna se att det finns en natur i närheten?