Lördag och bilen packades med ombyteskläder, mat, blommor, karotter, formar, mullögor ja allt. Sedan hämtades Gullis Matte upp från Bûd Mases och så gick färden längs Kilburakan mot Boda Kyrkby. Dom skulle fira Mattes mor som fyllt 75 år.  Gullis Matte och min Matte med assistans av respektive hjälptes åt med detta. Hur lätt är det? Födelsedagsbarnet är en härskarinna över alla kök och kan inte hålla sig därifrån? Till slut förbjöds hon tillträde och fick engagera sig i sina gäster. Hon blev alltså portad!

Här hemma blev det inte så långsamt som jag trodde. Det var cyklister från byn som vinglade fram och åter under dagen. Bûd Far med familj kom till sitt hus. Päkkos Far var  hit med en burk med spännande innehåll till Matte.

Under tiden  var det full fart i Boda med alla kalassysslor.

Matte höll på att göra tårtor och Gullis Matte gjorde sallad och potatisgratänger.

Släktingar från Värmland kom först, dom kinesar hos Ann-Lis. Sedan kom Nemos anhöriga. Lassas Mor och Far kom efter en rundresa runt Östbörtjâ. 

    Ann-Lises storasyrra kom. Dom hade irrat runt i Boda tillsammans med Falugänget för dom hade slagit in fel adress på GPS:n. Det heter ju Ingelsgâtu 4 och hur många vet det när man i folkmun säger Prästgåln.

    Det blev kära återseenden och så öppnade sig skyn och himlens droppar föll koncentrerat över gårdstunet.

    Inger från Ytter Tänger hade liksom Knut och Anita ett paraply att fälla upp.

Kyrekoherde Strömlids sonson kom cyklande från Östigålar, och han måste ta skydd på verandan vid Mikaelsgården för att klara sig från att bli genomvåt.

Alla satt och åt och umgicks i en härlig samvaro, som varvades med melodikryss och sång av Nemos Matte.

De blev en gemytlig och nykter tillställning med förrätt, huvudrätt, kaffe och tårta och efter presentöppnande ytterligare kaffe och tårta kompletterat med sex sorters kakor och bullar ur den gröna pussin.

Ett släktfoto måste alltid tas vid sådana här tillfällen.

  Det blev varmt i salen trots korsdrag ett av Ann-Lises barnbarn sa "Je blir så svettug, je måst gå ut!"

  Dagen avlöpte enligt gängse former och gästerna skildes fram på kvällskvisten åt med kramar och klappar med Ann-Lises bevingade ord "Kom tä mâ nôr ni åk fårbi!".

Jag hade faktiskt sovit i fåtöljen nästan hela dagen, jag var lite yrvaken när dom kom hem. För min del har det varit lugnt utan värkande fötter.