I morse åkte Husse och Matte iväg till kyrkogården här i Bingsjö. Husse hade tänkt fått möjlighet att spela in sånger till kören. Men ack vad han bedrog sig. Det kom in ena efter den andra, vissa med vilda småbarn och sedan var det fyra specialister på Bingsjö som synade ranan och den i deras tycke naiva altartavlan. Men de blev ändå så rörda av sammanhanget att de sjöng Hosianna! En av dem återgav ett poem som de övriga tre åtnjöt med maximal stolthet. Matte råkade komma in med råttgift och en behållare till giftet, när de fick se henne läste de även dikten för henne. De ville väl ge henne en välsignelse innan hon placerade ut råttgiftet. Husse åkte under tiden till affären för att tanka, men någon hade på sitt eget humoristiska sätt kladdat in något i utrymmet för kontokortet, varför det inte gick att utföra det som tänktes. En reparatör från Q-STAR skulle gladeligen komma för att göra en längre utflykt till denna vackra trakt.

Husse och Matte begav sig sedan till Boda Kyrkby. Husse skulle försöka få en chans att spela in sånger där i stället och sedan var det andakt på Backåkern. Matte åkte upp till kyrkan för att fixa några saker. Husse har sitt fönster vättande mot räddningstjänsten i Boda Kyrkby.  Plötsligt vid 13-tiden kom brandmän från alla håll. Gifvanes Anders cyklande, övriga med bilar i full fart. Sedan slängde de sig ur bilen mer eller mindre i farten och på med skyddskläder och hjälmar och iväg med blåljus och siréner ljudande på bodadialekt.

En av bilarna körde åt fel håll, men vände på en femöring och gasade på ännu mera till Bysjökurvan i Kärvsåsen, där en av våra bussar kört i diket. Det var visst 12 stycken i bussen varav 4 hade fått lindriga skador. Bussen låg nog närmare Röjås Elsas hus än Bysjön.

På Backåkern var det fullare fart än vanligt. Husse fick sina fans omkring sig då han spelade. Daniels Gunnar, Birgit, Back Ulla och Maj. Den senare kom som alltid med en spännande lapp, där hon med sin vackra handstil präntat ner en massa önskelåtar. "Fädernas Kyrka", "En gammal Amazon", "Röda stugor", "O sole mio" plus 25 stycken ytterligare.

Kören i Boda hade bestämt att åka till Dalhalla för att lyssna på skönsång senare på kvällen. Det var en sångare som erövrat världen genom en talangjakt i utlandet. Han hette Pål Pott. Först så var det kvällsmat i restaurangen och sedan konserten.

                Det kan bli lite gråkallt att sitta länge och lyssna. Det var tack och lov inget regnande. Matte hade packat i varsin filt som de lindade in sig i.

    Vid 22-tiden var det slut och de åkte hem till mig. De tog genvägen via Östbörtjâ och Västanå. Jag var ute och smög under kvällen. Nere i Bûdgården och i Päkkosgården hade dom dragit ner rullgardinerna för kvällen. Även hos oss om en stund. Matte var jättetrött hon somnade direkt. Husse var tvungen att borsta min päls först, han skulle nog behöva borsta sin också, men han börjar få så glest, han växer igenom på något sätt.

Ännu en lång arbetsdag börjar för de mina. De åkte iväg tidigt till Boda Kyrka. Fiskefestens härjningar i byn lämnar sina spår efter sig. Detta år var det inte bara ölburkar som låg strödda längs vägarna utan någon eller några starka personer hade förgripit sig på oskyldiga postlådor nere i byn. Det ska bli spännande och se om vederbörande är lika starka när det gäller att återställa förödelsen. Två snälla Bingsjöbor sopade glassplitter och annan kvarlåtenskap ända från Päkkos smedjan fram till affären.

Trio LiGoLi skulle sjunga och spela i både Boda och Bingsjö kyrkor. De har medverkat varje år sedan 2004. Det blir bara mer och mer folk i Bingsjö som kommer och lyssnar. Men så är Ulrika ett barn av Finnmarken. Här är dom i Boda kyrka och spelar.

    Mattes mor skulle följa med till Bingsjö kyrka och lyssna, där träffade hon en gammal bekant från Över Tänger.

  På kyrkogården var det grönt och vackert. Sädesärlan och årets första kull av ladusvalor flög lågt över marken för att fånga insekter. Hemma hos mig är svalorna nästan onödigt närgångna. De dyker ner över mig så jag blir lite irriterad. En vacker dag kommer jag att kroka ner någon av dom.  Humlor och steklar är väldigt idoga på att hjälpa till med växternas fortplantning.

  Hederskyrkvärden kom som vanligt glad i hågen men idag hade han en röst som påminde om forne programledaren i radioprogrammet "Smoke Rings".

    En av dom yngre medlemmarna i Sikessläkten var också där och lyssnade.

  Det strömmade in folk i kyrkan och det var många från Dalstuga.

  Applåderna bara vällde fram efter varje nummer och det bjöds även på ett extranummer och naturligtvis var det en visa av Evert Taube , "Fragancia".

Efter att Husse och Matte plockat upp i kyrkan och återställt ett och annat for trion till Dalstuga för att smaka på fader Claes-Görans grillkött. Mattes mor åkte med till Budmases och Husse och Matte kom hem till mig. I Bûdgården var det liv och rörelse. Bosse hade redan hunnit få igång klipparen. Det var tur, för en häftig och vattrik skur kom nästan på en gång.

I två hela dagar har både Husse och Matte varit hemma! Kan ni tänka er? Jag trodde att de var uppköpta av sitt jobb och aldrig skulle vara hemma mer. Matte har förklarat för mig, att ibland blir det så här rörigt. Man måste hjälpa varandra på en arbetsplats så att alla får semester när det är mitt i sommaren. Jag har då aldrig sett henne hemma mitt i sommaren, så det gäller nog inte riktigt alla. Hur som helst, var de som sagt båda två hemma två hela dagar. Några sms och telefonsamtal som gällde jobbet var det ju förståss men de åkte inte iväg på något uppdrag. De hann till och med att sköta om min päls lite extra, flera gånger hann jag få stopp på dom innanför ytterdörren där kardan ligger på hatthyllan.

Första hemmadagen var det finväder så Matte drog ut i trädgården för att ansa och skörda. Överblommade lupiner...klipp klipp och så låg de i skottkärran. Jordgubbar och smultron i en skål. Rabarber i en annan bunke och så höll det på i stort sett hela dagen. När kvällen lägrade sig över gården var det riktigt uppstädat och fint. Notstället hade kommit fram bakom allt som blommat över för denna gången.

Husse som hade koll på väderleksrapporten varnade för kraftigt regn under fredagen. Jag gjorde mig beredd för en ordentlig jaktnatt och planerade att tillbringa regniga fredagen på altanen. Matte startade dagen med att rengöra badkar och vattentunnor vid "dröprännor" så att det skulle kunna samlas upp friskt regnvatten under dagen. Hon kom ju på idén att flytta den största tunnan till det största flödet vid stora taket på baksidan av huset, sedan en mindre tunna på dennas tidigare plats. Hm, en större tunna vid altanen och den gick inte under stupröret förrän Husse med bågfilen kapat röret. Gissa hur det lät inne på altanen. Jag som hade planerat en vilodag.

Matte hon är ju lite konstig tycker jag. Hon ska placera krukor och prylar i trädgården som passar ihop i färg! Va! Det kallas visst att använda sitt estetiska sinne! ÅÅhh! så märkvärdigt det kan låta.

I alla fall så var den stora vattentunnan på baksidan blå och då tog hon alla andra blå krukor, en blå hängmatta, två blå/vit randiga solstolar och arrangerade ihop alltihop i en liten blå myshörna på baksidan av huset. Innan hon flyttat och "möblat" och fått till det, så var det spöregn. Vilket vansinne, jag kan inte ens visa hur det blev. Jag får återkomma när vädret har blivit bättre och så är det så att hörnan visst saknar ett bord enligt en säker informationskälla.

Idag lördag var det förrättningarnas dag. Begravning, dop, vigsel. 

Klockan tio var det starttid för begravnnig. En mindre skara föjde en släkting till den sista vilan. Några av släktingarna bidrog med musik bl.a spelades den vackra "Kyrklåten" berättade Matte. Hon tycker så mycket om den. När allt var avslutat på den sorgliga avdelningen gjordes ett lunchavbrott innan den glädjande delen inleddes med barndop.

Gossebarnet Frääs Arvid blev upptagen i kyrkans gemenskap och storasyster hjälpte till att hälla upp dopvattnet.

Släkten iklädda bracktoppor med tillbehör följde med stort intresse händelsen.

Vigsel, en hemlig sådan. Jo då, jag vet att det varit ett tissel och tassel kring detta. En kväll på försommaren var det fyra manliga fötter här och fyra kvinnliga det vet jag säkert. Husse spelade på pianot och de som ägde fötterna diskuterade vad som föll dom i smaken och inte. Idag har jag bara sett fyra fötter och jag tror ganska säkert att det är de kvinnliga.

Jag undrarar om männen backat ur eller hur det nu gått till. Kanske dom tröttnat under resans gång och kvinnorna fick hålla tillgodo med varandra. Jag uppfattade att kvinnorna stod varandra väldigt nära då de satt i våran storstuga. Jag får återkomma i ärendet när jag hört hur snacket går på byn. Jag ska ju inte fara med falska uppgifter om en så viktig händelse i deras liv.

Just idag fanns det inte så mycket folk på byn. Det är visst Fiskefest och Vildmarkspub. Jag hoppar över denna tillställning då jag är av den sortens katt att jag absolut inte gillar fisk.  

Söndag morgon. Trötta människor försöker komma ur sängarna efter gårdagens långa resa till Idre fram och åter. Idag hänger det i luften, skall det regna eller inte. Knotten har redan börjat jaga nakna skinnbitar. Husse och Matte ska till Boda och jobba bägge två. Matte som kyrkvaktare och Husse skall misshandla pianot. Idag firas gudstjänsten i prästgården. Tanken var att den skulle tillbringas ute på prästgårdstomten under ekars djupa grönska, men vädret var alldeles för nyckfullt. Det är så jobbigt att släpa ut ett tungt piano nedför landgångar, för att inte tala om återfärden.  Gullan och Ann-Lis kom i tid och ordnade med kyrkkaffe. Efter allt detta åt Matte och Husse lunch varefter Matte städade av lokalerna, som skall hyras ut nästa vecka. Det skall bli gravöl till kommande helg.

Nu var det raka spåret till Bingsjö kyrka för att jobba där. Två blonda tjejer Adeströmmare hade redan kommit och satt med kaffetermosen i högsta hugg. De skulle bli en musikgudstjänst med en av Finnmarkes släkten som ansvariga. "Sikes" eller som dom fyndigt säger "mu-SIKES", eftersom dom glatt och utan tillgjordhet sjunger och spelar. De skulle samlas för övning kl. 14.30 och det hela skulle börja 16.00

  Barnen som står längst fram kallades för "Sikstimmet" och dom sjöng verkligen ut i sångerna. Det var inga som hade munnarna som ett streck eller att dom tittade ner i kormattan, som ofta vuxna gör, utan det var öppna munnar så sången lämnade stämbanden. Sikes Kerstin ledde alla med säker och kreativ hand. Husse satt vid pianot och klöste runt bland elfenbenen. Under övningen kom det en störtskur men då det var dags att börja sken solen väldigt hett. Folk kom tidigare än vanligt. Parkeringen vid kyrkan blev full ganska fort, sedan togs Bystugans och Affärens parkeringar tillfälligt i beslag. Kyrkan blev i det närmaste fullsatt. Många Finnmarksbor kom liksom tidigare ortsbor såsom syster Maj-Britt, Evy, Ann-Lis, Göte m.fl Det var hett ute, hett inne och trångt. All värme går upp till läktaren för att stanna. Dom som satt där skulle nog behöva isbitar i armhålorna.

Matte skulle försöka ställa in ljudet på de medverkande. Detta är omöjligt när en så stor skara glada människor träffas. Ingen kan en kort stund vara tyst eller låta instrumenten vara i fred. Det är ju lättare när det sitter fyra stycken med hängande huvuden än 183 som inte setts på länge. Det är svårt att vara ensam ansvarig för så mycket folk.

Felicia, Hans och Robin spelade och sjöng två härliga låtar.

  Egon och Birgitta spelade den vackra "Klövsjö Brudmarsch"-

  Egons barnbarn, Maja, sjöng jättefint en sång av Bach och Sikes Kerstin med sin mor Ruth sjöng understämmorna.

  Sigvard, församlingens hederskyrkvärd, tyckte det var hemskt hett att gå i svart kostym. Men han ångade på med psalmböcker till folk, vare sig de ville ha någon eller ej. Kyrkoherden var mäkta imponerad över denna musikaliska entusiasm som en släkt besitter och hur de kan sprida denna glädje bland medmänniskorna. Egon, Kerstin och Husse spelade som avslutning Knutes Jonases "Dalstuguvägen" och kören trallade, församlingen applåderade i hyfsad takt.

Husse och Matte plockade upp efter gudstjänsten och ställde åter psalmböcker, stolar, bänkar och annat smått och gott på ordinarie plats. "Sikarna" åkte till Sågen i Dalstuga där de hade ett eget samkväm. Dom som inte åkte hem och fikade gick upp på läktaren till Hall Ewa och fick smaka hennes mustiga ananaskaka. Det gjorde en och annan och fick samtidigt njuta av värmen däruppe.

Husse och Matte var bjudna till Sågen och fick vara med när de firade Sikes Ruths kommande 70 års dag. Hon fyller inte förrän längre fram, men passade på att bjuda nu när så många fanns i närheten. Hon är knepig den där Ruth.

Hennes man, Gangsingen, står här och hälsar välkommen och gör en liten reflexion över Dalstuga by, medan hans Ruth småler.

Enorma smörgåstårtor bars fram ur gömmorna i Sågen och de närmare 90 släktmedlemmarna högg in, åt och smaskade gott. Det skrattades, pratades, berättades gamla minnen och man njöt av att få vara tillsammans. Alla var mer eller mindre hungriga efter den framförda musikgudstjänsten och övningen dessförinnan.

"Sik-Stimmet" sjöng en nyskriven sång till sin älskade Ruth.

  Andäktigt lyssnade de övriga.

      En Countrylåt bjöd trion här nedan på.

  Kerstin hade också skrivit en sång om Sikes Jennys liv. Sången berörde väldigt många igenkännande till tårar.

    Plötsligt ropade Egon: "Vi måste ut och ta ett kusinkort vid rögål´n, för Uno har bråttom hem!" Då linkade alla ut i sakta mak en del med värkande ben andra hade problem med yrsel eller krämpor som vi alla andra får om vi lugnar oss lite.

    Flera andra kom ut och tog egna bilder eller bara betraktade dessa glada människor.

    Knotten är besvärlig, det klias hela tiden. De barnbenta gick på huk och bara kliade. Nu avtog denna trevliga fest och folk tackade för sig och åkte hem till sitt. Matte och Husse likaså. Det var skönt att dom kom, för jag hade blivit hungrig. Men inte på smörgåstårta utan på min egen diet.

Jag tackar å Mattes och Husses vägnar till Dig Ruth att dom fick vara med och tjänstgöra och sedan bli medbjudna på Din födelsedagsfest. De mina kan vara lite disträ och glömska ibland, därför lägger jag mig i, så jag slipper skämmas!

Hälsningar "Bûdkatta".

Nu tror jag att mina två därinne i dubbelsängen håller på att bli konstiga. Idag lördag ringer väckaruret kl. 04.30?? Jag har ju precis hunnit hem och tänkte mig morgontimmarna som lugna. Det visade sig att de skulle åka upp till Idre fjällkyrka på barndop till kl. 11.00 Därför blev det denna tidiga uppstigning. Husses barnbarn Malte, skulle döpas där uppe av prästen Busk Jan.

Resan härifrån gick väldigt bra, det var lite trafik och vägen fin. De hade med sig te och osttuttul  för att ta en liten fikapaus längs vägen.

Där uppe vid fjällkyrkan blåste det snålt och det var mulet, inte alls så varmt och skönt som hemma hos mig. Husse och Matte klädde om till finare kläder bakom några buskar vid en av de nu snöfria slalombackarna. Det dröjde inte länge förrän Husses ena dotter kom med dopbarnets storebror Melker.

    Korfönstret i det lilla timrade kapellet vätte ut mod anläggningen Idre Fjäll. Melker blev glad att se Morfarsgubben igen och tvärtom.

  Strax kom Malte med sin pappa, eller rättare sagt pappan bar på Malte. Prästen Busk Jan kom och gick igenom tågordningen.

    Husse skulle spela och han satt och provade elpianot. Därefter ringde prästen i kyrkklockan och akten kunde börja.

    Som avslutning spelades på fiol "Sommarvals" som en av Maltes mostrar har komponerat.

  Prästen var jättemysig och lät alla barn som var i kapellet sjunga "Imse vimse spindel" i vanlig tappning och därefter en i rockversion. Det gällde för Husse att hänga med på tangenterna med sina oklippta naglar.

Så var det dags att bege sig ner till själva Idre samhälle och till sockenstugan för att ha en samling med gott tilltugg. På resan ner gick det en vägren på en vägren.

  En annan av Maltes mostrar är snitsig på tårtbak så hon hade gjort två härliga pojktårtor.

  Storebror Melker ville ut och visa Morfar trakten. De tog en guidad tur ner till kyrkviken och där kastade Melker ut en sten i vattnet och han ville att Morfar skulle fota plasket.

    Maltes Farfar bor alldeles vid Österdalsälvens inlopp och det var en skön plats att få tillbringa sin vistelse på. Han bor i ett gammalt pensionat, som han nu rustar för att kunna hysa nattgäster igen.

Nu var denna högtidliga stund för Malte och alla övriga nära och kära slut. Husse och Matte begav sig hemåt . Nu hade det blivit full fart på trafiken. De stannade dock till vid rastplatsen vid Spjutmosjön för att fika de kvarvarande ostmackorna. Det var så hett där så att smöret rann som spillolja.

Hemma här var det lite sorgligt i min ensamhet. Jag hade fått dödsbud från Affes Matte, som talade om att min kompis hade lämnat det jordiska. Han hade nog fått någon tumörliknande svulst som inte ville läka. Affe ville inte tala om det så noga utan bara ändrade samtalsämne när jag förde det på tal. Hur som helst så går vi åt samma håll allihopa i den ordning som någon annan bestämmer. Det är lite sorgligt för vi hade så mycket gemensamt, jakt bl.a Jag tänker mycket på Affes Matte som mist sitt kära "barn". Därför var jag extra glad när de mina kom hem och var hos mig under kvällen.

Som jag nämnde i går så tar jag en vilodag på altanen efter nattens musbevakning. Husse och Matte har också sin söndag idag. Allt gick liksom på halvfart. Det gör det för dom flesta som har något med Bingsjöstämman att göra, så här ett par dagar efter. I Bingsjö tittar Hugo ut över sin tomma linda mot kyrkogården. Vad ska jag titta på nu? Alla fina hundtjejer som spred retliga dofter vid husvagnarna är totalt borta. Mina köttsliga lustar får ligga i malpåse igen.

  "I förrgår var det minsann inte så ödsligt på min linda mellan mig och kyrkan" säger Hugo i förbifarten och kastar en blick i den riktningen.

Hugo sa också "när jag får långsamt brukar jag räkna husets takpannor, dom är så unika och jag bara njuter av dom och blir stolt över att de är mina"!

Husse och Matte åkte till affären och handlade. Mycket folk runt hyllorna. Affärsturerna med Jones Peter vid ratten hade skjutsat Finnbackabor, Dalstugabor och Gulli till affären för att handla till helgen. Hederskyrkvärden från Finnbacka med sitt syskonbarn körde hårt med kundvagnen.

Vecka 27 är Dalstuga Café öppet i Appells lillstuga. Matte hade hört att det var så trevligt där och många hade stannat till och druckit kaffe med hembakat bröd. Därför beslutade de att åka dit på hemvägen och ta en eftermiddagstår. En gammal cykel var uppställd vid infarten.

  Det var hemtrevligt med trädgårdsmöbler placerade här och var på tomten, precis som hämtat ur en Astrid Lindgren-bok.

    Dalstuga-kaka, en utsökt god skapelse gick att köpa, jordgubbspaj, kladdkaka, sockerkaka med vaniljkräm plus mycket annat. Husse, som älskar kaffebröd kom i ett dilemma, men provade på Dalstuga-kakan och kakan med vailjkräm. Det var inget han ångrade. Matte höll sig till kladdkakan. Matte som älskar allt i pensée-väg fick se de vackra kaffekopparna, vilket konstverk att få dricka ur!

  För att inte tala om de gjutna rabarberbladen och urnorna. Pampiga alster att ha i sin trädgård.

  Det fanns även en kärleksgömma att ty sig till om man ville sitta i skymundan med sin förtrogna och fika. En gammal jordkällare från förr hade fixats till.

 Husse och Matte satte sig i varsin korgstol på altanen till en annan av stugorna på tomten. 

Margareta i Lutherkroken kom till bystugan för att träna boule, när Husse och Matte hämtade bilen för att åka hem.

De stannade sedan till vid Hanssons stuga för att heja på Putte och Lotta, som njöt av sin nya fritidstillvaro och stortrivdes med livet. Plötsligt så hördes en gäll signal utifrån. Nu kommer nog Bonden mitt i byn, tänkte Husse. Men det var fel, det var Lottas barn med respektive och hundar som kom för att hälsa på i stugan. 

De mina åkte hem, mitt i Bûdbacken fick de backa för en mörk och välpolerad bil som kom mötande. Det var Kjell Person med sin kvinna från Bollnäs. Men vilka är det? Inte vet jag.     

Det är som natt och dag! Lika mycket musik och glädje med folk i rörelse som det var igår lika tyst är det idag. Det fanns någon ensam spelman som sög ut det sista ur de traditionella låtarna innan fiollådan skulle förslutas.

Höglunds lindan var väldigt gles, några ensaka övernattningsattiraljer fanns kvar.

    De stora danstälten packades ner och tystnaden börjar åter lägra sig över bygden. "Ragn Kjells" körde för fullt och samlade in sopkärlen tills de skall fram nästa år. Matte och Husse höll på och återställa i kyrkan efter konserterna. Damsugning och plocka tillbaka det som flyttats. En fransktalande man i svart kavaj och plommonstop tog koret i besittning och spelade Bingsjöpolskor som en inföding. Han envisades kvar trots att Matte var tvungen att städa. Denna plats på jorden verkade vara en lustgård för honom, han hade väldigt svårt att åka vidare till sitt eget viste.

Husse krattade grusgångarna, ett meningslöst jobb, men det är välkomnande för alla som går till sina gravar. På eftermiddagen kom det en hel del sång- och musiklystna människor i olika åldrar. Från spädbarn till 80+. Det var några ur Sikes-släkten, som skulle sätta ihop söndagens program och öva låtarna.

Kerstin höll i taktpinnen, Egon, Husse, Birgitta, Hans och Robin spelade. Alla andra sjöng av hjärtans lust och med en stor glädje som denna släkt presterar.

  Det märktes att Hans och Robin kommer från Rockens Mecka i Rönndaln. Härliga Rocka-Billy-toner strömmade fram ur mun och instrument.

  När en stunds eftersnack ändats skildes alla åt för att träffas igen på söndag och framföra programmet.

Husse och Matte åkte hem till mig (men jag var inte hemma!). Jag var och kollade hos Päkkos efter möss.  En grön bil kom dit när jag satt där på en sten. Det var nog en av Päkkos Fars söner med viv.

I natt när jag var ute och jobbade, ungefär vid två eller halvtre tiden, satte det igång att regna utan dess like. Ett skönt sommarregn. Husse kom ut och irrade ner till vattentunnan som står vid tvättstugan. Jag var rädd att han skulle hamna i elstängslet när han blundig och yr vinglade fram. Matte hade lagt ett lock på tunnan så att inte småfåglarna skulle skvätta ner i vattnet. Husse kom väl på mitt i sin törnrosasömn att locket måste bort när det äntligen kom en skön skur. Matte sa att det var 5 mm.

Jag gick inte hem förrän vid sjutiden. Jag kommer att ta en sovdag efter denna natt.

Klockan ringde 05.45 Bråttom, bråttom! Idag är det den stora Bingsjöstämmodagen. Matte måste ner tidigt och Husse skall vara i Rättvik senast kl. 9.00 på personalsamling och utstakning av spelningar två veckor framåt. I Bingsjö var det inte vid denna tid så mycket folk i rörelse, det låg en kuf och sov vid dikeskanten mellan Järna och Höglunds. "Ragn-Kjells" var i gång som vanligt med att serva besökarna med tomma soptunnor.

Goda vänner från Rättvik var på väg för att uppleva Bingsjöstämman från morgon till kväll. Berit hjälpte Matte med att kratta grusgångarna och hennes man John gav direktiv om trafikreglerna.

Husse mötte ovanligt många bilar på Rättviksvägen. Vädret var gynnsamt och välkomnande för alla åhörare. Det var många som hade med sig sina pic-nic-möbler och slog sig ned och njöt av omgivningarna och det kulturella ljuden.

Husse var och jobbade på eftermiddagen i Boda Kyrkby och åkte inte till Bingsjö förrän vid 16.30-tiden Under tiden hade Matte ett fasansfullt sjå med dessa konserter och övningar som var i kyrkan. Artisterna ville vara själva i kyrkan då de repeterade, så Matte placerade en tydlig skylt utanför kyrkporten med texten "Kyrkan stängd p.g.a. övning! Respektera musikerna!" Matte kan inte förstå att svenska folket är så dåliga på att läsa. Värst är detta problem för äldre kvinnor, dom går bara förbi skylten med orden "jag ska bara titta lite!" Matte brukar klara de fem första damerna, men när den sjätte kommer och inte kan läsa tar tålamodet slut.

Ett gäng från Täby Spelmansgille  

var först på "scen". Det var en lång kö in i kyrkan precis som till vilken högmässa som helst.

Det var till och med en åhörare som inte löst biljett. Den satt och njöt i skuggan.

Husse kom körande till Bingsjö och vid Katthelvete stod parkeringsvakten och motade in bilarna i fållan, men han såg inte Husse för han stod och hängde genom en bilruta och pratade. När Husse kom fram till kyrkan brukar han bli stoppad av en annan vakt, som inte tillåter parkering annat än för handikappade. Det spelar ingen roll att det är Husses arbetsplats. Men Husse lurade vakten genom att köra in i genom det andra grindhålet. Sedan kom det en läcker kvinna täckt med en grann folkdräkt körande  och vädjade till vakterna att hon måste stå bland de handikappade eftersom hon hade så svårt att gå. Men när bilen var parkerad trippade hon på lätta steg in i marknadsgycklet.

Det finns många olika modeller av en cabriolet. Uppe på lindan bakom Päkkos stod en typ, med ett fiffigt rattlås och en bra parkeringsbroms.

Vid kyrkan en modell något yngre troligen.

Matte hann knappt gå på toaletten. Husse gick och köpte mat och fika, men att ordna toalettbestyren kunde han ju inte. Björn Ståbi med vänner hade andra konserten och Gässbikôllor hade finalen. Det var fullt hela tiden. Det var t.o.m gamla bekanta till Husse från förr i världen där och lyssnade, Stina från Uppland och Ulla-Britt med make.

Bl.a utanför bystugan kunde man köpa varmkorv och annat ätbart.

Det är många som går på kyrkogården och tittar. Sedan finns det småbarn som kastar sten i dammen vid minneslunden fastän föräldrar och andra närstående finns intill. Matte var tvungen att påpeka detta lite fint. Stackars barn som inte får veta hur det är. Sedan är det många stämmobesökare som letar efter bra ställe att urinera på. Det är lätt att se på beteendet när dom går och kikar lite skyggt. Därefter bär det av ner bland alarna vid diket eller så går man in bakom Mattes arbetsbod och pinkar på väggen. Det stinker i alla fall väldigt där. Det finns hur många toaletter som helst på stämmo-området men dit går tydligen inte alla.

Tänk så många olika typer av människor det finns som besöker denna stämma och även andra stämmor.

Flera bekanta var där bl.a från Ingels, Nedre Gärdsjö, Lenåsen och Övre Gärdsjö.

       Från Päkkos är det en härlig utsikt ner över backen, som är full av folk.

  Det spelas på det ena och det andra.

Brännvin det är gôtt det! Eller bärs! Inte för en katt! Kanske kattens levene skulle rekomenderas för mänskligheten.

               Farbror polisen stod också och småpratade med ett par vetgiriga barn, som ville veta vad alla prylarna använd till som sitter fast på uniformen.

  En blivande cirkusartist tränade för fullt utanför Danles.

  Husse och Matte gick en runda och lyssnade på musiken och tittade på människor. 

När den sista konserten ändats och Matte kunde låsa kyrkan blev det äntligen hennes tid att få göra något utan tvång. Uppe i Päkkos Sveas köksfönster köpte Husse och Matte varsin varmkorv av Ellika Frisell. Sedan gick de och hejade på alla bekanta som gjorde samma sak. På kyrkogården spanade två ynglingar från Boda och en från Dalstuga efter Bingsjötjejerna och deras kompisar. Killarna var så till sig så de cyklade på bakhjulen hela tiden och ruskade på lyktstolparna. Jag undrar om Husse gjorde så i högstadieåldern?

Nu började knotten komma på allvar och Husse och Matte beslutade sig för att åka hem. Jag tog emot dom och var väldigt lycklig med sällskap igen efter en så lång och ensam dag.