Idag är det den ljusaste dagen på året, eller solen är uppe längst, hörde jag någon berätta. Och så har Husse namnsdag liksom min kompis i Kärvsåsen.

Tvärtom är det den 21 december, då är det den mörkaste dagen på året men jag hoppas att det får vara så här ljust om nätterna ett bra tag till, för jag är ute i stort sett hela nätterna och så sover jag på dagarna. En sedvänja jag besitter år från år.

I går morse höll jag på att ramla omkull, det skulle ju inte bli så värst högt fall i och med min närhet till marken. Men jag trodde jag såg i syne. Kl. 07.00, när jag var på väg hem efter nattens vakjakt, hörde jag en bil komma upp för backen. Det var den mest speciella husvagn jag någonsin skådat. En ensam förare satt helt tufft med armbågen utanför rutan och rattade med en hand hela detta ekipage. En jeep med ett släp som var exploaterat. Den åkte förbi Lassas, vidare förbi Stur Ollôs och den åkte framför farstubron hos Päkkos och stannade en bra bit bortom brunnen.

Detta var en spännande upptäckt efter nattens upplevelser bland sorkar och möss. Päkkos Far gestikulerade yvigt åt föraren, som med pekfingret manövrerade farkosten. Inte ens Bûdgårds Far hörde något när han låg och snarkade helt atonalt i sin stuga.

Idag var det också strålande väder och Bonden mitt i byn kom upp med en knippe gårdsskräppor. Förr så lekte barnen med växtens frön när det blivit torra och bruna. Fröna såg ut som kaffe och det fungerade bra i lekstugornas låtsaskaffeburkar.

Husse och Matte åkte iväg och jobbade. Matte har fullt knog med att göra midsommarfint på kyrkogården och Husse ordnar vikarier och musikprogram inför sommaren.

Till min irritation fick vi en fyrbent krumelur till främmande. Matte tog och promenerade med honom, så att jag inte skulle behöva konfronteras med densamme. En svartraggig skapelse som jag inte kan förlika mig med, men trots det är jag lite nyfikon.

Nere på vägrenen mellan Bûdbacken och Hästkassbåkkan blommar det rikligt med linnéa i år. Hunden ställde sig mitt i prakten och lät sig bli fotograferad. Det är väl höjden att vara så klumpig, men man kan nog inte begära mer av hundar.

Tänk att det växer en ängsklocka som är albino där också, men den hade hunden i alla fall vett att inte trampa ner.

När Matte hade lufsat runt med besten blev den så trött att den skälpte ikull med en duns på köksgolvet. "Det är till att ha dålig kondition!".

   På kvällen åkte Husse fram till Bingsjö och lastade ett bilsläplass med kalkkross, som han köpt av Jones Peter för att lägga i några gropar på vägen och för att ha lite här hemma.

Roos Tommy vinkade glatt från skotaren. Han höll på att fetta in nipplarna på maskinen. Det var säkert hans sätt att göra maskinvidundret Midsommarfin.

Nu hör jag en bil komma? Det är Bud Sonja som kommer till sin stuga. Oj vad hon kutar fram och åter och bär in sin packning. Det är ju trast Midsommar och stugorna börjar bli bebodda. Knotten har tränat på sin välkomstmusik i flera dagar. Jag klarar mig skapligt men Matte är utsatt i år.

Jag blev lite sugen på burkmat nu ikväll och gick in genom kattluckan. Där inne var det svarta arma djuret, jag morrade åt den. Matte gjorde i ordning ett fat med min specialkost och ställde i tvättstugan. Jag kan inte förlika mig med att det ska vara andras djur hos oss och hälsa på. Samtidigt försöker jag visa mig artig utåt. Det är värst att det luktar hund! Det är bättre när det osar katt!

Tänk, idag fick jag ett vykort på posten adresserat bara till mig! Det stod "Svante Katt,  Dalstuga, Enviken". Motivet föreställde en pin-up-kisse. Det var jättetrevligt med en hälsning från den stora vida världen i Huvudstaden. Denna brevskriverska brukar bo i en stuga vid Bonden mitt i byn.  Jag hälsar och tackar till henne på detta vis, och vi ses i augusti.

Nu ska jag försöka lägga mig en stund innan jag ska ut på nattliga spaningar.