Denna torsdag kommer det att hända mycket. Husse gick ner och vattnade djuren och därefter bar det av till kyrkogården för att ordna med några planteringslådor och annat. Grannfrun till Aborr Greta ville under förmiddagen tillsammans med en väninna se Syster Maj-Britts hängande rana i koret. Svedlunds Marianne höll på och donade gravarna och pratade lite med Matte. Så småningom kom de åter hem och åt en sommarlunch på altanen. Matjesill och pärur med gräslök. Usch säger jag, men de sa inte dom. Husse klädde om och begav sig till Hållberget där Boda församling skulle hålla pastoratets första friluftsgudstjänst. Detta har blivit tradition sedan flera år just denna dag. För några år sedan var de hos Hjärp Erik och Elsa men numera på Långsvedsgården strax intill. Eller som gården hette enligt det finska arvet "Pitkäahontalo".

När Husse väl var framme hade det redan kommit folk från Bingsjö, Ovanmyra och Solberga liksom prästen. Husse frågade Långsveds Far vem som hade stugan till salu och det var gården längst bort till vänster.

Nu kom det flera Ovanmyra bor.

Hållberget har fäbodar som tillhör Lenåsen, Västanå, Solberga och Ovanmyra. Ett par från björnrika Dådran kom också.

Det var soligt och skönt utanför stugan och besökarna satt och njöt av omgivningen och fågelsången innan Husse drog igång orgeln som dränkte fåglarnas försök att överrösta.

Prästen, som är en riktig klimat och naturmänniska, predika intressant om vårt arv på jorden, som tyvärr många missbrukar, vilket ger ringar på vattnet även långt bort. Alla satt på helspänd och lyssnade. Sedan erbjöd han dem som ville att ställa frågor, vilket också några gjorde. 

Som brukligt är så dricker alla kyrkkaffe efter fäbodgudstjänsterna och de medhavda korgarna kommer fram ur skuggan.  

Husse åkte därefter till Dalstuga för att vara med om minneshögtiden efter Sixten. Det var rena rama folkvandringen dit och det stod bilar inkörda kors och tvärs bland stenar och klippor.

En av döttrarna och ett barnbarn hälsade alla välkomna och talade om att Sixten nu gravsatts i sin älskade sjö, Amungen, och att de som vill få möjlighet att berätta personliga minnen och upplevelser med honom.

Folket lyssnade andäktigt och var gripna över stundens allvar då ett liv efter en gammal bybo ändats efter alla år i denna plats på jorden.

Kvinnan i Mases hade med sig en domherre som skulle finnas där på gården.

Det var över 100 personer som kom och hela tunet var fullt av folk. Goda smörgåstårtor serverades och gott kaffe med bröd. Sixtens fru, Ulla, tog emot och hälsade på besökarna inne i uterummet där kaffet fanns.

Husse var ombedd att leda några sånger som passade under detta tillfälle, sånger som Sixten gillade.

Sixtens jaktkompis tog situationen med ro och hade sina egna minnen i tankarna efter alla jakter på så väl denna sidan om Amungen som på den andra.

  
Som en minnessten guppar en blomsterkrans på vattnet.

Folket började lämna minnesstunden undan för undan vandrande par om par eller gruppvis efter att ha tackat för sig.

Husse och Matte packade ihop sina prylar och begav sig hemåt dom också. Husse tog med sig en högaffel och räfsa för att kratta upp på vägen nere vid Hästkassbåkkan efter avverkningen. Plötsligt om det en bil körande. Det var Husses ena dotter med familj som kom och hälsade på. De skulle ut och kika efter björnar. Elsa gillar att leka med de gamla sparade leksakerna som finns kvar. En liten kvällsmusikstund passar ju alltid.

Efter lite kvällsfika så åkte de hem igen. Plötsligt ringde telefonen. Det var Elsa som ringde och sa att det är en stor björn på Sturmire. Den krafsar i torven ca 100 m från bilen. De tittade länge på den innan den varsnade och stack iväg västerut. Vilken tur att de fick uppleva detta som byborna här ser dagligen.

Sedan gick Husse ner och vattnade djuren innan det var dags att sammanfatta dagens upplevelser innanför ögonlocken.