Det kom några droppar tidigt i morse, men sedan var det soligt och vårlikt. Eftersom Husse och Matte stack iväg och jobbade med sitt, så var jag hemma och spanade efter livgivande föda samtidigt som jag kände lite kontakt med folket i granngården. Husse skulle ha en övning i kyrkan med Kerstin, som är uppvuxen i skolan i Dalstuga. Sedan var det två musiker till som kompade. Under tiden åkte Matte till Dådran och utrymde sakristian på möbler, eftersom golvet ska slipas. Väl tillbaka till Bingsjö kollade hon att vattnetr inte frusit. Det går en sommarledning från brunnen ut till tappställena på kyrkogården, så nu kan besökarna vattna sina penséer i alla buttar. Häromdagen kom det upp tvenne stadiga karlar från Rättvik och satte ner fyra stabila stenstolpar bredvid minneslunden. På stolparna skall namnen sättas för dom som vill använda sig av askgravplatsen. Intill ligger själva minneslunden där gravsättningar av aska kan ske helt anonymt. 

I kyrkan var det full fart på övningen. Kerstin sjöng sina egna låtar med jazz-stuk. Vikes Kalle spelade bas, Rolf spelade gitarr och Husse försökte hitta rätt bland alla svarta och vita.

Vid 12-tiden slutade övningen och alla skildes åt för sina övriga sysslor. Husse och Matte åkte till Boda Prästgård och slängde i sig lite lunch innan färden fortsatte upp till kyrkan för att tjänstgöra på en begravning. Husse skulle spela och sjunga och Matte skötte vaktmästeriet. Det var marknadsgeneralen Jelk Lennart som begravdes. Tänk att en marknadsgeneral blir begravd på själva marknadslördagen, vilket sammanträffande!Han var bördig från Kärvsåsen men bodde på senare tiden i Nusnäs. Han hade en fabrik där som gjorde biltvättsvampar, som var indränkta med polish. Hans uppfinning. Prästen höll upp en sådan i sitt tal. 

På minnesstunden i Bodamål sjöng Jelk Lennarts gamle barndomsvän tre sånger. Husse kompade på pianot så gott det gick. Det var bara en sång som Husse kunde, dom andra var svårare att spela utan en minsta aning. Sparv Olle sjöng och berättade.

De hade ställt fram foton av den avlidne på ett bord.

Efter denna högtidsstund kom Husse och Matte hem för att få slappa en stund innan kommande dagars id. 

Det regnar och står i. Husse gick förbi fönstret när jag satt och kikade ut. Han skulle väl hämta några korgar med ved.

Igår kväll kom Bûdgårds Far med två kompisar hit till sin gård och ikväll kommer nog folket i lillstugan också. Trevligt med liv och rörelse i stugorna. Trots att det är snöfritt så är det fullt av domherrar här. Även bergfinkar, bofinkar, rödhakar, nötväckor, större hackspett, ekorre, trastar. Husse kan inte sluta att mata dom. Slagugglans dova klang hörs om nätterna liksom lövsångarnas och tranornas läten, som klingar var och en på sitt sätt. 

Idag vid middagstid skulle det komma pianostämmare till kyrkan. Även bystugans piano skulle få sig en stämning.

Husse och Matte skulle skjutsa Affes Matte till Värmland för att kika på en hund. Hon längtar efter en alldeles egen hund att jobba med. Husse och Matte hämtade upp henne i Rättvik och sedan bar det i väg via Falun, Borlänge, Ludvika och Örebro till Degerfors. Så förklarade fruntimret i Husses stolthet, alltså den idag uppgraderade GPS:n. Matte delar inte GPS-kvinnans åsikt om vägval, hon ansåg att de skulle köra via Kopparberg och raka spåret ner till Degerfors. Men envisa Husse litade hellre på GPS-kvinnan, så det blev till Mattes stora triumf en omväg via Örebro. Men hemvägen fick Matte bestämma och GPS-käringen fick vara tyst. Då blev färden en timme kortare dessutom. Teknikens under?!?

Väl framme i krokarna kring Degerfors ledde i alla fall GPS:n direkt till rätt adress. Där gick Annicas presumtiva hund med sin Matte vid vägen och väntade.

Hunden blev jätteförtjust i Annica på en gång. Eller rättare sagt, dom blev förtjusta i varandra.

Den ljusbruna hunden är mamma till den svarta, som till slut blev Annicas egen. På gården fanns också en rottweilerhane vid namn Eik, en riktig tyngdlyftare som gillade att sitta i knä.

På gården fanns också ett gäng minigrisar som lekte kurragömma med varandra och skrek hjärtskärande när de nafsade i varandra.

En dag hade det kommit tre skumma personer dit för att försöka hämta några av minigrisarna. Men den store rottweilern Eik visade sig bakom hörnet och karlarna försvann och fick inte ens en knorr med sig. Lagom åt dom. Jag, som är en traditionell svensk katt, tycker att dom kan äta Melkers Korv i stället.

Annica och hunden hoppade in i bilen och färden hemåt begynnte.Det fälldes glädjetårar under de första kilometrarna. Hundens tidigare Matte sa att den alltid brukar kräkas i bilen. Under resan hemåt var det tre älgar i skogen vid Kopparberg, en vid Ludvika-trakten och två vid Sörskog. Annicas hund låg snällt hela vägen, förutom vid rastningspausen då den uträttade både tunga och lätta behov. Och den kräktes inte en enda gång. När den kom hem till Affe, så var Affe inte speciellt intresserad, men det gick över under natten och alla sov skönt. Alla tre i sitt hem.

Min Husse och Matte kom hem och eldade och jag fick härlig mat innan mitt kvällsjaktpass skulle börja.

I dag är det 1:a maj och Husse jobbar som vanligt eftersom denna dag infaller på en söndag i år. Han åkte iväg ganska tidigt till Boda Kyrka. Denna dag är inte på något sätt en kyrksöndag. Det är en dag med röd  fanborg, hornmusik, Internationalen, "Upp till kamp emot kvalen, sista dansen är här", demonstration, politiska tal. Det låter så våldsamt i mina små kattöron allt detta. Jag skulle vilja sjunga "upp till kamp emot sorken".  Jag vill ju sjunga sånger som berör mej. Så är det i kyrkan också, besökarna vill sjunga sånger som berör och som de blir glada till mods av. "Han har öppnat pärleporten" ibland skulle jag vilja sjunga "Kan nå´n öppna kylskåpsdörren för att jag ska komma in?" det berör mej, för därinne står kattmatsburken.

Som Husse befruktade blev det inte någon trängsel i kyrkan på denna dag. Folk förknippar inte dagen med gudstjänst, man jobbar på tomten och grejar med vårsysslor. Husse spelade som avslutning ett medley på alla kända vårsånger. Det var omtyckt musik, de som var i kyrkan blev glada till mods och då tycker Husse att det blev rätt. Jag gillar den engelska skolsången "Three blind mice".

Under tiden Husse var i Boda kyrka höll Matte på att förbereda hemma. Hon städade och gjorde tårtor. Dukade långbord i stora rummet. Det verkade vara kalas på gång? Hon gjorde också lunchen klar till Husse kommit hem.

Fram emot kvällningen kom ena bilen efter den andra upp på gården. En av bilarna var så låg i konstruktionen att den skrapade i knixen vid infarten. En gummibussning lossnade, det kan man kalla strykare.

Det blev fullt runt bordet och kaffepannan cirkulerade liksom bullfat och tårtor.

Det liknade ett sammanträde av årsmöteskaraktär. Jag kunde lista ut det när dagordningen deklamerades högtidligen av ordföranden.

Alla satt som förstenade och lyssnade på hans tunga och pondusinsvepta haranger. "Kan dagordningen godkännas?" sa han med en tung röst. Alla svarade ett "ja" som lät som en inövad kör inte som bruden eller brudgummen vid altaret, där blir det ett viskande "ja". Sammanträdet avlöpte enligt gängse mönster och ibland var det skratt och ibland resonemang.

Det var två par i detta gäng som fyllde jämt och det överlämnades presenter, hurrades och sjöngs. Det lät som Donkosackerna skulle vara i Bûdär. Mäktigt!

Efter några timmar lämnade en bil i tagen vår lilla plats på jorden. Nu var det tyst. Husse och Matte plockade iordning och diskade.