När Husse och Matte bär ut klädbyten på galgar till bilen tidigt på morgonen, misstänker jag att det blir heldag ensam hemma och för dom heldag i jobbet, vilket det också visade sig bli. Matte vikarierar för Sanni i Boda kyrka och det var bråttom dit att skotta trapporna från all snö som kom (2 dm). Hillrings från Rättvik var där och körde vägarna med traktorn. "Det ser alltid inbjudande och välkomnande ut när kyrktrapporna är rena från snö" sa Hillrings. Det skulle bli både vigsel och begravning så det måste göras snabbt och bli klart i tid. Innan Matte och Husse kom till kyrkan skottade de först av trapporna vid prästgården, eftersom Hampus Lena skulle ha ett litet kalas där på eftermiddagen. Vid kyrktrappan började nu solen komma och under dagen så kommer den säkert att tära på snön, men det går inte att vända på det.

Kl. 11.00 skulle det vara en engelskspråkig vigsel. När Husse och Matte hade jobbat klart ute, var det dags att byta om och fräscha upp sig, samt fika lite snabbt. Det dröjde inte så länge förrän folk från Mansgården i Ovanmyra började anlända och med sig hade de gäster från England. Matte fick verkligen prata på med sin skolengelska, Husse skulle bara spela på engelska.

Hon fick även hjälpa en Engelsk gentleman med att sätta fast en ros i rockslaget. Så småningom efter en akademisk kvart kom bruden med sin far. De fick åka i trilla med Mårshagens säkra händer kring tömmarna. Brudens far skulle leda fram bruden till sin blivande make allt enligt engelsk sed. Men det var ett pyssel med tärnornas klänningar som inte ville sitt kvar ovanför bysten. Husse funderade på att hjälpa till, men tack och lov så var han inte så pinsam denna gång.

     Nu ljöd kyrkans trenne klockor med sin vackra klang över nejden och Husse satte igång musiken med både händer och fötter. Dom hade lejt en egen fotograf som energiskt var med i alla situationer. Husse var rädd att prästen skulle ta fel på honom och brudgummen då han var så intensiv i fotandet. Men de fick varandra som de skulle och det var ett lyckligt par som med trilla och häst åkte till Mansgården för galamiddag.

Efter vigseln åkte den stora industridammsugaren fram för att suga upp all konfetti och risgryn som kastades över de lyckliga tu. Nu skulle alltså kyrkan omdanas till en begravning. Kandelabrar, mullåda, katafalkvagn och annat skulle fram. Nya psalmer skulle upp på tavlorna. Det skulle komma mycket folk till denna begravning av en äkta Bodakôlla som hade ett respektabelt sätt men med en fyndig humor som fick många att skratta.  Det var till och med besökare som inte kunde svenska utan var från Afrika och talade swahili. Prästen som vikarierade denna dag är tolk på detta språk, så det blev en femetta för dessa besökare.

Dom hade dekorerat vid kistan med några av Ros Annas egna krukväxter från sitt hem på Björkallén. Vad fyndigt och vad djupt tänkt! Ros Anna var med i Diakonin i Boda och det kom några medlemmar därifrån också.

Prästen Anders Åkerlund sjöng Födelsedagsvisan från Boda under sitt begravningstal. Ovanligt och vackert. Efter begravningen var det dags för Husse och Matte att städa upp och stänga kyrkan för att ge sig i väg till Bingsjö kyrka, där Husse skulle ha körövning med Bingsjökören. Det övades till Palmsöndagen och sedan skall den nya minneslunden invigas och då skall det också bli sång.

Efter detta var det slut för Husse och Matte med dagens jobb och resan begynte hem till mig. Jag låg på Mattes säng och njöt av värmen från luftpumpen. Men inget går upp mot riktig hetta från vår öppna spis. Husse och Matte åt lite smaskiga rester och smakade på en av vinflaskorna de fick av Kerstin i fredags. Matte gillar rött vin och Husse vitt eller öl. Lite senare på kvällen skulle vännerna i Bûdgården komma upp en sväng och fika. Då fick de också smaka på den ädla drycken. Bûd Far råkade darra på manchetten då han skulle lyfta glaset så det vickade till. Det blir alltid komiskt när gäster gör sådant, för de tycker att det är så förfärligt. Men Matte tröstade honom och fixade till bordet snabbt. Och den trevliga samvaron kunde fortsätta.     

Denna kväll var det total fullmåne. Månen har stor inverkan på folk och natur. Gullis Matte brukar bli farlig då det är fullmåne.

Ugglorna väntades ljuda sin magiska sång under natten, men de verkade inte vara i farten. Pärlugglorna brukar annars höras hos oss.

Jag trodde jag skulle dåna, när jag vaknade. Det började snöa igen. Hur mycket som helst. Det var stora snösvängen med slodan, skyffeln och piasavakvasten. När det var som värst vid 11-tiden kom Nicklas, Lena och Nova upp med Bûdgårdens snöslunga. När de kom in i huset så gick jag ut. Jag har svårt för mindre människor. Under tiden dom var inne och pratade så tog jag en sork av bastantare modell och bar in den under mitt jublande läte. Den lilla flickan gick genast fram och skulle klappa den avsomnade sorken, men flickans morfar lät det icke ske. Husse kom som vanligt fram med sopskyffeln och ut med den avdagatagade varelsen och jag efter. Familjen Bergström åkte hemåt för att göra sig någon lunch och till oss kom det en bil fullastad med Bodafolk. Det var två från Solberga och två från Ovanmyra. Dom hade i det hemska vädret tagit sig ända upp till oss för att hälsa på. Det kan man kalla en bragd. Dom hade också med sig gåvor, som inte passade mig, men däremot Matte och Husse.

Detta fantastsiska matbröd som Jones Lena bakat, var garnerat med två noter. Sedan hade de med sig vin av toppenkvalitet, som förmodligen kommer att  avsmakas till helgen. Matte hade gjort iordning mat, som doftade härligt även för en kattnos. Här sitter dom och äter och jag ligger på en stol mellan Jones Lena och Carl-Olof.

Fram på kvällskvisten när de åkt hem, kom våran skickliga plogare upp och gjorde vägen fin igen. Husse gick ner till Bûdgården och påbörjade eldningen tills Bûd Far och Bûd Mor skulle komma.  Det är skönt att få upp lite värme i det kylslagna huset. Matte for iväg till kyrkan och skottade hela kyrkogården. Det skall bli körövning där i morgonkväll.

Husse försökte få mer och mer varmt i Bûdgårdens salong, men det var trögt denna gång, det verkade som om lådigsklimatet gör det svårare än när det är svinkallt. Matte kom hem och Husse hade även varmt hos oss. Plötslit vid 21-tiden svepte stora strålkastare runt vår gård och Bûd Far svängde upp med sin turturduva vid sidan. Dom kom in och pratade en stund innan de gick ner och packade upp sina väskor. Väderkvinnorna på TV:n har lovat fint väder i morgon, nu har jag ledsnat på att släpa magen i snön!

Husfolket drog iväg till sina jobb idag på morgonen. Jag drog mig kvar inne framför kaminen ett tag. Kände på morgonluftningen att det var många kallgrader. På lillstugan ligger snön med överhäng som en markis.

Utanför Kyrkan i Bingsjö finns en snöhög som mera liknar ett mindre fjäll. Om man står på parkeringen så ser man bara taket på husen bakom. Undrar om det smälter bort innan midsommar.

Matte var trött när hon kom hem idag också, hon har nu parkerat skurborsten och hängt handskarna på tork.

 Hon måste växla sysslor och få vila ryggen lite.

Skillnad är det med mig jag växlar från sängen inne till soffan på altan så ryggen får lite omväxling. Det är helt underbart när vårsolen värmer upp altanen.

Vad skönt att alla är hemma idag fast det är söndag. Vi tog lite sovmorgon. Matte vaknade med värk som höll på att bli ryggskott. Hon skulle försöka ta det lugnt med alla stora upptåg under dagen. Husse fyllde på fågelautomaten och satte igång med att klyva ved. Det hade blivit rena rama isgatan utanför portarna igår när solen låg på. Hoppas bara inte Matte går och halkar där nu när hon är så skör i ryggen.

Någon hade skruvat upp en pingla på carportsväggen. Matte håller på att snickra ett hönshus och den fina pinglan hade också en vacker tupp i mönstret.

Titta får ni se vilken vacker prydnad för Bûder! Jag såg när vederbörande skruvade upp den, men Matte och Husse var borta så dom har ingen aning. Husse gick och spårade som alltid när något skall utredas, men det hade kommit nysnö och förstört hans detektivarbete.

Husse ringde och gratulerade sin bror eftersom det var idag som han egentligen skulla fylla 70 år. Nu hade lugnet lägrat sig över deras hem och möblerna hade kommit på sina ursprungliga platser. Medan Husse höll på att kapa ved kom Bonden mitt i byn åkande på sin skoter. Han kom upp och pratade en stund innan hans resa fortfor ner till byn. Husse och Matte tog kväller vid 18-tiden och gick in.

Jag var in i skoskåpet en sväng medan mitt värdfolk duschade och ömsade kläder.

Jag gillar att smyga in i skåpen och sedan sitta och glutta ut. Sedan gillar jag att krypa under pressenningar och sitta på tidningar och titta. Varje morgon Husse eldar i kaminen lägger han ut en tidning som jag sitter på, då han gör upp eld. Matte tänkte läsa en tidning medan hon gjorde fyr i öppna spisen, då passade jag på att sätta mig på den tidningen. Hon fick helt sonika läsa det bladet som var fritt från katt.

I morgon blir det heldag för båda mina samhörigheter på respektive jobb. Husse kommer att vara i Boda från tidiga morgonen till sena kvällen. Det blir byträff med Silverberg på kvällen, som Hall Ewa och han ansvarar för. Matte ska bl.a skotta snö i Dådran och Bingsjö. Hoppas nu att hennes rygg orkar med detta. Jag får väl lägga mig på hennes svank, när hon lagt sig för kvällen, kattskinn har ju en förunderligt läkande kraft. Jag håller balansen med klorna runt hennes höfter så att jag inte rullar av. Då blir det samtidigt en sådan där moderna spikmatta, som alla har.

Stora kappsäckar fylldes med kläder och annat. De bars ut till bilen på fredagsförmiddagen. Något var dock på tok eftersom Husse dammsög. "Det är så skönt att komma hem när det är städat" sa han. Dom skulle resa bort två dagar och jag skulle få vara hemma själv utan koll. "Synd att man är kastrerad" tänkte jag. Det hade kommit 17 cm nysnö och solen sken vackert mot Bingsjöberget.

Husse och Matte hade semester några dagar för att resa till Nacka och hälsa på det senaste barnbarnet Malte. De skulle också fira Husses ena bror som fyller 70 år. Bilen siktade in sig på Norrtälje men med uppehåll under vägen i Falun och IKEA!! Det blev tydligen diverse inköp på IKEA. "Detta varuhus är ett ställe som man alltid träffar bekanta" sa Husse. Norgrens i Västbjörka var där liksom Westers Erika med familj från Hjortgården. Väl framme i Norrtälje skulle Husse och Matte övernatta hos kusinen Anita för att sedan åka tidigt på morgonen efteråt till Nacka. Här sitter dom och äter frukost hos Anita och Dennis.

Dom har också en katt, så det måste vara en ordentlig familj. Visserligen är katten inte en vanlig bondkatt som jag, men det måste ju även få finnas andra raser i vår Herres hage.

Den ser lite barsk och funderande ut. Hon är flicka och heter Sofie.

På kvällen band Matte ihop blommor som 70-åringen skulle få på lördagen.

I morse åkte de alltså vidare till Nacka från Norrtälje för att hälsa på Husses barnbarn Malte och Melker. Melker känner jag sedan gammalt, men jag har aldrig träffat Malte. Det var väldiga köer på vägen som gick till Älvsjömässan, eftersom det var Trädgårdsmässa där i helgen. "Aldrig är det så mycket bilar då det är högmässa i kyrkan", sa Husse? Väl framme i Nacka gick de upp i huset och knackade på, varefter Melker öppnade och hälsade glatt Välkommen! Dom har också en katt, som lite mera har drag av en bondkatt, men han var rakad, det har inte jag blivit någon gång.

Husse satt i soffan med de båda grabbarna i  knäet. Husse kan aldrig sköta sig framför kameran. Alltid skall man skämmas för honom! Föresten Melker apade efter honom. Det är just detta jag är orolig för, han lär barnbarnen en massa rackartyg.

Malte var en riktig sömntuta.

Melker visade Husse två dansmöss som han hade i en bur. Husses arbetskamrat, Hall Ewa, gillar sådana djur. En av dem hade fastnat med rumpan i luckan, och svansen hade gått av på hälften.

Husse fotograferade sig själv, Melker och Johanna genom en spegel, det ser lite lattjo ut!

Johanna bjöd på härliga bakelser med hallon på vid fikat. Så småningom var Husse och Matte tvungna att ge sig av mot de Norra förorterna för att gratulera 70-åringen som har samma namn som jag. Där var det redan full fart och några gratulanter hade kommit. Dom har också en katt, men tyvärr så har han fått en och annan krämpa på ålderns dag så han har sjukpension och han får visst ut på någon grupplivförsäkring så han kan äta och må bra. Han har olika rätter att välja på.

Jubilarens dotter, Pamela, hade inte Husse sett på drygt 20 år. Hon har tre barn och make som också var med.

Det blev många glada skratt och många besök som kom. Min namnes svåger hade fyra barn med sig som var väldigt glada och lättsamma.

Innan alla skildes åt ville Husse att bröderna skulle bli med på en bild, Matte siktade med kameran så det blev bra.

Våran kusin Anita står under Svantes skyddande vinge och Gerts turturduva Inga sitter på huk.

Nu ställdes kosan åter hemåt till mig. De körde i ett streck till Gävle, där de tankade och sedan körde Matte hem sista biten över Lumsheden. Där vägen var hemsk. Knöliga iskanter och halt, men när de kom till Lamborn blev det enbart vinterväglag och lite mjukare att köra på. Det blev en stor glädje för mig att se dem hemma igen. Jag jamade högljutt hela kvällen. Nu är allt som det ska igen.

Dagarna har gått på sin gilla gång och det har väl inte hänt så mycket. Det värsta är ju all snö som dämpt nôd. Husse och Matte har varit osynliga dagtid med alla sina uppgifter. Jag har varit hemma och skött marktjänsten eller i mitt fall mustjänsten och Husses musiktjänsten. Där fick jag till det! Igårkväll var de ner till Rättvik och lyssnade på föreläsningar. Husse var på Kultushuset och lyssnade på en Värmlänning vid namn Clapsson som berättade om Fridolf Rhudin och hans gelikar inom nöjesvärlden och bondkomiken. Fridolfs änka bodde länge i Rättvik och drev hotellrörelse. En av åhörarna umgicks med henne på den tiden. I onsdags var Husse och Matte i kyrkan i Boda och det var körsång. Vi sjunger in Fastan. Kören sjöng flera kända sånger som "Min stund på jorden", "Stad i ljus", "Time to say Goodbye" och annat smått och gott.

Det är två ekorrar här vid fågelautomaten som tjattrar på, dom klättrar på väggarna till tvättstugan och lever rövare.

När Husse och Matte kom hem i natt så skottade de snö runt alla små gångar på tomten, liksom vid garaget. I Rättvik hade det slutat snöa när de åkte hem, men inte här. I morse hade det kommit ytterligare 1 cm. Sammanlagt 16 cm. Det kyler på magen när jag är ute och kikar.

Vilket vackert väder! Massor av snö och solsken och klart i luften! Temperaturen kring nollan. På förmiddagen gick Husse och Matte ut till den hemska vedmaskinen och började på att kapa och klyva björkved. Matte körde maskinen och Husse travade.

Den för ett väldigt oväsen, både Husse och Matte har öronkåpor. Jag skulle också behöva ett par. Inte nog med detta oljud, Husse kapade de grövsta med motorsågen för att dom skulle kunna rubbas ur sitt läge. Men det blir förstås många kärror ved av sådana stockar. Som alla andra katter gillar jag värme och att njuta vid den öppna spisen. Vid 13-tiden kom de in till mig ch gjorde i ordning lite mat. Ja även till dom själva förstås. Dom bytte om och for iväg ner till kyrkan. Där skulle det bli en gudstjänst och Fällmans Ukuleleorkester skulle medverka. Det är alltså smeden i Furudal som med sin tuffa kvinna leder kurser i detta musicerande. Den tuffa kvinnan kom häftigt klädd i hatt och skinnställ.

Det var ett 25-tal musiker ur Fällmans jättestora orkester, som under årens lopp hunnit bli drygt 200 stycken till antalet.

Prästen Rudman stod andäktigt vid altaret och lyssnade till musiken från bakhåll.

Finnmarkens hederskyrkvärd satt längst bak i kyrkan och betraktade händelsen.

Han behövde inte tjänstgöra idag då kyrkvärdslärlingen Britt-Marie gjorde sin träningsrunda.

En ur orkestern som hette Henrik sjöng några soloinsatser i vissa låtar. Han är kunnig på naturmedicin och homeopati.

Det blev en och annan applåd när dom "släppte loss dammluckorna" i "Pärleporten" och "Ovan där". Sedan blev det kyrkkaffe på läktaren som Hall Ewa ordnat. Hon hade bakat blåbärsrutor i två välsmorda mullögor. Det var ju även en s.k Vasaloppsgudstjänst.

Igår fredag släpade Husse och Matte fram den hemska vedmaskinen som låter så illa och slänger ur sig spån överallt.  Bonden mitt i byn har varit bussig och lagt en hög på gården som nu skall tas om hand. Det är hög tid att planera värmen för kommande vinter nu. Mitt på dagen var Husse ner och hejade på Grannas Far i Lillstugan på Bûdgården och pratade en kort stund om livets allvar. På eftermiddagen och kvällen skulle jag bli hemma själv eftersom mitt husfolk skulle åka till Insjön och titta på revyn som har premiär nu. De stannade samtidigt till på Clas Olssons och handlade något som kunde vara bra att ha. På revyn var det drygt halvsatt i lokalen. Husse och Matte träffade också gamla bekanta från Gulleråsen, Länsmans Greta och Janne Westman.  Medan de var i Insjön och roade sig började det här hemma att blåsa mer och mer. Det dundrade och skramlade när den hårda blåsten tog tag i husknutarna och skickade bland annat iväg snöskyffeln. Det var riktigt skönt när mitt husfolk kom hem och lugnade mig. Under natten var det nästan hopplöst att slappna av. Då blev det än värre styrkor i vinden. Det dundrade i skorstenen. Husse och Matte sov men jag kunde inte slappna av fastän jag lade tassarna över öronen.

Den starka vinden bedarrade en smula vid gryningen. Husse och Matte gick upp ganska tidigt. Husse skulle fram och öva sång i kyrkan med magister Johanssons kôlla. Hon är uppvuxen i skolan här i byn. Hon skall ha en sångkväll i kyrkan 15 maj. Två pojkar från Västbörtja är med i kompet på gitarr och bas. De började och öva

kl.  9.30 och Husse var ej hemma förrän vid 15-tiden. Matte städade under tiden och körde in ved i huset och nyklyven ved till vôdabudâ.  När Husse kom hem fortsatte de att kapa och klyva. Men Husse tog först hand om det stora snöraset från fjuset som under natten dråsat i backen.

Från taket till Stur Ollôs stugu har snön bildat en liten utbyggnad. Vilka häftiga alster snön kan arrangera utan människohand.

Nu är klockan 17.30 och Matte åkte ner till kyrkan för att ringa helgsmål. Det gör hon de lördagkvällar det är gudstjänst söndagen efter. Eftersom det inte är automatringning här, så går hon upp i tornet och trampar igång storklockan. Hon ringer i ca 3 minuter. När hon har stannat den tunga pjäsen med foten går hon ner under klockan och ringer enbart med kläppen nio slag. Därefter är helgen inringd och man skall komma till ro och förbereda söndagens gudstjänst i kyrkan. Så var det åtminstone förr i tiden, nu är det tvärtom. När det har klämtat färdigt åker nog flaskorna fram i stället och man firar att det äntligen är helg från veckans jobb.