Alla inlägg den 15 februari 2011

Av Walters Edénius - 15 februari 2011 18:54

Idag var jag lite deppig när de mina for iväg. Det är lite tråkigt att vara själv så pass ofta. Visserligen verkar det som att Putte och Lotta i granngården är kvar, men det är nog inte så länge till. Husse och Matte for ner till Bingsjö bystuga för att planera veckans tisdag. Gullis Matte var redan där och jobbade med maten som skulle serveras. Det skulle bli ugnsfalu och pärustampa. Matte började duka borden och Husse monterade högtalaren och mikrofonen. Knutes Hilda var den första för dagen som kom, sedan Hall Ewa och en bil från Tänger med tre personer bland annat Syster Maj-Britt och Evy Björk (Lindholm) som kommer från min by. Nu strömmade det in en i taget och det blev en gemytlig atmosfär i den fint nymålade bystugan. "Nu måste du bjuda till bords innan maten kallnar" sa Gullis Matte till Husse på skarpen. Det var ingen som var nödbedd. Prästen i Finnmarken, Rudman, inledde med att berätta lite om ursprunget till bl.a Missionsförsamlingen.

    

Husse hade sammanställt ett sångblad med gamla söndags-skolsånger. Nu slog han an tangenterna till "Jag älskar söndagsskolan" och "Jesus älskar alla barnen". Syster Maj-Britt tog över mikrofonen och deklamerade en diger och fängslande skrift om Bingsjö Missonsförsamlings 50 års jubileum. Evy Björk berättade senare om frikyrkoverk-samheten i Dalstuga och Finnbacka. Hon sa att barnen i Dalstuga lekte bönemöte, vissa var församling en annan pastor, en annan böneledare. Dalstugas barn blev på det sättet fort frälsta och anslöt sig naturligt till friför-samlingen. Husse trodde att det var därför som ingen kan använda svordomar i Dalstuga? Här nedan står Syster Maj-Britt och berättar:

  

Lindholms Evy berättar glatt om hur många som blev frälsta i Dalstuga förr:

  

Det kom till och med en reporter från Dalademokraten denna gång. Han tog en bild av kvartetten här under som håller upp en teckning från Bingsjö. Prästen Rudman står i bakgrunden och framför står Päkkos Margit, Nygårds Britta, Snälles Siv och Knutes Hilda.

  

Snälles Siv berättade om trevliga episoder hur de i Dalstuga lekte bönemöte, det hade olika roller Egon var pastor t.ex

  

Snälles John ler och ser glad ut när han lyssnar på sin duva. Det var många som hade tagit med sig minnen från sön-dagsskolan. Det var årgångar av tidningen "Barnavännen", foton, vimpel, sångböcker, tavlor. Ingrid Olsson hade med sig en bordsskiva från Päkkos bönesal i Dalstuga. Hon hade ropat in bordet på auktion. Under skivan var det textat ungefär "detta bord skall användas att placera en cittra på vid utövande av musik" sedan var det ett bomärke inristat.

Innan alla skildes åt så satte Husse igång på pianot igen och nu blev det "Svarta Sara ett fattigt negerbarn så glatt" och "Min båt är så liten". De flesta i salen ställde sig upp och gjorde rörelserna till sången.

Nu packade Husse ner sina pinaler och for till Boda Kyrkby för att spela på Backåkern. Matte gick till kyrkan och bör-jade putsa mässing. Hon hann alla siffror från psalm-tavlorna och ljusstakarna och kronan i sakristian innan Husse kom åter. Nu är det dom magnifika takkronorna i kyrkorummet kvar.

På Backåkern var det som vanligt glatt och trevligt. Gullås Ivares änka bjöd alla på tårta med anledning av makens bortgång. I och med att Gullås Ivar var en glad och positiv person blev stämningen sådan. Husse älskar ju tårtor och Ingels Eva slevade upp en rejäl bit åt honom. Sedan var det hemfärd och hämtande av Matte. De skulle in och handla hos Anna Maria i affären innan de via postlådan kom hem till mig. Äntligen!

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3 4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
<<< Februari 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards