Det märks att det börjar bli oxveckor igen och slut på söndagar mitt i veckorna. Matte tycker det är skönt för då vet man vad man ska göra säger hon, snöfall är tillräckligt för improvisationen och flexibiliteten säger hon. Husse skulle på personalsamling i Rättvik på förmiddagen och sedan jobba i Boda efteråt. Matte var i Bingsjö och körde bort den snö som föll när hon hade semester i helgen. Efter snöröjningen var det dags att hugga i med utstädningen av julen inne i kyrkan. Hon berättade för mig och Husse att hon först tog bort alla ljusstumpar sen klippte hon ner den stora granen med sekatör och busksax. Ut i boden med ljushållarna till julgranen, hämtade den stora svarta skottkärran av plast (som Husse kallar folkvagnen). Hon körde in skott-kärran i koret och lastade i allt ris, ovanpå lade hon ett fällbart bord,  julkrubban med tillbehör, den stora julgransfoten och alla andra småsaker som skulle ut i boden. "Folkvagnen" kördes sedan ut och allt lastades av på rätt ställe. Nu var det på sin förvaringsplats igen tills nästa jul. Hon hann till och med sätta i nya ljus i takkronor och lampetter innan Husse kom och hämtade upp henne igen. Matte behövde vila en stund för att kurera halsen innan nästa pass skulle ta vid. På kvällen skulle de till Finnbacka till hederskyrkvärden Sigvard på knyt-kalas. Finnmarksteamet skulle träffas och då hade alla med sig något som gemensamt inmundigades. Nästan som att kasta ut åt hönsen. Sigvard är alltid pigg och allert och han hade en unghund av någon karelsk art, bunden vid köksskåpet. Normalt är den lös men den är så glad så att den nästan tar ner främmande som kommer. Det var en trevlig och givande stund där på Finnbacka, snön var väldigt hög, ända upp till fönstren på sina håll. Jag låg på Husses säng och kikade lite i väntan på att de skulle komma åter. Det är alltid skönt att ha en dagstidning under kroppen, den värmer väldigt bra.

Mina "vårdnadshavare" kom hem framemot 22-tiden. Husse hade glömt att sätta på luftvärmepumpen. Men det hade ändå hållit god värme i stugan. I morgon skall de mina i väg på långresa, så därför kröp de i säng ganska omgående för att orka köra länge i halkan.

Vad håller dom på med egentligen? Resväskor och kassar, kostymer och annat är framhängda, nu ska dom antagligen åka i väg på något. Jag blir lite frustrerad av resväskor sedan Boda-tiden. Då åkte dom fram och packades och så kattburen som jag skulle in i, sedan iväg hit till Bûdär för att tillbringa en helg. Nu är det så skönt att vi bor här och jag slipper dessa instängda transporter. Men jag blir lite rädd igen när jag ser dessa väskor, jag får dåliga "vibbar" eller vad det nu heter, som ungkatterna uttrycker sig nu för tiden. Nu fick jag i alla fall klarhet i deras förfarande. Husses mellanbarn fyller 30 år och skall hålla fest i sin bystuga dit Husse och Matte skulle åka. De for iväg under lördagförmiddag till Norrtälje, där Husse har en kusin. I deras gästlägenhet skulle de övernatta. Vid 14-tiden kom de till härbärget, där de packade upp sin väskor och bäddade iordning slafarna, så det bara var att krypa till kojs tills de skulle komma åter under natten. Husses kusin hade mat iordning och det passade alldeles utmärkt efter en sådan lång resa. Festen i Jarlaberg, som ligger nära Nacka, skulle börja 18.00 Varken Husse eller Matte är några Stockholms-trafikanter, så de åkte i tid för att försöka hitta fram. De hade fått fyra olika vägbeskrivningar och de valde ut den som lät enklast. Dom stannade till vid Lahäll och hejade på Husses bror och svägerska, som nästan tappade fatt-ningen när dom stod på bron. Men det var trevligt att ses en liten stund, då det är långt mellan varven. Sedan for dom iväg vidare mot slutmålet eller kvällsmålet. Via Bergs-hamra åkte de in mot Essingeleden och åkte sedan väg 222 och då var dom plötsligt framme. De körde i långa tunnlar. Nu var det parkeringen som skulle ordnas. Det var hur mycket snö som helst så småvägarna i bostadsområdena var enfiliga. Men Husse och Matte hade via nätet sökt på parkeringar i trakten och i närheten av skolan skulle det finnas möjligheter, vilket det också gjorde. Sedan var det bara att gå en genväg så kom dom upp till deras hus. Det var en liten stuga mitt bland de höga husen, som de boende runt om kunde använda till privata fester. Såsom våra bystugor alltså. De mötte Melker, som var på väg upp i lägenheten för att hämta något och han blev mäkta snopen över att möta Morfar och Susanne där! Men han visade dom på ett redigt sätt vägen till rätt ställe. Det var dukat fint på alla borden, det skulle komma närmare 40 personer. Husses dotter och måg var glada att se dom komma, eftersom det inte var helt säkert att de skulle komma p.g.a förkylningar.

Dom hade gjort färgglada isbehållare, ur vilka bålen ser-verades. Melker fick låna Husses kamera och han fotade hela kvällen. Här står han och kollar in i Husses kamera.

Herbert Halvarsson från Idre och Agneta från Avesta, båda kommunalråd på respektive orter satt vid samma bord som Husse och Matte.

Melker satt alldeles intill Husse. Melker hämtade mat och fika till honom och Husse sa "Inte ska du behöva passa upp på en gamma gubbe!". Och han svarade "Jag vet att du är gammal, men du är så bra som du är!". Tårtorna hade Husses yngsta kôlla gjort, hon är som en riktig konditor.

Husses äldsta kôlla hade gjort några smaskiga bakelser, som lade sig som bomull kring midjan.

Här står dom alla tre med födelsedagsbarnet i mitten:

Vid midnatt for de åter till Norrtälje för att övernatta. Efter frukosten på söndagen åkte de åter hemåt till mig. De hade regnat här under dagen så skaren var vattenbegjuten och egendomlig. De stannade till vid kyrkogården där Husse har sina nära och kära begravda, men snödrivorna var så höga så det gick inte att komma fram och tända ljus. De åkte över Lumsheden så de kom till Svärdsjö ganska snabbt. Jag var så frusen här hemma, jag hade krypit under överkastet för att bli varm. Visserligen gick luftvärme-pumpen för fullt, men brasorna i öppna spisen och kaminen är bättre för en katt. Jag kröp fram när Husse kom in och jag blev jätteglad. Det är inget roligt att vara ensam hem-ma en hel natt. Hoppas det dröjer med sådana här utflykter i framtiden. Jag är så beroende av sällskap, det är så mysigt när vi är hemma om kvällarna alla tre och njuter av var-andras sällskap och björkvedens värme.

Vad mysigt det är när det röker ur skorstenen nere vid Bûd-gårdens lillstuga. Det lyser så fint i fönstren och fäboden har fått mera liv och rörelse. Det är i dag som alltid på tretton-helgen busväder. Snöyra! Men inte så kallt som förra året då det i Boda Kyrkby var -32 grader. Husse skulle till kyrkan där och spela och leda kören. Det är därför jag kom i håg det. Fast det var så kallt så kom 90 åriga Back Ulla med sin kom-pis Maj, vandrande uppför backen till kyrkan. I dag är det som sagt varmare men i och med den starka vinden och snöyran blir det ändå ruggigt. Husse hade det besvärligt när han skulle åka uppför den branta Lidbergsbacken på Lenåsen. Det hade rasat en massa snö från träden och det yrde så att sikten var lika med noll. Det kom ingen mötande bil eller liknande, tack och lov. Det var många som fattades i kören denna dag. Många var sjuka och många hade ingen lust p.g.a vädret. Det kom ändå drygt 20 sångare och det var nog kanske lika många borta. Efter denna gudstjänst åkte Husse hem och det var väldigt besvärligt på vägen. Mycket snö och spårigt, det blev noll sikt vid möten. Husse mötte en bil vid Kringlôn. Och vem var det om inte Knutes Hilda av alla. En hamper kvinna som vanligtvis kör rullator. Men antagligen har hon inte lagt om till vinterdäck på den. Hur som helst kom Husse hem helskinnad och skottade upp lite vid trappen. Det skulle komma Bodafolk på eftermiddagen och hälsa på. Lâggar Lars och Maggan samt Silverbergs egen präst David och Rose-Marie från Finngården. I den gården där "Bereden väg" fått sin Bodamelodi, bor dom till och från. Det blev en trevlig eftermiddag bland goda vänner och många hjärtliga skratt hördes. Jag låg i krubban och lyssnade på prat som klingade bodamål hela eftermiddagen. Jag har ju bott i Boda så det är inget konstigt för min del. Under tiden vi hade bodafôlk hemma så hade någon tapper bilist försökt komma upp för Bûdbacken men det gick inte, den gången. Jag vet att Husse brukar säga att om man har framhjulsdrift så måste man backa upp för höga backar om det är svårt väglag.

På kvällskvisten när det blivit uppehåll i allt snöandet kom Uffe med sin jättemaskin och gjorde fint här. Jag är jätterädd för den stora plogen eftersom den har blinkande lampor som far som blixtar runt knutarna. Det verkar nästan som om det skulle vara åskväder. Men jag börjar vänja mej så smått eftersom jag vet att det blir så fint när plogen varit här. Vi tittade på TV en stund under kvällen och jag låg på Mattes säng och lapade värme från öppna spisen. Tänk vad skönt vi har!

Det snöar idag också! I vissa länder finns det inget vatten och i vissa finns det så mycket så det svämmar över alla breddar och här vräker det ner i pulverform. Jag och min kompis Affe tycker det är besvärligt när det blir för mycket snö att gå ut i. Vi vill ha uppskottat och fint kring ytter-trappan och gångarna ska vara uppdonade. Affe har det besvärligare med sin päls mellan tramdynorna. Hans päls är så mjuk jämfört med min, så snön formar sig som små kulor av tassarnas värme och han får svårt att gå. Jag har ju mera ådra av bondkatt och är lite mindre känslig. Husse och Matte är noga med att skotta här så att det ser be-boeligt ut. Idag skall Husse och Matte åka ner till Rättvik med papper som skall lämnas till arbetsgivaren. Det är alltid så i månadsskiftena. Cheferna skall veta vad dom gjort för nytta egentligen under den gångna månaden.

Jag gick ut och passade lite under fågelautomaten. Det är nämligen skogsmöss som trivs där under snön och äter upp fågelfröna som spillts. Tyst! Nu hör jag något som rör sig under snön. Här sitter jag nu och passar en stund. Det är ju perfekt åtel utlagd. Nu hör jag en skogsmus som närmar sig. Den rörde sig under snön och jag gjorde ett raskt hopp rakt på den och fick den i mina klor. "Nu måste jag in och visa Husse och Matte". Matte såg mig från fönstret och gav mig berömmelser utan dess like. Jag måste ju visa rovet och gå in, men Matte stängde min lucka. Jag tog ut skogsmusen på snön och lekte med den lite.

Det är jätteroligt att leka med bytet. Helst skulle jag vilja ta in musen och leka med den tillsammans med Husse och Matte. Det har jag gjort några gånger och Matte är alldeles vild på att leka runt, på stora rumsgolvet. Husse brukar använda övervåld med sopkvast och andra tillhyggen.

Nu tror musen att den skall kunna rymma, men jag är på hugget.

Nu är den slut. Nu går jag in och visar upp den mera bok-stavligt. Matte såg mig på en gång men Husse höll på att vika ihop tvätt och märkte ingenting fast jag nästan nud-dade hans bara vader med mussvansen. Oj så många lovord jag fick. Fast nu kom ju sopskyffeln fram och jag blir alltid tvungen att äta kapet på utsidan av huset. Det blir ju för-visso lite blodigt förstås. Husse hällde upp lite färsk mjölk, han vet att jag behöver blanda ut matsäcksinnehållet med något mer.

Nu åkte Husse och Matte ner till Rättvik, de skulle även hämta upp Affes Matte. Husse var in på apoteket och skojade med "Tjåran". Han var även till Lerdalia och skulle köpa te "Nu kom dânda in, nu får vi släppa det vi hall på mâ" sa dom i kör. Affes Matte skulle åka och titta på en unghund i gränslandet till Borlänge, en hund som hon längtat efter så länge. Matte hade gjort i ordning matsäck som dom skulle äta på något lämpligt ställe under resan. Det blev på rastplatsen vid Tällbergsporten. Plötsligt hördes sirener och Leksands ambulans kom körande ner mot Tällberg. Sedan Leksands prio-ett-bil. Nu kom det också ambulans och prio-ett-bil från Rättvik. Deras sirener tutar mera med Rättviksdialekt. Och så en stor brandbil från Leksand. Husse gick ut och skulle pinka bakom bilen innan de skulle åka vidare, precis då kommer Rättviks polisen i full fart med blåljus. Och Husse som som stod med härligheten utanför och pinkar på allmän plats. Det blev bråttom för alla parter. Efter denna tragikomiska matrast skulle de åka vidare söderut. Alla utrycknings-fordon stod en bit bort på rakan mot Tällberg på krönet mot Plintsberg. Det kom ytterligare en tankbil från Lek-sand och en stegbil men de vände åter till stationen.

Väl framme vid Annicas efterlängtade hund blev det ett par timmars umgänge för att känna efter om det skulle finnas någon form av allergi. Inte alls! Kan det bli bättre? Dom blev väldigt svaga för varann. "Äntligen får jag min egen hund som jag kan sköta om och forma efter mitt sätt!" Men säg den glädje som varar beständigt! Enligt bedömningen så dög Affes Matte inte, fast hon hade förberett allting. Hur många besvikelser ska en människa behöva gå igenom. "Jag undrar vad det där var för urskiljning" var det en röst som sa i trakten. Jag vet ju att Affes Matte är en väldig djurvän och god uppfostrare. Hon har t.o.m lärt mig att inte hoppa upp på bordet och inte klösa på möblerna. Hon gjorde det utan att jag blev arg på henne. Då måste man ju ha ett perfekt sinne och ådra att handha husdjur såsom hundar och katter.

Jag har tänkt på Affes Matte hela natten och jag lider med henne. Ni skulle bara veta hur bra denna hund kunde ha fått det.

Nu kommer Husse och Matte hem i snövädret. Det hade åkt en bil före upp till Bûdär och vid Nygårds stod en bil. Det var grannarna nere i Bûdgårdens lillstuga som kommit upp. Luftvärmepumpen har hållit huset varmt under dagen. Husse satte igång med att skotta upp lite kring huset och Matte kom in till mig och eldade "same precidior!"

Det är nästan bara söndagar hela tiden när det är jul och nyår. Det är så bra för då får jag ha de mina lite mera hemma hos mig. Det har ju som bekant snöat en hel del och Husse stack ner till kyrkogården och skottade upp gångarna eftersom Matte behövde vila upp sig för att orka med eftermiddagens julspel i kyrkan. Husse åkte som sagt ner och gjorde rent överallt såsom det brukas. Sigvards Lena från Finnbacka kom och tittade till graven och pratade en stund. Paret som bor snett mitt emot Knutes Tage kom och promenerade en sväng över kyrkogården. Päkkos Margit var på väg till gammel-stugan för att sopa bron tills Kerstin med sin oss-kall skulle komma hem. Efter denna upp-putsning kring kyrkan for Husse åter hem och åt. Sedan på med dräkten och iväg tillsammans med Matte ner till kyrkan för att tända alla ljusen och öva med kören, byns skådespelare och musikerna. Affes Matte var Lucia i detta julspel för tredje året. Bröderna Ljunggren var stjärngossar iförda strutar och Rättviksdräkter. Det kom jättemycket folk från alla håll och kanter. Ett par från Borlänge som hade läst om detta i tidningen liksom det varje år återkommande paret från Gävle, som tycker vår kyrka är så fin. Husse tror att de kommer för hans skull, tänk hur man kan inbilla sig! Prästen hade klätt sig i Bingsjös gamla svarta kappa, den som prästerna hade förr i världen på Åkerlunds tid m.fl Det såg riktigt genuint ut. Inte så tillkrånglat.

Här nedan kan ni se de vise männen med kung Herodes bakom sig. Det är Wikströms Lena, Lovéns Stina, Snälles Annika och kungen agerades av Jones Ulla. Linda hade rollen som Jesu moder, Maria.

Spelmännen var från Bôrn och Gässbin samt Falun; Krass Stina, Snis Maria, Lars Ljunggren och Karl-Axel Danielsson. Dom övar här i sakristian.

När dom spelade upp var det så medryckande i Trettondedagsmarschen efter Hjort Anders att folket klappade i händerna.

Det var flera skådespelarinnor i julspelet. Här står Affes Matte som är lucia. Lottie var Josef, Maria och Ullis var herdar. Jag känner mig lite stolt över att jag kunde låna ut min lilla säng åt Jesusbarnet.

Det blev stora applåder för detta julspel. Barbro i kören, som föresten fyller 80 år på tisdag, tycker att detta skall vara tradition i Bingsjö kyrka.

När detta var slut tågade många upp till Päkkos Svea för att fika och äta stomp, släppa och tuttul. Det blev fullt med folk nere i storstugan och det satt även folk uppe på vinden. Stämningen var på topp. Husse och Matte åkte sedan hem till mig och eldade. Matte lade sig på en gång efter denna pärs. Jag är rädd för att hon drabbats av svininfluensa eftersom hon grymtar som Husse på nätterna. Hon skulle egentligen ha legat hela dagen, men var får man en vikarie till hennes jobb?

Första dagen på 2011. Denna dag brukar vara hemskt kall och blåsig, men idag är det bara ett fåtal köldgrader. Vi är lediga alla tre och tar det lite lugnt, vi gör bara det som vi måste för att det ska fungera. Ved och snö, fågelmat och putsning av snön. Matte är inte så pigg så hon vilar sig till och från. På eftermiddagen var Husse och Matte bjudna på middag till grannarna i Päkkosgården. De gick dit vid 14-tiden och de kom inte hem förrän framåt 17-tiden. Under tiden hade vår skickliga plogare varit upp ordnat till den snö som hade kommit sedan ett par dagar. Husse funderade på att åka ner till kyrkan och skotta upp gångarna, men han väntar till i morgon. Det kan ju komma mera under natten, inte så ovanligt. Det har inte hänt så mycket mera på årets första dag för oss. Men morgondagen lär gå på för fullt, så det är bäst att lugna sig en dag.