Vad mysigt det är när det röker ur skorstenen nere vid Bûd-gårdens lillstuga. Det lyser så fint i fönstren och fäboden har fått mera liv och rörelse. Det är i dag som alltid på tretton-helgen busväder. Snöyra! Men inte så kallt som förra året då det i Boda Kyrkby var -32 grader. Husse skulle till kyrkan där och spela och leda kören. Det är därför jag kom i håg det. Fast det var så kallt så kom 90 åriga Back Ulla med sin kom-pis Maj, vandrande uppför backen till kyrkan. I dag är det som sagt varmare men i och med den starka vinden och snöyran blir det ändå ruggigt. Husse hade det besvärligt när han skulle åka uppför den branta Lidbergsbacken på Lenåsen. Det hade rasat en massa snö från träden och det yrde så att sikten var lika med noll. Det kom ingen mötande bil eller liknande, tack och lov. Det var många som fattades i kören denna dag. Många var sjuka och många hade ingen lust p.g.a vädret. Det kom ändå drygt 20 sångare och det var nog kanske lika många borta. Efter denna gudstjänst åkte Husse hem och det var väldigt besvärligt på vägen. Mycket snö och spårigt, det blev noll sikt vid möten. Husse mötte en bil vid Kringlôn. Och vem var det om inte Knutes Hilda av alla. En hamper kvinna som vanligtvis kör rullator. Men antagligen har hon inte lagt om till vinterdäck på den. Hur som helst kom Husse hem helskinnad och skottade upp lite vid trappen. Det skulle komma Bodafolk på eftermiddagen och hälsa på. Lâggar Lars och Maggan samt Silverbergs egen präst David och Rose-Marie från Finngården. I den gården där "Bereden väg" fått sin Bodamelodi, bor dom till och från. Det blev en trevlig eftermiddag bland goda vänner och många hjärtliga skratt hördes. Jag låg i krubban och lyssnade på prat som klingade bodamål hela eftermiddagen. Jag har ju bott i Boda så det är inget konstigt för min del. Under tiden vi hade bodafôlk hemma så hade någon tapper bilist försökt komma upp för Bûdbacken men det gick inte, den gången. Jag vet att Husse brukar säga att om man har framhjulsdrift så måste man backa upp för höga backar om det är svårt väglag.

På kvällskvisten när det blivit uppehåll i allt snöandet kom Uffe med sin jättemaskin och gjorde fint här. Jag är jätterädd för den stora plogen eftersom den har blinkande lampor som far som blixtar runt knutarna. Det verkar nästan som om det skulle vara åskväder. Men jag börjar vänja mej så smått eftersom jag vet att det blir så fint när plogen varit här. Vi tittade på TV en stund under kvällen och jag låg på Mattes säng och lapade värme från öppna spisen. Tänk vad skönt vi har!