What a wonderful morning! Sola o skiner å immiln ä blå! Klockan ringde 6.30 Matte skulle få besök av elektriker på kyrkogården. En kontakt skulle flyttas och tiduret för belysningen skulle servas eller bytas ut. Det var två man från Siljans El och så Nittsjö Göran. En av killarna som jobbar på Siljans El talade om att han var skol-kamrat eller skolk-kamrat med Bonden mitt i byn. Tänk vad världen är liten! Matte jobbade på kyrkogården under tiden dom drog kabel och sedan skulle dom ha kaffe, de hade varit in på Sockerbagaren i Rättvik och köpt härliga smörgåsar till det presumptiva fikat. 

Husse och jag var hemma under tiden. Han förberedde och strimlade pärur till Janssons Frestelse. Han drog sedan fram släpvagnen ur carporten till eftermiddagens bravader. Det var noll resultat i musfällorna denna morgon. Men jag hade tagit en sork som jag lämnade orörd  framför altanen till allmänhetens beskådande.

Grannarna i Bûdgården promenerade via cykelvägen upp till Björkbûdär. Det var ju härligt friluftväder med solsken. Det kunde inte bli bättre timing för korvgrillning och beskådande av jättebjörnskitar.

Matte kom hem och hade en smörgås till Husse med sig från elektrikerna. Vilka justa grabbar, sa Husse? Efter Husses förmiddagsfika och macka så åkte dom ut på skogen för att "stjäla" en julgran till kyrkan. Husse hade faktiskt ringt till skogvaktaren och frågat så det inte skulle bli några problem om de blev ertappade. Skogvaktaren har sina rötter i Bingsjö och Dådran. Han tycker att det är en glädje att kunna skänka granar till sin hemkyrka.

Matte hade tidigare i höst spanat efter lämpliga granar, det tog alltså inte så många minuter förrän denna uppgift var klar.

Om det är någon av er som kan se på bilden ovan var granen tagits, skicka ett inlägg i min blogg. Första pris blir att dammsuga ut barren i kyrkan i januari.

Med lastade granar åkte de fram till kyrkan. Golvet i likboden på kyrkogården är utrustade med tre luckor som man kan fälla upp. Förr i världen sänktes liken ner där i väntan på begravningen. Det fungerade som dåtidens kylrum. Matte och Husse tänkte lyfta ner granen där, men toppen blev böjd, så den fick placeras på annat sätt. Efter denna syssla åkte de till affären och handlade. Kåks Märta kom och promenerade med en hund. Hon vinkade glatt och igenkännande. Stur Olles Christer gick i affären och synade sin bodnota, Lars-Erik och Ingviol liksom Treutman från Dalstuga, hade handlat klart och var på väg ut. Jones Ulla kom och skulle göra sin inköp.

Husse och Matte åkte till Jones Peters stora kalkkrosshög och lastade släpvagnen så mycket som däcken klarade. De skulle fylla igen groparna på Fäbodvägen från Rockavägen till Curts kurva.

 Efter denna behövliga gärning hämtade de posten och åkte till Bud Mases för att hämta några björkar och granar som Roger fällt. Hem med dom och så äta mat. Sedan ut igen och bättra på grusningen på Fäbodvägen närmare oss. Det som blev över på kärran fick hamna i några av de stora groparna på Rockavägen där Gengasvägen ansluter.

Dom tog sedan en sväng ner till Kringeltjärnsparkeringen. Där växer det lummer. Matte tycker det är så fint att dekorera med lummer. Husse tycker bättre om hummer.

Efter denna flängiga dag var det finalresan hem till mig. Husse travade upp veden under presseningen, Matte dekorerade lite kring huset. Jag låg och sov. De tre männen på vandring hade nu återvänt, ledbrutna och fulla av värk. De kom upp en sväng till oss för att närmast hälsa på mig. Jag känner mig faktiskt hedrad för att Arne, Tobbe och Kjell ville göra det. Dom skulle hem och laga kvällsmat sedan, idag var det Tobbes tur att ansvara för menyn, igår var det Kjell som bjöd på italienska läckerheter. I morgon skulle de eventuellt göra en långtur till Hawaii.