Nu går dagarna i sin jämna lunk. Ingen större skillnad. Upp och sträcka på sig, äta något, ut och kolla lite om korna sover uppe hos oss. Jag tar en sväng mot Päkkos eller Lassas eller neråt Nygårds för att checka av vilttillgången. Husse och Matte jobbar på. Dom har ju inte "normala" arbetstider utan det varierar från dag till dag. Plötsligt kan de komma hem när man minst anar det. Så jag kan inte känna mig säker på att få göra som jag vill. Men jag är skötsam som få. Jag tänkte göra en resummé över veckans första hälft, det är inga sensationer utan bara vardag. Matte har kört hårt på kyrkogården i Bingsjö. Gräset växer fortfarande rent hysteriskt, hon får nästan klippa två gånger per vecka för att det skall se jämnt ut. Sedan är det häckrensning och kantning av grusgångar och skyffling m.m Matte har ju "gröna fingrar" och hon trivs med trädgårdsarbete. Husse har ingen finess med blommor, han vill hellre gräva och såga ved och annat grövre. Men han har ju inte den uppgiften i sitt jobb. I måndags åkte han i gryningen till Boda och betalade räkningar till medverkande i Boda och Bingsjö. Han satte också igång att ringa till bybor i Änderåsen och Osmundsberg för att ordna lite till deras bygudstjänst om några veckor. Han har ju bott i Änderåsen, så han känner ju dom flesta där. Diakonin i Boda hade sin träff på eftermiddagen i prästgården och då brukar Husse hjälpa till med lite musik som inledning. Det var många som kom bl.a Jannes Nanna, Käck Britta, Gruvris Linnéa, Ollas Hans, Skarp John, Gullan, Violet. Ruth och Marilyn var förkylda. På kvällen var det en allmän information i prästgården om kyrkans framtid. Behöver man egentligen kyrkan? Det kom kanske ett femtontal personer bl.a Walters Annlis, Gullan, Hanséns Anna, Björ Aina, Gatu Tommy, Strömlid. Det blev sent innan Husse kom hem. Dom hade liknande träff i Rättvik och dit kom det inte mera än till lilla Boda. Matte hade tagit bussen hem. Hon klev av vid Lutherkroken. I bussen var även Kåks Linnéa och Snelles Markus. Linnéa tyckte det var dyrt att betala 22 kronor för att åka den korta resan för Matte. Men Matte tyckte det var jättebra service. Hon hoppade på sin velociped och trampade uppför och uppför och uppför och sedan var hon hemma hos mej. Bondens gammelko var lite irriterad och misstänksam på kvällen. Hon stirrade och gick med bestämda kliv mot skogen på Päkkos väster om vår lagård. Hon lyssnade och följde med blicken något som rörde sig därinne. Matte hörde inget alls. Men kon var varsk och beredd till försvar. Sedan försvann tydligen den eller det och lugnet återställdes på fäboden. Var det en björn? En bärplockare? En inbrottstjuv?

På tisdagen var det samma rutin för Matte. Kyrkogårdsarbete från morgon till kväll. Päkkos Margit hade smugit in en tallrik med nybakade bullar till Mattes arbetsrum. Matte såg inte när hon gjorde det, så det blev en glad överraskning. Husse var i Boda hela förmiddagen och jobbade. Då startade också en barngrupp där med Lottie som ledare. Pastoratets fastighetstekniker är i full färd med att rödfärga uthuslängan och tvättstugan vid prästgården. Det är så många hus som måste underhållas. Tvättstugan fick nytt tegeltak i somras. På eftermiddagen skulle Husse spela i Rättvik på vårdhemmen. Han brukar åka en timme tidigare för att underhålla med lite extra musik medan de boende sitter och väntar. Han spelar då gamla schlagers från förr, sjömansvalser och andra låtar som den generationen minns. En karl som kommer från Övre Gärdsjö klämmer gärna i med "Så titta in i min lilla kajuta" eller "Svarte Rudolf". Nygårds Bengt gillar också gamla schlagers. På Enådal satt Kerstin Berg i sin rullstol ensam i en vrå vid fönstret. "Jaså du kommer nu, jag sitter här och väntar på att du skall komma och spela". Då satte Husse fart på pianot och de strömmade in en efter en. Anna Jansson från Boda, Glad Jonas syster, storspelmannen Sparf Anders från Backa klämde på sig glasögonen och sjöng med i "Jesus från Nasaret går här fram". Som avslutning på dagen var det dags att gå till Enåbacken och spela. Där hade dom ätit surströmming under dagen. Husse tyckte det luktade skit i hela lokalen ända ut i foajén. Flera av de boende satt fortfarande och slickade sig om munnen. Husse hade tagit några foton från Uvbo och Dalstuga som han skulle ge Hanna Leander. Hon satt inte på sin vanliga plats. Hon hade känt sig lite krasslig och lagt sig ovanpå soffan i sitt rum. Men personalen tyckte att Husse skulle gå in till henne ändå. Husse knackade på och en yrvaken Hanna vinkade glatt med armen. Hon blev helt överväldigad av att se fotot på Uvbo, där hon bott förr i världen liksom i sitt hus i Dalstuga. "Dom här korten ska jag titta på många gånger" sa hon. Gamle polismannen Holger Larsson satt också där och sjöng med i "Tangokavaljeren". Han frågade Husse vid ett tidigare tillfälle "vem är det där?" "Det är prästen" sa Husse. "Honom har jag nog inte tagit rätt på någon gång" sa Holger med en känsla av att åter vara i polisens tjänst. Diakonissan Rosita var också med. Hon hade en handbroderad tavla föreställande Rättviks kyrka med sig. Den skulle skänkas till Enåbacken för att pryda någon av väggarna. Efter denna turné åkte Husse hemåt och hämtade upp Matte som var i full gång med klippning. De åkte till affären och sedan hemåt till mig. Jag satt på stenarna framför altanen och väntade. Korna var längre ner i hagen och åt nyslaget gräs, som Bonden kört upp tidigare. I dag onsdag var det ett litet annat upplägg på dagen. Husse skulle vara med på en personalträff i Rättvik. Då får han reda på vilka begravningar och andra saker han skall spela på. Husse skjutsade först upp Matte till Boda prästgård. Hon skulle städa Prästgården och Mikaelsgården. Efter mötet i Rättvik passade Husse på att åka till Plåtshopen i Utby och beställa fönsterbleck. Åter till Boda och lunch och sedan till Bingsjö för att slå dikena och trimma mellan gravstenarna. På hemvägen stannade de till vid Noréns Tage och Marianne, som satt på gården och njöt av det vackra vädret. Husse ville höra lite om Dalstugabandyn. Tage berättade många småtrevliga episoder. Finnmarksteamet planerar att ha en tisdagförmiddag i höst i Dalstuga bystuga. Då skulle det vara trevligt om Dalstugabandyn kom på tal och att så många som möjligt ur laget kunde komma och berätta händelser, som kan intressera allmänheten. Extra roligt om det finns utrustning från bandytiden att ta med och visa upp. Husse stannade och pratade med Tage om det, för att han kunde komma hit han också då. Äntligen kom de hem till mig, jag låg inne på soffan och tog en tupplur. Efter lite fika gick Matte ut och målade och Husse röjde vägen ner till Bûd Annas linda. Husse tycker det är synd att förfädernas slit och jobb bara skall växa igen. Nu är det åter väg till lindan. Efter lite kvällsfika gick de mina till sängs och jag gick på jakt.