Jag gick ut tidigt för att se efter om grannens katter hade vaknat. Husse och Matte skulle hinna med mycket under förmiddagen eftersom det var kalas i Åsar på kvällen. Husse krattade ut det sista av jorden kring vattendiket. Då hördes röster ner i från Lassas lada. Tre män och Bonden resonerade högljutt om något. Efter en stund kom de tre männen gående mot Päkkos. De hejade på Husse och vinkade igenkännande "Vi kommer snart" sa dom. Det var Egon, Nils Erik och Bertil som var ute och försökte ålderbestämma Lassas lada och Päkkos lada. Jag trodde dom skulle åldersbestämma Husse också eftersom han fyller år i morgon. Bertil bor i Svärdsjö Boda och han kan detta med att ta prover på gamla timrade hus och lador och sedan lista ut åldern. Lassas lada var troligtvis från 1600-talet, men han skulle kolla hemma bland uppslagsverken och i datorn. Här nedan står de med Bertil till vänster, Egon i mitten och Nils Erik längst till höger. Han är född i Bûdgården.

Matte höll sedan på med fönsterblecken och Husse öste jord framme vid grindhålet. Jag var med Husse hela tiden när han grävde. Det är jättekul att ligga på lur och kolla. Han hade tidigare givit Bondens kor löv. Dom gillar inte rönnsly längre utan det skall vara sly från Salix-arter, då är det delikatess verkligen.

De mina gick in och bytte kläder för att åka till Kärvsåsen på kalas. Affes Matte har två "kusiner"från Timrå. Hon och den äldre kusinen har varit ute i världen och rest samtidigt för cirka 20 år sedan eller längre tillbaka. De träffas någon helg varje augusti för att glufsa i sig surströmming. Det var bara en av kusinerna med denna gång och han heter Emil. Hans mamma hade nyligen fyllt 50 år, och skulle uppvaktas nu på kvällen. Därför var även de mina inbjudna. Hon fick en snitsigt och sirligt handsmidd stake tillverkad av Ingemar. Här nedan kollar födelsedagsbarnet Ann-Inger stakens förmåga. Makens förundran är inte att ta miste på.

Timråborna hade skaffat en vit lurvig hund som var nyfiken på Affe, men Affe å sin sida var måttligt intresserad.

Så fort hundens Matte gick ut ett ärende stod hunden, som heter Asta, och längtar efter sin Matte.

Här nedan står dom uppställda, Matte, Emil, Ingemar och Sjöström.

De De är väldigt glada att se varandra. Surströmmingen skulle avnjutas i morgonkväll. Det var jag glad för, det är inte roligt när de mina kommer hem och andas surströmming. Ikväll åt de öringgratäng med rostat bröd. Den rätten ger inte dålig andedräkt. Emil har köpt en ny kamera. Den smäller när han trycker på knappen för att fotografera, därför tittar han bort varje gång.

Framemot 22-tiden åkte Husse och Matte hem åt mitt håll. De tog vägen över Lidberget. När de kom fram till avtagsvägen in mot Tora så står där en ensam kvinna med en bil och ett släp. Husse och Matte stannade och frågade vad som hänt. Hon hade fått punktering. Släpet var utrustat med hundburar och det var sex slädhundar på flaket som inte gillade situationen. Husse kopplade på släpet och placerade den arma kvinnan vid sin sida fram och Matte bak. Sedan skjutsade han de strandade till Solberga, där de hör hemma. Kvinnan skulle ordna hem bilen när det blir ljust. Efter detta äventyr åkte de hem över Ingels i stället. Vid Katthelvetet var det tre rävungar som irrade kring vägen.

Jag lekte med två rävungar i fjol, men dom var inte att leka med fram på sommaren, då dom tagit sin jägarexamen.

Äntligen kom Husse och Matte hem till mig. Jag mötte dom på grusgången. Matte såg att jag var tilltufsad i pälsen. Detta skedde efter ett slagsmål vid Päkkos. Men det kommer att bli mera dramatiskt, mer om det i morgon.