Matte for iväg som ett skott tidigt på morgonen ner till kyrkogården. Under kvällen innan hade Bonden och hans fru cyklat upp till oss och hälsat på. Dom är så spänstiga, dom tar Bûdbacken sittande på cykeln uppför och för att inte tala om nedför. Det blev lite kyligt senare fram på kvällskvisten och knotten levde rövare på alla ställen. Men för att återgå till denna dag. Matte hade hur mycket som helst att göra på kyrkogården. Och det var riktigt hett stundom, åtminstone hemma hos mej, där Husse höll på att gräva vattenledningen nere på djupet. Det fläktade  i alla fall ganska hårt ibland. Bromsarna var inte lika angelägna om att bita i Husses dökött. Han fick jobba relativt ostört. Jag gick ut en sväng neråt vägen, jag visste ju att Husse hade sysselsättning. Ingen kunde se honom i aktion eftersom han var så djupt nere i marken, bara en och annan skovel jord som for upp i luften och hälften åkte tillbaka ner igen. Jag anade det eftersom det muttrades där nere från avgrundens djup en massa främmande tungomål. Ett par beiga tjurar stod och tittade åt Husses håll från hagen vid brunnen. En är alldeles nypermanentad mellan hornen, nästan som en syföreningstant. Fast dom har väl inte horn? Husse fick ett telefonsamtal från Norrtälje. Det var frun till Husses gamla skogskompis som ringde och sa att han dött efter mycket lidande och svåra plågor på sjukhuset där. Han och Husse umgicks väldigt mycket under 60 och 70 talen. Och de har hållit kontakten hela tiden till och från, i alla fall vid fördelsedagar. Så nu stundar det till begravning och Husse vill gärna åka och ta farväl. Jag blir så trött på alla begravningar, jag hör aldrig annat. Och på lördag skall han till Rättvik och spela och sjunga på en begravning. Men Husse tycker att begravningar är så lugna och högtidliga stunder, bröllop är så sjåiga och alla är så hispiga. Brudparen är nervösa, mannen tappar ringen ibland. Och så ser man prislappen på skorna när dom knäfaller vid altaret. Det står ibland med röda bokstäver "Extra pris 49:- Skopunkten".

När Husse var trött och seg efter arbetet nere i avgrunden gick han in och fräschade upp sig under duschen. Han tog på sig pissistarna och gick till röset i hagen för att spana på ormarna som alltid finns där. Han tassade försikigt fram och tittade en bit framåt, i stället höll han på att trampa på en kolsvart stor och lång huggorm, som låg alldeles vid hans fötter. Man skall gå sakta och titta först där man sätter stegen och sedan längre fram. Tänk att han inte kan lära sig det. Jag har försökt säga det så många gånger. Men han är ju inte funtad med mina sinnen.

När Matte kom hem från sitt idoga arbete, värkande i kroppen och utpumpad, åt dom kvällsmat och tog det lugnt. I morgon är det jobb i Boda och på flera andra ställen.