Nu är det verkligen vår i luften och odör i gräsmattan. Gammôlförnan luktar unket, det kände jag i gårkväll när Matte började räfsa på den delen av gräsmattan som inte var täckt av snö. Matte gör så fint härute och jag anar att hon vill få hit lite mera solstrålar som torkar upp resten. Vägen upp till oss är nu lindrigt sagt hemsk. Matte och Husse åker bara när de absolut måste. När det var vinter och mycket snö, var vägen jättefin men nu är det brytningstid och då hinner inte allt med på en gång utan bilisterna får vänta in tills vägen satt sig. Det är värst mellan Bûdbacken och Vilstensbåkkan, där det inte är avverkat, och där solens strålar inte nått fram till marken. Jag har haft väldig jaktlycka de senaste dagarna. Så där en 3-4 möss dagligen skulle jag tro. Jag sparar gallblåsorna på stenläggningen utanför uterummet, så de mina kan räkna. När dessa blåsor torkar i luften blir dom hårda som stenkulor, men inte runda. Idag var Husse och Matte på begravning och barndop i Boda kyrka. Under tiden var det främmande från byn här och hämtade aska. Främmande var väl för mycket sagt, det var Gullis vårdnadshavare. Dom ska sprida aska på sin gräsmatta. Det blir ju en hel del här eftersom vi har tre eldstäder.

Husse och Matte kom hem vid 18-tiden och då gick Husse ner och dikade undan vatten i dom värsta blöthålen på vägen. Kanske att vattnet dräneras bort under natten.

Jag måste nog lägga mig nu för att orka med morgondagen. Jag hinner inte skriva så mycket nu, men jag ska göra mig tid ibland. Det är ju så roligt att vara ute och promenera i vårvädret.

Som jag sa igårkväll, "idag är en annan dag". Helgen är på väg att ändas. Jag kollade min blogg med Husse i morse (som du ser på bilden). Det är så spännande om någon sänt kommentarer. "Brittis" och "Taltrasen" är flitiga läsare märker jag. Ibland har det blivit lite glesare med mina bloggar. Jag hinner inte helt enkelt. Det är så roligt nu när det blivit varmare ute och snön börjar tina bort. Jag kan göra lite längre promenader. Skaren är ju helbra. Jag kan gå hur långt som helst på tidiga morgnar och sena kvällar. Lättgått är det också.

Jag blev skitskraj häromdagen då jag nosade lite utanför Gumoras Stugu, bäst som det var kom en kraftigt byggd man med ett majestätiskt skägg ut genom dörren. Jag var inte alls beredd på att det var någon hemma där. Visserligen såg jag att det rökte ur skorstenen, men det var  bortglömt då jag kände spännande dofter där intill. Jag lade benen på ryggen och kutade in på min mark, där jag kände mig trygg. Nu efteråt skäms jag lite. De som bor där kom upp till oss innan de skulle ge sig av till Kungliga Huvudstaden (där det hade snöat 1 dm nysnö på morgonen). Mannen ville bara att jag skulle komma in till dom, så de fick visa mig deras hem. Och jag som så oartigt flydde min kos. Dom är ju jättesnälla och tycker om katter, det märkte jag direkt när de var uppe och pratade en stund.

Nu är det storhelg, det ser jag direkt, för Husse och Matte försöker åla på sig sockenkläderna. Jag vet inte vilket som är färggrannast, påskkäringarna eller dräkterna? Jag skall ju vara färgblind och se allt i grått, grått. Men nog ser jag att detta inte är grått. Husses halva ben är gula som påskägg och mattes ben är röda som tomteluvor.

Från det ena till det ara. Det var så spännande fåglar vid vår foderautomat. Jag ser ju fåglarna som något matnyttigt, men Husse och Matte är mera ornitologer och resonerade om bofinkarna som var här. De såg inte ut som vanligt. Alla hanar hade antydan till tofs på huvudet. Det var inte bergfinkar. Kanske det kan vara en annan sorts finkar som var på genomresa. Det fanns inga honor. Sedan var det visst grönsiskor, grönfinkar, koltrastar, talgoxar, blåmesar, svartmesar, nötväckor, talltitor, nötskrikor och domherrar.

Husse och Matte hade full fart på den kyrkliga fronten. Först påskmässa i Boda med kören och barndop efteråt. Sedan lite mat. Därefter körövning i Bingsjö och påskmässa. De var jättetrötta när de kom hem. Jag hade vilat på deras sängar hela dagen, så mig var det inget synd om. Sedan var det en spännande gäst hos grannen. Det hade vid 19.30 tiden gått en ensam varg över lindan nordväst om Päkkos. Den gick norrut.

Jag brukar gå därborta och kika, så här i efterhand kändes det skönt att vara inne. Dessa blodets drickare är jag rädd för, eftersom de lär äta upp bakdelen först utan att bytet blir dödat. Vilken plåga. Jag känner mig verkligen mycket proffsigare på det viset. Jag ser till att bita ihjäl innan haklappen kommer fram. Så klart att jag kastar bytet upp i luften och bollar lite med det, men det är bara för att få ev. kvalster att ramla ur deras päls eller fjäderskrud. Jag är en renlighetens man.

 Hoppas inte att råbocken som brukar vara på vallen blev föda åt vargen. Jag brukar nynna på sången "Ingen rädder för vargen här, vargen här, vargen här..." men nu tror jag att det är bäst att byta repertoar. Det är nog bättre med "Bofinken Knut" eller "I morgon är en annan dag" som Strömstedt eller någon annan stjärna bruka sjunga. Jag menar i morgon är det annandagen, få se vad den har i sitt sköte? Jag har lika torr humor som Husse, att sådana egenskaper kan gå i arv från människa till djur? Skitsamma! Husse har en som sjunger i sin Bodakör som mailar över många roliga brev och humoristiska bilder. Det är nog från dem han blir så skojfrisk ibland. Denna körmänniska, som sjunger lika vackert som en taltrast, är himla snäll mot mig, hon skickar så fina inlägg ibland.

Jag ledsnade på att höra de mina ligga och snarka och pusta hela natten, så vid 5-tiden bestämde jag mig för att gå ut och kika lite efter något ätbart. Här inne i vårt hus är det ingen som tänker servera mig någon frukost. Jag gick ut till friska luften genom min lucka och satt på bron och andades in den friska morgonbrisen. "Uppe vid carporten brukar det finnas byten" tänkte jag och gick dit. Det nästan hördes ut hur Husse "drog timmerstockar" under täcket. "Fy sjutton vilket liv" tänkte jag. Under Grållen brukar jag sitta och spana. Det slår oftast in att mössen har sitt stråk förbi ena bakdäcket. Precis som jag tänkte på det kom det en liten, liten skogsmusik smygande. Jag bara slängde ut tassan och ljustrade den på klon, skitlätt jobb för färskt kött! "Nu ska dom där två sjusovarna få se på gnistor" tänkte jag. Jag lekte lite sadistikt med det arma djuret en stund innan jag med hårt stampande tassar sprang på dom mest lösa golvbrädorna inne i sovrummet så pelarbordet gungade. Då vaknade Matte och kom med skyffel och sopborste i nävarna samtidigt som hon på ett nästan medvetslöst sätt överöste mig med beröm. Hon tog musen och gick ut med den (alltså mitt byte) och förklarade att jag får äta den ute. Men jag upprepade min färd för nu ska Husse upp också. In genom luckan, stampade på de mest lösa brädorna och pelarbordet gungade än mera. Men inte kom Husse upp, han kröp ändå längre ner under täcket. Matte gjorde samma procedur åter igen. För att inte reta upp Matte, så bestämde jag mig för att äta upp steken ute.

Efter en stund var det full fart i köket. Gröten kokade liksom tevattnet. Nere i Gumoras Stugu hade det rökt ur skorstenen länge. Jag skulle önska att de mina var lika morgonpigga som dom därnere. Det vore lite mera jämlikt då. Vid halvniotiden packade de bilen med diverse attiraljer och for iväg mot Boda Kyrkby. Husse skulle spela på Långfredagsgudstjänsten och kompa en solist. Matte skulle åka till min kompis Affe och hans Matte. Det skulle bli födelsedagskalas där på eftermiddagen eftersom Mattes pojke, han som egentligen är min Husse från början, ska fylla 22. Han kommer inte att vara hemma på den rätta dagen, därför firades han idag. Husse åkte dit och åt mat efter att han spelat klart. Sedan skulle de försöka ta hem dyngkärran, som hör till Grållen. Det är ingen dynga på den, den bara kallas så. Med hjälp av födelsedagsbarnets far och en traktor lastades dyngkärran på släpvagnen och placerades upp och ner för att få plats. Sedan vidtog transporten hem till mig. "Vilket resande teatersällskap"! Jag kunde inte begripa vad det var för ett ekipage som med full fart fällde ut landningsställena på vår parkering. "Jag undrar hur dom ska få av denna pjäs från flaket när hjulen pekar uppåt" tänkte jag. Men Husse band ett rep i en björk och i dyngkärrans drag, sedan åkte han i väg och den gled av och hamnade på ett par björkstockar. Sedan skall den väl vändas på rätt köl och det blir kommande dagars problem.

Det var så spännande att gå och nosa på den. Jag kände direkt igen lukten sedan jag bodde i Kärvsåsen. Men då stod kärran på hjulen. Den kärran kommer att bli bra när vi skall köra hem ved, då kan jag åka med på flaket.

Medan jag var ensam hemma på dagen kom grannarna i Päkkos hit, för att tillbringa några dagar här i lugnet. Husse och Matte gick dit och önskade Glad Påsk liksom till grannarna i Gumoras Stugu. Plötsligt så ryker det ur tre skorstenar. Det är liv i Bûder i Påsk.

Påskkärringen på våran altan är nog en syster till Fettisdagsgubben, han som satt där förut, de är så lika i ansiktet. Hon har nog avlöst honom på den posten bara. Hon har varit redo för avfärd i flera dagar och börjar se lite irriterad ut. Vi får nog försöka ge oss av snart säger Matte men vi gillar inte att det regnar som det gör nu så vi har dragit på avfärden lite. Det var bättre förra helgen när regnet frös. Oj vad det var vackert, titta själv på bilderna så får ni se.

Rönnen med ishängen.

Lykta med marmorerat glas. 

Torkvinda som ett konstverk.

Enbusken men dekoration. 

Istappar som avtecknar sig mot huset. 

   Blåbärsriset den sista vinterdagen.

   Droppar i närbild.

och några istappar till. 

Och därmed vill vi önska all våra läsare EN RIKTIGT GLAG PÅSK!