Så var det lördag och ledig dag för många. Här i huset var det lugnt på förmiddagen. De löste melodikrysset utom sista frågan. Det brukar vara så. Jag var ute trots att det var blåsigt. Husse och Matte kom ut och städade upp på gården. Räfsade och rufsade till det av snön så tillpackade gräset. Det är spännande tid nu för dom fågelintresserade.  Jag är också intresserad, men inte att beskåda dem. En rödhake lär besöka oss. Jag har så svårt att urskilja den karaktäristiskt brandgula haklappen. Men den lär vara en kär besökare. Efter denna raid på tomten av de mina, blev det full fart in för att laga till lunch och byta om. De skulle till Boda kyrka för att med kören hålla en vårkonsert. De skulle klä upp sig i så glamourösa kläder som möjligt. Motorsågsbyxor och storvästar var bojkottade, så det var att gå längst in i skrubben. Husse ville inte klä upp sig förrän han kom till Boda. "Tänk om man måste stanna på Bûdvägen och fixa något, då blir man ju helskitig" sa Husse. Men det gjorde däremot Matte. En del av karlarna i kören hjälpte varandra att fixa det sista av finesserna i utstyrseln.

Det blev en lyckad kväll efter vad jag kunde höra vid hemkomsten. Halva kyrkan "var full" av folk. Det blev applåder efter varje nummer, så då måste publíken vara nöjda. En kvintett Bodaquinnor hade ordnat med ett utsökt pausfika (förlåt pauskaffe).

Sedan efter finalsångerna blev det än mera applåder. Husse sjöng en duett med en sopran i kören. "Vad skönt att jag slapp åka med" tänkte jag. Jag har ju hört när han övat. Pianomusik går an, men att någon ska ropa samtidigt i stället för att lyssna, det har jag svårt för. Men det är min djuriska åsikt från ett känsligt öra. I alla fall fick de varsin röd ros alla medverkande.

Klockan blev sen innan huset kom till ro. På resan hem hade det svämmat över vägen på ännu ett ställe. Nu är det spade som gäller att ha med i bilen när de åker härnäst. I vintras var det såg och yxa.