Nu är det ljust tidigt om morgnarna men jag tänker fortsätta att ta det lugnt på min kudde. Plötsligt började det röra sig betänkligt från de minas sovrum. Jag hade trott att jag kunde få rå om de mina idag men inte! De for iväg till Dådran och skottade snö. Sedan till Boda och fixade ett och annat. De hämtade även henne som leker med mig på bilden här nedan.

För hon skulle till Mora ett ärende. Men innan dess skulle Husse till tandläkaren eller rättare sagt till hygienisten.  Där blev han, liggande i stolen, behandlad av en kvinna, som med alla möjliga pinaler gjorde det omöjligt för honom att framföra något verbalt. Der var röntgen, laser, tamponger, stålskrapor, sugar, luftsläppare, tandtråd, strålkastare, och fluorspruta. "Ligg still!", "Huvudet hitåt!", "Gapa mera!", "Skölj!", "Betalar du med kort eller kontant!". Hur svarar man "kontant" med fullt av orala utensilier i limpsaxen? Husse tyckte det lät ungefär som "kouwant". Men det fungerade i alla fall. Lycklig över att denna renlighetsprocess var överstökad för denna gång lämnade han sin lega. Husse träffade under betalnings-cermonien en av sköterskerna som är från Änderåsen, inte långt från tvättstugu där Husse bott. Husse har kompat henne flera gånger på piano, för hon sjunger jättebra.

Sedan full fart till Mora till Vasaloppets Mekka. Där vimlade det av spinkiga människor som halvsprang med skidorna på axlarna iförda kroppsstrumpor som inte kunde bli tajtare med framträdande underlivsbulor. Andra människor av mera turistklass-art gick över genomfartsgatan utan att förstå att bilar är hårda. De betraktade huvudledstrafikanterna som en samling varelser från annan planet medan de siktade in sej på Vasaloppets högkvarter för att köpa en souvernir med Mora Nisse på. Husse hittade parkering på Fridhemsplan utan problem. När de skulle hämta bilen efter att ha uträttat sina ärenden, gick en Lapp Lisa där med bister min och gloriabefriad aura runt alla bilarna och klockade av parkeringslapparna. Husse och Matte skyndade till sin bil för att se om människan hunnit dit, men med en lättad suck så fanns det några minuter kvar att handla för. Men de åkte hem förbi irrande personer och bilköer för att uträtta några saker i Rättvik innan resan fortsatte hem till mig via Kärvsåsen. Jag var så glad när jag hörde bilen så jag gick ut och mötte dem. Äntligen är dom hemma. Det hade varit en skoter här uppe och snurrat. Jag hann ej se vilka som var i behov av att kolla upp oss. Alla som sitter på dessa högljudda fordon ser ju likadana ut. Stor overall, hjälm och svarta glasögon. Och luktar bensin. När jag idkar naturliv försöker jag tassa fram. Det är då jag brukar få se något spännande. Men det vore tråkigt kanske om det inte fanns grejor för alla intressenter. Jag skall nog sluta jämföra mej med mänskliga sätt och tankar. Nej nu har jag bestämt mej! Jag är en stolt katt och det förblir jag. Jag ser i mörkret och jag tar hand om mitt eget avfall, jag håller mig ren själv, jag är klädd i egen päls och det är en kattpäls och ingen bondkanin. Så därför skall jag inte fundera över några andra egenskaper. Lösa korsord? Gräva gravar? Släppa ut luften ur en kyrkorgel? Nej detta får Husse och Matte göra. Vi hörs igen, i morgon skall det bli fint väder och då ska jag vara ute och sola lite tillsammans med de mina här i Bûder.