Åh vad jag tycker illa om de dagar som Husse och Matte åker iväg på morgonen och inte kommer hem förrän sent sent på kvällen. Hela dagen är förstörd. Jag sover långt in på förmiddan. Det är ingen som lagar lunch och skramlar i köket, så det blir att sova över lunchen, och hamna på eftermiddan utan att någonting händer. Så går hela eftermiddan och är lika tråkig den. Sen blir det kväll och mörkt och man är fortfarande ensam. Men till slut kommer de äntligen hem, och det blev lite liv och fart i huset. De gjorde upp eld i spisar och kaminer och kokade te och dukade fram. Jag livades upp av allt detta och tog några turer ut runt huset. Bäst som jag kom ut på trappan så mötte jag en skogsmus. Jag nöp den genast och rusade in genom kattluckan, igenom köket, förbi husfolket rakt in i storstugan. Matte hann se svansen på musen när jag slank förbi så hon for upp och efter mig.

Där på stora golvet hade jag släppt lös den lilla parveln, oj vad skoj, nu ska vi lira tänkte jag. Matte verkade ju med på noterna så nu skulle det bli show. Husse anlände med kvasten i högsta hugg och då får man ju passa sig, man vet ju aldrig var han smäller till.

Jag tappade kontrollen på den lilla skogsmusen för ett ögonblick, och den rusde rakt mot Matte som skrek som kniven skulle ha suttit i henne, stackars kvinna så rädd för en liten mus. Musen for mellan fötterna på Matte och vidare in bland sykorgar och veckotidningspåsar som stod bredvid gungstolen. Där var Husse och famsade med kvasten och då for den lilla rackaren vidare in i korgen med ved.

(För er som inte vet hur korgen ser ut, kolla under Sparf Far, bredvid kaminen på tidigare inlägg.)

Det blev för Matte att plocka ur ett och ett vedträ tills det var tomt och där längst ner på botten satt den lilla musen snällt. Nu tog Matte kvasten och drämde till och det var slut på det roliga. Musen och jag åkte ut i nämd ordning och så var det slut på denna historia. Men jag lever länge på en sån här kvällsjakt.