När vi vaknade i morse alla tre hade snön försvunnit och det durade i luften såsom Husses far lär ha sagt. I dag fick jag rå om mina undersåtar hela dagen. De hade ledig söndag och sov onödigt länge. Matte satte i gång med att städa och det dammsögs överallt. Jag är så irriterad på den sortens uppfinning. Men i detta hus hos de mina blir jag aldrig dammsugen på svansen som jag blev i mitt förra hem. Därför är jag fortfarande lite avvaktande, men jag ligger längre och längre kvar tills Matte är bara knappt metern från mej med sugen. Husse var så förståndig att han köpte en dammsugare som var benämnd som den mest tystgående som finns att få tag i. Matte avbröt sugeriet för att ringa sin mor om planerna kring årets julfirande. Tänk att denna helg ska ställa till så mycket krångel. Plötsligt ska alla träffas och vara så glada och vänliga och önska GOOOD JUUUL från hjärtat. Jag mår allra bäst av att få vara hemma med de mina och njuta av värmen från björkvôdn som Husse huggit. Jag kan ta mig en liten mus och bli kliad under hakan. När det kommer främmande måste jag vara på min vakt och har dom små människor med sig, som älskar katter så in i ....... då törs jag inte vara kvar. Jag måste fly ut i kylan och vänta i ladan tills lugnet har lagt sig. Jag är en vane-individ som Husse, det är bäst när allt går sin gilla gång. Lika frukost varje morgon och skita samma tid som det går att ställa klockan efter.

Tyst!! Nu hör jag ett motorljud från Bûdbacken. Det är en ljudet av en dieselbil. Va´ trevligt! Min kusins husfolk utom dottern som är i Rättvik och dansar. Sonen har inte varit hit sedan det blev färdigt med bygget. På gubbstolen i uterummet sitter det en fullstor tomte och kikar.

Jag såg att de ryckte till när de gick förbi tomten. Sedan har Matte även placerat en tomte på förstukvisten som tittar ut genom fönstret.

Min kusin Gullis anhöriga brukar titta upp ibland och så får de Täljebladet som Husse brukar läsa. Gullis Husse brukar vara intresserad av Roslagskusten han också. Den hängivna damen i gult som Husse och Matte träffade vid Rockakorset igår under promenaden tycker att Dalstufôlke är såå trevliga, antagligen hade hon besökt någon annan gård.

Matte och Husse gick en tur ner till korladu med några kartonger. Folket i "Gumorsstugu" hade åkt redan på förmiddagen så nu är gårdarna ensamma och själva igen med sina tankar och funderingar från flydda tider och för vad som komma skall. Tänk om väggarna kunde berätta. Jag brukar märka att det finns något utöver det vanliga i husen här. Vi är inte ensamma. Men den gåvan har bara jag och andra katter. Nere vid Hilmas finns mycket spännande som viskar fram vid huset. Alltså Dalstuga Fäbodvägen 70 som det heter mera kommunalt. Jag tror att ni människor skulle rysa av det, men det gör inte vi, för vi är ett med de andar som finns. Människor tror att öde hus saknar liv, men det finns väsen som vi katter och tomtarna har kontakt med och har till vänner. Det är likadant i vår stuga här i Bûder, jag är aldrig ensam hemma när de mina är och jobbar, det tror de bara. På fäboden Pajases har det nog lekt barn för många år sedan då det ibland är väldiga skratt från småttingar. Jag ska inte göra er darriga, vissa saker kan ni inte förstå, sådant som är helt naturligt för oss. Jag ville bara göra dessa erinringar om att alla är iakttagna på olika sätt.

Nu hör jag att Husse och Matte kommer in från ladan, de har städat där också. Det är första året på många Herrans år som jul firas här på gården. Därför måste det sopas grundligt till Tomtefar och hans Nissar, så de får det fint där de skall inmundiga sin gröt. Nu finns det också plats för renen att vila upp sig i, innan de far vidare över Amungen till Getryggen på julnatten. Det kommer att bli en väldigt speciell jul här i år, det känner jag på mig, eftersom det var så länge sedan julljusen värmde här omkring. Tomtefar kommer hit sedan de varit hos kusin Gulli. Det är en annan Tomte som har hand om Finnbacka, Vålberget och Blåbergsåsen och det distriktet. Nej nu tar jag visst ut julen i förskott. Vi måste ju fira Lucia först. I kyrkan här är det en kôlla från Bingsjö som i år är Lussebrud. Men först en ny arbetsvecka med allt det för med sig.

I går kväll var det adventspyssel i Bûder. Husse och Matte slog in julklappar och skrev julklappsadresser. Jag låg och kikade på deras idoga brådska från sidan på en kudde vid kaminen i dess sköna hetta.

Igår morse åkte de iväg och bar på en jordbegravning i Rättvik och Husse åkte sedan till Boda och spelade på en begravning där en jaktkamrat begravdes från Gulleråsen. Det var ett väldigt flackande tydligen, för sedan åkte de till frissan och gjorde sig jul-fina i pälsen. Även jag fixade min päls lite extra fast det gör jag själv genom min sträva tunga. De kom hem på kvällskvisten och eldade så det blev varmt i stugan. Vi är inte ensamma på fäboden nu då det är folk i "Gumoras stugu". Det ser så fint ut när de lyser där i fönstren och i lyktor samt röker i skorstenen. Inne hos oss är det också härligt. Matte pyntar och står i bl.a med enris och röda rosetter.

Under natten var jag ute och kikade efter möss. Fram på morgonsidan hittade jag en skogsmus och jag gick in och ryade åt Husse att han skulle komma upp till frukosten jag skaffat. Trevande och sömndrucken vinglade han upp mellan stolar och bord för att hitta lysknappen. Jag ville inte ha den musen för jag var mätt just då på sådant kött. Jag hade tänkt äta torrfoder så jag gjorde det ur skålarna och jag lämnade musen åt Husse där den låg vid Moraklockan. Men Husse tog den på skyffeln och gick ut och förpassade den åter till naturen. Sedan gick han in igen och slängde sig i sängen medan jag fortsatte äta. Otacksamma människor! Fram på dagen i dag så har det varit arbetsdag hemma, vedbärning, påfyllning av fågelmat, städning i uthus och lider, burit in porslinet som var kvar sedan flytten. Jag låg vid brasan och sov i kammaren. Under eftermiddagen var det en häst och ryttarinna upp på vår väg. Det kände jag på lukten, alltså jag kände bara hästens lukt inte lukten av den som nötte arslet på sadeln. Husse och Matte tog en promenad ner till byn för att hämta posten. Vid Rockavägskorset hade de mött en kvinna i gul jacka som de språkat med i tio minuter. Det hade tagit ganska precis 90 minuter fram och åter och ändå hade de ramlat på ganska snabbt. Vid stickvägen i Hästkasbåkkan hade en person med hund vänt och gått tillbaka till byn, det kanske var någon av de två i Nylands. På Fäbodvägen 4 var det visst väldigt upplyst på väggen med raggarslang. Det såg jullikt ut nu när det skymmer. Jag kanske ska ta mig en tur jag också ner till byn, de pratar så mycket om olika saker som finns nere i byn och jag vet inte hur det egentligen ser ut där. Men vad ska jag dit och göra? Där är det väl bara en massa skälliga jakthundar som står kopplade och ylar efter frihet och vill inget hellre än att sätta fart på mig upp i något träd.

På utbygget, som denna blogg egentligen var avsedd för, är det inte nu så mycket som fattas. Därför har jag inte så ofta något att skriva om nu såsom tidigare. Snickarna har flytt sin kos till andra reglar och råspåntbuntar. Men jag får väl ändå till och från berätta litet om det fortsatta livet här nu när julen står för dörren. I morgon är det Andra Advent. Idag har Husses chef namnsdag och i morgon har Husses jaktledare namnsdag alltså han som dekorerat stallet med raggarslang. Vi hörs igen så snart något intressant timat.

I morse när jag skulle gå ut så var det is på trappsteget så jag höll på att tratta på svansen. Det var skönt att jag var så nära marken. Husse och Matte har betydligt längre ner. Jag har haft en värme-elementsdag idag. Jag kan inte förlika mej med kyla. Ändå är det ju inte så kallt. Bara -6 grader. Husse och Matte åkte väldigt tidigt i morse för det var mycket i Boda som skulle göras. Husse skulle spela i kyrkan och sjunga med skoleleverna som går i Boda Kyrkskola.

Matte städade prästgården och Mikaelsgården. Pastoratets "Allt-i-allo"-människa var också där och bättrade på det som fattades efter det att dörren vidgades i stur-rome. Det är mycket man får lyssna till som katt när värdfolket kommer hem. På eftermiddagen var Husse och spelade på Backåkern och då var damerna i Diakonin där och bjöd alla som bor där på adventsfika. Det var ett himla liv där. Många hör illa och en del är högljudda. Husse säger att det kommer dit en karl från Åsarna varje gång och hälsar på sin mor. Den mannen har en talröst som går igenom märg och ben och sjunger alltid en takt före dom andra som sjunger. Han vill nog bli präst tror Husse för han släpar på en stor evangeliebok varje gång. Det är roligt att höra vad som händer om dagarna. I går kväll när Husse var upp på vinden för att kolla fällorna, så hade en mus dragit iväg med en fälla bakom alla lådor som finns där. En mus hade fastnat med benet och slitit loss det. Vilken smärta! Nej nu går jag ut en vända till, kanske jag får tag i en matbit ur naturens charkdisk.