Kl. kvart i sex ringde den förbaskade väckarklockan inne hos Husse och Matte. Jag sover ju i köket i den s.k digitala avdelningen på en hylla. Det går ju inte att fortsätta och sova när Husse börjar göra eld i spisen och skramla med spisringar och annat. "Idag blir det en skön och solig dag" tänkte jag och sträckte på mig. Det dröjde inte länge förrän snickarnas bil hördes och strax var det full fart uppe på taket, med deras avslutande plåtjobb. Husse började räfsa gräs vid rögåln och Matte sätter igång med att riva innertaket på förstukvisten. "Jag tror jag dånar!" tänkte jag. Där uppe var det allt annat en kliniskt rent. Damm, bôs, spånrester och sist med inte minst ett stort bo av stenull. Matte blev lite skraj, för hon hade ju ingen aning om vad denna skapelse innehöll. Hon traskade ner och hämtade Husse, som var i full gång med att såga ner några grangrenar i backen. (Dessa hänger i vägen för en grävskopa som skall komma). Vår modiga och starka husbonde klättrade upp och skrapade ner boet i en sopsäck. De spekulerade högljutt om det var fladdermöss eller råttor som åstadkommit denna arkitektur. Jag beskådade deras iver från min plats i rabatten. Sedan gick jag in och käkade pastej med tryffel. I morgon kommer det en grävskopa och tar bort stora stenar på vägen och gör den lite bredare, så snöplogen kan ta sig hit i vinter. Bra va! Vad snälla alla människor är här i byn som ordnar så fint för oss så vi kan få bo här i vårt paradis alla tre. Otroligt generöst!